måndag 25 juli 2016

Bubblan

De första dagarna på jobbet kände jag mig som inuti en bubbla. Det har inte helt gått över än.
När vi har åkt till Sverige tidigare har vi träffat vänner och släktingar, och man pratar vardagssaker, om Disa och vad som hänt sedan sist och sådant.
Jobbet är en annan situation. Jag hamnade mitt i en vanlig vardag. Folk runt omkring mig pratade om saker som folk bruka prata om här. Resor, semestrar, mobilappar, politiker, kändisar, ja, om vad som helst. Det kändes så konstigt. Jag studerade dem och tog in, samtidigt som jag ofrivilligt hela tiden jämförde vad jag såg och hörde med Spanien. I Spanien pratar ingen om sina semesterresor, för folk reser inte.  De flesta har inte råd, och de som har det stannar i närområdet. Och de har inte mycket semester heller. I Spanien äter vi lunch senare. I Spanien i Spanien I Spanien...
Det pratas om någon som kan bli av med jobbet vid nästa neddragning, och jag blir irriterad. Säg inte att han inte kommer att få något jobb! Det här är Sverige, här finns massor av jobb! I Spanien är det 25 procents arbetslöshet, DÄR kan vi tala om svårigheter att få jobb! Kanske får han inte samma tjänst i stan där han bor, men det finns säkert massor av liknande tjänster i andra delar av landet! Annars kan han jobba med något annat, eller gå en utbildning för att jobba med annat. För tusan, här finns alla möjligheter!
Jag säger inget (förutom det med arbetslösheten), för om jag gjorde det skulle det bli väldigt tjatigt med mitt jämförande med Spanien. Så jag är tyst.
Men det känns konstigare än jag trodde att plötsligt leva svenskt vardagsliv igen.

fredag 22 juli 2016

Hemma

Det här var det första jag skrev, men som jag inte kunde publicera, när vi kom till Sverige.

Nu är jag hemma.
Efter en natt då jag aldrig hann gå och lägga mig för allt som måste göras, och 15 timmars resa på det, men så värt det.
Jesús har plockat kantareller, Disa och jag har plockat blåbär som hon äter och äter av. Hon har lekt i vattentunnan och tittat på sniglar och ätit smörbulle.
Disa och jag har suttit på farstutrappan och ätit glass en solig morgon, när Jesús kommit hem med nyplockade kantareller.
Jag går hela tiden och drar in dofter i näsan, lyssnar på träden och fågelkvittren, stryker gräs och trädstammar med händerna. Disas siestapromenad gick mellan odlade fält och hästhagar. Vilken kontrast mot Sevilla.
Vi har varit i stan, köpt brödkaka på bageriet, lånat böcker på biblioteket, sett Ulla Holmstrands utställning, ätit korv med mos i korvkiosken, varit och handlat. Finns det någon roligare affär än Ica? Vi gick runt i över en timme. Vilket sortiment! Så mycket ekologiskt! Så mycket gott att köpa!
Fast fiskdisken hade stängt, så det blev ingen sill.
Vad tidigt allt stänger.
Fast det finns affärer som har öppet på söndagar här. Har svårt att komma ihåg det.
Allt är så snyggt och stilrent, se bara Landvetter flygplats. Rent. Behaglig belysning. Älskar mysbelysning och prydnadslampor.
Ur kranen kommer varmt eller kallt vatten, beroende på vad jag önskar.
Det är tyst, till och med på stan. Folk är tysta. Bilarna åker så långsamt, det känns säkert samtidigt som jag har svårt att anpassa farten när jag kör. Minns att Jesús brukade vara rädd för att köra när vi kom tillbaka till Sevilla efter en sommar här.
Jag kände mig... annorlunda när vi gick på stan. Här är mitt hemma, men jag bor inte här. Har inte gjort det på länge. För ett par dagar sedan var vi fortfarande i den heta, sydspanska storstaden, vilken kontrast. Allt här är både välbekant och nytt, det är spännande att gå in i välkända butiker. Det syns inte på mig, men varenda butikspling, hälsning, ordskifte är en upplevelse just nu. Jag betalade en leksakstraktor på loppis och fick tillbaka växeln i 20-sedlar. ”Åh, vad fina”, slank det ur mig och jag blev stående och tittade på de nya 20-sedlarna med Astrid Lindgrens ansikte. Det känns litegrann som att vara på resa och uppleva en massa nya saker, bara det att det inte syns eller hörs att jag är turist. Folk runt omkring pratar om saker som jag inte känner till, i tidningarna står om personer och händelser som alla utom jag vet om, de tittar på tv-program som jag aldrig hört talas om. Nya kändisar och musiker.
Tre tjejer tittar på bikini i en affär och pratar om att åka till Spanien. Nej, gör inte det, vill jag säga, åk inte dit nu! Jag kommer just därifrån, det är alldeles för varmt.
De tycks höra mina tankar, funderar på att åka i höst istället, och går vidare utan bikini
Inte jag, jag köper en färgrann sak som påminner mig om en mormorstapet. Jag har ångrat i ett år att jag inte köpte en bikini under förra Sverigevistelsen. Den jag har sitter illa efter graviditeten, och i Spanien säljs bara små, små bikinisar anpassade efter små, små spanjorskor.

