tisdag 28 juni 2016

När Pipen blev sjuk

Portugal då?
Vi skulle ju ha åkt till Sagres i helgen, med anledning av stundande födelsedag. Min födelsedag var så himla rolig förra året, att jag tyckte att det kunde bli tradition att fira födelsedag i Portugal. Alla anledningar till att åka till Portugal är bra.
Men det blev inget Portugal i helgen, för Pipen blev sjuk.
Han måste ha varit dålig ganska länge, men ingen av oss hade märkt något förrän i torsdags, då han gömde sig under skrivbordet i Fula Rummet. Han kom inte fram. Och på eftermiddagen såg jag något mörkt i mungipan på honom och undrade om det var blod eller olja som jag smort barnvagnshjulen med.
Han åt inget förrän vi köpte burkmat åt honom, och efter den middagen började han slå med tassarna mot munnen, gång på gång, som om han försökte få bort någonting. Jag lyckades få tag i katten, men såg inget i munnen, och så åkte jag till veterinären med honom. Vi har ett litet djursjukhus med akutmottagning alldeles i närheten, så att klockan var tio på kvällen var inga problem.
Pipens tassar var så blodiga att veterinären trodde att det var dem det var fel på, men efter att katten sövts ner konstaterade han att en mycket infekterad tand var problemet. Den var i så dåligt skick att den satt löst, och runt tanden fanns en enorm svullnad. Veterinären drog ut tanden och gav antibiotikaspruta.

Hur länge har Pipen gått med detta? Jag har inte märkt något! Pipen är skygg av sig. Han har hållit sig undan lite den senaste tiden, legat på golvet istället för på den vanliga kudden, men det antog vi berodde på ärmen, Pipen brukar flytta ner på golvet under sommarheta dagar.
Som han måste ha lidit.
Han har ju knappt kunnat äta heller, jag märker nu hur mager han har blivit.
Har inte haft så dåligt samvete sedan jag upptäckte att Disa inte fick i sig ersättningen från nappflaskan.

Vi fick åka hem, medtagna båda två. Jesús, som var vaken, blev medtagen när han fick höra hur mycket veterinären hade kostat.
Dagen efter veterinärbesöket hade Pipen så ont där tanden hade suttit att han lyckades gömma sig under skrivbordshurtsen. På kvällen hade apoteket fått hem den smärtstillande medicinen som veterinären ordinerat. Efter två personers förenade krafter samt fyra rivsår på mitt ben, som var så djupa att bara papper hindrade blodet från att rinna ner på golvet, fick katten i sig medicinen. Efter någon timme hade den börjat verka, och Pipen blev som ny! Han var som vanligt igen! Det var underbart att se. Han log med ansiktet, han strök sig mot mina ben, han ville vara med och bli klappad, rullade sig i sängen (där han annars inte får vara) fram och tillbaka, spann, och åt, åt, åt. Han var utsvulten!
Smärtstillande behöver han i ett par dagar till, och antibiotikakuren varar i en vecka.
Tur ändå att detta hände innan vi åker till Sverige!



söndag 26 juni 2016

Nyval i Spanien

När tvåpartimakten splittrades i valet i december fick partierna stora problem med att bilda koalitionsregering. De klarade inte att komma överens, så i dag hålls nyval.
Under hela perioden har det varit mycket pajkastning, orimliga beskyllningar och personangrepp, precis som vanligt. Alla partier har kämpat mot det nya vänsterpartiet Podemos, bland annat har de försökt få folk att tro att Podemos sponsras av Venezuela och Iran.

För ett par dagar sedan publicerades ett inspelat samtal mellan inrikesminister Jorge Fernández Díaz och en brottsbekämpande myndighet, i vilket ministern diskuterar hur man ska göra sig av med politiska rivaler som han ogillar i den regionala regeringen i Katalonien. Inrikesministern dryftar vilka skandaler om dem som går att gräva fram, samt hur dessa ska läckas ut till media.
Det låter oerhört, men partikamraterna i det korruptionstyngda högerpartiet håller alltid de egna politikerna om ryggen, och en sådan här skandal påverkar varken valet eller ministerns politiska liv mycket. I nyhetssändningarna nämns samtalet inte mycket, utan det talas mest om att sådan avlyssning är olaglig. Dessutom nämns händelsen knappt alls i tv-nyheterna till exempel, eftersom kanalen ägs av inrikesministerns högerpartiet. EU har tidigare kritisrat spansk tv för att vara alltför partisk.

