Italiensk pasta och gazpacho

Det är så lyxigt att ha en vän som är kock!
Vi köpte ett paket kul, färgglad pasta i snabbköpet bredvid vårt B&B i Rom, tog en bild på pastan och skickade till What´s App-gruppen med ett meddelande: "Vi tänkte fixa middag på lördag. Har kocken någon idé om vad vi kan göra med pastan?"
Det hade kocken, som kom och lagade rätten i vårt kök, där vi matlagningshängde som sällskap/störningsmoment allihop. Det blev pasta i tomat- och basilikasås med små bläckfiskar, och som en sidorätt något så fantastiskt gott som marulkfilé med russin- och rommajonäs! Du milde!
Jag gjorde en empanada och skulle ha stajlat med hemgjord parfait med nutella och hasselnötter, men det blev inget när jag för sent läste att den behöver stå i frysen 5-6 timmar, så jag köpte en liten glasstårta istället :-)
Men inte nog med det, det blev gazpacho också.
José Alberto gör den godaste gazpacho jag vet, han brukar fylla en petflaska att ta med till våra picknickar, och jag bad honom visa hur han gör, för Jesús verkar ha tappat stinget. Han menar att det är mitt fel som inte har tyckt om gazpacho förrän jag blev gravid och att han därför inte har gjort gazpacho på sju år och glömt hur man gör.
Anledningen till att jag vill lära mig göra god gazpacho är inte  för att jag själv är så sugen (men suget kommer med värmen) utan för att det har visat sig vara en av få saker som Disa verkligen tycker om.
I dag ska jag köpa tomater och göra en sats själv. Blir den bra får ni receptet!

Irriterande konversation om mat och språk

- Hade vi varit i Sverige nu hade vi inte suttit här och skalat varm potatis. Där går potatisen inte SÖNDER när man kokar den utan skal!
- Jag visste att du skulle säga något om Sverige, svarar Jesús där han sitter med het potatis och kniv, för att skala potatisen till Ikea-sillen.
- Vi i Sverige kan potatis. Inte som ni, som inte ens vet vad olika sorters potatis heter. Här köper man antingen "potatis att steka" eller annan potatis. Vi pratar om King Edward, Bintje och, öh, ja en massa sorter har vi och alla i Sverige kan jättemånga namn på potatisar.
- Säkert. Ni äter ju bara potatis.
- Det beror på det kalla klimatet att vi inte har så stor variation på maten. Det växer inte så mycket i Sverige.
- Varför är ni så dåliga på fisk och skaldjur? Finns inte det i era hav?
Här blir jag lite ställd, för jag vet inte riktigt hur många olika sorters skaldjur det finns (svenskar äter ju mest räkor) eller varför svenskar inte äter bläckfisk.
- Det är inte brist på råvaror, det är lättja. Ni äter bara en massa halv- och helfabrikat, trots att ni slutar klockan sex på jobbet!
(Eller tidigare, tänker jag, men det här har vi pratat om tidigare, med ett annat svenskspanskt par, det är märkligt att svenskar äter så mycket halvfärdig mat och är så stressade när många slutar så tidigt på jobbet och har så mycket fritid. Vad kommer det sig? Jämfört med spanjorer, som ofta slutar klockan åtta eller halv nio på kvällen.
Nu, visste jag, var det på väg ett retsamt inlägg om att svenskar tror att vattenmelonen är en typ av melon och att vi kallar alla vattenlevande djur med "armar" för bläckfiskar, som om vi skulle kalla alla fiskar för makrill enligt honom, och det kom också, men det är för långt och tråkigt för att återge här. Men det avslutades med något nytt:
- Ni som saknar en massa matord i språket, har ni något ord för det här, undrade Jesús och höll upp något i handen. Kanske "Platt-gaffel-att-ösa-sås-över-potatisen-med"!
- Vilket? Skeden menar du?!?
- Ni äter ju bara med kniv och gaffel, ingenting med sked.
- Klart att vi gör! Soppor och grytor...
Men Jesús gick inte att övertyga, han menar att sevillaborna har mycket bättre mat. Han är nästan lika traditionell som sin pappa, som menar att RIKTIG mat äter man med sked!
Här började jag till min irritation att skratta.

