lördag 12 september 2020

Jesús första skoldag i vanlig auktoritär skola

Jesús har ju också haft sin första skoldag, som lärare. Han var helt slut efteråt. Många nya regler att hålla reda på; vilken skolport som får användas, att elever inte få ha sin frukostrastsmörgås inlindad i folie, papper eller annat som kan slängas, handtvättarna, att eleverna måste gå på led in med en och en halv meters mellanrum, att de alltid måste gå ensamma på toaletten...

Och de  hade stora problem med att höra varandra. "Jag har en elev som har varit i Sverige i sommar och jag ville verkligen höra vad han hade att berätta, men jag kunde inte!" sa Jesús frustrerat när han kom hem. Dels beror det på ekot. Allt som går att plockas ut från klassrummen har plockats ut som en covidförhindrande åtgärd, allt från böcker och dekorationer till möbler, så det bildas ett ekande ljud i det tomma klassrummet. Samtidigt ska dörren och fönstren vara öppna för att rummet ständigt ska ventileras, så trafikbuller samt röster från andra klassrum väller in. Dessutom blir talljudet kvävt bakom ansiktsmaskerna, så varken lärare eller elever lyckades göra sig hörda i det ekande, trafikbullrande klassrummet.

Jesús har Disas gamla skolkamrater från småskolan (3-6 år) i musik, och är huvudlärare för en sjätteklass. Kontrasten att jobba med en helt vanlig sjätteklass i en helt vanlig spansk skola blev tydligen större än Jesús hade räknat med, efter de senaste åren i de små byskolorna runt omkring. De här ungarna är vana vid ett auktoritärt styre, regler som ska följas och straff när någon bryter mot reglerna som läraren satt upp. Demokrati - vad är det? En sådan enkel övning som de hade första dagen med Jesús blev oväntat komplicerad. Eleverna skulle få bestämma klassreglerna själva, tillsammans, genom omröstning. Diskutera dem, säga sin åsikt om dem. Rösta om dem, vilka som skulle gälla och inte. Vissa regler var de alla överens om, andra inte. Jesús röstade nej för att man skulle ange klasskompisar som inte satt tysta mellan lärarbyten och skriva upp dessa på ett papper, men majoriteten av eleverna röstade för det, så då blev det så.

Jag är så enormt tacksam över att vi bytte skola för Disa. Hade vi inte gjort det skulle hon nu ha börjat första klass i storskolan med 600 elever, i en klass med 25 andra barn, en naturlig övergång från småskolan hon gick i tidigare. En typisk klass där de som hörs mest får uppmärksamhet och de andra blir osynliga och anpassar sig. Istället går hon i en klass tillsammans med fem andra barn i en skola med ett helt annat tänk, lär sig att uttrycka sin åsikt och sin personlighet, lär sig att hon är värd att synas och lyssnas på, lär sig respekt för de andra eftersom alla är värda respekt, lär sig att ta sin självklara plats. Redan efter någon månad i den nya skolan förra året märkte vi hur hon började blomma och blev en person som vi inte hade känt till tidigare. Så glad att det finns alternativ till den vanliga spanska skolan.

(Obs att jag drar alla spanska skolor över en kam. Det går ju inte. Både skolor och klassföreståndare är olika. Men generellt sett är spanska skolor mer auktoritärt styrda än svenska, på gott och ont. Enligt min mening. Kommentera gärna.)

14 kommentarer:

  1. Låter som Disa har en mycket bra skola nu :)!
    Vad hemskt det där med att barnen anger varandra om de inte har varit tysta mellan lärarbyten. Och alla dessa helkonstiga regler...Pust! /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Disas skola är fantastisk! :-) Nej, det där angiveriet är otrevligt... Tidigare lärare har väl uppskattat det, gissar jag?

      Radera
  2. Ja, det är inte lätt att höra vad eleverna säger bakom sina munskydd. Som lärare får man nästan kramp i käkarna av all ansträngning att tala så att eleverna hör (munskyddet är ett hinder och min skånska gör det inte lättare...)!
    Det är så många nya regler att förhålla sig till i skolan att man blir helt matt, men så anpassningsbara eleverna är! Vi har inte behövt tömma klassrummen på saker, men måste ha eleverna sittande vända åt samma håll och med 1,5 meters mellanrum.
    Vilken fin skola ni hittat till Disa!
    Vi får hålla tummarna för att skolorna får fortsätta hålla öppet, trots den lavinartade ökningen av antalet smittade i Spanien (denna gång även på Mallorca)! //Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, och så skånskan ovanpå allt annat :-)
      Ja, jag tror att ugnarna är mer anpassningsbara än vi!
      Hoppas att skolorna inte behöver stängas igen!