fredag 24 juni 2016

Skrämmande ankomst av solenergiflygplan

Jag vaknade med ett ryck, rejält skrämd. Genom det öppna fönstret hörde jag ett fruktansvärt dån som kom närmare och närmare. Vad var detta? Och hur var det möjligt att Disa inte vaknade? Och Jesús?
Det förfärliga ljudet avlägsnade sig äntligen och jag låg kvar och undrade vad det kunde ha varit. Det hade låtit som ett flygplan på mycket låg höjd, alldeles ovanför hustaken.
Efter en stund hördes ett nytt dån närma sig, det ökade och ökade i ljudstyrka, det var en skrämmande upplevelse. Vad VAR det här?
Medan även detta försvann bort tänkte jag på människor som lever i krigshärjade länder. Vilken skräck de måste känna när ett flygplan närmar sig. Jag fick en liten, liten glimt av det. Mot ett flygplan har man inte en chans.
Nytt dån som närmade sig, och nu märkte jag att även Jesús var vaken.

Vad jag hade hört, fick jag veta senare under dagen, var ankomsten av det solenergidrivna flyplanet Solar Impulse 2. Eller rättare sagt de sex stridsflygplan som hälsade planet välkommet genom att flyga på låg höjd och släppa ut rök i spanska flaggans färger. Huvudgästen lär vara tyst.
Har ni hört talas om Solar Impulse? Det är världens första flygplan som drivs helt av solenergi och som kan flyga även på natten på den energi som laddats under dagen. Därmed är det det första solenergidrivna planet som korsat Atlanten.
Planet är på en jorden runt-flygning. Det startade i Abu Dabi den 9 mars 2015 och har bland annat åkt genom Indien, Kina och USA, med målet att återvända till Abu Dabi. Att planet varit ute så länge beror på ett 300 dagar långt stopp på Hawaii då något behövde lagas.
Resan från New York till Sevilla tog tre dygn, för planet gå ganska långsamt. 75 kilometer i timmen jämfört med exempelvis en Boeing 787 som kör i 900 kilometer i timmen.
Jag tycker att det är helt fantastiskt.
Att jag inte hade hört talas om planets ankomst tidigare är inte så konstigt. Resan har hemlighållits för att undvika terrorattentat.
Se gärna filmen som visar hur flygplanet landar i Sevilla. Maskinen är förvånansvärt liten , men har enorma vingar täckta av solceller.



torsdag 23 juni 2016

Vad man inte vill höra hos frisören...

... när man är där för att göra slingor för första gången i livet.
- Jag kanske borde ta ur dem nu, så att hon inte blir vithårig?

Inte heller skoj att se frisören gå ut och köpa fika medan blekningsfärgen sitter i, eller att hon sätter sig i en stol och bli klippt av en kollega medan man har huvudet fullt av aluminiumfolie och färg som bara gör håret ljusare och ljusare.

Och hur mycket kostar det att göra slingor i Spanien? Räcker 60 euro? Jag har inte med mig mer. Varför frågade jag inte om pris för klippning och slingor innan de började?
Och varför bad jag inte om att min vanlige, vänlige frisör skulle göra det här?


48 €.

onsdag 22 juni 2016

Spanska, utdragna avsked

Finns det något land där avskeden är lika utdragna som i Spanien?
Innan jag fick barn var de spanska avskeden inget som jag brydde mig om. Hade sällan så bråttom.
Nu, däremot.
Middag med vänner eller familj. Barnet börjar bli trött. Dags att åka. Barnet blir övertrött. Barnet springer gång på gång ut i gatan med bilar. barnet bajsar på sig, gnuggar sig i ögonen av trötthet, tröttgråter. Sista bussen hem går om 20 minuter, går vi inte genast så missar vi den. Har jobb att göra. Spelar ingen roll. Det spanska avskedet är precis lika utdraget. Då vi i Sverige skulle ha sagt adjö och gått, beställs det in nya öl; avsekdsölen, den sista ölen som långsamt dricks samtidigt som det pratas vidare, eller så sitter man kvar i vardagsrumssoffan eller ställer sig i hallen och pratar 20 minuter till. Att genast ge sig i väg vore fult.
Inget är så enerverande som ett spanskt avsked när man har barn och bara vill/behöver gå hem.
Här har vi en av få kulturkrockar mellan Jesús och mig.

tisdag 21 juni 2016

Helg i Fuengirola

Vi har haft en sådan fin helg!

