 |
| Här skulle jag gärna bo. |
Jesús skrattar och påstår att det är boandet innan förlossningen. Jag håller inte med. Men kanske det är det?
Det är inte vår bostad det handlar om, vårt radhus där vi bor tills vi hittar något bättre. Den struntar jag i, även om jag så gott det går försöker städa i sovrummet, där snart en liten nyföding kommer att sova med oss, och vi har inte städat under sängen på två år, så det känns viktigt.
Nej, jag tänker på en framtida bostad, som jag skulle vilja köpa. Inreder och tar hand om den. Det roar mig rätt mycket.
För ett par år sedan lades ett riktigt drömhus ut till försäljning. Dröm var ordet, men det såldes aldrig, och för någon månad sedan dök det upp för uthyrning. Vi var snabba, men inte tillräckligt. Ägaren sa att hon hade ändrat sig, att hon inte tänkte hyra ut det utan att hon ville sälja det istället, detta sades på ett ganska bryskt sätt. Dagen efter ringde hon upp igen, för att be om ursäkt för tonen, och sa att hon precis hyrt ut huset till en som inte krävde att komma och titta på det först. Det går till så här, den som är först på plats, och enklast, får hyra, ingen koll om personen har jobb och kan betala bostaden, till exempel (Det har vi varit med om tidigare, vi skulle komma och titta på ett hus, men dagen innan ringde ägaren och sa att han hyrt ut huset. Tre månader senare blev vi uppringda igen eftersom personen som hyrde inte betalade hyran, men då hade vi hyrt det här som vi bor i nu.).
 |
| En del av "mitt" hus. |
Det här grämer mig. Egentligen vill jag köpa huset, vilket ägaren tycker är intressant eftersom hon vill sälja det, inte hyra ut det, men nu är det som det är. Hon vet ändå inte hur lite pengar vi har sparade till handpenningen. Jag håller koll på annonserna och ser om det hyrs ut igen. Under tiden planerar jag hela bostaden, hur jag vill ha den. För detta är den typ av hus som vi skulle vilja ha. På landsbygden, med utsikt över bergen, träterasser och fruktträd. Nu ingår visserligen nio hektar mark här, och vad ska vi med det till, men ändå, att gå ut och plocka granatäpplen på morgonen, citroner, odla potatis, göra olivolja av de egna oliverna... Vilken dröm!
Den allra vackraste väg kantad av stenekar och korkekar leder fram till huset. Fem minuters gångväg till närmsta by, en populär vandringsled går precis utanför och längre bort åt vägen går man över en bäck och kommer till Calabacino, en alternativ by. Drä kan Disa springa iväg själv och träffa sina kompisar.
I fantasin har jag hängt upp en korgstol på den ena träterassen, den med hängmattan, köpt en studsmatta till Disa, gjort en gunga till henne och byggt koja i ett träd. På den här terassen har jg satt upp lampslingor som lyser på kvällen, och här läser jag böcker i hängmattan, och ställer fram hemgjord lemonad med isbitar när barnmorskan kommer och hälsar på efter hemförlossningar i grannbyn, eller med sin yngsta dotter som kommer för att leka med Disa.
Jag har ändrat om köket, som är så himla litet, skaffat ett ordentligt kylskåp, och placerat ett vitrinskåp där mitt eget porslin från Sverige finns. Satt upp köksskåp och hyllor på väggarna. Där nuvarande ägare har en liten soffhörna har jag ställt vårt stora köksbord, här är husets hjärta, här ska vi inte bara äta utan opckså pyssla, spela spel och läsa. Annars är spanska matbord placerade i en separat matsal, eftersom de aldrig får plats i köken.
I badrummet har jag skaffat badkar och ändrat det smutsvita kaklet till ett lite mer färgglatt. I sovrummet har jag ställt in vår egen säng, de röda sängborden och mattorna som följt med sedan första hyreslägenheten i Sevilla för tolv år sedan.
Barnens rum under en trappa ser litet ut, kanske har jag det som arbetsrum, eller så ställer vi in en våningssäng där. Jag har placerat ut massor av bokhyllor till alla mina böcker som jag snart kommer att ta hit från Sverige, och vi har en mysig vardagsrumsdel under trätaket med läsfåtöljer och en bäddsoffa till vänner som kommer och hälsar på...
Och så vidare.
Det finns andra vackra hus i närheten, ännu lite dyrare än "mitt" (230 000 € kostade det för två år sedan) så de känns än mer orimliga än "mitt" hus, som är lite enklare och verkar mer rimligt för oss. Men se så fint!
