torsdag 24 februari 2022

Ett dött får och en nedgrävd make

 - Var är Alex? undrade jag.

Jag hade hört knackningen på dörren, jag var säker på att det var Alex som hade kommit för att hämta sin dotter, som var här och lekte med Disa. Men Alex syntes inte till.

- Han har gått för att betala fåret, sa Jesús. 

- Vad?!?

Det var helt oväntat. Jag visste att när Alex och hans familj hyrde ett hus här i byn, hade deras hund bitit ihjäl ett får. Jag tror inte att det var anledningen till att de flyttade, utan snarare att de tyckte att det var så obehagligt att en död man (hyresvärdens make) nedgrävd i trädgården, men det hade blivit en obehaglig situation med det ihjälbitna fåret, eftersom Alex familj inte hade någon möjlighet att betala för det.

Och jag kunde inte tänka mig att han hade pengar över till det nu heller. Numera lever han ensam med de fyra barnen, och pandemin har varit svår för alla jonglörer, gatuartister och konstnärer. Hade han verkligen kunnat lägga undan pengar till fåret?

Han kom strax tillbaka och meddelade att mannen med fåret inte var hemma, att han hade meddelat hustrun att han skulle komma tillbaka en annan dag för att betala för djuret och prata med den gamle mannen. Och mycket riktigt, nästa gång som dottern var hos oss och sedan skulle hämtas, gick Alex för att prata med fårägaren, som var så nöjd med att Alex hade tänkt betala, att han inte tog emot några pengar.

Skönt att ha det ur världen ändå. Det måste ha känts obekvämt att åka och hämta dottern i vår by så ofta, och varje gång riskera att stöta ihop med fårägaren, och dessutom har han gått med dåligt samvete över händelsen i flera år.


Jag kom att tänka på detta när jag för en stund sedan läste en riktigt obehaglig händelse med hundar och döda får. Läs gärna vad Åsa i Portugal har varit med om...

8 kommentarer:

  1. Oj då, ännu en hund som har bitit får... Jag visste inte hundar biter ihjäl får sådär :(. Mer att de vallar boskap.
    Vad skönt att er dotterns kompis pappa slapp att betala. Snällt av ägaren att efterskänka summan till den ärliga pappan :). /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var snällt, det var nog en lättnad!

      Radera
  2. Hahaha, när jag började läsa tyckte jag att det var ett märkligt sammanträffande med hundar och får (hade ju läst Bortugals inlägg tidigare under dagen). Och började undra om sydländska hundar är mer aggressiva än de som jag är van vid. Sen fattade jag ju, jag vet ju via era bloggar att du och Åsa är lite bekanta, så strax innan sista stycket fattade jag att ditt inlägg var en pendang till hennes.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, ja, annars hade det varit väl mycket sammanträffande! :-D

      Radera
  3. Var maken nedgrävd eller begravd? Får man begrava folk i sina trädgårdar hur som helst ens?

    Tur att de förliksdes kring fåret. Kanske en väg för Åsa att gå?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte detaljerna. Kanske grävde tanten ner en urna med aska?

      Radera
  4. Jag tar åt mig av passningen! Hade min hund bitit ihjäl ett får skulle jag absolut erbjuda mig att betala, men så var det ju inte.

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget