Kropparna efter de två små pojkarna hittades någon kilometer från hemmet, två veckor efter katastrofen i Valencia.
Pojkarna hade varit hemma med sin pappa när flodvågen kom. En lastbil som flöt med i det kraftfulla vattnet rammade rakt in i familjens yttervägg. Det blev ett så stort hål att vattnet forsade in och förde med sig pojkarna och deras pappa. Han försökte hålla fast barnen men de fördes iväg av vattnet medan pappan själv klarade sig genom att klamra sig fast vid ett träd i flera timmar, tills han fick hjälp därifrån.
Historierna är förfärliga och så många. Bilderna och filmerna likaså. Det går inte att ta in att katastrofen skedde här i Spanien. En av de värst drabbade byarna i provinsen stannade vi och rastade i på bilresan hem från Sverige i augusti.
Det råder politiskt krig om vems fel det är att över 200 personer dog i översvämningarna. Är det regionpresidentens fel? Han som vägrade ta emot hjälp från staten, menade att regionen själv kunde ta hand om katastrofhjälpen. Det sticker i ögonen på många att han satt på en flera timmar lång lunch med en journalist medan folk kämpade mot vattenmassorna. Och att regionens uppmaning om att folk skulle stanna hemma, plingade i mobiltelefonerna först sent på kvällen, när många redan satt fast i garage med snabbt stigande vatten och andra dödsfällor.
Kanske kan man skylla på arbetsgivare som inte lät arbetarna stanna hemma? Politiker som gett tillstånd till ny bebyggelse i områden som klassats som hotade vid översvämning?
Man vill ställa någon till svars för de många dödsfallen.
Dagen efter översvämningarna var det vädervarning i provinserna Huelva och Sevilla. I vanliga fall hade jag inte brytt mig om vädervarningarna, de brukar vara överdrivna, men efter Valenciakatastrofen tänkte jag till. Var det dumt att ge sig iväg med bilen? Först hade jag ett mycket efterlängtat läkarbesök i Huelva, där jag äntligen skulle få en helt otrolig blodsockermätare som kopplas samman med min insulinpump. Influensa och brutna ben hade inte kunnat hålla mig borta. Inte eventuellt regn heller. Därefter skulle jag vidare till Sevilla för trollerikurs och kompisträff. Jag tvekade lite innan jag åkte, var det dumt att inte åka hem direkt, innan eventuellt oväder? Jag åkte. Trollerikursen tänkte ajg inte missa, och i Sevilla brukar det ändå aldrig regna så mycket, vad de än varnar för.
Det blev inte mycket regn heller. En regnskur när jag körde in i stan, resten av eftermiddagen var det mest uppehåll och lite duggregn. När jag kom ut från trollerikursen hade jag fått två oroliga meddelanden från vänner i Sverige som undrade hur det gick med oss i regnet, och ett meddelande från lokalradion. Jag svarade att hos oss hade det inte regnat så mycket, men vattenreservoarerna hade äntligen fyllts på.
Vi har kommit oförskämt lätt undan, här i vår provins.
Nu har det dock kommit nya regnoväder. Återigen i Valencia, Katalonien och Costa del sol, med översvämningar, inställda bussar och tåg och tromber.
Hos oss har det ännu inte kommit så mycket regn, men vi har orange vädervarning för morgondagen då det enligt prognosen ska falla stora mängder regn.
Vid 21-tiden på onsdagskvällen kom det överraskande ett meddelande från skolorna att de kommer att hålla stängt hela torsdagen på grund av regnovädret. Ja, faktiskt alla skolor i provinserna Huelva, Sevilla och Cádiz ska hålla stängt, och jag tror även att det ska vara stängt i Granada och Málaga också.
Hade inte det i Valencia hänt hade knappast skolorna i vår provins stängt på grund av regn. Men Valencia har hänt.
Det var ett mycket oväntat meddelande och jag berättade för morgontrötta Disa att hon ska få sova så länge hon vill.
Vi är redo ifall det brakar loss. Jesús och jag hämtade in en massa ved och bättrade på med plasten ovanpå vedhögen därute. Vi har tvättat handdukar, lakan och kläder eftersom det väntas regna i flera dagar. Tvätten torkar inte inomhus så bäst att få det gjort. Vi har täckt för sovrumsfönstret med en stor, tung skiva för att det inte ska regna in. Jag har eldat hela dagen så det är varmt i det lilla vardagsrummet, köket och lekrummet. Det är så skönt med varma rum när det är kallt ute! Jag njuter över att inte behöva frysa! Jesús sa att termometern inte har visat tvåsiffrigt på hela dagen. Katterna och hunden sover inne i värmen, och jag tände smålamporna och värmde sovrummet innan tjejerna skulle lägga sig. Jag vill omge dem med mys, och det går rätt bra, trots förutsättningarna i det här gamla, dåligt omhändertagna huset. Sovrummet, det lilla vardagsrummet och köket, det är tre rum där man gärna är på kvällarna, det ser så mysigt ut. Och tänk, det har jag ordnat alldeles själv! Jesús har ingen känsla för hemtrevnad, han är ju spanjor. Målarfärg, mattor och små lampor med varmt ljus kommer man långt med, men tänk vad jag kunde göra om huset vore vårt! Det skulle det ha varit nu i ett och ett halvt år, om inte säljaren satt sig på tvären. Det senaste var att hon vill att vi ska lura banken så inte Skatteverket märker att hon inte har deklarerat inkomst på nästan fyra år. Herregud. Vi får se vad som händer.