Ja, de här drömmarna roar mig, men är det boande? Jag har nämnt tidigare att vi båda vill båda två skulle vilja köpa ett hem, ett som känns som hemma, och inte bara en tillfällig bostad som vi kommer att flytta från inom ett par år. Men det är så mycket pengar som ska sparas! Hur stor kommer Disa att vara då, när det lyckas? Tonåring? Jag önskar ett hus där hon och hennes syster växer upp, istället för att flytta mellan olika bostäder, ett ställe som är vårt, där vi kan sätta upp bokhyllor och laga varmvattenskåpet, så att vi kan duscha varmt även regniga dagar. Ett ställe där vi vet att vi kan och vill stanna, ett ställe som känns som Hemma!
Det har inte precis gått framåt på den fronten. Det är så svårt här i Spanien att jag undrar hur någon överhuvudtaget kan köpa en bostad (svaret är ofta med hjälp av föräldrar och släktingar). Efter den ekonomiska krisen blev det mycket, mycket svårare att få banklån. Man behöver ha ungefär 30 % av köpesumman sparad på kontot; 20 % till handpenningen, ytterligare 10-15 % till skatter, notarie, avgifter och grejer. Med min tidigare spanska inkomst har vi inte kunnat spara något alls, det har gått jämnt upp, men med mitt "nya" jobb går det äntligen att spara. Samtidigt är bostäderna så dyra! Jag jämför med mina hemtrakter i Sverige, där man kan köpa en fullt fungerande bostad för en fjärdedel av priserna här. Här går det visserligen att hitta hus under 100 000 euro (ungefär en miljon) men då är de ofta knappt beboeliga. Mycket behöver göras med husen. Köken är sällan en kul historia...
 |
| 59 000 € |
 |
| 175 000 € |
Något rum har rivits ut helt och består av sten.
 |
| 38 000 € |
Bostäderna är sällan stylade inför bildtagningen, utan snabba mobilbilder har tagits av ägaren själv.
 |
| 59 000 € |
 |
| 118 000 € |
 |
| 118 000 € |
 |
| 190 000 € |
Alla hus är givetvis oisolerade, som de är här i södern (utom "mitt" hus, som både är isolerat och har solenergi på taket!).
 |
| 98 000 €, vardagsrummet |
 |
| 67 000 € |
De allra flesta husen är i behov av renovering.
 |
| 98 000 € |
 |
| 67 000 € |
 |
| 32 000 €, det pyttelilla stenhuset i mitten, som endast har ytterväggar. |
Från 150 000 euro kostar ett bra hus som funkar att flytta in i. Jag kan berätta att vi inte har en halv miljon på sparkontot, än mindre de uppåt 700 000 som skulle behövas för att köpa "mitt" hus :-) Jag kan också berätta att de flesta husen här i våra trakter brukar ligga kvar länge på annonsplatserna, bland annat eftersom det är så svårt att få pengar till en bostad...
Vad säger ni? Att leta bostad här är inte riktigt lika inspirerande som att kolla på svenska Hemnet!
Varför är husen så dyra i Spanien? Och hur har vanligt folk råd att bo? Är det billigt och lätt att hyra bostad då i stället eller? Jag vet inte mycket om Spaniens bostadspolitik och dess marknad mer än att många svenskar till exempel köper semesterhus där... Berätta gärna mer om du har tid och lust. Tack för ett intressant inlägg och lycka till med ev. kommande husköp :)! /Annika F
SvaraRaderaHahaha. Ja du... kvadratmeterpriset i Paris varierar ju... men det är väl runt 100 000 kr/kvm och det finns ju inga hus inne i stan. Vill du köpa hus i förorten pratar vi om typ 8 miljoner? Vi har köpt lägenhet i förorten och jag saknar att hyra. Okej det är underbart att kunna dekorera med färg! Men man kan inte flytta för det känns dumt att sälja redan... och det betyder att vi inte kan byta jobb hur spontant som helst. Och när det är vattenläcka ligger man vaken om natten för det är ju din egen lägenhet som drabbas. Men det är ju stor skillnad att bo i storstad och lägenhet. Att ha gräsmatta, uteplats jo det saknar jag nog. Öppen spis saknar jag inte fast det inte var jobbigt. Men har man mark är det ju en del jobb med att klippa buskar, kratta löv. Jag känner mest att jag vill ha ett praktiskt boende och att guldkant för mig är att ha nära till mataffären, och nära till jobbet! Helst kunna cykla! Lättstädat, luftigt, nyrenoverat, välisolerat, bra köksytor, 2 toaletter, bra garderober, en matplats i solen, hiss ner till garaget eller parkering utanför dörren typ... Men visst skulle jag vilja ha gunga, pingisbord, basketkorg till barnet :o)
SvaraRaderaVerkligen ett mysigt och fint drömhus! Hur mycket hyr hon ut det för?
SvaraRaderaÅh, jag förstår verkligen att du är peppad på just det huset! Jag hoppas att det en dag kan bli ert, på det ena eller andra sättet! Vad säger ägaren om alquilar con opción a compra?
SvaraRaderaÅååh vilket fint hus. Ser underbart ut, jag förstår din längtan. Jag håller nog ändå med Jesus, det är nog allt lite boande i ditt tänk. Eller, drömma om bostad kan man ju göra ändå förstås, men blir liksom intensivare under graviditet och småbarnsperioden tycker jag. Både mysigt och bittert samtidigt på nåt vis...
SvaraRadera/B.
Det är inte bara det att de inte kan fota - de kan uppenbarligen inte städa heller över huvud taget!! Jag tänker nu på bilden med de två sängarna (59000€) och det med badkaret (98000€). Det ser ju bara såå äckligt ut!
SvaraRaderaMen förresten. Jag kan tipsa i alla fall att om ni trivs med er bank äsch men be om ett möte. Ni kanske har större budget än ni tror och hör med andra banker. Jämför! Vi bytte bank, fick mycket bättre villkor. Det skiljde sig med 15%. Och att huset ser fint ut. Är det drömhuset ja men prata med damen igen? Och börja med ett bud? Om det inte finns andra köpare är det ju ett bra läge. Det borde betyda att man kan köpa under marknadspris... Kanske kan ni sänka priset med ytterligare 15%! Men i en liten by ska man nog verkligen veta att man vill bo i huset länge. Det blir kanske inte lätt att själv sälja annars. Och renoveringar är dyrt. Lycka till. Kanske finns det andra som har mer bra tips av att köpa hus i Spanien. Lägenhet i Paris är ju som sagt lite annorlunda :o)
SvaraRaderaVilket mysigt inlägg, och lite sorgligt. Jag känner så väl igen mig. När man bara kan hyra på ett år i taget känns det ju aldrig riktigt hemma, det är ju inte så att hyra i Sverige där man hyr på livstid, om man vill. Känslan blir aldrig den samma. Jag började längta nåt enormt efter ett eget hem när jag fick barn, innan dess var jag mindre påverkad av flyktigheten i boendet. Och det är väl naturligt att det är så. Jag lyckades till slut på lite konstig väg som jag inte går in på här. Men annars så är väl svaret att de flesta spanjorer (som överehuvudtaget kan köpa sig en bostad, många kan såklart inte pga av usla löner eller inget jobb alls) bor hemma i 10-15 år efter att de börjat jobba, just för att spara ihop till sin bostad. När jag kom hit för 15 år sedan kunde jag inte alls förstå detta. Själv har jag alltid prioriterat min egen frihet, och med hyresmarknaden i Sverige kan man ju unna sig att flytta hemifrån, men nu när jag vet hur det är, kan jag ha större förståelse för varför man bor kvar hemma som 30-40-åring, jobbar, och sparar till bostaden. Annars är det ju omöjligt. Har man väl flyttat går det inte att spara, et finns inte de marginalerna. Kram från Carin
SvaraRaderaOj, oj, oj, det är ju nästan samma priser som i förorterna utanför Paris. Ytorna och marken husen står på är mindre här men de är isolerade ;o) och de flesta tittar på uppvärmning och allt som har med energi är reglementerat här.
SvaraRaderaVi beslutade oss för att bo i en liten stad utanför Paris där vi får mer hus för pengarna istället för att flytta till staden tre km härifrån där vårt hus skulle vara 150 000€ till...
Hoppas att ni hittar ert drömhus där både ekonomi och hus går tillsammans. Vi blev förälskade direkt i vårt hus, det bästa vi har gjort!
Vilket drömmigt hus, jag förstår att du inreder det i tankarna! Men vad förvånad jag blev av att läsa om huspriserna - jag visste ju om att lönerna inte är så höga i Spanien så trodde att nivån på huspriserna följde med åtminstone till viss del... Känner verkligen igen mig i känslan av att bo tillfälligt, har gjort det på många ställen, även i vårt förra hus som vi ändå hade köpt. Men i höstas flyttade vi igen och nu tror jag vi hittat "hem"! Hoppas ni i alla fall kan trivas och känna er hemma där ni bor nu så länge ni bor där!
SvaraRadera