måndag 11 maj 2020

40 000 butiker och restauranger i konkurs

Den där känslan av att Spanien är på väg rakt in i en katastrof är inte längre bara en känsla, nu börjar det komma siffror på det också (El Público). I dag får butiker och restauranger öppna igen, i de regioner som är i fas 1. Men nästan 40 000 företag kommer inte att öppna mer, för de har inte klarat sig igenom två månaders nedstängning, utan gått i konkurs. 21 000 butiker, 17 000 barer och restauranger och så diverse andra småföretag. 98 % av de som ansökt om konkurs är småföretagare. 40 000, det är en svindlande siffra!

På något sätt känns det provocerande att läsa rubriker i svenska dagstidningar om hur det går utför för Tyskland och Kina som börjat öppna upp, hur smittspridningen återigen tar fart. Det känns provocerande, för jag läser det som att de gör fel när de öppnar upp samhället på nytt, eller har gjort något fel, öppnat för tidigt kanske. Egen tolkning förstås. Men det går ju inte att stänga ner ett samhälle hur länge som helst! Vad är alternativet? Två månaders nedstängning, då de flesta är utan inkomst... Apropå inkomster så inför Spanien nu i maj en slags medborgarlön, en basinkomst för de fattigaste familjerna. Kravet är inkomster på max 200 euro per person, eller 450 euro per familj. Jag är så glad att vänsterpartiet Podemos ingår i regeringen.

Vårt projekt Rädda Aracenas Barer och Butiker påbörjades förra helgen, när vi beställde hem friterad fisk. Idag när butikerna öppnade for jag iväg till den lilla hörnbutiken med den gamle mannen, hans fru och diskmaskinerna, där vi köpte diskmaskin för drygt ett år sedan. Sonen körde sedan hem den och kopplade in den, flyttade på kylskåpet dessutom, vilken service! Det var en parentes, för detta handlar om att den djupt hatade brödrosten ska ut! Nu! Så jag köpte en ny! Ingen enkel, klassisk brödrost, vilket kanske hade varit smidigt. Vi har aldrig haft en sådan, tidigare rostade vi bröd i en smörgåsgrill. Men nu blev det en grillplatta med "lock", för att utnyttja apparaten till varma smörgåsar, som är populär middagsmat här hemma. Jag tänker mig att det går att rosta bröd i grillen också. Milagros brukade göra det... Det var ett långt stycke om brödrostar. Men det jag skulle komma till var: vi måste handla allt vi kan lokalt. Småbutikerna är helt beroende av att vi handlar där. Ja, det vet ni ju. Det låter som en uppfostringsblogg, det här. Men handla lokalt, det som går, ni som kan.

Sedan åkte jag vidare till apoteket och fick min allergimedicin, så nu kan jag ge mig ut och gå igen! På dörren satt en lapp med att ansiktsmask var obligatoriskt för att gå in, och jag drog fram den jag hade i fickan.

Efter detta - mataffären. Vår nya strategi för att få i Disa något att äta, hon som haft problem med maten sedan hon föddes, är att ha framme en massa nyttiga småplock som hon kan gå och ta av när hon blir sugen. För vi vet nu, sedan något år tillbaka, att hon känner hunger. Det finns ingen mat hon direkt gillar, och hon äter minimalt vid måltiderna, men vi tänker att hon får i sig tillräckligt om hon, förutom de minimala portionerna, går och tar sig själv av små ostar, korvar, yoghurt, blåbär och bröd när hon vill. Kanske småätande är lösningen med henne? Vi testar nu ett tag så får vi se. Så kan vi släppa pressen vid måltiderna också. I mataffären som jag gick till finns roliga småplock, så det blev en annorlunda handling.

Jag såg att järnaffären har öppet igen. I morgon tar jag en sväng dit och köper såjord, växtnäring och fler stora krukor. Måste passa på, innan samhället stängs ner en gång till. Jag litar inte för ett ögonblick på den här nya friheten.

Det var ganska mycket folk på stan. Mycket och mycket förresten, det är aldrig några folksamlingar precis här i Aracena… Men förändringen märktes.


Det står fullständigt klart att smittspridningen kommer att öka. Medan Sveriges taktik handlar om att lära folk hur man ska göra för att undvika smitta och att sprida smittan vidare, stavas taktiken i Spanien Regler. Vad kan man bli bötfälld för - vad är tillåtet? Om det är tillåtet att gå ut och träffa tio vänner och släktingar, ja då gör man det. Här är det inte samma tryck på att stanna hemma vid symtom och hålla avstånd, som i Sverige. Däremot har vi det sociala trycket att bära ansiktsmask. Ett av Jesús syskon ska tillsammans med familjen hälsa på Jesús pappa idag, nu när man äntligen får. Jag tänker att det är visserligen tillåtet, men kanske inte någon bra idé? Inte hemma i hans lilla lägenhet i alla fall.

