onsdag 15 maj 2019

Vem hinner sova mellan alla kalas?!

Som jag plågas när Disa tvingas upp ur sängen för att gå till skolan, när hon har sovit för lite! Inte känns det bättre när hennes sömnbrist beror på oss.

I fredags sa Cristina i skolan, när jag hämtade Disa kl 16, att hon hade varit väldigt trött hela dagen, och jag såg själv hur trött hon var.
- Ja, det har varit barnkalas både i går och i onsdags, förklarade jag.

På feriaplatsen, där alla ungar åker rullskridskor, sparkcykel, cykel och annat på eftermiddagarna, hade det dukats upp bord med smörgåsar, godis, snacks och drycker halv sex på eftermiddagen, först av Danielas föräldrar, dagen därpå av Rebecas. Alla barn i klassen var bjudna på födelsedagskalasen, och de flesta kom. Vi föräldrar satt runt om och pratade och barnen lektelektelekte och kom ibland och tog något att äta, för att lämna present, för att se när födelsedagsbarnet blåste ljusen på tårtan och för att äta godis från piñatan.

Vi lever inte efter svenska tider, men Disa lägger sig tidigare än sina klasskamrater, för att få sova de timmar hon behöver, för att inte vara så trött i skolan. Klockan 20, när Disa brukar avsluta middagen, började familjerna ge sig av hemåt för bad och middag, och Disa somnade senare än vanligt.

Jag tänkte lägga henne extra tidigt på fredagen, för att hon skulle få sova ut. Men så behövde vi köpa sandaler och kamomill till Runas onda tå, och Disa ville gärna leka en stund på bytorget, där hon alltid träffar någon av sina klasskompisar. Och jo då, med en gång såg hon Lola och Javier, deras mammor satt och drack kaffe och öl på uteserveringen, och sedan kom Pablo och Daniela, och Disa hade så himla roligt, klart hon skulle få leka! Hon har fått så lite lektid med kompisarna de här månaderna. Det här läsåret, ja, ända sedan Pedro och Cristian flyttade förra sommaren, därför försöker vi hitta alla möjligheter för henne att leka. Men trots att vi gick hemåt tidigare än de andra var hon inte i säng förrän kl 22.

Nästa dag var det födelsedagskalas igen, även här vid halv sex på eftermiddagen. Det var Uma, Disas nya klasskompis (hon ska byta skola i höst) som fyllde år, och det här var ett speciellt kalas med helt andra människor än byborna i Aracena. Detta hölls på torget i Fuenteheridos, och när vi åkte hem klockan elva på kvällen var vi inte de sista att ge oss iväg!

Nu var Disa rejält trött och sov ända till tio på söndagen, så skönt! Och hon skulle kunna sova ännu mer i bilen om hon blev sömnig, för vi skulle åka till stranden över dagen.

Att ge sig iväg med två barn tar ännu längre tid än med ett, så vi var framme först vid lunchtid. Vi satte oss genast på en bar för lunch. Disa var så uppspelt och glad att Jesús trodde att hon hade feber, hon pratade i ett! Hon åt tre stora räk-croquetas och en massa puntillitas (minibläckfiskar), och Jesús och jag fortsatte med papas aliñadas och ännu mer friterad fisk och skaldjur. Disa fick en peng av servitören att använda i apparaten utanför, en sådan där som man stoppar en peng i så kommer det ut en plastboll med leksak inuti. När vi skulle gå fick hon en till boll av en annan servitör, och Jesús och jag tänkte samtidigt på hur annorlunda det är att äta ute i Spanien, där barn alltid är välkomna, jämfört med Sverige, och vi tänkte båda på den gången då vi inte ens fick komma in på ett matställe i Göteborg för att vi hade barnvagn med. I Spanien har jag aldrig någonsin känt att vi har stört med våra barn, tvärtom!

Vi hämtade solparasoll och stolar i Jesús pappas kustlägenhet och gick ner till stranden. Där var redan Jesús systerdotter och hennes familj. Disa sprang ut i vattnet för att leka med sin jämnåriga syssling och hennes lillasyster, och deras pappa som är min favorit av alla på släktkalasen. Hela familjen är bra, finge jag välja skulle mina barn hamna hos dem om något skulle hända Jesús och mig. I alla fall, de lekte och hade så roligt att vi inte gick därifrån förrän skuggorna var långa och tidvattnet nådde nästa ända upp till våra parasoller. De ses inte så ofta, klart de måste få maximalt med lektid när de väl ses.

Här borde vi nu ha åkt direkt hem, men eftersom Disa skulle somna som en sten i bilen och få bäras upp till sängen, behövde hon äta något innan vi åkte. Så vi stannande till vid ett hämtmatställe på vägen tillbaka mot lägenheten. Det var en massa roliga grejer på menyn; friterad fisk och skaldjur, ensaladilla, empanada, tortilla och allt möjligt. Vi bestämde oss för en grillad kyckling i spad, en låda pommes frites, bröd och oliver, så åt vi middag allihop uppe i lägenheten. Men det blev senare än tänkt, förstås. Runa behövde också mat, och alla skulle på toa, och det skulle diskas och grejas och till slut var det jättesent.