Vi åkte så fort Jesús kom hem från jobbet i fredags. Jag hade hållit Disa vaken för att hon skulle sova siesta lite senare, i bilen under den långa resan, och Jesús och jag turades om med att köra och att äta lunchbaguetter.
Han släppte av Disa och mig i Fuengirola, där vi träffade Carin och hennes son Iván, som är åtta månader äldre än Disa. Vi skulle nämligen bo hos dem under helgen..
Jesús körde vidare till Malaga där gruppen hade en spelning på kvällen.
Carin och jag träffades tack vare våra bloggar och det är tredje gången som vi ses.
Hon bor så fint med en liten grön trädgård och utsikt mot havet. Disa och Iván lekte och lekte, Disa hade redan i bilen pratat om att få leka med vatten med Iván, och det fick hon förstås. det fanns vattenslang och vattenkannor att fylla och en badbalja. En massa nya leksaker att leka med, mat som hon tyckte om, och det bästa av allt, innan Iván skulle gå och lägga sig (själv är Disa en nattuggla) blev det bad i badkar!
Nästa dag kom Jesús och Juan, sångaren i gruppen, och hämtade Disa och mig för att promenera lite i Fuengirola.


Tortilla och gazpacho-stånd på matmarknad nära den fantastiska leksaksaffären.


Vi gick till Casa Nordica, livsmedelsaffären med nordiska varor. Jag köpte knappt någonting, en liten flaska kall champis, en kexchoklad... Vi ska snart åka till Sverige ändå, men jag älskar att gå och titta på allt som finns.
Sedan gick vi till en fantastisk leksaksaffär! Tips till alla i Spanien som saknar bra leksaksaffärer! El Señor Globo Toys heter den, en liten butik med enbart bra leksaker. Det mesta i trä och tyg, roliga saker som man kan leka länge med. Jag hade tänkt mig en tygdocka, men den hade lite för lös nacke så det blev en lastbil med klossar och skruvar och spikar och verktyg, allt i trä. Samt något som ser ut som en tjock bok, men som innehåller små lådor att förvara minnessaker från första tiden med barnet. Och så köpte vi ett lejon som Disa ville ha.
Var sugen på en ficklampeprojektor med bildserier, träservisen som Disa lekte mycket med, magnetpussel och en massa annat, men det får bli en annan gång.
Vi åt lunch, och sedan blev Dis och jag skjutsade till Parque la Paloma i Benalmádena där vi träffade Sol som sol-Emma.




En ny bekantskap som det var roligt att äntligen få träffa. Vi har bara haft bloggkontakt innan. Hennes son var med, och vi gick runt i den härliga parken med tuppar och kycklingar och andra djur, och pratade och pratade. Disa fick en söt liten väska som Emma virkat åt henne samma dag. Det är spännande att träffa någon som man bara haft kontakt med via nätet. Det finns ju en riktig person bakom varje blogg också. Emma har berättat om träffen på sin blogg och skrivit så snälla saker, läs gärna här.




Sedan åkte vi hem till Carin igen, och det kändes precis som när vi fick komma tillbaka till Bortugal-huset, att det var så skönt att komma tillbaka.
Disa och Iván sprang runt nakna och lekte, Carin och jag pratade, vi åt middag och sedan kom höjdpunkten för Disa då barnen badade badkar. Som hon njöt!
Och det blev lite mer lek och läggdags och D och jag somnade snabbt.




Nästa förmiddag åkte vi hem.
Jesús och Juan hade varit på punkrockfestival i Almería på en märklig plats mellan plastväxthusen, som bara går att fina genom GPS, och det var visst den roligaste festval de någonsin varit på. Men de hade sovit i bilen och var trötta. Vi trängde ihop oss i vår lilla Renault. Förutom barnvagn och väskor hade vi dessutom med en gung-älg som vi fått, så det var saker överallt. Juan sov med huvudet på sovsäcken han hade i famnen och Jesús sov därbak med skötväskan samt leksakskassen som stöd.

Och sedan kom vi hem till heta Sevilla och jag blev så trött, så trött, och tröttheten håller i sig. Vet inte om det är värmen i sig, eller att inte kunna vara ute så mycket. Instängdheten. Och Disa är allvarlig och frågar efter Iván och vattenleken. Jag tog med henne till parken, vi hade med oss en hink som vi fyllde med vatten i dricksfontänen och lekte med detta, men det var väl inte detsamma att sitta ensam på en lekplats med mig som att springa runt med Iván, för allvaret släppte inte.
Synd att de bor så långt bort.
Jag skriver mest om Disa, men jag trivdes precis lika bra. Det var gott att vara där, att träffa Carin som jag gärna skulle träffa mycket oftare, och det var enkelt, inte alls obekvämt som det borde vara när man stannar en helg hos någon som man bara träffat två gånger tidigare.

