Det känns som om jag har varit utsatt för ett psykologiskt experiment för att undersöka hur lång tid det tar innan jag blir galen. Barnen somnade klockan 23 och då var jag ännu inte färdig för psyket, även om det närmade sig, men tålamodet tappade jag redan under frukosten. (Jag är själv med barnen ett dygn.)
Det handlar om Disas selektiva dövhet. För det mesta fungerar hon normalt. När hon är med kompisar, i skolan, när hon gör saker som intresserar henne. Nåja. Men sedan slår det till, framför allt när hon är med mig och Jesús, och vissa dagar är värre än andra. I dag är en sådan dag när Disa har befunnit sig någon helt annanstans. Hon hör inte vad jag säger. Hon är inte medveten om att jag pratar med henne, även om det kan se ut så. Det här är en typisk konversation:
- Disa, vill du har korv eller skinka på smörgåsen?
- ...
- Disa, vill du har korv eller skinka på smörgåsen?
- ...
- Vill du ha korv eller skinka?
- ...
- Korvellerskinka? Korvellerskinka? Korvellerskinka?
- ...
- DISA!
- Qué?
- Vill du ha korv eller skinka på smörgåsen?!
- ...
- HALLÅÅÅÅ! DIIISA! VILL. DU. HA. KORV. ELLER. SKINKA. PÅ. SMÖRGÅSEN?!
- Ja!
- Vad då ja?! Vet du vad jag har sagt!
- Ja!
- Vad sa jag då?
- ...
- Vad sa jag då?
- Jag vet inte.
- Nä men lyssna nu då! Korv eller ski… Här Disa, hallå, här är jag (viftar med handen framför ögonen på henne när börjar försvinna bort i andra tankar igen), korv eller skinka på smörgåsen?
- Korv.
Det här skulle man kunna skratta åt. Om det inte vore för att detta upprepar sig hela tiden. Med precis allt som sägs. Man kan ju försöka undvika att prata, men det är inte så lätt, tänk på allt man säger under en dag: "Ta på dig skorna. Kissa innan vi åker. Kolla Runa så hon inte ramlar ner från sängen. Släck ficklampan. Ta inte Runas boll. Följ med, vi ska hämta mjölk.Är du trött? Vill du ha mer att dricka? Vänta här med Runa, medan jag ger katterna mat." Att prata om någonting annat, något riktigt som inte handlar om att ge order, är ingen idé.
Jesús tror, efter att ha läst en bok om tvåspråkighet, att Disa helt enkelt stänger av oss, eftersom tvåspråkiga har lätt att bara stänga av. Koppla på och koppla bort ljud och folk som pratar. Jag vet inte. Men kan ni föreställa er att detta prövar tålamodet? Kan ni föreställa er att hålla på så här en hel dag?!
Hej hej! Fantastiskt bra ämne. Jag skulle gärna vilja höra andra föräldrars strategier. Detta känns nämligen igen! Jag minns att jag själv ALDRIG hörde ett ord av vad min mamma sa. Hon SKREV LAPPAR (efter att ha talat om för mig men eftersom jag inte lyssnade...). Sedan brukade jag ringa henne för att kolla att jag hade fattat vad som stod pâ lappen... Men jag verkligen hörde henne inte. Det var inte ens med flit... Min son har samma underbara tendens till dövhet. Mina strategier. Jag blir mer fysisk. Alltsâ jag helt enkelt hämtar honom. Jag tar honom i handen. Ger honom tandborsten i handen. Tar med honom till toaletten. Där han kan bli sittande... Han kan inte klä sig i sitt rum? Ja ibland kan han, men ofta leker leker leker han... Typ med en strumpa pâ foten. Sâ jag tar honom i handen, lägger hans kläder pâ typ kontoret och säger med ögonkontakt och kroppsprâk "om du är snabb att klä dig hinner du leka i i lugn och ro i 15 minuter"... Ett annat sätt är att lâta honom ta ansvar. Typ nu är klockan 08:00. Du ska vara klar med den här listan om 20 minuter. 1 Tänder 2 Kissa 3 Kläder 4 Skor och jacka (funkar även med bilder). Det är du som gör allt själv. Om du är sen sâ kommer du försent till skolan... Det lâter lite taskigt men det är alltsâ inte ett hot utan mer att jag försöker lâta honom ta ansvar? Det funkar eftersom vi bor 200 meter frân skolan och han alltsâ kan ta ansvar själv och älskar att vara självständig.