tisdag 19 juli 2016

Hej igen!

Hej blogg-gänget!
Jag är redan inne i tredje jobbveckan i Sverige.
Vi har bott på landsbygden och har nu flyttat över till småstaden.
I morgon ska vi åka till Göteborg för ett svindyrt synintyg för körkortet. Jag måste gå privat.
Har inte kunnat blogga. Dels för att jag inte har kunnat logga in på bloggen på okända datorer, dels för att jag inte haft internet på andra.
Jag har skrivit lite ändå, så jag tar och lägger ut det.
Kul att vara tillbaka!
Hoppas att ni har en bra sommar!

lördag 2 juli 2016

Veckans gäst hos Freedom Travel

I dag är jag veckans gäst på Freedom Travels blogg!
Jag pratar bland annat om barnuppfostran i Spanien - Sverige, och ger tips till Sevillaresenärer.
Läs här på Freedoms blogg!

Köpa sniglar



Just nu är det snigelsäsong, och alla tapasbarer som serverar sniglar skyltar om det. Sevillaborna älskar att äta sniglar.
(Berätta inte för Jesús att jag skriver det här. Han älskar att äta sniglar men vill inte höra ordet snigel, om ni minns.)
Många kokar själva hemma, och snigelförsäljarnas stånd ser man på gatorna, ofta utanför snabbköp, sjukhus och inte sällan bredvid olivförsljare med egeninlagda oliver. Det är lite faschinerande att se hur sniglarna försöker  krypa ut ur lådan.
Utanför vårdcentralen på Maria Auxiliadora säljs tre olika sorters sniglar i lösvikt. 2,50 - 3 € per kilo kostar det.
I samma stånd kan man köpa de tillhörande krydddorna, samt få recepttips.




fredag 1 juli 2016

Samtal från Sverige - och önskelista

Moster ringde för ett par veckor sedan.
Jag jobbade och hann inte prata just då, men kunde inte släppa det korta samtalet.
Hon skulle ringa senare. Hade det hänt något?
Var någon sjuk?
Det är sällan som någon ringer mig från Sverige, så varje gång det händer tror jag att det har hänt något.
Men nej, inte alls. Hon undrade vad vi skulle vilja att det finns i kylen när  vi kommer till Sverige! Jag var välkommen att komma med en lista på saker jag längtar efter, vilket får mig att ana att vi kommer äta limpsmörgåsar med prickig korv och cider när vi kommer fram, bland annat.