- Ni har bättre politiker, mindre korruption, skog, bra skola, men maten är inte bättre i Sverige.
- Vi har bra mat. Vi har rökt sik, sill, skagenröra...
- Jag säger inte att det inte finns god mat i Sverige. Men maten i Spanien är bättre.
- Vi är bättre på potatis. Och bakverk. och godis, choklad och äpplen.
- Ja, men maten är bättre i Spanien.
- Ja, maten är bättre här.

Rom - boendet

Rom är en dyr stad att övernatta i, men jag hittade ett litet Bed & Breakfast som var okej.
En man med en lägenhet och fler rum än han behövde.
Det fanns hiss, konstaterade vi lättat när vi hittat rätt hus.
Men den var mycket smal. Hur skulle vi...
Det var bara att montera ihop vagnen, gå in med en del i taget, sedan väskan, skötväskan, ryggsäcken... Hissen var så smal att det inte gick att vända sig om med ryggsäck på.
- Åk du med Disa så tar jag trapporna, sa Jesús som har lite klaustrofobi.
Vi visste inte vilken våning vi skulle till, så tanken var att Jesús skulle gå upp tills han hittade stället, och trycka på hissknappen. Men han hade inte hunnit mer än en trappa innan hissen började röra sig själv. Hjälp, tänkte jag med Disa i famnen, vem har tryckt upp oss? En boende som ska ner? Hissen är full!

Men det var ägaren till B&B osm undrade varför vi dröjde så, det var ju länge sedan vi ringde på porttelefonen!
- Voj voj voj voj! utbrast han och sträckte ut armarna mot Disa. Han höll henne i famnen medan jag baxade ut väskor och vagndelar, och Jesús flämtande kom upp på vårt våningsplan.
Vi fick sätta oss i en soffa. Rummet var litet. Soffan, som mannen har som säng, ett bord med ett par stolar, dator, kokvrå, badrum.
Han sträckte fram en fruktkorg och insisterade på att vi skulle ta frukt. Ett äpple för min del, Disa valde en apelsin, och sedan gav han henne ett inplastat bakverk med sylt.
Vi konverserade på en blandning av spanska, italienska och engelska.
Rummet var helt okej. Badrummet delade vi med de andra två rummen.

Stället ligger rätt nära tågstationen, och man når Pantheon till fots på 40 minuter.
Vi var hungriga som sjutton, så mannen tog med oss till ett öppet matställe i närheten.

Vi somnade dödströtta och vaknade sent nästa morgon. Så sent att det inte blev någon frukost när vi väl var klara och i ordning. Eller kanske hade vi fått det om vi frågat.
Vi trodde att mannen skulle steka ägg till oss, språkbegåvningen Jesús översatte så, men han missförstod och istället fick Disa ett kokt ägg. Det var inte läge att förklara de spanska kostråden för små barn, enligt dem får Disa bara äta en fjärdedels äggula :-) så vi satte igång att mata henne där i mannens soffa (hon tyckte om ägget) (vi brydde oss heller inte om råden när vi köpte barnmat på burk till Disa, barnmat från sex månader med LAX som hon enligt spanska läkare inte får äta förrän om ett par år), frågade om han hade egna bambinos och gav Disa med vatten, ägget var torrt.

Nästa morgon förstod vi att det var de inplastade bakverken som var frukosten, så efter att Disa hade fått sig ett kokt ägg och ätit lite av det, tog vi hissen ner till baren i hörnet och beställde var sitt maffigt bakverk, jag en stor gräddbulle och Jesús något wienerbrödsliknande med vaniljkräm och frukter (italienarna kan det här med bakverk!).

Kulturkrock - telefontider

Apropå kulturkrockar.
Spanska telefontider.
Man ska aldrig, aldrig ringa någon under siestan!
Ring klockan 21 om du vill, inga problem, till och med klockan 22 om det är viktigt, men ring INTE mellan lunch och klockan 18!




C, om du läser det här; jag tog fel på tiden.

