Tolfte dagen i karantän - chokladbollar, kassa coronatest och en rastlös svärfar

- Nu räcker det.

Det är Jesús pappa som har fått nog av karantäntillvaron. Juan, som fyller 81 i dagarna, som varje vardag går och målar med andra konstnärer i en lokal i ett köpcentrum, som brukar ha dotterns familj hos sig på eftermiddagarna, som varje dag klockan 19.30 går på gudstjänst, sedan promenerar med sin romans, träffar vänner på barerna i närområdet, ser på fotboll med dem, och ofta är han inte hemma förrän vid midnatt. På helgerna säljer han tavlor på konsthantverksmarknaden vid floden, precis nedanför Castillo de San Jorge som inrymde inkvisitionsomstolen. Han har fått nog av denna isolering, han som numera sitter helt ensam i lägenheten i stan utan balkong. Och samma dag som han sa detta fattades det formella beslutet att karantänen kommer att förlängas med minst 15 dagar till, utöver de första 15. Möjligtvis kan vi komma ut efter påsk.

Som motsats till Juan har jag börjat trivas med den här tillvaron. Eller, ja, det pendlar rätt mycket, men idag var en trivsam karantändag. Det är en ganska kravlös tillvaro, man kan inte göra så mycket, bara hålla sig hemma och göra det bästa av situationen. Jag känner mig trygg.

Min tolfte karantändag såg ut så här:

Runa väckte mig som vanligt. jag gick ner med henne till Jesús, som nyss gått upp, och återvände till sängen och la mig bredvid Disa igen. Vi somnade osams kvällen innan, måste lappa ihop när hon vaknade.

Ett sidospår: Vi flyttade ihop två av husets sängar och bildade en jättesäng i sovrummet. En otroligt obekväm jättesäng, som är mer lång än bred och dessutom skiljer det sex centimeter i höjd mellan sängarna. Men äntligen sover vi alla tillsammans i sovrummet, och Disa har sedan dess sovit hela nätterna utan att vakna. Varje natt kommer hon närmare och närmare mig i sömnen, tills hon ligger tätt intill min rygg. Mysigt!

Efter frukosten skulle vi göra om Disas läppglans som aldrig stelnade, jag hade inte smält emulgeringsmedlet tillräckligt. Nytt försök. Nu tänkte jag följa instruktionen och faktiskt låta burken stå kvar i mikron i två minuter, även om det började lukta bränt. Resultatet? Allt innehåll hann rinna ur medan jag höll i burken och försökte fatta varifrån det droppade, tills jag insåg att botten på den medföljande burken hade smält. Det var bara att skära stelnat emulgeringsmedel med kniv från mikron, diska i fem minuter och... Nä, medlet som hade droppat ner på diskmaskinen fick vara till någon annan dag. För nu fick Runa tag i kartongen med grejerna på bordet, och panikartat försökte jag och Disa torka upp det pulver som hade fallit ner på golvet.

Tre läppglans blev det till slut! De små figurerna sattes ihop med medföljande lock, och så trädde vi gummiband genom de små hålen för att ha som halsband.

Medan Jesús jobdae på övervåningen och sedan städade pation satte jag två maskiner tvätt och lagade grönkålspaj med bacon, lök och valnötter. Det var den snyggaste paj jag gjort! Vi åt i lugn och ro eftersom Runa oväntat somnade innan maten, och hon sov i över fyra timmar! Jesús gick upp till henne för att sova han också, Disa och jag bakade chokladbollar, hängde tvätt, lagade Runa-mat, spelade mattespel, lekte med katten, hon målade mina ögonlock med glitter och solen värmde i pation, och rätt vad det var såg jag att Disa hade tagit av sig kläderna och förberedde ett iskallt bad i en tvättbalja. Hon är galen i att bada! Jag värmde vatten på spisen till badet (gasen var slut så vi hade inget varmvatten) och sedan badade hon med sin leksaksälg, som hon envist kallade för ren, en lång stund.

Runa var på gott humör när hon vakande. Hon åt barnmat, banan och fyra chokladbollar. Jag visste att hon skulle gilla dem :-)

Fredag blir storhandlingsdag. Jesús får ta den, eftersom mitt körkort har gått ut, vågar inte riskera att stoppas i poliskontroll. I alla fall, härligt att tänka på fredagen, och helgen! Vad ska vi handla för gott? Vad ska vi laga för mat kommande vecka? Förra veckans röra med riven gurka, russin, valnötter och mynta i yoghurtsås var en hit, den gör vi om. Knaprig asiatiskt apelsinköttwok ska vi testa. Och något recept från den nya plåtmatsboken, ugnsrostade rotfrukter med honung och bönröra med soltorkade tomater kanske? Såg väldigt gott ut. Hemgjord pizza blir det definitivt, och Jesús vill gärna göra sushi. Vem säger ner till sushi? Inte jag. Jag skulle vilja använda spenaten i kylen till en afrikansk rätt, recept från Zimbabwe, som är bland det godaste jag vet, men vi har också tre butternutpumpor, vad ska vi göra med dem? Någon som har en bra idé? Jag gjorde en gång en urgod sydafrikansk pumpasoppa, men cocosmjölken verkar vara slut i den enda affären i Aracena som säljer sådant exotiskt. Skaldjurslunch blir det om affären har fått hem några skaldjur den här veckan, annars får det bli fisk. Grilla kanske? Fredagsmysgodsaker… Trevliga saker att tänka på!


Trevligt, trevligt, så jag avslutar med något mindre trevligt, så att ni inte ska känna er för hoppfulla och glad när ni lämnar min blogg :-) Nä, sorry, men en liten uppdatering av läget blir det varje dag. Det här är min egen dagbok också.

Spanien köpte in 640 000 snabbtest som började användas i veckan. Nu har det visat sig att testen är kassa, de funkar inte. Bara i 30 % av fallen visar de rätt resultat.

Idag korsade vi nästa gräns, över 4 000 döda (4 366) och närmare 58 000 har konstaterats smittade.


Jag tänkte avsluta med ett par länktips:

Mats Björkman på den svenskspanska tidningen Sydkusten jobbar dag och natt för att rapportera om händelseutvecklingen. Ibland skriver han mer personliga texter, och de brukar vara läsvärda. Läs gärna den senaste.

Jag tycker också att min kompis Toves senaste blogginlägg om karantän, eller icke-karantän, var så bra!


Och... Jag vet inte om detta är ett tips egentligen, men jag letade i mitt bloggarkiv efter ett inlägg om inkvisitionsdomstolen i Sevilla, och hittade ett bortglömt inlägg från 2012, när det firades att ett helgons arm hade kommit till Sevilla...