Jag tror som sagt att när som helst tar de den här nyvunna friheten ifrån oss, så det gäller att passa på och göra så mycket som möjligt innan vi stängs in igen. Köpa såjord, sommarklänningar till barnen, "brödrost" och filter till kannan med kranvatten (för att filtrera bort en del av den stora mängden kalk). Ha picknick (när det slutar regna). Åka till stranden! Till helgen tar vi bilen mot kusten, det ska bli fint att åka iväg! Vi ska fylla hinkar med sand till sandlådan som vi inte har än, men som vi ska skaffa. För när den väl kommer kanske vi inte får åka till stranden något mer.

Funkar sandstrandsand bra till en sandlåda, förresten?


31 kommentarer:

  1. Ja, nu är ni karantänexperter och vet vad ni ska göra och köpa hem till eventuellt kommande perioder (som vi verkligen hoppas att ni slipper!).
    Plockmat lät gott och det låter som en bra idé. Värt att pröva på. Vi har en tunn liten flicka på min förskola som knappt äter något (lite vatten, gurka, ost och lite ris..) men hon är hur pigg och glad som helst och är nästan aldrig sjuk :)! Jag förstår att det är jobbigt som förälder med oro för barnets mat-/näringsintag. /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! En till sådan! Disa är också pigg och frisk! Ja, maten har varit ett orosmoment sedan hon föddes...

      Radera
    2. Annika, jag tog bort dina kommentarer eftersom hela din första kom med, som du såg sedan, och nu skriver jag själv en "onödig" kommentar för att förklara att för mig hade de gärna kunnat stå kvar, men det ser ut som om jag tog bort dem för att jag var irriterad :-) Det var alltså inte fallet :-D

      Radera
    3. Tack! Toppen, då vet jag :)!

      Radera
  2. Tänk på att sand är jättetungt! Påsarna som det varit jord i, dem kan du använda till sanden också. Skulle tippa på att sanden är sådär till sandlåda, den måste vara fuktig för att kunna göras något med. Men då kan man göra vad som helst, tänk alla konstverk som görs på stränderna!

    Småätandet är väl värt att prova, det är ju så folk brukar bli lite rundare, om man säger så. Går hon i kylskåpet eller ska det stå framme? Tänker mig köttbillar på en tandpetare, små minihamburgare och annat mini som är riktig mat.
    Om hon själv är med och lagar, märker ni någon skillnad då? Äter hon bättre då? Ofta brukar ju ungar göra det men jag vet ju att det struntar väl hon i, vad andra gör. 😜

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fukten ja, det har jag också tänkt på. All sand måste väl vara fuktig för att fungera till sandkakor? Även köpesand? Vattnar man den?

      Hon går till kylskåpet, så småsakerna ska stå väl synligt. Kul idéer, men hon tycker inte om mat. Inte hamburgare, inte köttbullar.

      Ingen skillnad alls när hon är med och lagar. Hon tycker att det är roligt att laga, men vill inte äta något sen.

      Radera
    2. Jo, de vattnar sanden när de bygger sina konstverk. När det torkar så rasar det. Sedan är sand olika kantig, antar att ju mer finslipad den är desto svårare har den att hålla ihop (min teori). Jag tror det blir superbra med sandstrandsand. Funkar det inte så får ni väl salta ur den och odla i! Perfekt för morötter.

      Bra att ni har kommit fram till att Disa i alla fall känner hunger. Det är ju bara det ett framsteg. Och roligt att hon gillar laga mat, bara det är ju ännu ett steg till. Jag tror att det är en bra idé ni har, att sluta tjata, avdramatisera. Och jag vet, det är verkligen lättare sagt än gjort.

      Någon dag kommer det kanske att vända, kanske hon ändrar sig i tonåren eller som vuxen.

      Ser ni vad det är hon föredrar att stoppa i sig? Vet en som är "naturlig vegetarian", eller vad man ska kalla det för. Hon vägrade redan från början kött för hon tyckte inte om det, tyckte det var äckligt, så till slut så fick hon bara vegetariskt.

      Radera
    3. Odla i? Sandjord?

      Att sluta tjata är lättare sagt än gjort!! Men om vi vet att hon får i sig näring ändå, fast hon inte äter vid måltiderna, så behövs väl inte tjatet, tänker jag!

      Radera
  3. Ja, mycket att säga om det där med att öppna upp eller inte, men helt klart är nedstängningen en katastrof för ekonomin, för landets och för den enskilda. Medborgarlöner låter bra, men finns det pengar till det? Hoppas..