Rom - staden

- Det tar aldrig slut. Vart man än går ser man en ruin, kyrka eller en fontän av Bernini, sa Jesús andra dagen i Rom. Och konstaterade att det skulle behövas ett par månader för att se allt som finns i staden. Eller inte ens det. Man skulle behöva bo där!
Konst- och historieintresserade Jesús, han hade inte kunnat komma till en bättre plats. Och det var ett drömresemål för honom. Vår kortresa blev ett litet smakprov på vad som finns.

När vi kom fram tänkte vi båda två lite besviket , när vi åkte buss från flygplatsen, att det såg likadant ut som i Spanien. Samma landskap, växter, blommor. Vädret var skönt, lite för varmt, men svalare än i Sevilla, och definitivt svalt på kvällen. Torrare luft. Så skönt!
Vi lämnade väskor, åt sen lunch och stack ut på stan, begav oss mot Pantheon.
Många andra var också där.

Att gå med Jesús är som att gå med en privat guide. Han förklarar allt, arkitektur, kejsare, romarriket, intressanta historier om konstnärer, film, symboler...
Vi hade några måsten att bocka av, förutom Pantheon. Jag hade min favoritkyrka, men den kommer i ett eget inlägg. Jesús hade Sixtinska kapellet och Colosseum.

Vi hade inte räknat med den otroliga mängden turister i Rom. Det blev inget inträde till Colosseum och antikens Rom, Jesús ogillar köer, men vi fick se allt från andra sidan istället, där vi råkade hamna:

Och med kikaren kunde Jesús studera triumfbågen i detalj.

Kikaren använde vi i Sixtinska kapellet också. Vi var där lääänge och studerade Michelangelos takmålning. Han som inte alls ville måla, han var ju skulptör.
Men vägen dit genom korridorer och salar var förfärlig. Hur kan det få plats så många turister utan att någon blir nedtrampad?

På inträdesbiljetten får man tillgång tilI Vatikanmuseerna där det finns en stor samling målningar och skulpturer, och vi skulle se det efter en paus utomhus. Disa fick mat, vi åt mellanmål bestående av kex, ananas, jordgubbar och melon som vi köpt på en marknad. Jesús satt och läste om den etruskiska konsten vi skulle få se, han har aldrig sett det tidigare och såg fram emot det mycket.

Men efter en stund blev vi ivägkörda av en vakt. Området stängde en timme tidigare än vi trott! Inget museum alltså. Stackars Jesús.
Han och Disa tog hissen ner, jag tog den fina trappan.

Något besök i katedralen blev det inte heller.

Kön var löjligt lång.

Så vi gick till min favoritkyrka istället. Santa María sopra Minerva bakom Pantheon. Men den skriver jag lite mer om i ett annat inlägg.

Vi hamnade vid Sant Angelo-borgen

Och detta tjusiga ställe..

För vi gick och gick och hamnade lite var som helst. och det satt mängder av folk på restaurangernas uteserveringar.

Och gatorna var mysiga...

...och butikerna var som karameller med färggranna glaskulor hängandes i trådar, träleksaker, fina tyger...
Jag gick inte in i en enda.

Men det blev glass på Giolili. Jag valde mellan den glassbaren och en som serverar en massa konstig glass, som glass med salt från Himalaya, men himayalansk havssaltglass hamnar i lä om man jämför med ett ställe där Gregory Peck har ätitt glass:-)

Den stora flugan är selfiepinnen. Överallt såldes det selfiepinnar, överaltl tog folk selfisar med sina selfiepinnar.

Vi gick och gick och gick, och kom fram till att det är det bästa för att uppleva Rom. Att bara promenera och se vad man hittar!

Kulturkrockar

Simone skrev en kommentar:

Jag har läst din blogg i några år nu och till hösten är det min tur att flytta till Sevilla för kärleken. Jag har bott i Spanien både en och två gånger förut, men den här flytten tänker vi ska bli mer permanent. Vi har inte bott ihop på riktigt förut så det här blir första gången efter flera års distansförhållande. Har du några tips för vad en bör förbereda sig på (förutom ett extremt intresse för fotboll)? Jag har såklart upplevt en del kulturkrockar tidigare, men tänker att det är så mycket som ännu inte har upplevts. Vore fint att höra vad du har att säga :)

Skoj! Distansförhållanden är skräp, tycker jag själv. Helt värdelöst med alla avsked.


