Släktkalas efter första nattvarden

La primera comunión är en stor och viktig festlighet här i Spanien. En katolsk rit då en person tar nattvarden för första gången. Den första nattvarden brukar barnen ta året då de fyller tio, och innan dess har de undervisats i den katolska läran i tre år. Även föräldrarna får numera gå på ett antal lektioner.

Efter högtiden i kyrkan brukar det hållas en stor fest för släkten och vännerna. Det är ofta påkostade fester, med inhyrda trollkarlar och hoppborgar, mat och dryck i hyrda festlokaler. Flickorna kläs i liknande vit brudklänning och pojkarna i sjömanskostym. Fotograferna har mycket att göra under senvåren. Barnen får värdefulla presenter (precis som på bröllopen här kan det stå ett kontonummer på inbjudningskortet för att man ska betala ett belopp istället för att köpa present, och det är höga belopp! De som inte kan betala det förväntade beloppet går inte på bröllop och comunión) och åker ibland på resa till Disneyland med familjen efteråt. Ni förstår att barnen ser fram emot den här festligheten! De allra flesta ungarna går och läser för att ta nattvarden, troende som icketroende.

Varken Jesús eller jag är troende och tycker att det är fel att genomgå en sådan religiös rit utan att vara troende, så Disa kommer inte att få göra det. Troligtvis kommer hon att gå i en skola där det finns många fler barn som inte gör detta, så hon kommer inte att märka så mycket vad hon missar. men tänk att vara den enda ungen i klassen som inte får göra la primera comunión...


I alla fall, det var dags för Disas tioåriga kusin att ta nattvarden. Jag har redan nämnt att det är svårt att komma iväg tidigt med två barn, i alla fall för oss nybörjare, så vi försökte inte ens hinna i tid till kyrkan, men det vore ju snopet om vi skulle missa hela lunchen också. När vi kom fram var vi så sena att vi var beredda på att gå direkt till hamburgerstället på andra sidan festlokalen, men som tur är bars det fortfarande runt på tapasbrickor, och hela barnens långbord var fullt med tapastallrikar, så vi slog oss ner där, rädda att allt skulle dukas undan med en gång. Ja, det var ett väldigt fokus på mat, för ingen av oss hade hunnit äta frukost heller...

I alla fall, Kusinens släkt på båda sidor var inbjudna, och de närmsta vännerna. De sociala minglade runt. Jag slapp minglet, jag bar på Runa som väckte stor uppmärksamhet, nästan alla kom vid något tillfälle fram för att titta, prata och känna. Runa var festklädd i blått.

Barnen hade redan lämnat maten när vi kom och sprang runt och lekte. På gården utanför blåstes fyra olika hoppborgar upp, det var ansiktsmålning och fanns spunnet socker och popcorn att hämta för alla som ville. Det var ett ställe med flera festlokaler på samma ställe (och flera pågående fester), och en massa folk på gården. Inne satte en väldigt kul DJ igång musiken, fartig, dansvänlig sådan för kusinens mamma och hennes familj älskar att dansa. Efter flera åthutningar på grund av den höga volymen vann kusinens mamma över festställets personal, och jag gick ut för att slippa höra eländet. Jesús satt kvar och höll för öronen på Runa, som sov, och efter en timme i oljudet såg han nästan sjuk ut. Musikfanatiker som han är är han nästan allergisk mot musik som han inte tycker om och var på vippen att åka därifrån. Jag var tvungen att ta en bild på honom, själv tycker jag att det är lite lustigt. Släktingarna skrattade rått åt bilden på Jesús.

Barnen sprang ut och in, upp och ner, och hämtade gotter från godisbordet, där man också skulle lämna kuvert med pengar till tioåringen.

Disa, som har en sådan liten släkt, dras alltid till mor- och farmödrar, och här fick hon låna den jämnåriga sysslingens mormor.

När det började bli kväll drog sig "vår" sida av kusinsläkten till Bormujos, där vi satte oss på en bar medan ungarna lekte på lekplatsen intill. Därefter, framåt halv elva på kvällen, gick vi till ett ställe som har friterad fisk. Väntetiden var lång, eftersom aprilferian i Sevilla skulle öppna vid midnatt, och då är det tradition att äta friterad fisk. Men nu började Disa bli trött. När hon var så trött att hon var i rörelse hela tiden för att inte somna lämnade jag ställe med henne, och så satte vi oss i bilen. Klockan ett somnade hon i mitt knä, och inte så långt efter bröt släkten upp och alla åkte hem till sig. En rolig dag var det, och bäst är, som alltid, att se hur roligt Disa har det, när hon springer runt och leker med kusiner och släktingar.

Inlägget är minst sagt klent bildmässigt. Ni kan ju inte alls se lokalen, maten, släkten, ingenting. Jag kom på att det var längesedan jag hade en hel bildberättelse. Det skulle jag vilja ta igen. Vi kan börja med helgens händelser, det finsn en massa bilder från dem... Vad mycket roligt det händer hela tiden!



Här komemr en länk till Tovetankar, som också har varit på comunión nyligen.