Nästa helg åker vi iväg igen är det tänkt, ett litet födelsedagsfirande i förskott, i portugisiska Sagres.
Och helgen därpå: svala, gröna Sverige!

fredag 17 juni 2016

Fotbolls-tv och öl på elevernas avslutning

Nästa vecka går skolbarnen här på sommarlov, men redan i dag hålls avslutningen i Jesús skola, med sånger och danser som föräldrarna kan komma och se.
Jesús, som är musiklärare, har i ett par månader förberett ett sjujäkla program med olika nutida musikstycken och barnen som utför rörelser i spöklika dräkter.
Tyvärr får han inte se resultatet, för det visade sig att denna skola har avslutningsprogrammet på kvällen, så att så många föräldrar som möjligt ska ha tillfälle att komma och titta. Jesús har en spelning i Malaga och kan till sin förargelse inte vara med och se resultatet av all övning med klassen.
(Disa och jag följer med och övernattar i Fuengirola i helgen, mer om det senare.)

Typiskt nog krockar skolavslutningsprogrammet med fotbolls-EM, Spanien spelar ikväll. Men det löser föräldraföreningen med att ta med sig tv-apparater och förlängningssladdar, så att alla fotbollsintresserade föräldrar ska kunna se på tv under barnens avslutning.
Jesús trodde inte att det var sant, men fick det bekräftat av föräldraföreningens ordförande i går.
Hon beklagade och sa att hon inte gillade idén, men om det inte finns tv stannar föräldrarna hemma och ser på matchen, och då förlorar föräldraföreningen de inkomster som de annars skulle få på försäljning av öl, läsk och tapas på skolavslutningen. Pengar som ska gå till avgångselevernas avslutningsresa.


torsdag 16 juni 2016

Sopor får bara slängas på kvällen

Jag minns ett blogginlägg som Emelie i Berlin skrev, om att man i Tyskland inte får slänga flaskor på söndagar.
Jag tyckte att det var så lustigt, och tänkte att det kunde lika gärna ha varit Spanien.
Inte visste jag då att det i Sevilla är ännu värre! Här får man bara slänga sopor mellan klockan 20 och 23!
Jag trodde först inte på det, men har fått bekräftat från flera håll.
Dessutom står det på själva sopcontainern.




Anledningen är förmodligen stanken. Det blir ju så varmt här och med värmen stinker verkligen soporna.
Nu kan jag inte med att gå ut med soppåsen vid någon annan tidpunkt. Tittar grannarna? Vad tänker de? Är jag den enda som har slängt sopor på förmiddagen?
Sedan såg jag en granne slänga sin soppåse vid lunchtid, och det kändes bra, men jag är ändå inte bekväm med att gå ut med soporna vid fel tidpunkt...




Flera i kommentarsfältet har varit inne på att anledningen är stanken. Det stämmer. Det blir så hiskeligt varmt här att om soporna får ligga och jäsa under dagen stinker det förfärligt från sopcontainrarna. Och de töms vid midnatt. Helt logiskt alltså.

tisdag 14 juni 2016

Spanska lägenheter saknar förvaringsutrymmen

Underbara Clara skrev för ett tag sedan om besväret att leta fram sommarkläder ur förvaringsutrymmena, när sommarvärmen i Sverige kom.
Vi har inte direkt det problemet. Inte för att det inte blir varmt eller kallt, utan för att sydspanska lägenheter byggs helt utan förvaringsutrymmen. Inga garderober, inga förråd, ingen vind, ingenting för att förvara saker. Så man sparar minsta möjliga. Och det som sparas... Ja, vi har våra grejer under soffan, mellan soffan och fönstret, under sängen och spjälsängen, bredvid spjälsängen (i det lilla utrymmet mellan den och väggen där vi staplat på hög), och några påsar, samt mina gravidkryckor, som fått plats bredvid garderoben. Få saker att leta efter, få platser att leta på.
Vi har inte löst förvaringsutrymme för urvuxna barnkläder som ska sparas.

måndag 13 juni 2016

Docklek

Jag hade EGENTID och gick på stan alldeles själv och läste bok på bussen dit. Som jag njöt!
Jesús och Disa kom efter några timmar och vi åt middag på ett ställe.
Jesús berättade att hemma, innan de åkte, hade Disa för första gången lekt med dockan. Det började med ett vält glas och Disa som började bada dockan i det utspillda vattnet. Hon fortsatte med att torka dockan i ansiktet och ge napp. Jesús och hon hade bytt blöja med en pappersservett gång på gång.
Och när vi åt på en liten restaurang fick jag se det själv. Disa som matade dockan med bröd, gav henne juice med sugrör, torkade henne och pussade och kramade henne.
Jag tyckte att det var fantastiskt. Min unge har börjat leka med en docka! Hur kom hon på allt det där? Varken Jesús eller jag roas av dockor och har inte lärt henne några sådana lekar.
Det är väl sådant som alla barn leker... men jag tyckte att det var otroligt.



ny gadget

ny gadget