Kulturkrockar. Hm. Är jag rätt person att svara på det? Jag har varit här för länge. Allt det här är ju min vardag. Jag skulle vilja skriva om saker som Emma, som flyttade till Spanien förra året med sin familj och skriver om krockar, annorlunda matvaror, spanskan... men kan inte eftersom, som sagt, allt är vardag för mig och har varit det ganska länge.

Familjen
En kulturkrock som kanske kan vara bra att förbereda sig på är spanjorers nära förhållande till familjen. Speciellt om familjen bor nära. Och är man tillsammans med en spanjor får man själv ett nära förhållande till dennes familj. Alla familjer är ju olika, men man kanske inte ska förvånas över att svärmor följer med för att välja möbler till den nya bostaden (inte i mitt fall, en kompis), att man hälsar på flera gånger i veckan då man kanske stannar en stor del av dagen och sover siesta, och får hemlagad buljong med hem i en burk. Inte heller bör man förvånas över att svärföräldrarna följer med en på läkarkontroller och sjukhusbesök, för här går man inte ensam till doktorn.

Arbete
Det kan också vara bra att känna till hierarkin på arbetsplatserna, för här kan det krocka.
Och jag har aldrig fått så mycket skäll som på mitt skräpjobb i souvenirbutik, för att jag dammade av plastfigurerna på fel sätt eller i fel ordning till exempel. Att arbeta i Spanien på ett spanskt företag innebär troligtvis att bli utnyttjad, det är ingen idé att börja prata om OB-tillägg, övertidsersättning, att man inte vill ha halva lönen svart och så vidare. Duger det inte finns det 50 andra som är intresserade, och här säger man inte nej till ett jobb som det ser ut nu.

Kyla
Något som inte går att förbereda sig på är den förfärliga vinterkylan som känns som om den aldrig försvinner. Fuktigt och kallt ute, fuktigt och kallt inne. Oisolerade bostäder. Frysa, frysa. Filtar, tjocka tröjor. Glöm att gå i strumplästen, glöm fina, tunnare tröjor, ta med en hoper tjocka, varma tröjor för det är det enda du kommer att använda i några månader.

Trafiken
Spanjorer kör fruktansvärt farligt. Ligger precis bakom när de vill köra om, gör farliga omkörningar på högersidan, sicksackar, gestikulerar, mycket gas och snabba inbromsningar. Blinkersen används för att tala om vad man skulle vilja göra, men ingen bryr sig.

Otrevlighet
I Sevilla kan folk vara fruktansvärt sotrevliga på sina arbetsplatser, till exempel på statliga myndigheter och servitörer..

Second hand
Glöm loppisfynd. Här finns inte second hand, auktioner och sommarloppisar. Det är fult att äga saker i andra hand (om man inte har fått av någon man känner väl), allt ska köpas nytt.

Hyra
Det är inte så väl ansett att hyra en bostad. Äga ska man göra för att inte kasta pengarna i sjön.

Mat
En krock kan vara den fantastiskt goda, vällagade maten och den stora variationen av ingredienser. Mataffärerna är urtråkiga, dit går man inte och kollar på måfå, men när man har basvarorna hemma köper man till det finaste ibericoköttet, olika sorters färska skaldjur och fisk, underbara tomater... Spanjorer kan mat, svenskar kan bakverk.

Apparater
Ugn finns sällan i bostäderna, däremot står det i regel alltid en tvättmaskin i köket.

Vården
Sjukvården är för det mesta toppenbra. Snabbt går det, man får hjälp, läkarna är mycket noggranna, korta väntetider. Allt gratis.

Socialt
Spanjorer pratar med folk de inte känner och man blir snabbt bekant med grannar, biträdena i brödaffären, fiskaffären, snabbköpet, grönsaksståndet och det börjar kalla en vid namn. Saknar man pengar får man komma tillbaka en annan dag och betala resten. Här planerar man inte långt i förväg när man ska träffas. En picknick, grillfest, hemmamiddag bestäms  gärna samma dag eller ett par dagar innan.

Fylla
Man ser aldrig fulla människor.

