Plasthav, storm, grotthus

Tillbaka till helgen.
Efter att vi tillbringat natten hos den okända familjen åkte vi iväg på minitripp själva. Disa hade med en mjukishund som hon fått av döttrarna i huset.

Dalía ligger en bit upp, så när vi körde ner fick vi en bra utsikt över plastlandskapet.
I Almería odlas en stor del av de grönsaker som exporteras utomlands. En stor del av grönsakerna som äts i Spanien också. Odlingarna sköts i enorma växthus eller under plast. När man ser detta lite uppifrån är det som ett plasthav som brer ut sig. Det sägs att detta kan ses från rymden.
Plasthav ja, det går en underhållande serie på tisdagar som heter just Mar de plástico. En mordhistoria som utspelas i Almería.

Vi körde till Carboneras och åt lunch på en liten restaurang vid strandpromenaden. Knivmusslor, bläckfisk på galiciskt vis, köttgryta och en liten kall röra med makrill, tonfisk och lök. Så gott!!!
Det blåste som sjutton. Så hård vind att vi gick böjda framåt. Jesús tog skydd bakom ett hus, jag stegade ner på stranden. Vågorna var höga, det var grått och dramatiskt, såg ut att bli regn när som helst och skummet från vågorna blåste snabbt över sanden. Jag älskar sådant väder!

Vi tänkte se stranden Playa de los Muertos som ligger alldeles nära byn. Vi hade blivit avrådda från att gå ner till den i det här vädret, särskilt med tanken på Disa, men utsiktsplatsen tänkte vi se. Men när vi kom ut på slätten blev vinden så hård att Disa började gråta av rädsla, och det kan jag begripa, den dånade omkring oss. Jag gick själv.

Vi sov på ett hotell i Cabo de Gata och åkte hem nästa dag.
Vi stannade till i Calahorra för att se den berömda, välbevarade medeltidsborgen...

... och därefter grotthusen i en by nära Guadix. Jo, här bor många fortfarande i grottor. Grottorna skyddar både mot värme och kyla.

 Och där var minitrippen över helgen slut!