Kören och livet

Herregud, jag som bara har sjungit Blinka lilla stjärna tidigare!

Det är väl inte riktigt sant, men tanken far genom huvudet och jag blir full i skratt, för det vi sjunger nu är långt över nivån på skolkören som jag var med i för typ 25 år sedan, och de Beatelslåtar och julsånger vi framförde...

Jag har gått med i Aracenas kör. Vi är omkring 50 sångare och övar med en otrolig körledare tisdagar och torsdagar. Vi förbereder ett kubanskt program samt ett religiöst, och så blir det en del övande på verk från Händels Messias, som de flesta i kören ska vara med på. Det är en stor konsert i La Maestranza i Sevilla till jul, en massa körer som sjunger tillsammans, men jag hoppar över det i år, det tar så många helger i anspråk för att öva. Och helgerna är de enda tillfällena då jag är tillsammans med min lilla familj.

Det är galet hektiskt att jobba skiftvis, Jesús och jag, och ta hand om båda barnen. På tisdag träffar jag Disa knappt en halvtimme sammanlagt under hela dagen. Allt handlar om att försöka jobba ikapp de stunder då Runa sover, amma, lösa akutsituationer, hela tiden det mest akuta, och det som inte är akut (äta, gå på toa, ta bort den stora högen med kläder vid fotändan på sängen, hitta skruvmejseln som legat i sovrummet sedan juli för att kunna skruva ihop elementet så vi kan få ett varmt rum och så vidare) får vänta tills det blir akut. Lösa tankespår av saker som jag måste komma ihåg fladdrar ständigt i huvudet; ringa dit, mejla dit, svara, skicka fakturor, kontrakt, ansöka om eventuellt spanskt barnbidrag, skicka bröllopspresenten fyra månader försent, boka barnvakt till måndag, äta granatäpplet innan det blir för gammalt, beställa ägg av Pau, konserten på söndag, sätta upp lappen om ögontiden på kylen... Men eftersom det inte är akut, bara brådskande, prioriteras det ner och det fortsätter att fladdra i huvudet.

Det verkar ju inte klokt att jag började i kören nu när livet redan saknar 15 timmar varje dag, men samtidigt behövdes det. Jag jobbar hemifrån, måste ut och göra något. Själv! En alldeles egen aktivitet. Få energi. Och det är så roligt! De är så duktiga i min kör!

Nästa torsdag har de konsert med förra årets sydafrikanska program i Alcazar i Sevilla. Jag har bara hört litegrann av det och det låter otroligt. Jag kan inte sångerna, men ska följa med och höra hela konserten. Runa följer med i bussen så klart, jag ammar henne och kan inte lämna henne utan bröstet så länge. Hoppas att hon är tyst under konserten :-)

Det som vi sjöng i dag, som fick mig att fokusera på en enda sak i en och en halv timme, var detta: And with His stripes we are healed. Vackert!