Vikthets
I Sverige verka halva befolkningen gå på någon trend-diet, som LCHF eller 5:2 och allt vad de kallas. Så är det inte här. Tack och lov. Även i Spanien finns det förstås folk som försöker gå ner i vikt, men sällan genom konstiga dieter utan genom sunt förnuft, äta bra, nyttig mat, mindre kalorier än man gör av med.

Åsikter
I Spanien kan man prata om vad som helst, med vem som helst. Nästan. Spanjorer är inte så försiktiga som svenskar att uttrycka åsikter och ha en ståndpunkt.

Säkerhet
Det är noga med solkräm och att skydda sig från solen men inte alls viktigt med hjälm för cykling, ridning och skridskoåkning.

Solbränna
Apropå solkräm: bränn dig inte. Bara turister bränner sig i solen :-)

Inne vid solsken
Det är okej att vara inne när solen skiner. Här skiner solen jämt. Men det tar ett tag att vänja sig.

Byråkrati
Den spanska byråkratin med miljarder papper, gå mellan olika kontor, underskrifter, stämplar, bankinbetalningar med efterföljande kvitto, fingeravtryck, pass, kopior på allt, är definitivt en kulturkrock.

Bordskick
Sörpla aldrig när du äter soppa!
Erbjud gärna övriga att smaka tapasen som du har beställt, men det måste ske innan du själv börjar äta.

Att bjuda
Spanjorer räknar inte euro och centimos, de antingen delar notan rakt av mellan alla, eller så bjuder en. Handlar det om öl till exempel, (sevillabor älskar att ta en öl med kompisar, famij och kollegor, framför allt mitt på dagen) brukar en betala.

Potatis
Om du erbjuds potatis till maten, ta bara litegrann. Potatisen är ett tillbehör till köttet eller fisken, det är inte den du ska bli mätt på.

Miljö
Om du tar klimathotet på allvar, försöker leva ekologiskt och miljövänligt, kan du bli... förvånad. Här pratas det ingenting om klimatförändringar, det pratas mest om inrikespolitik (korruption). Sopsortering? Det finns containrar för papper, glas och förpackningar, men det är si och så hur de används, den allmänna uppfattningen är att alla sopor hamnar i samma hög till slut, så det spelar ingen roll. Batterier slängs i vanliga appperskorgen, glödlampor också. Ekologiska matvaror GÅR att hitta, i Sevilla finns det några specialbutiker, och det finsn även ett visst ekologiskt utbud på Carrefour, men ananrs är det komplicerat.
Ändå ska man komma ihåg, att hur mycket svenskar än pratar om klimatförändringar slösas det otroligt med vatten och elektricitet. Inte i Spanien, här är folk mycket sparsamma.

Hälsa
Spajorer tar sin hälsa på största allvar. Hälsan diskuteras och man går till doktorn för allt. En kulturkrock kanske, som svensk går vi bara när vi är riktigt sjuka, inte för en förkylning.

Vädret
Även om jag har bott här länge kan jag bli provocerad. Sevillabornas överdrivna oro över vädret. Och det är det annorlunda vädret ajg pratar om. Regn och blåst och kyla. Om det regnar ställs alla planer och evenemang in och ingen går ut. Invånarna är övertygade om att de blir sjuka då. Skolbarnen får inte gå ut på rast, antalet olyckor i trafiken ökar, och de som måste gå ut har ett otillräckligt paraply med sig, här finns inga regnställ. Även små barn går med paraply. Så tips: ta med regnkläder och gummistövlar från Sverige!



Ni är ett gäng Spaniensvenskar som läser bloggen. Vad säger ni? Vilka kulturkrockar kan Simone stöta på?

Hemma

Jag är så hemskt trött. Så Rominlägget dröjer lite till.
Vi bodde hos en man som kokade frukostägg till Disa.
Jesús hade nytta av kikaren.
Jag fick återse den vackraste kyrkan jag vet.
Det var skräp att komma hem igen.
Alldeles nyss stack en mygga mig under stortån och det kliar så! Jag ska döda fanskapet med tennisracketen.
Jag har städat kylskåpet, och det blev så fint att jag går dit och öppnar kyklskåpsdörren då och då bara för att titta. Kylskåpet är dessutom välfyllt efter veckohandlingen.
Roms klimat är mycket skönare.
Kan inte glömma den fyllda tomaten sista kvällen.