Två månader i Sverige

- Tut tut, säger Disa och härmar ett tåg.
Jag har förklarat för henne att först ska vi åka tåg, sedan buss, sedan flygplan, ett sådant som vi ser på himlen när vi går i parken, och sedan ska vi träffa Ulla som hon har pratat med i telefon.
- Ulla, säger hon. Ulla. Parque.
Och sedan den långa bilresan.
En resdag på närmare 13 timmar. Och nu när jag skriver önskar jag att allt vore över, att det vore läggdags på fredagskvällen, för jag vill bara sova.
Det var en pärs det här. Hela juli och augusti ska vi vara i Sverige, och att packa för två månaders Sverigevistelse är inte lätt. Alla väderomslag! Enligt väderleksrapporten ska det vara 16 grader och regn när vi kommer fram. 16 grader?! Så kallt! Jag har vant mig vid värmen. Ibland när vi går ut på kvällen slås jag av hur kyligt det har blivit och överväger att hämta en tröja, när jag inser att det är 26-27 grader.
Värre än packningen i sig har varit alla småprojekt som ska avslutas, papper som ska ordnas, att få tag i insulin för två månader. Och så mitt i allt kom Vägverket och vill ha nya läkarintyg för körkortet eftersom de har slarvat bort (!) tre av de fem inskickade papprena. Det som var så svårt att fixa de första!

På tisdag börjar jag jobba. Jag ska jobba sju av våra åtta veckor i Sverige. Det ska bli roligt!

I går kväll kände jag mig lite vemodig. Resfeber kanske. Det blir konstigt att bo och jobba i Sverige efter så lång tid. Jag kände solvärmen mot huden, doften av blommor och avgaser, mat, täntke att det var sista gången på ett tag. Tänkte på kopieringsaffären där jag fick mina utskrifter, eftersom jag glömt portmonän hemma. Skulle det hända i Sverige? Nä. Det finns förresten inga kopieringsaffärer där. Var brukar man skriva ut och kopiera nu igen?
Tänkte på slaktaren där jag köpt chorizo att grilla. Disa fick syn på de smala, ljusa korvarna och blev sugen. "Una salchicha también, till flickan" sa jag, och fick både den korven och ytterligare en nedstoppad i påsen gratis. Skulle det hända i Sverige? Finns det slaktare? Finns det hemmagjord korv på snöre att köpa, eller någon korv alls som inte ligger plastförpackad från fabriken?
Och damen i frukt- och grönsaksaffären som ger Disa kanel-oblat och kex, jag har inte sagt till henne att vi ska åka till Sverige och vara borta länge, jag borde ha sagt något, tagit avsked liksom.
Och damen i brödaffären. Hon kommer att undra nu.

Men vad roligt det ska bli att komma till Sverige!
Jag skriver därifrån också, men kanske mindre frekvent eftersom jag ska heltidsjobba. Vi får se!

Vad har ni för sommarplaner?




tisdag 28 juni 2016

När Pipen blev sjuk

Portugal då?
Vi skulle ju ha åkt till Sagres i helgen, med anledning av stundande födelsedag. Min födelsedag var så himla rolig förra året, att jag tyckte att det kunde bli tradition att fira födelsedag i Portugal. Alla anledningar till att åka till Portugal är bra.
Men det blev inget Portugal i helgen, för Pipen blev sjuk.
Han måste ha varit dålig ganska länge, men ingen av oss hade märkt något förrän i torsdags, då han gömde sig under skrivbordet i Fula Rummet. Han kom inte fram. Och på eftermiddagen såg jag något mörkt i mungipan på honom och undrade om det var blod eller olja som jag smort barnvagnshjulen med.
Han åt inget förrän vi köpte burkmat åt honom, och efter den middagen började han slå med tassarna mot munnen, gång på gång, som om han försökte få bort någonting. Jag lyckades få tag i katten, men såg inget i munnen, och så åkte jag till veterinären med honom. Vi har ett litet djursjukhus med akutmottagning alldeles i närheten, så att klockan var tio på kvällen var inga problem.
Pipens tassar var så blodiga att veterinären trodde att det var dem det var fel på, men efter att katten sövts ner konstaterade han att en mycket infekterad tand var problemet. Den var i så dåligt skick att den satt löst, och runt tanden fanns en enorm svullnad. Veterinären drog ut tanden och gav antibiotikaspruta.

