lördag 27 december 2014

Småbarnsförälder var det ja...

Tillägg till det här inlägget.
Lyfter upp Pipen. Släpper inte ner honom som det var tänkt. Går med katten i famnen från rum till rum, pratar med honom och pysslar med olika grejer samtidigt.
Kommer på att det är katten jag bär på, inte bebisen.

torsdag 25 december 2014

Stämma träff med spanjorer

Att stämma träff med folk för att fota till svärföräldrarnas julklapp?
Inte lätt i Spanien.
Visserligen kan man ringa samma morgon och träffas ett par timmar senare, skönt avslappnat. Men det anndra?
"Klockan 10? Det är för kallt"
Men om vi börjar senare kommer ljuset att vara jättefult. Klockan 16 på eftermiddagen då?
"Klockan fyra? Då är 10 bättre"
(Det går inte att göra någonting alls klockan fyra på eftermiddagen! Det är siestatid. Du kan ringa till en person klockan 21 på kvällen, men klockan 16 är helig tid.
"Men det är ju dimma ute" Oklart om det med dimman var av omtanke för bilderna.Känns troligare att barnen inte få gå ut när det är dimma eftersom de kan bli våta och förkyla sig.

tisdag 23 december 2014

Julkänsla i Spanien?

Nu åker vi till Sverige,tjoho!
Disa ska få träffa sina svenska släktingar, och vi ska fira jul.
Hittills har det varit rätt dåligt med jul här.
Har haft noll julkänsla. Jag gissar att jag har bott här tillräckligt länge för att se på julen som en spanjor.
Alltså inget mys, inga ljus, inget pyssel eller bak.
Däremot festligt på stan, ledig dag, kul familjemiddagar. Känns lite trist att missa familjemiddagarna.

Det går inte att komma i julstämning med en vajande palm utanför vardagsrumsfönstret, värmande sol, apelsiner på träden, blommor och gröna gräsmattor.
Visserligen finns fina ljusbelysningar uppsatta på stan, men det andra? Stan har förvandlats till en nöjesfält för de små. Karuseller, stånd med spunnet socker och popcorn, minitåg som åker omkring, ponnyridning, dyra marknader... Alla sätt som går att tjäna pengar på ugnarna.
Jag gillar det inte alls.

Ingen julstämning, och här i bostaden inte ett spår av julen. Vet inte om jag glömde bort det eller vad som hände. Hade ju åtminstone kunnat sätta fram adventsljusstaken när jag nu ansträngde mig så för att bygga en fönsterbräda till den förra året. Men nej. Ingen plastgran heller, vi ska ju ändå inte vara här. Ingenting. Någon påstår att det är den 23 december, dan före dan i Sverige, här inget särskilt alls.


Men i eftermiddag landar vi i Köpenhamn, då vänder det, den flygplatsen är nog fint juldekorerad!

lördag 20 december 2014

Småbarnsförälder - kännetecken

Om du står och pratar med någon som beter sig lite konstigt kan personen i fråga vara småbarnsförälder.
Här är fyra saker man kan kolla efter:


  • Dregel eller mjölk på kläderna, eventuellt bajs också
  • Påsar under ögonen som är så stora att de ser ut som skämtartiklar
  • Personen kan inte stå stilla, gungar upp och ner med fötterna eller dansar på stället*
  • Står och drar shoppingvagn alternativt kundvagn i mataffären fram och tillbaka utan synbar anledning**

I går prickade jag in dem allihop.



*Barn i famnen tycker om att famnen är i rörelse
**Barn i vagn blir otåligt om vagnen råkar stå stilla

fredag 19 december 2014

Den utländska mamman

Jag är inte dum på spanska, jag bor ju här, men spanskt läkarspråk? Där får jag problem.
Vi kom ut från sjukhuset, Disa och jag, och jag kan faktiskt inte säga vad läkaren sagt, efter upprepande frågor förstod jag det viktigaste. Men jag hade försäkrat mig om att allt står skriftligt i datorn så Disas doktor kan gå in och kolla.
- Jag är ledsen, men jag vet inte vad läkaren sa... Stackars Disa som har en utländsk mamma, viskade jag och pussade henne på huvudet.