    Jag försöker låta bli att kommentera om barn och matvanor, men jag kan inte. Inte för att jag vet vad som funkar för andras barn, men jag vet ju hur jag är. Äter jag mellan måltiderna är aptiten förstörd sedan, även om jag fortfarande känner hunger. Därför är jag värsta antimellanmålsfascisten när det gäller barnen också. Frukost, lunch och middag, och inget däremellan mer än i undantag. Jag ser ju det, att om de går och tar flingor eller något efter skolan petar de bara i maten sedan. Min taktik är alltså att svälta ut dem mellan måltiderna eftersom min teori är att aptiten blir förstörd annars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår dig, det har varit vår taktik också. Den fungerar inte i fallet Disa. Om småätande gör så att hon får i sig mer näring totalt sett, och dessutom hjälper upp stämningen vid matbordet (det är inte livsviktigt att hon äter mat ifall hon får i sig något annat, vid andra tidpunkter) så kör jag gärna på småätande. Huvudsaken är att hon får i sig något.

      Radera
    2. Men rekommendationen från dietister och liknande är väl att man ska äta ett mellanmål, att det ska inte gå för långt mellan måltiderna för då sjunker blodsockret, att det blir bergochdalbana. Ett mellanmål behöver ju inte betyda att man äter sig mätt, det kan räcka med en frukt eller smörgås.

      Radera
    3. Precis, att man ska äta fem-sex gånger om dagen. Att det får gå max tre timmar mellan varje gång och sådant. Det har vi också haft, förstås. Och testat enbart måltider utan mellanmål, för att se om hon äter mer om hon är hungrigare när det är dags att äta. Egentligen har vi väl provat allt, utom fri småätning, så det testar vi nu.

      Radera
  4. Ja, alla konkurser, så hemskt. Många kommer gå i konkurs i Sverige också. Kanske inte lika många, men många ändå. Nej, naturligtvis måste man öppna upp till slut. Men det är ju nu, när alla börjar öppna, som man börjar får se hur effektivt det varit med karantänen. Det är väl det man funderar över. Men forftfarande, så kommer ingen ha facit förrän allt är över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, många även i Sverige!
      Facit kommer nog om flera år.

      Radera
  5. Så fint att ni hittat ett sätt att hantera matfrågan, och så fiffigt. Hoppas att ni nu får slappna av och bara ha trevligt vid matbordet, med eller utan mat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, än så länge (två dagar) verkar det vara en bra lösning! Hon äter samma mängd vid måltiderna, men har fått i sig en hel del mellan måltiderna också! Vi håller tummarna!

      Radera
  6. 40.000 är svindlande siffror... Det är som du säger, så viktigt att handla lokalt nu om man kan det.

    Intressant iakttagelse av skillnaderna mellan Sverige och Spanien gällande hur vi bäst undviker smittan. Här får (bör) man fortfarande inte träffa sina äldre släktingar, och äldreboenden har infört strikta besöksförbud.

    Kära Spanien, hoppas du kommer på fötter igen!

    SvaraRadera
  7. Svindlande chockerande siffror och intressanta tankar... ja, nu märks kulturskillnaderna mellan länderna. Så intressant inlägg!!! och länkar!!!

    Tips om mat är små skålar typ som vid svenska tacos med olika saker i små bitar. Ägg är väl det nyttigaste så om hon kan äta det i nån typ av form - tortilla, revuelto eller kokta.

    jag har följt el pais debatt om mat till fattiga barn och tyckte det var intressant att jämföra vad man äter, även då med Sverige... https://elpais.com/espana/2020-05-10/puchero-en-toledo-y-nuggets-en-madrid-asi-alimentan-las-autonomias-a-los-ninos-mas-vulnerables.html

    Gabriella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har provat små-skålar-metoden också :-) Den fungerar delvis, men är svår att applicera eftersom det är så få saker som fungerar i de små skålarna.

      Det där med maten, ja, det är intressant. Jag har i flera veckor tänkt skriva något om det, men sedan jag hörde att Madrid valde Telepizza och Rodillas på grund a något "samarbete" med PP (PP styr i Madrid) har jag velat få det bekräftat först, men inte haft tid att ta reda på mer.

      Jättebra artikel som du skickade!

      Radera
  8. Jag tolkar det snarare som att rapportering om hur det blir när karantänen lättas upp blir ett slags försvar mot kritiken över att det inte varit tillräckligt hårda tag här, än kritik mot att länder öppnar upp igen. För det måste de ju göra, som du skriver. Allt annat är orimligt.

    SvaraRadera
  9. Vad intressant och bra du skriver Annika, varje gång!

