onsdag 16 december 2020

"När ska du blogga om huset?"

 "När ska du blogga om huset?" undrar Tove i ett meddelande en sen kväll.

När jag återvänder till livet, tänker jag, men skriver det inte för det låter ju lite dramatiskt. Men det känns nära sanningen. Den här tio veckor långa heltidsperioden på jobbet är lika tuff som jag visste att den skulle bli, jag tvekade om jag skulle tacka ja. Jesús tyckte inte att jag skulle det. Men det är nackdelen med att vara vikarie och inhoppare, man vet inte när det finns jobb igen. Missförstå inte, det är ett jobb jag tycker mycket om, och jag ÄR glad att ha fått så mycket jobb det senaste. Det är bara det att det är så svårt att få ihop tiden just nu, och jag har dragit ner på så mycket från mitt liv för att få ihop alla timmar varje vecka att jag nästan inte finns kvar, känns det som. Den 9 januari, när sista vikariatet är slut, lyser som en svag stjärna på en mörk himmel, jag behöver hålla ihop tills dess. Jag hoppas på mer jobb senare, förstås, och när vi flyttar har vi Disas skola mycket närmare så det går inte så mycket tid till att lämna och hämta henne, men det vore bra med en liten viloperiod innan nästa vikariat.

Vi fick besök av en riktig stjärna i två veckor, en pytteliten svart kattunge. Det var en vildkatt som hade kommit bort från sin mamma, han skrek efter henne på vår gata en hel eftermiddag. På kvällen befann han sig under vår bil och då lockade jag fram honom med lite mat, han var hungrig. Jag grabbade tag i honom när han kom fram, och milde tid, jag har aldrig varit med om en sådan styrka i ett sådant litet djur! Det var som att ha fångat en skogshare! Han kan inte ha varit mer än två månader, men gud så han kämpade för att komma ur mitt grepp! Jag skyndade mig att stänga in honom i badrummet, och där gömde han sig bakom tvättkorgen och skrek efter sin mamma. Mamman verkade försvunnen, vi spanade efter henne och gav kattungen mat, vatten och en låda med sand. Jag ville inte släppa ut honom, den lille kissen, för han hade inte blivit långlivad på vår gata, med bilar, hundar och elaka människor.

För att göra den långa historien lite kortare, han blev tam och vi tyckte alla så mycket om honom. Han låg på en rosa ullig kudde på skrivbordet när jag jobbade, och han spann och spann, och till slut började han sova i vår säng på natten. Han var så svart att vi gång på gång tog honom för ett klädesplagg, och jag vet inte hur många gånger vi böjde oss ner för att klappa en smutsig svart socka på golvet eller ett par svarta kalsonger. Men den lilla katten var sjuk och dog. Efter tre veterinärbesök dog han av kattleukemi hemma hos veterinären, och vi saknar honom mycket.

Annat som har hänt - huset är vårt. Det var väl det jag borde ha börjat inlägget med. Det kräver ett eget inlägg. Men den sista helgen i februari flyttar vi in i det fantastiska huset. Vi är alltså med hus, och det känns lika stort och skrämmande som att vara gravid. Men eftersom jag är där jag är nu i jobbstressen finns inget som gör mig glad längre, men det vänder när jag får vila. Tur att jag tog ut glädjen i förskott, innan jag blev så trött. Jag tänker, att det första jag ska köpa till vårt fina hus är en gunga till barnen, och en röd hängmatta till mig själv. Gungan ska jag hänga lågt i fikonträdet så att Runa kan klättra upp på den, en stor, rund nätgunga, och hängmattan ska jag binda fast mellan korkeken och något annat träd, och sedan ligga där och bara vila, lyssna till prasslande löv, läsa böcker och bli mig själv igen.

15 kommentarer:

  1. Grattis till egna huset! Vad spännande...
    Hoppas att du "överlever" allt jobb och kan få en liten julledighet också däremellan!
    Hur blir det med sverigevistelsen nu när ni har köpt hus? Blir den av i alla fall eller skjuts den på framtiden (eller inte alls)?
    Jag väntar med spänning på bilder och text om ert nya hus framöver men ta det senare när du känner att du har tid. Jag väntar gärna.
    Nu hoppas jag att nästa år blir ett mycket bättre och friskare år för alla! Önskar dig en riktigt GOD JUL & GOTT NYTT ÅR! /Annika F

    SvaraRadera
  2. Grattis till huset! Det låter som en bra plan med gunga och hängmatta! Kul att ha något sådant att se fram emot fast du väl knappt hinner det. (se framåt). Tufft att jobba heltid med två små - det minns jag att det var, men jag förstår att du vill passa på när jobb finnns. Hoppas det blir mer jobb i lagom dos och då helst kanske efter att du fått fixa med flytten och njuta lite i hängmattan. Trist med den lilla kissekatten!!