Favoritkyrkan.

I Rom

Uhm, nämnde jag att vi, tja, är i Italien?
Födelsedagspresenten, ni vet?

Det är inte så att jag har gått och sett fram emot resan. I måndags tänkte jag, att på torsdag åker vi till Rom, och kände mig lika entusiastisk som om jag hade bestämt mig för att fylla på blomjord i storkrukan. Helt enkelt för att det är så overkligt att jag inte har trott på det.
Jag började fatta först kvällen innan när J och jag stod böjda över en karta för att se var hotellet ligger.
- Det är ju mitt i centrum, sa Jesús, titta, Colosseum, Pantheon... Det verkar vara gångavstånd.
Han hade rätt. Vi skulle till Rom!
Men när ni läser har vi några timmar på oss innan besök i Sixtinska kapellet. Det står på Jesús måste-lista. Historie- och konstintresserade Jesús har så mycket han vill se i Rom att han skulle behöva en vecka, men det blir bara ett par måsten: Sixtinska kapellet (kikare nerpackad i väskan för detta besök) och Colosseum

Spanjorer och fotboll

Tydligen vann Sevilla UEFA-cupen i går kväll.
Jag vet det eftersom Jesús råkade ringa sin pappa precis i slutet av finalmatchen, och hans pappa FATTADE inte hur någon kunde ringa i ett så illa valt ögonblick. Och han trodde inte på vare sig att Jesús inte tittade på matchen eller att han inte visste vad det var för match.
J la på och lämnade far och hans barnbarn att titta färdigt.
Vi hörde hur det gick medan vi packade. I det här bostadsområdet hejar ALLA på Sevilla (och inte Betis, andra Sevillalaget) så jublen var nog ännu värre här än på andra ställen i stan.
Jublen från hundratals öppan fönster.
Sedan smällarna.
Biltuten.
Vansinnesåkarna på motorcykel.
Biltuten.
Vrålet från någon som åkte omkring med megafon.
Biltuten.
Biltuten.
Fram till klockan två på natten.

Det var fruktansvärt irriterande.
Tre gånger var jag på vippen att ta på mig skorna, åka ner i hissen och skälla på marodörerna, förklara läget med en sovande liten tjej som lätt vaknar, men hindrades av att de flesta firarna befann sig i bilar som åkte förbi.

Spanska kostråd från tio månader

10-månaderskontrollen avklarad.
Disa mättes, vägdes, hjärtat lyssnades på, doktorn frågade om hon säger mamma coh pappa, vinkar hej då, lite sånt. Lillan ligger kvar på sin kurva, den lägsta, vilket är helt okej eftersom hon ligger på kurvan och inte under.

Så kom vi till det viktiga. Den nya maten.
Vi har ju pratat om det här med mat till spanska barn tidigare. Det är ju ganska strängt här vad ungarna får äta och inte, och när.
Vid tio månaders ålder tillsätts ett par nya livsmedel. Jag instruerades muntligt och fick kopior på maskinskrivna ark att ta med hem och läsa.
Disa får nu, efter kontrollen, börja äta vit fisk. (Annan fisk får hon inte smaka förrän vid två-tre års ålder.) 20-30 gram åt gången. Vi bör alternera fisken med nötkött och äggula i grönsakspureerna.
Äggula ja, Disa får också börja äta äggula nu när hon har fyllt tio månader. (Absolut inte ett helt ägg förrän hon är ett år). Man ska börja försiktigt, så som all mat här.
Första veckan: En kvarts äggula två gånger under veckan
Andra veckan: En halv äggula två gånger under veckan
Tredje veckan: Tre fjärdedels äggula två gånger under veckan
Fjärde veckan: En hel äggula två gånger under veckan


Vi fick också instruktioner för mat från ett års ålder, eftersom det inte blir någon mer rutinkontroll förrän månad 15.