      Radera
  3. Typ som franska skolan. Blir lite nyfiken hur de skiljer sig. Jag tänker alltid att spanjorer är snällare och varmare. Det jag tycker om är ju att det faktiskt är tyst i klassrummet, och att det är krav att barnen ska lära sig saker, att man ska komma i tid, att man ska göra sina läxor. Barnet kan mycket mer matte än han skulle kunna i svenska skolan. Jag tror att maten är bättre! Men! Mer mobbing! Och mycket idiotiska arbetsuppgifter. Och varför finns det inga läroböcker. Vi har bara stenciler. Ingen bra engelskundervisning. Franskan tar för mycket tid. Jag vet inte. Det är inte världens bästa. Min skola var bättre. Och samtidigt finns det nog även ett par svenska skolor som är sämre... Och tusentals skolor, privata och kommunala som är väldigt mycket bättre. Bara det med de äckliga toaletterna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte bott i Frankrike så jag kan inte jämföra :-) Jag vet inte om spanjorer är varmare och snällare än fransmän heller :-) Det är mer krav på barnen i spanska skolan än i den spanska, skulle jag säga. Men det jag saknar med den svenska är demokratin, att lära sig tänka kritiskt och ha en egen uppfattning. Och slöjdämnet. Något annat saknar jag nog inte från den svenska skolan. Jag tror att barn, generellt sett, är tryggare i en spansk skola än i en svensk, där jag upplever att mobbning inte är ovanligt.

      Radera
  4. Jo och min son är lite lugnare. Han gillar de stränga lärarna mer (inte de elaka...) eftersom han kan ta mer plats i ett lugnare klassrum än i ett stökigt klassrum. Men de stökigare barnen trivs ju inte i de lugna klassrummen (ett par av hans kompisar) eftersom de inte klarar att vara tysta och stilla. Det blir ju lite anpassat efter vilket barn man har.
    Men jag är aldrig egentligen orolig för lärarna. Det jag ogillar är att det finns en fransk kultur där man inte hjälper andra, men gärna driver med andra, bland vuxna och barn, och att starkast vinner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. så tråkigt med den kultur du beskriver, där starkast vinner... Det upplever jag inte här, utan tvärtom är även barn ofta hjälpsamma. I Disas skola är alla vänliga och hjälps åt, oavsett ålder, och det är jag så glad att Disa får lära sig också!

      Jag ogillar inte traditionella spanska skolor, jag känner mig istället trygg med att det finns en kontroll över klassen. Mobbning är ovanligt, skulle jag säga. Men jag är glad att Disa går i en annan skola, där snällhet och respekt för varandra råder.

      Radera
  5. Jösses så omständigt med alla regler, förstår att man både som lärare och elev blir helt slut när dagen är slut. Här fungerar det i stort sett som vanligt förutom att man sitter med avstånd ch tvättar händer. Första veckan så var det bestämt att högstadieeleverna inte skulle ha några raster. Även matsäcken (det är inte skolmat här i Norge) skulle ätas i klassrummet. Från 8.30 till 14.30 fick de inte gå ut. Men det fungerade inte då ungarna blev trötta och orkade inte följa med i undervisningen, så nu har de raster som vanligt. Här ökar ju smittan, mest i storstadsområden jag hoppas verkligen att man inte stänger skolorna igen. Är imponerad av hur barnen anpassat sig till situationen som är. / Ingalill

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inga raster - så tufft! Nej, hur ska de orka det? Så bra att det ändrades.

      Jag har läst att smittan ökar i Norge. Hoppas att det snart går åt rätt håll igen, och att skolorna får fortgå!

      Radera
  6. Wow, vilken kontrast för Jesús!

    Det låter som att Disas skola är guld! Är det en privatskola?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är guld! Men inte privatskola, utan en kommunal liten byskola.

      Radera
  7. Jag känner igen det du skriver även om sonen inte har börjat i skolan än (inlägg skrivet om vad som gäller i hans skola, publicerar i morgon tror jag).

    Allt har sina för- och nackdelar. Tycker det är superbra att Disa får gå i en liten klass särskilt nu när hon är så liten. Tids nog blir det större skolor och klasser.

    De spanska skolsalarna är hemska, detta ekande är riktigt läskigt! Sonen som är ljudkänslig tog sina mobilhörlurar och stoppade i öronen för det gjorde ont! För det fick han en utskällning av läraren, det var hans första eller andra dag i spansk skola ... Nu har han vant sig vid stöket, tror dessutom att klassen är lugnare då första läsåret var det en rätt jobbig klass han hamnade i, den bröts upp.

    Stackars Jesús! Det är lätt att glömma att det så klart blir en omställning för lärarna med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jobbigt med ljudvolymen! Har sonen kunnat ha vanliga öronproppar, eller något annat ljuddämpande?

      Jag läste ditt inlägg. Blir intressant att se hur det här skolåret blir!

      Radera

ny gadget

ny gadget