Hur länge har Pipen gått med detta? Jag har inte märkt något! Pipen är skygg av sig. Han har hållit sig undan lite den senaste tiden, legat på golvet istället för på den vanliga kudden, men det antog vi berodde på ärmen, Pipen brukar flytta ner på golvet under sommarheta dagar.
Som han måste ha lidit.
Han har ju knappt kunnat äta heller, jag märker nu hur mager han har blivit.
Har inte haft så dåligt samvete sedan jag upptäckte att Disa inte fick i sig ersättningen från nappflaskan.

Vi fick åka hem, medtagna båda två. Jesús, som var vaken, blev medtagen när han fick höra hur mycket veterinären hade kostat.
Dagen efter veterinärbesöket hade Pipen så ont där tanden hade suttit att han lyckades gömma sig under skrivbordshurtsen. På kvällen hade apoteket fått hem den smärtstillande medicinen som veterinären ordinerat. Efter två personers förenade krafter samt fyra rivsår på mitt ben, som var så djupa att bara papper hindrade blodet från att rinna ner på golvet, fick katten i sig medicinen. Efter någon timme hade den börjat verka, och Pipen blev som ny! Han var som vanligt igen! Det var underbart att se. Han log med ansiktet, han strök sig mot mina ben, han ville vara med och bli klappad, rullade sig i sängen (där han annars inte får vara) fram och tillbaka, spann, och åt, åt, åt. Han var utsvulten!
Smärtstillande behöver han i ett par dagar till, och antibiotikakuren varar i en vecka.
Tur ändå att detta hände innan vi åker till Sverige!



söndag 26 juni 2016

Nyval i Spanien

När tvåpartimakten splittrades i valet i december fick partierna stora problem med att bilda koalitionsregering. De klarade inte att komma överens, så i dag hålls nyval.
Under hela perioden har det varit mycket pajkastning, orimliga beskyllningar och personangrepp, precis som vanligt. Alla partier har kämpat mot det nya vänsterpartiet Podemos, bland annat har de försökt få folk att tro att Podemos sponsras av Venezuela och Iran.

För ett par dagar sedan publicerades ett inspelat samtal mellan inrikesminister Jorge Fernández Díaz och en brottsbekämpande myndighet, i vilket ministern diskuterar hur man ska göra sig av med politiska rivaler som han ogillar i den regionala regeringen i Katalonien. Inrikesministern dryftar vilka skandaler om dem som går att gräva fram, samt hur dessa ska läckas ut till media.
Det låter oerhört, men partikamraterna i det korruptionstyngda högerpartiet håller alltid de egna politikerna om ryggen, och en sådan här skandal påverkar varken valet eller ministerns politiska liv mycket. I nyhetssändningarna nämns samtalet inte mycket, utan det talas mest om att sådan avlyssning är olaglig. Dessutom nämns händelsen knappt alls i tv-nyheterna till exempel, eftersom kanalen ägs av inrikesministerns högerpartiet. EU har tidigare kritisrat spansk tv för att vara alltför partisk.

fredag 24 juni 2016

Skrämmande ankomst av solenergiflygplan

Jag vaknade med ett ryck, rejält skrämd. Genom det öppna fönstret hörde jag ett fruktansvärt dån som kom närmare och närmare. Vad var detta? Och hur var det möjligt att Disa inte vaknade? Och Jesús?
Det förfärliga ljudet avlägsnade sig äntligen och jag låg kvar och undrade vad det kunde ha varit. Det hade låtit som ett flygplan på mycket låg höjd, alldeles ovanför hustaken.
Efter en stund hördes ett nytt dån närma sig, det ökade och ökade i ljudstyrka, det var en skrämmande upplevelse. Vad VAR det här?
Medan även detta försvann bort tänkte jag på människor som lever i krigshärjade länder. Vilken skräck de måste känna när ett flygplan närmar sig. Jag fick en liten, liten glimt av det. Mot ett flygplan har man inte en chans.
Nytt dån som närmade sig, och nu märkte jag att även Jesús var vaken.

