onsdag 12 december 2018

Ineffektiva Spanien stressar mig mer än något annat nu

Den senaste tidens, och framför allt dagens, händelser i det fruktansvärt ineffektiva Spanien fick mig sänkt. För visst är det ineffektivt? Visst har jag väl rätt? Kommentera gärna, ni som orkar läsa igenom hela inlägget. Det handlar om läkarbesök.

Vecka 1:

Torsdag, besök hos specialisten i Sevilla: "Du får en ny tid om två veckor,. Du ska ta de här proverna tills dess", säger hon och ger mig en bunt papper på allt som ska analyseras.
"Det är långt för mig att åka till Sevilla. Kan jag ta proverna på vårdcentralen i Aracena?"
"Javisst."

Fredag. Vårdcentralen i Aracena, jag ska beställa tid för provtagning.
"Vi tar bara prover på tisdagar här."
"Jaha, då vill jag ha en tid på tisdag."
"Hahaha, det går inte, det är fullt! Men du kan komma den 8 januari, då finns det tid."
"8 januari!? Men läkaren måste ha resultatet den 12 december!"
"Varför kom du inte tidigare då?"
"För att läkaren beställde proverna i går!"
"Då får du åka till sjukhuset i Riotinto."

Vecka 2:

Måndag, sjukhuset i Riotinto, en halvtimmes körtid hemifrån, samt tjugo minuter för att hitta parkering. Väntsalen för provsalen är smockfull. Jag tar nummerlapp. Ger upp efter en timme, kön rör knappt på sig. Jag måste hem, första eleven ringer om en timme, och jag måste dessutom lämna bilen till Jesús, som har SITT läkarbesök här på sjukhuset i Riotinto om två timmar.

Tisdag. Tillbaka i väntsalen i Riotinto. Kalendern avbokad, inga elever ringer i dag. Jag kan stanna tills provet är taget. Lika mycket folk i väntrummet, och det rör inte på sig alls. På en timme får tre patienter komma in, och jag förstår att personalen har gått för att frukostfika.
    Klockan tolv är allt klart och jag köper en baguette i brödaffären innan jag kör hem för att jobba, jag får äntligen äta frukost.
    Just det, en påminnelse från damen som stack mig i armen: "Eftersom det är en läkare i Sevilla som har beställt provet och inte din allmänläkare, så kommer provet inte att synas i deras dator. Du måste beställa tid hos din allmänläkare för att hämta resultatet och ta med det till Sevilla själv."


Vecka 3:

Onsdag. Direkt efter provtagningen förra tisdagen beställde jag tid hos allmänläkaren för att få den första tiden på förmiddagen. Eftersom det har varit två helgdagar emellan ville jag ha tid samma dag som jag skulle till Sevilla, så att resultatet verkligen hinner komma.
    Märkligt nog är jag ensam i väntrummet klockan nio.
    Efter 17 minuter, utan att läkaren har synts till, går jag och frågar i receptionen.
    "Nä, José Luis är inte här i dag. Du ska gå till en annan läkare. Han sitter på fyran, i andra korridoren."

Jag väntar utanför mottagningsrummet. När läkaren ropar in nästa patient sticker jag in huvudet, förklarar att min läkare inte är på plats och att jag har blivit hänvisad hit istället.
    "Ja, jag har ropat på dig två gånger."
    "Men jag satt ju i ett annat väntrum och väntade. Jag visste ju inte att jag skulle hit."
    "Sätt dig igen, så ropar jag upp dig om en stund."

Efter 40 minuter får jag komma in. Läkaren hade hunnit glömma bort mig.
    Jag berättar att jag behöver provresultaten från sjukhuset i Riotinto.
    "Det går tyvärr inte. Deras dataprogram ligger nere, har gjort det sedan i går. Om det hade varit din allmänläkare som hade beställt provet hade jag kunnat se resultatet, men inte om det är Sevilla som har beställt det."
    "Men vad gör jag då? Jag har ju tid om två och en halv timme i Sevilla, och då måste jag ha med mig provresultatet!"
    "Mhm... Följd med här."
    Jag föjer efter till andra änden av vårdcentralen, blir avsläppt hos en dam. Hon och en kollega börjar ringa till labbet i Riotinto för att få dem att faxa över resultatet. Lönlöst. Jag ser på klockan och förstår varför: de frukostfikar vid den här tiden. Och statligt anställda som frukostfikar kan göra det mycket länge. Efter en halvtimmes ringande måste jag åka, om jag inte ska komma försent till Sevilla.
    "Här har du telefonnumret om du vill fortsätta ringa på egen hand. Annars kan du åka förbi sjukhuset i Riotinto och få resultatet därifrån."
    Jag tänker på omvägen det skulle bli. Inte en chans. Jag skulle bli så himla försenad till Sevilla då.

