Det blir inte tantens hus...

Vi hade i princip bestämt oss för att ta tantens hus, trots obekvämligheter. Stället är underbart.
Då fick Jesús telefonnumret till de förra hyresgästerna av en kollega.
De berättade att stället är lika underbart som det verkar, köksutrymmet gå ratt hantera med extramöbler i ett annat rum, ja, det är iskallt i vardagsrummet på vintern, men det verkliga problemet är tanten, ägaren. Som får vredesutbrott ibland, går in i huset olovandes, tar betalt för saker som inte kostar, åtgärdar inte saker som går sönder, betalar inte tillbaka fianzan; den extra månadshyran, till någon hyresgäst, samt, det som avgör saken, snor el. Jesús fick veta att elkostnaden är mycket hög. Inte en månad har den understigit 300 euro på de tre år som de har bott där, trots att de ibland har rest bort en månad och inte varit i huset alls. Och grannarna säger visst samma sak. På något vänster fifflar tanten med elen.
Så det går inte.

Nu börjar det kännas tröstlöst. Vi har i princip kommit fram till att vi tar tråkhuset och bor där tills vi hittar vad vi söker efter. På torsdag ska vi se det tillsammans, och vi ska kolla ett äldre hus i centrum också, om det inte blir uthyrt innan dess.


Det är förfärligt varmt i Spanien just nu. Jag vet inte hur många dagar den här värmeböljan har pågått, men det känns som mycket länge. 42 grader varje dag.
Det värsta med värmen är instängdheten. Det går inte att gå ut. Jag hade tänkt gå till kopieringsaffären på förmiddagen, men klockan hann bli halv tolv innan vi var klara, så det gick inte, det var för varmt, trots att den ligger bara tio minuter bort. Men tio minuter utan skugga... Så Disa och jag blev inne hela dagen. Disa har sett film efter film efter film medan jag har gjort lite hushållsgrejer, kollat hus samt inte orkat engagera mig. Det går att underhålal tvååring en stund med lek, men svårt att underhålla i vardagsrummet (där luftkonditioneringen finns) en hel dag. Hon sov inte siesta heller, för jag kunde inte gå ut och söva henne i vagnen, så på eftermiddagen var hon omöjlig.
På kvällen höll jag på att bli galen av att inte gå ut, temperaturen var fortfarande hög, så vi tog den luftkonditionerade bilen och körde till ett köpcentrum med luftkonditionering. Med ursäkten att titta på något som kan avskilja den fula pation i det trista huset (som vi kanske ska hyra) från grannarnas innegårdar. Hu, vilken ledsam sysselsättning, att åka till köpcentrum! Men det finns ju ingenstans att bada eller fly värmen här!!! När vi väl har ett hus kan vi alltid gå ut och svalka oss med vatten, Disa kan ha plaskpool att leka med, vi kan åka och bada i bäckarna, vad som helst, men det är avskyvärt att bo i en lägenhet utan balkong i ett fult bostadsområde i storstan under värmeböljan. Bara vara inne med neddragna persienner och stängda fönster.
Slut på klaget. Redan i dag, onsdag, ska temperaturen sjunka till 36 grader. Och i morgon följer Disa och jag med till Aracena coh ska bada i en POOL medan Jesús jobbar!