fredag 28 maj 2021

Halmbalen och det olagliga hålet i väggen

Klockan var halv nio på kvällen, jag skulle ha hämtat Disa hos kompisen för en timme sedan, men istället hade jag kört runt i Aracena för att köpa ficklampa, mat som inte behöver tillagas eftersom strömmen var borta och gips att täppa till ett olagligt hål i väggen med. Dessutom hade jag köpt en halmbal som var så stor att den inte fick plats i bakluckan. Istället hade jag fått hjälp med att pressa in den i baksätet, och nu, när det slog mig att Disa också måste få plats i bilen, trots att det låg en stor halm-bal på hennes bilbarnstol, började jag skratta galet och trött. Det hade varit en mycket lång dag.

Strömmen hade försvunnit redan på morgonen. Elen i vårt nygamla hus verkar vara något hemmabygge, det finns ingen logik alls. Lösa kontakter och sladdar finns överallt och då och då blir det strömavbrott, ofta i köket. Spisen slutar fungera om något pöser över så att den blir blöt. Men nu var hela huset strömlöst. Efter två timmar utan el bad jag Disas lärare att få sätta mig i skolan och jobba undan det mest akuta medan barnen hade gymnastik.


Vårt slitna hundraårshus ser ännu mer slitet ut bredvid grannarnas nybyggda.


Min stress släppte eftersom jag ändå inte kunde göra något åt mitt eget jobb utan ström och internet. Jesús fick ställa in sina digitala föräldramöten och lärarmöten. Disa följde med en kompis hem och Jesús och jag åkte till Santa Ana för att äta lunch på en bar, eftersom vi inte kunde laga mat utan el.

Jesús ringde en elektriker som kom efter någon timme och konstaterade att strömmen nådde elskåpet, men att det där tog stopp. Något hindrade strömmen från att gå vidare in i huset. Han kunde fixa felet, men fick inte, det måste elbolagets egna elektriker göra. Då tänkte jag att det var dags att köpa ficklampa och färdig mat, för om vi måste vänta på elbolaget skulle vi nog vara strömlösa till nästa dag, så jag åkte till Aracena, passade på att köpa nämnda halmbal till min jordgubbsodling och presenter till mig själv i favoritaffären (såg, vinkeljärn och en ny tumstock efter att Runa brutit sönder min gamla). Under tiden hade faktiskt elbolagets elektriker kommit hem till oss, de knackade sönder ytterväggen och plockade ut elskåpet, i vilket de fann gamla sladdar som knutits ihop med plastpåsar, och jag vet inte vad. Någon som bott här tidigare har kopplat in el utan att betala för den. Vanligt förekommande här i bergen, sa elektrikerna, som förstod att vi faktiskt var oskyldiga, tack vare att de olagliga sladdarna var så gamla och smutsiga. 

De förklarade att detta verkligen inte ingick i deras arbetsuppgifter och att de inte borde röra elskåpet alls, men tyckte synd om den strömlöse Jesús och lilla Runa som stod bredvid, och trixade tillbaka elen med stränga order om att Jesús måste gipsa igen hålet i väggen, där de satt in elskåpet igen, samma kväll, för nästa dag skulle nya elektriker från elbolaget komma och installera ett nytt elskåp, och de fick inte veta vad som redan gjorts, för vår skull och för dessa båda elektrikers skull.

Jesús ringde mig stressat och bad mig köpa gips, och jag undrade var sjutton man får tag i gips i Aracena klockan åtta på kvällen, chansade på den nya, stora kinabutiken och hade tur!

Jag hämtade Disa i Fuenteheridos, drog förtvivlat i halmbalen och befriade barnstolen. Hela golvet i baksätet täcktes av trasig halm (baksätet kunde jag inte se för där låg balen), och jag försökte få bort så mycket halm det gick från barnstolen, där Disa skulle sitta, fick in min trötta unge, och kände att jag började ta slut där på den slingriga skogsvägen hemåt.



Jag gav Runa mat medan Jesús blandade gips som han försökte fylla hålet i väggen med. Det gick så där. Han personifierar motsatsen till orden hantverkare och händig, men vem som helst skulle ha svårt att fylla igen ett så stort hål med bara ett kilo gips.



Till sist fick jag äntligen lägga mig bredvid min lilla pärla. Så trött jag var. Den evighetslånga dagen tog slut till sist.



Elbolagets elektriker har ännu inte kommit med det nya elskåpet, vi får el utan att betala för den, och jag hoppas att de inte kommer förrän Jesús är hemma från jobbet, för jag har ingen aning om vad jag ska säga om de ifrågasätter den nygipsade väggen eller elskåpet därinne. Jag tror att bästa alternativet är att låtsas att jag inte förstår spanska.

5 kommentarer:

  1. Jag tycker så synd om er samtidigt som jag skrattar åt stressen med halmbalen, barnen och gipsen. Hoppas att det löste sig för er och att ni har säkra elledningar i huset nu.

    SvaraRadera
  2. Åh men herregud vilken härva! Så spännande berättat! Jag blev riktigt stressad! Vad är väl en bal på slottet mot en i baksätet och ett hål i väggen? Hoppas det löser sig med elen nu i alla fall. El och vatten och avlopp är husets hjärta och lungor, eller något sådant. Bodde många år med opålitligt vatten innan vi flyttade hit och minns stressen över det. Fortfarande kan jag känna det när jag ska vrida på kranen: Måtte det funka! och det gör det ju, men då var det oftare så att det inte funkade och där stod man med disken eller vad det nu var. Usch! Som sagt bara dessa tre saker funkar är man "hemma". Vill så gärna se fler bilder, men förstår att du inte hinner.

    SvaraRadera
  3. Hej! Hoppas verkligen ni har elektricitet igen och att den har kommit för att stanna! Vad tyckte Jesus om Eurovisionsvinnaren ? Jag minns att du skrev för ett tag sedan att han avskyr Eurovisionen ? Eller han kanske inte ens hört den ?

    SvaraRadera
  4. Jisses vilken dag! Jag blir helt matt bara av att läsa... En nästan overklig historia som du beskriver på ett roligt sätt men jag förstår att det var jobbigt. Hoppas verkligen att ni har koll på elen nu och att allt har ordnat sig till det bästa!
    Trevlig helg! /Annika F

    SvaraRadera
  5. Inte lätt att var utan el och så bökigt det verkar.
    Mycket man inte vet om ett gammalt hus.
    Hoppas allt ordnar sig!

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget