Bloggträff och akvarellmuseum på Västkusten

I två veckor har jag nu sommarjobbat i Sverige. Två veckor utan barnen. På midsommarafton jobbade jag också, jag bevakade tre midsommarfiranden för tidningen, och jag som inte riktigt har haft någon åsikt om midsommar förut upptäckte att det är en högtid som jag inte tycker om. Sorgetaggen stack för att jag fotograferade så många barn med blomsterkransar i håret, men inte mina barn. De har aldrig firat midsommar i Sverige och kommer förmodligen inte att göra det heller.

Men på lördagen hade jag annat att tänka på, för då skulle jag hälsa på Tove, som jag har lärt känna tack vare bloggen. Känslan är att jag bjöd dit mig själv, precis som jag gjorde när jag träffade Bortugal-Åsa första gången, men så får man göra ibland för att saker och ting ska bli av :-)

En del av er läser Toves blogg också, ni vet att hon efter flera års letande har blivit husägare och dessutom gift sig med sin spanske man. Eftersom hon uppdaterar bloggen så sällan hade vi mycket att prata om!

Tove och hennes familj tog genast med mig på utflykt.

En kort färjetur förde oss till vackra Dyrön där vi promenerade och åt middag på restaurang. En god fisk-och skaldjursgryta blev det för min del, men dumt nog kunde jag inte låta bli att jämföra restaurangens burkräkor med pinfärska räkor från Huelva i Spanien. I övrigt ett toppenställe, trevligt, fint och bästa läget vid den lilla hamnen. Lätt att förstå att de firade bröllopet där!

På söndagen var vi på utflykt till idylliska Klädesholmen där de har bott tidigare, och sedan åkte Tove och jag ensamma till Skärhamn för att gå till Nordiska Akvarellmuseet som jag länge har velat besöka. Vi såg utsällningen Animal Kingdom, och jag tyckte så mycket om Ernst Haeckels otroliga bilder av havsdjur, och konstgruppen Teamlabs makalösa installationer, bland dem en stor skärm på vilken en blombild växer fram. Tidigare tog det ett år innan hela bilden hade fullbordats, nu har det förkortats till 15 minuter, men varje gång man går nära skärmen faller bilden sönder.

Jag hade kunnat stanna länge framför Teamlabs installationer, men var tyvärr, tyvärr tvungen att hinna med en buss. Att ta sig mellan Lidköping och Tjörn går rätt fort om man är bilburen, men med kollektivtrafiken tar det fyra och en halv timme med en omväg via Göteborg.

Den där brådskan till bussen hade det positiva att jag inte köpte en underbar anteckningsbok som jag inte behöver i museibutiken, och inte heller akvarellfärger, papper och penslar, som jag mycket gärna hade velat ha. Jag vill måla, men vet inte hur man börjar.

En riktigt fin helg blev det, så roligt att träffa Tove och hennes familj. Och komma till vackra Västkusten med mjuka klippformationer, små öar, varmt ljus och vajande tång under bryggorna. Det var bara ljudet från fiskmåsarna som saknades, konstigt nog, men det välkomnades jag istället av när jag klev av tåget i Lidköping. Jag tycker om fiskmåsar.

Och kommande lördag tar jag ett nytt tåg till Göteborg, för då ska jag äntligen möta barnen på flygplatsen. Då kommer de!