Det gick en stund.
Ångrade mig.
Fördelarna med en utländsk mamma är många, många fler än nackdelarna. Lillan har två kulturer, två hemländer, två språk.
Björn Söder, partisektreterare i Sverigedemokraterna, utbildare i Sverigedemokraternas ideologiska grund samt andre vice talman skulle knappast hålla med om det jag säger om fördelarna. Han menar ju i den här intervjun att det inte går att tillhöra två nationer, och att det blir problem om många i Sverige tillhör två nationer.
Hur man än vänder och vrider på det uttalandet... Det är min unge han pratar om. (Söder - företrädare för ett parti som 13 procent av svenskarna röstade fram.) Och hon är inte välkommen till Sverige. Såvida hon inte raderar sin spanska kultur.

torsdag 18 december 2014

Djup insikt om strumpor

Jag måste ha hela sockar.
Jag kom på att i Sverige tar man av sig skorna inomhus. Jag måste ha nya sockar. Det är hål på alla par utom ett, det går inte.
Det är ju löjligt, varenda morgon har jag blivit arg och irriterad när jag rotat i strumplådan och inte hittat några hela. Varenda morgon i flera månaders tid.
Man kan ju tycka att jag borde ha köpt nya sockar för länge sedan...

Där i butiken, med ett gäng sockar i handen, kom jag på att Disa behöver fler varma sockar. Vi åkte upp till nästa våning.
Läste storlekar. Nyfödd, en månad, tre och en halv till fem...
Exakt i just den stunden, en vecka och en dag före hennes femmånadersdag, slog det mig att felet med Disas för små sockar, som vi köpte innan hon föddes, inte är att de har krympt i tvätten. Utan att Disas fötter har växt...


onsdag 17 december 2014

På stan tillsammans

Plötsligt hade vi båda två en ledig måndagskväll och stack till stan för att få saker gjorda. Inte mycket blev gjort, speciellt inte julkorten eftersom apparaten var sönder, så det var bara att konstatera att det blir nyårskort istället. Den här gången också.
Men det var så roligt att promenera där ihop, det är så sällan vi kan det numera. Sällan som vi är lediga samtidigt.
Vi beundrade den fina julbelysningen över avenyn, tittade på kommunhusets fula julkrubba, kom fram till julkrubbemarknaden för att försöka komma överens om en serie att samla på till Disa. Jag har min klar, Jesús också. Tyvärr är det inte samma.
- Det är för sevillanskt! Hur skulle du tänka om det var julkrubbevikingar?
Jag fattade argumentet.
Han tycker om en serie som han hade som barn. De är okej. Det är dessutom hans tradition med krubba, så det blir förmodligen den.
(Och jag köper figurer i prickiga klänningar, flamencogitarrister och tjurfäktare i hemlighet, de är så roliga!)

Det hade ju varit snyggt att illustrera det här inlägget med bilder, men jag tappade lilla kompaktkameran i toaletten och känner mig lite handikappad.
Jag tror inte att det var vattnet som tog död på den utan det ohyggligt starka rengöringsmedlet på hotelltoaletten, medlet som jag inte fick bort förrän dagen därpå, hur många gånger jag än tvättade händerna med tvål.

söndag 14 december 2014

Ett varmt rum

Jesús och Disa är hos J:s föräldrar, och jag hoppas att de stannar borta i flera timmar till. För så fort de kommer hem tar de elementet ifrån mig, och jag och Pipen har det underbart varmt och skönt här i Fula Rummet just nu...

Bebisskrik

Dag tre på sjukhuset. Jag hade ont efter kejsarsnittet men kunde äntligen sitta i fåtöljen, och jag fick Disa lagd i famnen. Hon somnade.
- Ska vi lägga henne i hennes säng nu? Hon ska ju inte vänja sig vid att sova i famnen, fick jag höra av personen som kommit och hälsat på.