    Här är det också mycket jobb (och lite plugg) och massor av regn. Julstämning finns det inte tillstymmelse till, och då har jag ändå köpt pepparkakor. Det blev väldigt dyra pepparkakor tyvärr. Eländes elände. Om jag hann skulle jag kanske skriva om det.

    Ser i alla fall fram emot att få se mer av ert nya fina hus snart här! God Jul om vi inte hörs innnan!

    SvaraRadera
  3. Grattis, grattis, grattis Annika:) En dröm uppfylls - mitt i det mörkaste tiden! Ta hand om er och God Jul!

    SvaraRadera
  4. Grattis till huset! Ska bli roligt att se när ni kommer därhän. Hoppas jobbet lugnar sig snart. God Jul!

    SvaraRadera
  5. Så roligt med huset, stort Grattis! Det blir inspiration till många blogginlägg, jag ser fram mot det!
    Ha nu en välförtjänt återhämtning och sänk ambitionsnivån inför julen.

    SvaraRadera
  6. Oj, så trist med den lilla kattungen. Det är så lätt att bli fäst vid djur.

    Och stort grattis till huset! Visst låg det i en grannby? Ser så fram emot att läsa allt om flytten och se bilder!

    SvaraRadera
  7. Vad roligt. En dröm som uppfylls. Du har skrivit om längtan efter ett eget hus sedan ni flyttade till bergen och det känns som ni bott där länge nu? Vad underbart att ni äntligen hittat rätt hus och att det är en plats som ni redan tycker väldigt mycket om.

    SvaraRadera
  8. Grattis än en gång till huset! Men usch vad jobbigt med stressen.... jag hoppas du får det lugnare nu, eller rättare sagt att du vågar ta beslutet att kanske tacka nej till för mycket jobb. Jag vet precis vad du menar, känner igen mig i det, har precis insett att jag har tagit på mig för mycket och kommer osäkerheten till trots att välja mitt/vårt välbefinnande och stryka det som jag tydligt ser blir en grej för mycket. Vad sorgligt med katten. Men fint ändå att den fick sin sista tid med er och inte ensam på gatan.

    SvaraRadera
  9. Grattis till husköpet! Vad roligt!
    Du kommer att njuta av det när allt lugnat ner sig!
    Sköt om er!

    SvaraRadera
  10. Grattis till huset, och oj vilken fantastisk målbild med gungor och hängmatta!

    SvaraRadera
  11. Så sorgligt med den lille kissen. De är duktiga på att sätta in sina små sylvassa klor i hjärtat så jag vet hur det känns.

    Ett varmt grattis till huset! Ska bli jättespännande att få se mer av det.

    Hoppas att du ändå hinner få lite jul, och en god sådan för hela familjen!

    SvaraRadera
  12. Tittar in hos dig för att önska er en God Jul!

    SvaraRadera
  13. Grattis till huset Annika! Så himla härligt att det gick i lås. Jag riktigt längtar efter att komma och hälsa på er där.

    Du får skriva mer om det när du hinner och orkar, ingen stress. Jobbet ja - det är ovanligt mycket att göra nu men lagom tills att ditt vikariat tar slut så lugnar det väl ner sig. Var tydlig med eleverna bara vad som gäller så löser det sig. Kram från snöfritt sydsverige

    SvaraRadera
  14. Grattis till huset! Lycka till med jobbet, sköt om dig bara för den stressnivån låter inte hälsosam. <3
    Hoppas ni får en riktigt god jul och ett gott nytt år, även om inget är som vanligt.

    SvaraRadera
  15. Hej Annika!
    Läst hela tiden och grattis till huset!! Kan inte sitta vid datorn då rygg och uretrit säger ifrån...6 mån utan motion. Ålder 90!
    Ha en bra fortsättning! Kramar P ♥♥

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget