torsdag 7 april 2016

Vi åt frukost ute och ville inte gå hem

- Vi äter frukost ute i dag, tyckte Jesús i söndags.
Bra idé. Det var grått och regnigt och inne väntade ett fyra dagar gammalt diskberg.
Vi gick till Bar Europa, där olivförsäljaren brukar stå med sina 20 olika inläggningar. Inget mysigt ställe alls, utan en helt vanlig frukostbar, brun och ful och murrig med tappade servetter på golvet och dagstidningar på bardisken, och nästan fullsatt. En helt vanlig, typisk frukostbar alltså.
Det kändes som om vi var på semester. Varför gör vi inte det här oftare? Det är så billigt att äta frukost ute i Sevilla.
Efter rostade brödbullar med olivolja och tomat och apelsinjuice ... ville vi inte gå hem.
Så vi fortsatte promenaden. Hade vagnen till Disa, regnskydd, stövlar, var redo för regnskurarna som kom då och då.
Vi gick och gick och hamnade i centrum, förbi katedralen och hästarna och in i gamla Barrio Santa Cruz, förbi små kaklade, porlande fontäner och lummiga torg med uteserveringar...
Det var så längesedan vi var ute och gick i centrum tillsammans, vi hinner aldrig.
Det lev lunchdags och vi gick in på baren där Loren jobbade. Beställde surtido med ett smakprov rökta fiskprodukter på små bröd, och varm smörgås till Disa.
Fortsatte promenaden förbi Alfalfatorget, gick på smågator och hamnade på Rayas, glasstället, och köpte hasselnötsglass och pinjenötsglass, och det började bli lite sent på eftermiddagen och Disa var varm, så vi gick hem.

Disa var varm ja, hon hade blivit sjuk.
Hon blev riktigt dålig på kvällen och nästa dag, så dålig att jag aldrig sett henne så sjuk förut.
Och nu är hon bättre och orkar vara uppe, men vill fortfarande varken äta eller dricka, så det blir en ny tur till doktorn i morgon. Och jag är så förbaskat orolig. Är sällan det, det enda jag oroar mig för annars är hennes mat, men hon har inte varit så här sjuk förut. Min stackars unge!
Och samtidigt som hon är ledsen är hon som en plåsterlapp. I går försökte jag svara på ett viktigt mejl, men gav upp halv fyra på natten när Disa kravlade sig ur sängen och letade efter mig och inte somnade om förrän vid sex..

Vad jag längtar efter att se henne glad igen och höra henne babbla och vara som vanligt!

4 kommentarer:

  1. Vilken bra idé att lämna disken och gå ut och strosa! Låter som en mysig dag, men stackars lilla Disa som blev sjuk! Hoppas det går över snart. Tyckte min barn hade sådana där feberdagar ibland, tvådagarsfebern, tredagarsfeber, fyradagarsfebern och allt vad det kallades, sånt som gick på dagis. Hoppas det är tvådagarsfebern så är hon snart som vanligt igen! Kram till lilla Disa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, alla febrar hade namn :-) Disa har nog fått en släng av sexdagarsfebern med något elakt virus.

      Radera
  2. Härligt att höra om att man inte är ensam med diskberg!

    Inte alls härligt med feber dock! Men hon är säkert snart på benen. Det brukar ju gå fort över men jobbigt medan det varar.

    Och ni gjorde helt rätt! Ibland måste man bara få fly och andas lite.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi visste ju att diskberget skulle ligga kvar på samma plats när vi kom hem, så vi behövde inte ha bråttom :-)

      Skönt att det finns fler med sådana bekymmer! Diskberg är skräp!

      Radera

ny gadget

ny gadget