SvaraRaderaTACK för den här kommentaren! Jag har tänkt på vad du skrev många gånger den senaste veckan, sedan jag läste den. Det finns alltså fler som Disa?! Både du och din son... Hur gammal är din son?
RaderaAtt skriva lappar till Disa fungerar inte än, hon kan inte läsa, men du berättar om fler metoder. Jag kommer att prova. Men framför allt har din kommentar fått mig att tänka, och det har varit så mycket lättare att behålla tålamodet. Det känns bra att veta att det finns fler.
Ja jag tror det förekommer. Grannen klagade och sa att hennes son har "huvudet bland molnen". Min son är nyss 8. Vi har väl haft den här problematiken med att han inte HÖR sina föräldrar och man behöver hjälpa till med varje steg av planeringen för han GLÖMMER bort tid och rum, och man känner sig tjatig, sedan han var 6 kanske? Och jag har varit riktigt irriterad speciellt när vi som du beskriver varit ensamma eller jag vill att vi ska komma iväg, det är ju enklare om man kan turas om med andra föräldern? men jag har kanske helt enkelt vant mig lite?
RaderaKollade som hastigast vad andra säger om detta och hittade detta:
SvaraRaderahttps://stegforhalsa.se/barn-lyssnar-inte-vad-gor-jag/
Slutklämmen är ju ... ja, vad ska man säga? Jag undrar om den som skrev det där har haft barn?
Fast jag undrar om det där med selektiv hörsel har lite med ålder att göra också.
Nu kommer det mer hempsykologi: i skolan och med andra så lyssnar hon, det är intressant och roligt och hon känner att hon måste delta för att vara en kompis eller duktig elev osv. Hemma kan hon stänga av och bara slappa av i skallen, det är en trygg zon för hon vet att ni finns där oavsett.
Påläggsexemplet hade ju varit enkelt löst genom att efter två frågor bara lägga på korv och när hon gnäller om att hon ju ville ha skinka så får hon helt enkelt ta konsekvensen av att hon inte lyssnade. Och sedan är nästa tjafs igång. :D
Gu vad det är lätt att komma på tips och idéer när man står vid sidan av. Här har vi VARJE dag tjafs om att komma till maten, inte efter 15 minuter efter att jag har sagt till att maten är klar. Hur kul är den? Och säger jag till innan att maten är klar nu och han då för en gångs skull kommer ut i tid så blir det ju liv om det. Och provar man med att säga att maten är färdig om fem, eller i stort sett färdig, du kan stänga av datorn och gå på toa NU så funkar inte det heller. Du ser, alla familjer har sina tjafssituationer!
Haha, jga läste sidan som du länkade till :-)
RaderaJo, men kasnke är det som du säger, att hon är trygg med oss och vet att hon kan stänga av hemma? Jag har fudnerat på det sedan jag läste din kommentar första gången.
Angående din son kanske du ska fortsätta att säga till när maten är klar (eller lämna en lapp till honom om han inte hör), och kommer han inte får han skylla sig själv och äta kall mat ensam, när ni andra är klara. Eller när han nu kommer till bordet om han själv får välja :-) Det kanske inte är en trevlig situation för honom, och så försöker han ändra på sig. Eller inte. Ja, hempsykologi här med :-D
Haha! I vår familj behöver man säga allt tre gånger. Ibland går det ändå inte fram, men jag brukar ge upp efter tre försök. Det värsta är att jag är dövast av alla. Jag har alltid tankarna på annat håll och säger Mmmm fast jag inte lyssnat. Vad man ska göra åt det? Vet inte..