Från ett år:
Linser, kikärter och bönor.
Kokt äggvita. (Öka efterhand, precis som med äggulan)
Yoghurt, ost och, om man vill, komjölk. Börja med de fettsnåla produkterna.
Griskött.



De svenska kostråden verkar vara så avslappnade. Ungefär att undvika salt, socker, honung och gröna bladgrönsaker. Punkt.

Baklava-present

Alla goda vänner är bra, men man måste ju glädjas lite extra åt en som är gift med en muslimsk man, som därför besöker halalköttsbutikerna vid Macarenasjukhuset inte långt härifrån, och som vid besöket passar på att köpa underbara baklava åt en.
Inte sant?

Två redan uppätna...

Rörigt inlägg om helgen

Ett lite rörigt inlägg om helgen.

I lördags gick vi upp tidigt för att åka till centrum. Vi åt crossiantfrukost på kafé och gick sedan åt var sitt håll, jag köpte svala bomullsklänningar till Disa, J köpte en svart Motörhead-body till henne.
Efter en stressig, kaotisk lunch som innebar Disa-matning, en jättebajs, gazpacho (Disas första, hon gillade den!), letande av busskort och en försvunnen hamburgare (den låg under min fot, jag som trodde att det var en toffel), stack Jesús iväg. två timmar senare följde Disa och jag efter, Jesús hade nämligen konsert med kören.
På plats fanns en liten konstbokmarknad som såg kul ut men som jag inte orkade titta på. Kompisarna var där och vi gick in. Disa sov men vakande en bit in i konserten till körens sång. Hon låg och tittade förundrat flera minuter, sedan började hon prata, och prata, och jag fick gå ut med henne under Yoko Ono-delen.
Disa och jag stannade på marken i pation med bokstånden runt om, ett par barn började leka med Disa och krypa omkring med henne. D var mest intresserad av de små fröna från träden.

Kompisarna åkte på födelsedagsfest en sväng, vi tog buss hem. Eurovision Song Contest, den tänkte jag inte missa. Jesús tyckte att jag var knäpp som tänkte stanna hemma för att se på tv.
Gänget kom till vårt område, J gick ut med dem för att äta sniglar medan jag och Disa tittade på ESC och åt chips (jag). Hon somnade precis lagom till rösträkningen. Jag höll de andra informerade genom meddelanden. Retades kanske en aning. Spanien slutade på 15 poäng. Låten var skräp. Tycker jag.
Läs gärna Carin Osvaldssons krönika om spansk schlager.

Söndag. Storstädning och matlagning till svensk radio. Nåja, så här var det: jag och Disa sov till 10.30. När jag vaknade hade J lagat mat, diskat, varit och röstat, ätit frukost, köpt frukost till mig (palmeras de chocolate). Jag gick ut i köket och gjorde chokaldmousse och lyssnade på svensk radio. Var glad över Sveriges vinst.
J:s grupp kom på lunch. Sedan åkte han iväg med dem för att göra klart en skivinspelning.
Disa somnade.
Vakande.
Gnällig.
Mycket trött, men kunde omöjligt somna. Inte äta heller.
Jag bestämde mig för att åka på bio.
J har haft flera konserter och massor av rep senaste tiden, medan jag har varit med Disa. Världens finaste, oh ja, men jag behövde komma ifrån lite. Jag hann till en 22.30-föreställning. Visste inte mycket om filmen; 52 Tuesdays, men den var bra. Måste fundera lite över den. Var helt ensam i salongen. Ångrade att jag inte köpt popcorn, ingen hade störts av knastret. Men det var ingen pocorn-film.
När filmen var slut 00.20 var jag ensam på hela bion, bara vaktmästaren kvar också, han som släppte ut mig. Skum känsla.
Funderade på filmen.
Lyssnade hela vägen hem på valresultatet i kommun- och regionvalet. Mycket intressant.
Hemma.
J och Disa sov.
Jag var hungrig, hade missat middagen och åt upp den överblivna chokladmoussen direkt från skålen.
Tänkte att det inte är vuxet att äta chokladmousse direkt från skålen klockan ett på natten.
Tänkte att jag måste upp tidigt som sjutton nästa dag - tiomånaderskontroll med Disa.
Satte mig att blogga.