Känslan när man går ut från sjukhuset mot bussen hem efter att ha lämnat över barnet till pappan, en stadig, stabil person som inte kommer att fly därifrån med ungen i famnen, känslan när man övertrött efter en natt i sjukhusfåtöljen bredvid den sovande bebisen, när man då går strax innan det är dags och man undrar om de nu, just nu håller fast den lilla skrikande ungen och sticker den jävla slangen genom näsan ner i magsäcken.
Där har vi onsdagen.
Kramar kramar kramar
SvaraRaderaTänker på er i massor
Maria
Usch! Jag tänker på er! Det måste vara fruktansvärt jobbigt... Tur att du har en så bra pappa till Disa! Hoppas de hittar vad som är fel och att hon snart blir bättre! KRAM
SvaraRaderaMassa styrkekramar till dig! Förstår precis hur du känner det. Och du har en jäkla tur som valt en sån toppenpappa till Disa. Kram!!
SvaraRaderaHej Annika!
SvaraRaderaHar inte hängt med hos dig, har själv legat 5 dagar på sjukhus :( Jo bra vård...lever :-)
Det går säkert bra med lilla Disa. Kramar till er/ P ♥♥♥
STOOOR kram!! Så bra att Jesus är så stabil och fixar det. Det är samma med Martin hos oss - även om Victor inte genomlidit det ni gör på långa vägar (det var lite sjukhus i början pga en infektion han fick i fingret pga en utväxt han fick operera bort, och bara det gjorde mig halvt förstörd). Tänker på er!
SvaraRaderaHoppas allt har ordnat sig till det bästa. Disa blir ordentligt kollad och ni behöver inte oroa er mer! Vägen dit är tuff - men ni klarar det! Stora kramar
SvaraRaderaHerregud. Hoppas så himla mycket att allt är bra.
SvaraRaderaFina Annika. Mitt hjärta värker för er. Så mycket smärta och oro. Er lilla Disa är i goda händer och det är skönt att de gör en grundlig undersökning för att utesluta allt. Jag tänker på er, skickar kramar i massor och hoppas innerligt att alt är bra med er lilla tjej och att ni äntligen får komma hem idag.
SvaraRaderaStor kram♥
Tack allihop!
SvaraRadera