Cine de verano

Ända sedan jag kom hit för åtta år sedan har jag hört talas om cine de verano - sommarbiograferna som fanns i Sevilla tidigare.
Jesús gick ofta med familjen, själv eller med kompisar när han var liten.
I hans stadsdel Triana fansn fyra fem stycken sommarbiografer. Det var utomhusbio i lummiga pation med så mycket träd, jasminbuskar och underbart doftande dama de noche som bara blommar på nätterna att de vitkalkade väggarna inte syntes. På bioduken visades mer eller mindre aktuella filmer, det var varmt i luften och i chiruingiton köpte man läsk och öl, salta solrosfrön, tomat med salt och andra godsaker att äta medan filmen pågick.
Jesús pappa sov sig alltid igenom alla filmer.
Dessa sommarbiografer, som alltså bara öppnade på somrarna, försvann. Det gick som det gjorde med de allmänna utomhusbassängerna. De gav inte så mycket pengar, bara trivsel, och sådant räknas inte här, så biografer och bassänger revs, det byggdes dyra lägenheter där istället.

I Tomares utanför stan finns en sommarbio kvar.
Dit åkte vi med Disa och Jesús föräldrar.
Biljetter köper man genom ett pyttelitet håll i väggen. Inne på gården står en massa stolar uppställda, men de flesta sätter sig vid borden istället. Att äta medan man ser på film är en del av grejen. Drycker och snacks köper man i kiosken, mackor, hamburgare och tomat med salt finns i ståndet bredvid.
Filmen projekteras på en vit vägg och runt omkring sitter gamla filmafficher från filmer som har visats tidigare.

Vi såg Ocho apellidos vascos - Åtta baskiska efternamn, filmen som driver med det typiskt andalusiska (sevillanska) och det typiskt baskiska, som har gjort succé i Spanien.
Jovisst, vi har sett den förut, men hade inget emot att se om den (och det andra var skräp).
Kul att se på film och äta tapas under bar himmel, med klart lysande måne och stjärnfall!


Länk till sommarbion i Tomares här.