Kort sagt. det blev inte alltför mycket sömn nu heller. Men den trötta Disa somnade klockan 19 på måndagskvällen och sov 13 timmar, vilket var tur, för igår, tisdag, var det barnkalas på feriaplatsen igen...

19 kommentarer:

  1. Det där påminner om den jobbiga brytningstiden när barnen skulle sova/sluta sova middag på dagis i Sverige, och de var inte ens 3 år fyllda vad jag kan minnas. Nu verkar det bara vara roliga anledningar som håller din dotter vaken på kvällarna. Lyckos henne!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, bara roliga anledningar!

      Disa slutade sova siesta i samband med skolstarten (tre år), det var tufft.

      Radera
  2. Vad mysigt med en feriaplats och vad bra att kunna ha kalas där! Byliv när det är som bäst!

    SvaraRadera
  3. När sover de andra barnen då, eller behöver de mindre sömn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barnen somnar sällan före klockan 21, snarare senare. De äter ju ofta middag tillsammans med föräldrarna framåt 22.

      Många sover nog färre timmar, helt enkelt. En del är trötta i skolan, andra inte. Man vänjer sig nog vid mindre sömn.

      Radera
  4. Ja,här var det fullt upp!
    Vi använder verkligen inte samma klocka i Spanien som i Sverige, men alla behöver sömn. Sover hon aldrig på siestan? Jag älskar siesta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nej det är svårt att ha svenska tider i Spanien :-)

      Disa får aldrig sova siesta, även om hon skullw vilja ibland. I dag fick jag tvinga upp henne från soffan för att hon inte skulle somna, stackaren. Vi tog bort siestan när hon skulle börja skolan vid tre års ålder. Helt enkelt eftersom hon omöjligt somnar före 23 om hon har sovit aldrig så lite på eftermiddagen. Fast på fredagar och lördagar spelar det ju ingen roll om hon somnar sent på kvällen.

      Radera
  5. Minns att jag läste en gång att spanjorer sover minst i Europa, och jag förstår verkligen det. Bara en sån sak som att sända spanska Masterchef Kids sent på kvällen - helt galet!

    Och ja, även om det finns en del kulturskillnader så har Spanien sin charm. Känner en sån stark längtan "hem" till Sevilla just nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minst i Europa! Jag blir inte förvånad. Är det några andra som har lika sena vanor som spanjorerna?

      Sevilla och Andalusien är härligt just nu! Har du möjlighet att åka hitåt snart?

      Radera
    2. A har lämnat Spanien för Tyskland, så jag vet inte riktigt när jag kan åka, men hoppas få till en sväng i september/oktober! :)

      Radera
    3. Åh! Var ses ni då? Ska han stanna i Tyskland? Tänker du stanna i Sverige?

      Radera
    4. Det blir nog Malaga (där familjen har hus) och förhoppningsvis Sevilla. Framtiden är oviss, men just nu landar vi på varsitt håll :)

      Radera
  6. Våra grannar är till hälften från kolombien. Vi har så extremt olika vanor. De är underbara. Men ja barnen kan vara uppe till midnatt. De brukar vara inne till 16:00 på helgen och går ut när vi kommer tillbaka. De äter inte frukost. Och de bjuder hela släkten hem för att sova över. Ofta om de ringer på hos oss så är det liksom fel tid. Typ de tycker att barnen kan leka klockan 19:00 och jag tycker att nej nu är det kväll vi ska äta. De älskar när det är 30 grader varmt. Mitt barn blir knallröd och svettas i 25 grader. Och de är så varma, snälla men jag känner mig lite fyrkantig och som eremit. Typ kan vi säga bestämt vilka tider vi ska umgås i förväg. Haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, vad roligt, vilken kulturkrock! Bor ni i Sverige?

      Jag gillar när det händer oplanerade saker. Kalaset som vi åkte från vid 23 fick vi inbjudan till dagen innan, och det är ofta så här :-)

      Radera
  7. Vad har hänt med Runas tå? Tycker jag hört så mycket om sindreme del torniquete på bebisar på sistone så tänkte direkt på det. Hade aldrig hört talas om det förut och nu ser jag det överallt hehe

    https://www.divinity.es/mamas/hija-melendi-sindrome-torniquete-abril-julia-nakamatsu_0_2746275050.html

    https://www.consalud.es/pacientes/asi-es-el-sindrome-del-torniquete-que-afecta-a-la-hija-de-melendi_63239_102.html

    SvaraRadera
  8. Tack för tipset, emn det är inte så illa. En nagel som har växt lite konstigt, typ nageltrång, så tåtippen blev röd. Här rekommenderas man manzanilla amarga (alltså inte snabbköps-teet) mot olika hudbesvär, och det fick bort det röda.

    SvaraRadera
  9. Ja, herregud, Annika! Jag upplevde också att tillvaron gick i ett när vi var i Spanien. Det är mycket lugnare hemma, antagligen för att vi inte har så mkt folk omkring oss här. Vad bra att hon fick sova ut tillslut i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är hon trött igen, efter helgens aktiviteter...

      Det går i ett, ja! Vad mycket roligt som händer! Kanske för att spanjorer umgås så mycket? Skönt att ha vardagar också, eller hur?

      Radera

ny gadget

ny gadget