Åker hem först, tar en snabb macka, hade inte hunnit äta frukost innan jag åkte förut. Åker sedan till Sevilla.

Egentligen tar det inte mer än en timme och en kvart att åka till Sevilla, men om man kommer efter kl 9.30 finns ingen plats i sjukhusets parkeringsgarage, och man måste parkera mycket långt ifrån, så man behöver åka ca två timmar innan läkartiden.
    Jag hinner i tid, 12.20 är jag på plats. Men som vanligt har läkartiden på lappen ingen betydelse, och jag kommer in 13.50. Utan blodprovsresultaten, naturligtvis.

Jag stannar på bensinmacken i Las Pajanosas. Utomhus och inne på macken skrålar en rockig verson av Stilla natt på så hög volym att jag inte hör vad tjejen säger, hon som kommer fram för att tanka min bil. Jag köper en chipspåse och parkerar under ett citronträd och läser en stund för att börja andas normalt igen. Chips och mysbok, det hjälper för stunden.

Klockan är halv fem när jag äntligen är hemma, kan äta lunch och börja jobba. Jag som borde ha varit igång sedan 8 på morgonen.
    Det här stressar mig kolossalt. När ska jag ta igen all den här tiden?!
    Att säga att jag kände mig trött och missmodig när jag kom hem är en grov underdrift.


Ja, det här är en berättelse utan slut. Det är bara en glimt ur vardagslivet i Spanien, hur det kan se ut. Åsikter om detta? Visst är det enklare i Sverige, jag minns väl inte fel?

16 kommentarer:

  1. Oj. Du minns inte fel.

    Med det sagt, så är det inte guld och gröna skogar just vad gäller labsvar och sjukvård i Sverige heller. Vi på sjukhuset kan inte se de labsvar som läkare från vårdcentralen har beställt, ifall vi inte går in i ett alternativt labb-system och då kan vi bara se special-prover, inte rutin. Och de på vårdcentralen kan överhuvudtaget inte se de prover som vi på sjukhuset tagit.

    På vissa vårdcentraler måste man boka tid innan för att ta prover, på andra kan man anmäla sig i receptionen och säga att man vill ta prover. Och vilka som funkar på vilket sätt har vi på sjukhuset ingen aning om (även om man lärt sig lite efter några år).

    Enkelt är det inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men? Så märkligt. Varför är det så komplicerat, tro?

      Radera
    2. Olika journalsystem på sjukhus respektive vårdcentral och systemen kommunicerar inte med varandra tyvärr.

      Radera
  2. Hej Annika!
    Man blir alldeles matt av att läsa din "road trip". Hemma klagas det och även jag men det beror på att jag vill ha samma läkare som inte går. 72 anställda på VC minst hälften utländska...hur skulle det gå utan dom?
    Tid kan man få samma dag men då "lättakut" men byta VC kan man ju göra hela tiden om man inte är nöjd. Sist tog jag prover privat för jag fick inte ta alla jag ville... :-)
    Hoppas du hämtat dig från kariusellen....
    Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag förstår att du klagar! Det minsta är väl att man har samma läkare varje gång! Jag är mycket nöjd med den spanska vården, men ibland händer det sådana här saker, som fungerar mindre bra.

      Radera
  3. Ja det tar tid att vara sjuk! JAg liksom känner att jag inte hinner med det... Ännu värre när man har barn. Det blir ju en miljon besök? Jag tycker kanske att det är mer effektivt i Sverige jämfört med Paris om man som du är "stammis" (och mindre uppföljning och färre besök vilket faktsikt är skönt)? Men annars är det inte lätt i Sverige heller. Däremot är det mycket mer elektroniskt. Ingen pappersjournal. Det är underbart! Jag vet inte om det är för att min franska inte är helt flytande men jag blir tokig av alla tusen olika papper och här kan man räkna med ganska ofta att vänta i alla fall en halvtimme... Fördelen i Frankrike är att har man gott om tid kan man träffa nästan vilken specialistläkare man vill. Somliga (bristyrken) som logopeder? är det ofta kö till i evigheter! Men annars har vi ju supertur jämfört med resten av världen ;o) Ja det är inte helt enkelt, men det är nästan gratis och ganska bra kvalitet. Men visst känner man att det skulle kunna vara bättre. Elektronisk journal, öppettider, boka tid elektroniskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så spännande att höra om sjukvård i Frankrike! Sjukvården i Spanien är helt gratis (betalas genom skatter förstås) och fantastiskt bra, tycker jag! Man kan också boka tid för läkarbesök elektroniskt. Men det känns lite efter att man själv får gå och begära ut provresultat och röntgenbilder och ta med till nästa läkare.