Det vanligaste som folk säger till mig som har barn är nog "Man ska inte hålla på och ta upp bebisar när de gråter, då vänjer de sig."
Vänjer sig? Vid vad då? Vid att ha föräldrar som finns i närheten när barnet behöver dem? Det hoppas jag verkligen att Disa har vant sig vid.
Små barn, och stora, behöver mer än mat och sömn. De behöver närhet också. Närhet är livsviktigt.
Här är den allmänna uppfattningen, både av föräldrar och folk som inte har barn, att barn inte ska vänja sig vid att bli omfamnade och upplyfta om de skriker. Låt dem skrika så lär de sig att det inte lönar sig, om de inte skriker för att de är hungriga eller har bajsat i blöjan och alltså har "verkliga" behov som ska uppfyllas.

Vi råkade hamna på två föräldrakurser, och båda barnmorskorna påpekade hur viktigt det är att hålla, omfamna, gosa med sin bebis. Inget jag fäste mig vid då, det är väl självklart, men nu i efterhand har jag tänkt att de försöker jobba bort den där allmänna, läskiga uppfattningen.
En bekant med bebis sa nyligen: "När hon skriker checkar jag av: Har hon ätit? Har hon ren blöja? Kan hon ha ont i magen? Om det inte är något av det låter jag henne ligga och skrika. Jag tycker synd om henne, men jag kan ju inte ta upp henne varje gång hon skriker."
Och Jesús kollegors reaktion när de fick veta att Disa vill ha mycket närhet och kräver tid av oss var gapskratt åt den dumme nybörjarpappan, som inte har fattat att man inte ska hålla på och ta upp och trösta barnet om det skriker.


Enligt anknytningsteorin blir barn som får gensvar och tröst trygga vuxna. Hur barnet bemöts de två första åren påverkar hur trygga i sig själva de blir som vuxna och deras relationer till andra.


Vad tänker ni om det här?



fredag 12 december 2014

Almería

Förra helgen åkte vi till andra änden av Andalusien, till Almería.




Vi åkte på lördagen, tog inlandsvägen via Granada och såg spanska fastlandets högsta topp i det snöklädda Sierra Nevada, åt lunch nära platsen där García Lorca blev avrättad, åkte förbi grotthus och kom till slut till öknen.
Där i Almeríaöknen har en massa spagettiwesternfilmer spelats in.




Vi sov i Tabernas en natt. Åt middag på hotellbaren. Det var kul, där körde de systemet med att man får en tapa per glas dryck. Vi blev så förbaskat mätta. Disa somnade.




Vi hann inte titta på öknen utan åkte vidare till kusten.




Cabo de Gata. Hela dagen tillbringade vi i eller vid de blå bergen och det blå, klara Medelhavet som har en sådan vacker färg jämfört med Atlanten som vi brukar bada i.






Vi åt friterad fisk.




På kvällen skulle Jesús spela i El Ejido. Disa och jag följde med och hälsade på de andra, sedan drog vi oss tillbaka när det började bli högljutt, åkte till hotellet och sov.




På måndagen åkte vi hemåt, men ville först ta en ordentlig sväng in i öknen som vi bara snuddat vid. Drog in på en liten väg för att se vart vi hamnade.




Snabbtur, tillbaka till motorvägen och sedan kolla på den fantastiska Calahorra-borgen och grotthusen i Guadix... men det blev inte så, för den lilla vägen ledde upp i bergen, och vi kom inte ur dem förrän flera timmar senare.
Utsikten var hisnande.




Fantastisk utsikt ja... det fanns inte vägräcken överallt. Och vägen blev allt smalare... Till och med jag blev rädd, trots att det var jag som körde. Och när vi fick möte... Det var den andre som körde på yttersidan, tack och lov, men utrymmet var så litet att jag inte har hämtat mig än.




Jesús var lugn men hade velat köra eftersom jag gärna tittade på utsikten samtidigt.




Vid halv tre var vi fortfarande i bergen och körde, lunchtid, nappflasketid, vi hamnade i en liten by och stannade vid byns restaurang för lunch. Det var en lyckträff. Inne i den rustika restaurangen fanns en stor öppen spis i mitten.




Solen sken in. Den vänliga kvinnan rabblade och förklarade menyn och vi ville provsmaka alltihop. Och maten var fantastiskt god, och billigt som sjutton var det.




Vi var till slut tvugna att åka, och erbjöds efterrätterna i en matlåda, så vi åkte med var sin tårtbit i en låda.
Borg och grotthus hanns inte med, mne det var värt äventyret i bergen.




ny gadget

ny gadget