    Ang. sand: jag fick lära mig av en sandexpert till granne en gång att det är olika sand i sandlådor och i resten av lekparken. Sandlådesanden är mycket dyrare. Packsand har jag för mig att den heter. Eller helt enkelt sandlådesand..
    https://www.snabbgrus.se/p/sandlaede-sand--418.asp#prettyPhoto
    https://www.byggmax.se/sandl%C3%A5desand-p02821

    Den ska tydligen vara ganska finkornig, för att lättare kunna packas ihop till sandslott/sandkakor gissar jag. Kanske är sandstrandssanden för grov? "20 kg sand är ca 14 liter." står det på en av de länkade sidorna. Hm. Det är väl bara att ta reda på hur många liter sandlådan rymmer med hjälp av bredden x höjden x djupet (åh mellanstadiematten kryper fram!), och sedan försöka uppskatta hur många kg sand ni får med i fr stranden? Jag undrar vad som händer om ni blandar gratissand från stranden med köpesand. Finns det sandlådesand att köpa i (det rena landet) Spanien? Det borde ju gå att köpa där ni köper sandlådan, tänker jag. Hm...

    Angående Disa och maten: Min son tipsar om majs och oliver. Det är hans favoritplockmat som han brukar få som förrätt. Även morotsstavar eller stavar av paprika, gurka osv kan ju funka. Jag tycker det låter som en smart idé att försöka få i henne nyttiga mellanmål mellan huvudmålen. Allt näringsrikt hon får i sig är ju bra! Heja Disa!

    (Tror du hon skulle gilla det mer om ni kryddar på något visst sätt? Typ nån krydda på gurkstavarna? Eller att få doppa dem i hemmagjord hummus gjord på olivolja, kikärter, vitlök, citron och salt)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både majs, oliver och rå morot går ner! Tack för tipsen, Gunnar!

      Fantastiskt mycket information om sand! Det är ju mycket tveksamt om det går att köpa sandlådesand i Spanien. Folk är ju som sagt renliga här. Om man någon gång ser en sandlåda brukar det vara grova korn, eller till och med småsten, gissningsvis för att det inte smutsar ner så mycket. Men eventuellt är jag fördomsfull här... Synd att jag inte kan fråga pappa, han gjorde en sandlåda åt oss en gång. Undrar vilken sand han fyllde den med?

      Radera
  10. Vår son som är jämngammal med Disa har också problem med maten, dock inte på samma nivå som hos er, verkar det som. Vi pratade med en kurator om det för ett par år sen och hon rekommenderade just det som ni ska testa - att låta det stå framme skålar med sådant som barnet kan tänkas vilja äta, så att de själva kan äta när de känner för det. I vårt fall vet jag dock inte om det hjälpte, men nu har han (ibland) börjat äta lite större portioner i alla fall. Dock undviker han all "blöt" mat, dvs ingen sås/gryta/lasagne/ketchup/yoghurt etc. Om någon har tips på hur man kan komma tillrätta med det får ni gärna kommentera. :-)
    Jag håller tummarna för att Disa börjar äta lite mer med den nya metoden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren, det var tröstande, att veta att en kurator har rekommenderat detsamma. Tyckte du att det hjälpte att prata med henne? Vad fick ni ut av besöken? Så bra att sonen har börjat äta lite mer!

      Radera
    2. Jag har gått till henne innan, när sonen var nyfödd och jag inte mådde så bra (inte riktigt förlossningsdepression, men något åt det hållet). När vi sen kämpade här hemma med både sonens mat och försöken att skaffa ett till barn så hörde jag av mig till henne igen och så fick vi komma dit och prata vid några tillfällen. Hon hade en hel del tips och tankar om maten, men jag kan inte påstå att det löste några problem för oss. Dock skulle jag kunna tänka mig att kontakta skolhälsovården till hösten då sonen ska börja skolan för att se om de har någon hjälp att ge. Kanske skulle sonen själv kunna prata med någon nu när han är lite större.

      Radera
    3. Nu lät det som om jag inte rekommenderade att prata med någon för föräldrarna, jag tycker absolut att det kan vara en bra idé att göra det även om man inte ska vänta sig någon mirakellösning av det (det tror jag inte heller att ni gör).

      Radera
    4. Haha, så lät det inte :-) Vi hr varit i familjeterapi för Disas problem med maten. Jag kan inte heller säga att det hjälpte på något sätt, men det var bra ändå att gå! Bra när det finns någon man kan vända sig till1. Jag gissar att det hjälpte lite att gå till henne efter förlossningen... Hoppas att det går bra med maten i skolan till hösten.

      Radera
    5. Tack, vi håller tummarna för att en ny miljö (och mognad i och med att han blir äldre) kommer att underlätta hans ätande.
      Visst är det skönt att prata med någon, även om det inte löser problemen i sig så kan man bli bekräftad i hur man känner och reagera i vissa situationer.

      Radera
    6. Ja, det räcker långt att bara bli bekräftad!

      Radera