      Radera
  4. Oj, och jag som alltid skriver så väl om den spanska sjukvården! Ska jag låta bli? Jag hoppas inte det.

    Du hamnande verkligen mellan alla möjliga stolar. Man brukar ju säga att man behöver orken som en frisk för att vara sjuk och tyvärr stämmer det ofta, framför allt när höger inte vet - eller inte vill veta - vad vänster gör eller funderar på att kanske göra.

    Det jobbiga är att få ihop vardagen med barn, arbetstider och bil ovanpå sjukvårdstrasslet. I Spanien kan jag tyvärr ibland få känslan av att de inte respekterar den andres liv. Jag hade trassel med Correos (jag vet, inget livsavgörande så som sjukhusvistelser men jag lovar att Correos kan få blodtrycket att stiga) och hon i kassan tyckte att det var väl bara att komma tillbaka om en timme eller två och prova igen. Nej, det är det inte! Jag har arbete att sköta och vem betalar för alla bilfärder fram och tillbaka?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det, det ska du inte inte låta bli, tycker jag. Jag tycker att den spanska sjukvården är fantastisk, och känner mig mycket trygg med den. Om jag behöver hjälp får jag hjälp, snabbt brukar det gå, och det är pålitligt.

      Jag håller med om att det saknas respekt för andras tid. På sjukhuset ser de inte problemet med att man träffar läkaren två timmar efter utsatt tid, till exempel, så det är svårt att planera, fixa jobb och allt annat när man har en tid inbokad någonstans. Man vänjer sig ju, vet hur det fungerar, men ändå...

      Jag förstår exakt din frustration på posten!

      Radera
  5. Funderar på om det är lättare att bo i en spansk (stor-)stad än på landet, som jag uppfattar att ni gör, när det gäller sjukvård? Eller är vården underdimensionerad i städerna också?

    Har själv inte så mkt erfarenhet av sjukhus, men i de fall jag (barnen) behövt hjälp (bruten arm/ögon) funkar det bra. Bor i Sv storstad.

    Det låter som om spansk statlig verksamhet
    ligger några decennier efter svensk vad gäller byråkrati, och kanske teknik, men även här tror jag det är svårt ibland med överföringar av journaler ibland. Blir snabbt bättre dock (tror jag).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle inte säga att vården är underdimensionerad, vare sig i stad eller på landsbyggd här. Man har alltid nära till sin egen allmänläkare, det går snabbt att få tid och hjälp och komma vidare till en specialist när det behövs. Problemet är istället, som du nämner, både byråkrati och teknik, inom alla områden i Spanien. Den spanska byråkratin kan göra en människa galen på kort tid. Spanien är ett fruktansvärt ineffektivt land på många sätt.

      Livet är mer komplicerat om man väljer att bo utanför storstaden, det saknas nästan helt lokaltrafik till exempel. På en stor vårdcentral i stan, eller på sjukhuset, finns mer på samma ställe. Å andra sidan är väntetiderna längre. Om jag behöver åka till vårdcentralens akutmottagning här i Aracena får jag ofta träffa läkare med en gång, eller inom tio minuter.

      Radera
  6. Vissa saker är lättare i Sverige och andra i Spanien, tror jag.
    Myndigheter i Spanien i mycket svårare, men kanske lättare med människor. Inte så kritiska och nitiska som många svenskar som tror de alltid vet bäst och allt ska vara så himla perfekt.
    Men kanske har jag fel.

    SvaraRadera
  7. Tittar bara in för att önska en God Jul, Nadolig Llawen, Feliz Navidad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma! Hoppas att du får en riktigt fin julhelg!

      Radera

ny gadget

ny gadget