Kollar hus i Aracena

Det enda vi har i våra huvuden nu är flyten.
Jag sitter uppe till alldeles för sent och letar lösningar på nätet, Jesús kan inte sova, alternativt vaknar 2.30 utan att kunna somna om, eftersom han tänker på flytten.
Vi har inget hus att flytta till än, men vi var och ittade på flera i lördags.
Vi kommer att hyra privat istället för genom hyresmäklare, som är vanligt här. Anledningen är att det blir så dyrt med hyresmäklare. De tar en hel månadshyra för besväret att visa bostaden. Sedan försvinner ju en (minst) månadshyra som en typ av försäkring, fianza, och så den vanliga hyran på det.

Några bostäder gick bort på förhand, efter att ha fått veta mer om dem per telefon.
En gick bort direkt när vi såg den. Vi hämtade upp ägaren i centrum av Aracena och hon satt i framsätet och visade vägen i drygt 20 minuter. Det var första felet, vi vill inte bo så långt bort. Andra var att huset är mycket litet och har inga rum. Och är i princip inuti en annan familjs hus, och inga andra grannar. Men omgivningarna var fina.

Nästa hus har en kollega till Jesús byggt och har det för uthyrning. Superfint inne, äng med andalusiska ekar ute. Men för litet. Två små rum räcker inte, jag behöver ett jobbrum så jag kan stänga dörren om mig. Och det fanns noll förvaringsutrymme. Varken böcker eller dammsugare får plats.
Dessutom ligger det för avskilt. För Jesús blir det perfekt, men jag som ska jobba hemifrån skulle få anstränga mig för att se andra människor.

Tredje huset. Stort och rustikt. Mycket tjocka väggar i sten. Byggt av den gamla damen som äger det. Två mindre sovrum på nederplan och två större på ovanvåningen. Vi kan ha både stort sovrum, litet Disarum, arbetsrum och gästrum. Förvaringsutrymme finns. Två fina badrum, ett med badkar (Disa). Vardagsrum med högt i tak, öppen spis, plats för matbord. Öppet till någon slags matsal nummer två.
Problemen: det obefintliga köket. Gasspis, ugn, diskho samt ett litet kylskåp och en pytteliten frys finns. Inget mer. Inga kösskåp, inga kökslådor. Finns inte ens plats för bestick eller glas, än mindre för matvaror som mjöl, kryddor och så vidare. Hur tänkte tanten här?!?
Huset är mörkt, trots fönstren, man behöver tända vissa rum även dagtid - högre elkostnad.
Vinterkylan! Det blir mycket kallare i bergen än i Sevilla! Hur sjutton ska vi värma upp vardagsrummet? De rum som inte används får stå kalla, precis som här, och sovrum räcker ju att man värmer på natten (element finns), men vardagsrummet är allrum, och det är stort och högt i tak. Det skulle behövas en braskamin här, och det finns inte. Att värma med elelement är bara att glömma. Elen är svindyr.
Och största anledningen till att jag försöker komma på lösningar med braskamin, och att göra om ena matsalsdelen till köksförvaring med arbetsbänk, är utsidan. Stället är helt fantastiskt utomhus! En jordväg leder dit från Aracena. Man går in i grönskan. Möts av grannarnas gäss, får, tupp som gal. Ser det vita vackra huset. Blommor och buskar överallt. Apelsinträd och valnötsträd på var sin sida om trappan. Stenlagd terass. Utsikt mot ett mindre berg. Fullt med fikonträd. Den gamla damen plockade till Disa som åt uppe på Jesús axlar. Det kan inte bli bättre.

I går tittade Jesús ensam på ett hus. Ett mycket praktistk, nytt och bovänligt hus i Aracenas fulaste, nybyggda stadsdel. Pation är stenlagd och bara ett trådgaller skiljer den från radhusgrannarnas uteplatser. Praktiskt och enkelt att bo där. Men fult och tråkigt. Kanske är det bättre att bo på ett trivsamt, vackert, inspirerande ställe och stå ut med det som är opraktiskt och obekvämt? Om det går att få en braskamin (optimist), några köksskåp och inreda den öppna matsalsdelen till köksförvaring?


Vi var i Aracena en mycket varm dag. En sådan dag är det inte roligt att vara ute, men vi hade inget val, vi hade fyra timmar att slå ihjäl mellan två husvisningar. Vi stötte på en av Jesús nya kollegor som rekommenderade en tapasbar för lunch.
Den var helt otrolig! Jag smakade på salmorejon - perfekt. Jesús njöt av blodkorven. Jag åt upp det mesta av hans köttbullar al Pedro Ximenez, gud så gott!. Och så carrilladan - griskinden. Bra pris också, två euro per tapa.
Nästa gång (för vi kommer att återvända många, många gånger!) ska vi testa deras tapa som utsågs till Aracenas bästa för två år sedan.
Sedan promenerade vi för att söva Disa i vagnen. Kollade läget för ett centralt hus som är för uthyrning. Höll på att lägga av helt på grund av hettan. Tog oss till busstationen med plats för två bussar och stoppade mynt i drickamaskinen. Fyra vattenflasko senare, intagna i den varma skuggan, kunde vi gå tillbaka mot centrum.