Vad jag hade hört, fick jag veta senare under dagen, var ankomsten av det solenergidrivna flyplanet Solar Impulse 2. Eller rättare sagt de sex stridsflygplan som hälsade planet välkommet genom att flyga på låg höjd och släppa ut rök i spanska flaggans färger. Huvudgästen lär vara tyst.
Har ni hört talas om Solar Impulse? Det är världens första flygplan som drivs helt av solenergi och som kan flyga även på natten på den energi som laddats under dagen. Därmed är det det första solenergidrivna planet som korsat Atlanten.
Planet är på en jorden runt-flygning. Det startade i Abu Dabi den 9 mars 2015 och har bland annat åkt genom Indien, Kina och USA, med målet att återvända till Abu Dabi. Att planet varit ute så länge beror på ett 300 dagar långt stopp på Hawaii då något behövde lagas.
Resan från New York till Sevilla tog tre dygn, för planet gå ganska långsamt. 75 kilometer i timmen jämfört med exempelvis en Boeing 787 som kör i 900 kilometer i timmen.
Jag tycker att det är helt fantastiskt.
Att jag inte hade hört talas om planets ankomst tidigare är inte så konstigt. Resan har hemlighållits för att undvika terrorattentat.
Se gärna filmen som visar hur flygplanet landar i Sevilla. Maskinen är förvånansvärt liten , men har enorma vingar täckta av solceller.



torsdag 23 juni 2016

Vad man inte vill höra hos frisören...

... när man är där för att göra slingor för första gången i livet.
- Jag kanske borde ta ur dem nu, så att hon inte blir vithårig?

Inte heller skoj att se frisören gå ut och köpa fika medan blekningsfärgen sitter i, eller att hon sätter sig i en stol och bli klippt av en kollega medan man har huvudet fullt av aluminiumfolie och färg som bara gör håret ljusare och ljusare.

Och hur mycket kostar det att göra slingor i Spanien? Räcker 60 euro? Jag har inte med mig mer. Varför frågade jag inte om pris för klippning och slingor innan de började?
Och varför bad jag inte om att min vanlige, vänlige frisör skulle göra det här?


48 €.

onsdag 22 juni 2016

Spanska, utdragna avsked

Finns det något land där avskeden är lika utdragna som i Spanien?
Innan jag fick barn var de spanska avskeden inget som jag brydde mig om. Hade sällan så bråttom.
Nu, däremot.
Middag med vänner eller familj. Barnet börjar bli trött. Dags att åka. Barnet blir övertrött. Barnet springer gång på gång ut i gatan med bilar. barnet bajsar på sig, gnuggar sig i ögonen av trötthet, tröttgråter. Sista bussen hem går om 20 minuter, går vi inte genast så missar vi den. Har jobb att göra. Spelar ingen roll. Det spanska avskedet är precis lika utdraget. Då vi i Sverige skulle ha sagt adjö och gått, beställs det in nya öl; avsekdsölen, den sista ölen som långsamt dricks samtidigt som det pratas vidare, eller så sitter man kvar i vardagsrumssoffan eller ställer sig i hallen och pratar 20 minuter till. Att genast ge sig i väg vore fult.
Inget är så enerverande som ett spanskt avsked när man har barn och bara vill/behöver gå hem.
Här har vi en av få kulturkrockar mellan Jesús och mig.

ny gadget

ny gadget