Solen har just gått ner.
Jesús har åkt till replokalen.
Jag öppnar alla fönster som varit stängda under dagen för att hindra den heta vinden att blåsa in, och drar upp persiennerna som har stängt det värmande solskenet ute.
- Kom Disa, nu går vi ut och får lite luft på oss!
Klockan är 21.40 och temperaturen har äntligen sjunkit, till 32 grader. Inte behagligt, men bättre än tidigare.
Jag sätter Disa i vagnen, vi tar hissen ner och går genom allén här utanför. I allén sitter den vanliga blandningen folk på bänkarna. A-lagarna med sina ölflaskor, mammor med småbarn, pensionärer och ett par gäng tonåringar som rökte mystiska grejer.
Parque de Miraflores ligger inte längre än fem minuters gångväg från vårt bostadshus.
Tidigare tyckte jag inte om parken, liksom jag inte tyckte om något med bostadsområdet eller huset vi bor i. Nu har jag vant mig, och parken är helt okej. Rätt trevlig att gå i, och stor.
Det är mycket folk i parken.
Först möter vi löparna.
Därefter äldre och muskelknuttar vid utomhusträningsredkapen, och en massa barn på lekplatsen för småttingar.
Jag stannar och fyller på vattenflaskan vid en dricksfontän. Ljummet. Vattnet blir aldrig kallt så här års. Fyra småkillar kommer springandes för att blöta ner fötterna, Disa tittar intresserat på.
Vi går förbi planen där sydamerikanerna alltid samlas, så även ikväll. Det är nog ett shundratal åtminstone. De spelar volleyboll.
Vid hundrastinhägnaden är det ganska många hundar som springer och nosar runt hopphindren, och ägarna står och pratar med varandra.
Ankdammen ligger svart nedanför backen, gatlyktornas sken blänker i vattnet. Vi går ner, hör snarare än ser fåglarna.
Det är början på juli men det känns som om sommaren inte har börjat än. Jag har vant mig vid den sydspanska sommaren, men kan inte känna att det är sommar. Fortfarande är sommar för mig fågelsång, grönska, skönhet, blommor, dofter, bad, ljusa nätter och tidiga morgnar, värme och regn... Sommaren här är ful och torr, avgaser, neddragna persienner, instängdhet, det går inte att gå ut på grund av värmen. Jag känner ingen här som väntar på sommaren, ser fram emot den, tycker om den.
Vi har haft några dagars andhämtning. Nu är nästa värmebölja på väg.
Älskar dina målande beskrivningar av omgivningen! Känns på något sätt som jag hänger med på promenaden.
SvaraRaderaHär gäller också stängda fönster och rullgardiner. 38 grader idag. Plus luftfuktigheten. Nästa vecka är jag i Sverige och där ska det bli 15 grader och regn...
Vad finns det förresten för badmöjligheter i Sevilla? Finns det några?
Kul att du tycker det! Jag vill gärna att ni ska hänga med mig här, få en liten bild av hur det är! Det tycker jag själv om i bloggar jag läser.
RaderaBadmöjligheterna är små. Tidigare fanns det ganska många utomhusbassänger att bada i, men som så mycket annat, utomhusbiografer till exempel, så var det mer lönsamt att bygga hus, så de togs bort. Nu finns det ett par poolkomplex som är rätt dyra att bada på, jag har itne varit på något. En del ungdomar badar desperat i floden, men det är inte tillåtet.
Jag trivs på det stora hela med att bo utanför Sverige men på sommaren vill jag hem! Precis som du skriver, jag vill ha blommor och grönska och ljusa kvälar och alldeles för kalla sjöar att bada i. Sommaren på andra ställen är helt enkelt inte lika bra!
SvaraRaderaSommaren är bäst i Sverige! Det är så!
RaderaNej, bor man på såna breddgrader finns det många bättre årstider! Amerikanska södern är likadan. Själv har jag hyfsat somrigt väder för närvarande uppe i de klippiga bergen. Och prästkragar, vallmor och blåklint :) - så det känns lite sommaraktigt. Men du får se fram emot hösten istället...eller kanske boka en liten resa?
SvaraRaderaDet blir en resa till Sverige om bara tre veckor, så jag ska inte klaga!
RaderaVad härligt det låter med dina sommarblommor.
Här finns egentligen bara sommar och vinter, eller rättare: varm årstid och kallare årstid. Jag saknar årstiderna här.