Hemma efter Sverigeresa

Så kom vi hem, sent på lördagskvällen. Båda tjejerna sov i bilen och vi bar upp dem till stora sängen. Det var så skönt att komma hem efter drygt två veckor i Sverige. Vargens kompis kom genast in från grannhuset för att leta efter honom, gick från rum till rum utan att förstå varför inte Vargen var hemma när vi var det (Vargen kom dagen därpå). Jag gick också från rum till rum och var så glad över att vara hemma, och tänkte, att vi har det riktigt mysigt här ändå. Trots klädhögar, röra och husägarnas möbler som inte får plats. Jag sov bättre i vår knakande säng än jag gjort på flera veckor, och mindes avbrutna drömmar varenda gång Runa väckte mig för att amma.

Söndagen var lika glad. Vi började med att åka till Miguels ekologiska odling, varifrån vi får våra grönsakslådor som vi prenumererar på, för att köpa tomater. Äntligen är tomatsäsongen här, och Miguel har överskott på tomater.

Vi åkte igenom dessa hemtrakter, kommenterade baren i Galaroza, häststället där jag skulle vilja lära mig rida tillsammans med Disa (men nu får vi inte in fler aktiviteter såvida vi inte slutar jobba) och kom fram till lilla mysiga Las Chinas, där odlingen finns. Där vid bäcken stod en husbil parkerad, vilket vi så klart kommenterade eftersom vi gärna skulle vilja ha en, det ligger lite i framtidsplanerna så att säga, och Jesús sa bestämt att den husbilen tillhör säkert den belgiske barnmorskan som bor här i byn. 30 sekunder senare ser vi den belgiske barnmorskan stå utanför sitt vita, fina byhus med blommor under fönstren, pratandes med ett par kompisar. Han kommer genast och hälsar med världens leende, hängandes genom bilrutan halvvägs in i bilen. Denne man är en sol, jag har aldrig varit med om maken till glädjespridare, glad energispridare, alla blir uppåt efter ett möte med honom. I alla fall, samma dag hade han gjort sitt sista pass på sjukhuset och hade nu semester,. I slutet av veckan ska han och familjen åka till Skottland i sin nyköpta, begagnade husbil, hade vi sett den? Kunde vi förresten be Miguel att plocka ihop en låda grönsaker som han kunde hämta senare?

Miguel var upptagen med en annan kund, vi gick och tittade på odlingarna, jättestora zucchinier, vattenmeloner och gissade växter till blasten som stack upp ur jorden medan vi väntade. Sedan plockade Miguel ihop närmare fyra kilo tomater åt oss. Hälften var enorma, mjukmogna som ska bli gazpacho, sedan köpte vi Corazon de toro (tjurhjärtan) och små margaritas-tomater, lök, gurka, grön stekpaprika och en liten melon som doftade ljuvligt sött.

Till lunch blev det pasta med refrito (mjukstekt lök, paprika, vitlök i olivolja samt väl mogna tomater som får koka med tills det blir en sås), och det blev så gott att Jesús jämförde oss med Julia Roberts. Ja, internt skämt. Vi såg en gång Julia Roberts i filmen Eat Pray Love där hon i en scen får in en tallrik pasta på en italiensk restaurang, stirrar på den enkla, fula rätten och sedan börjar äta. Vi trodde att hon blev besviken över maten hon fick, men gissar nu att hon njöt. Eller ja, det är svårt att avgöra vad hon kände för maten. Jaja. Det blev en tallrik skivade småtomater med salt också. Så goda!

På eftermiddagen fick jag äntligen egentid med Disa. Så efterlängtat. Vi gjorde ischokladbitar med saker som hon fick i födelsedagspresent av en kusin, och bakade hallongrottor. Sedan kom vår kompis Goretti med sina barn som är i samma ålder som Disa, och de lekte och vi pratade och sedan provade vi hallongrottorna och åt upp nästan allihop, för det var bland det godaste jag har bakat! De hade med sig Vargen, som har varit hos dem medan vi varit i Sverige, och det dröjde inte länge innan han och kompisen fann varandra och sedan var de tillsammans resten av kvällen.

Hon är så förbaskat snäll, Goretti, och det är alltid roligt att träffa henne.

Det är så roligt att vara hemma igen! Vi är lediga ett par veckor till, det blir feria i Fuenteheridos, feria i Aracena, renässansmusikfestival i kyrkan på berget, och kanske åker vi iväg någonstans. Och sedan börjar jobb och skola och vanlig vardag och höst, som jag ser fram emot också! Det är så roligt att bo här!