SvaraRaderaHaha, ja det är ju besvärligt när man själv är värst :-) Prova att skriva lappar, som den första kommenterade, jag tycker att det var en bra idé för att undvika att bli tokig (om den som får lappen är läskunnig).
RaderaKan det vara så att världen går lite för fort för Disa ibland - eller iallafall i det här utvecklingsstadiet? Om man är känslig och introvert som hon ju verkar som hon är (på dina beskrivningar - svårt att veta förstås utan att ha träffat) så blir det rätt lätt för mycket "prat" och för mycket som måste hända. Och då stänger man av på det enda sätt man kan - genom att blockera bort folk som pratar och vill saker. Speciellt när man blir trött EFTER vardagsliv med skola och kompisar och allt sånt.
SvaraRaderaFörstår att du blir galen! Min man är sån också ibland. Svarar ja och jo utan att ha en aning om vad som sagts. Sen blir han sur för att jag inte talade om vad som skulle hända och jag säger att det gjorde jag ju. Inte mitt fel att du inte lyssnade just då. Och jag är ingen pratmoster som går på utan uppehåll heller så jag känner att NÄR jag kommunicerar borde det inte vara så jobbigt att ta en paus och lyssna ordentligt. I hans fall handlar det om laserfokus på det han gör just då och - om jag ska vara sur - brist på respekt för det jag pratar om...
Kram
Det måste kännas frustrerande! Jag är med om något liknande ibland, med Jesús. När vi börjar planera något, vi pratar om det (kanske mest jag)… Och sedan har han glömt bort det helt och bestämt att han ska iväg och spela eller något annat då. Jag AVSKYR att ändra planer som har bestämts!
RaderaJag vet inte vad det handlar om, med Disa, men hon försvinner ofta in i sin egen värld där hon varken hör eller ser något från den vanliga världen, där jag befinner mig. Tydligen händer det bara när hon är med oss, det händer inte i skolan.
Ja min sambo kan stänga av han med. Det är inte ofta. Men just eftersom det är mer sällan blir det ibland mer dramatiskt... Jag säger att han ska packa passen... Han har inte hört mig. Med min unge räknar jag ju med att han inte lyssnar och därför blir jag mer bara glad när han gör det än irriterad nâr han inte gör det... Haha. Och jag kan absolut stänga av själv... Typ mitt i att min sambo berättar om hur han haft det under dagen... Ibland säger jag om jag inte kan somna att han ska berätta om jobbet... Bästa sömnmedlet?
SvaraRaderaHaha, berätta om jobbet! :-)
RaderaMen jobbigt om han ska packa ner passen, och han inte gör det...
Tycker att hon låter precis som ett helt vanligt barn, känner igen detta från mina egna barn eller så var de ovanliga, vilket jag inte tror!
SvaraRaderaTyvärr tror jag inte alls på teorin om tvåspråkighet, kan bara se fördelar med detta.
Ha det bra!
Jaha, så dina barn var också sådana? Vad bra!
RaderaJag tror att det kan finnas en poäng i det Jesús säger. Jag är ju inte tvåspråkig från födseln, men flytande på spanska. Jag kan hur lätt som helst bara stänga av folk som talar runt mig. Upplever du detsamma med engelskan?
Det verkar mycket jobbigt, men jag tror precis som någon annan skrev att man ska vara mer fysisk och/eller ta egna beslut (som att lägga på ett pålägg utan att fråga och se om det är OK annars får hon reagera själv...). Hon ändrar sig säkert framöver; barn är smarta och gör ofta det de tycker är bäst och roligast just då. Och det är inte att svara på mammas tjatiga frågor om en bagatell ;)...
SvaraRadera/Annika F
Jag tror också det! Kloka kommentarer! Jag har börjat ändra sättet mot henne lite. Bra att jag skrev det här inlägget. Bra för mig!
Radera