lördag 28 mars 2020

Trettonde dagen i karantän - munskydd, fredagsmys och vårdpersonal med badmössor

Jag gick till affären på förmiddagen. Kattmaten var slut, bland annat. Vi är rätt få som inte bär munskydd. Jag känner mig utstirrad och anklagad, kanske utan grund, men det är obehagligt. Jag funderar på om jag borde bära munskydd. Jag läser och söker och läser igen, men ingenstans ser jag att man bör använda munskydd. Bara om man själv är smittad kan munskyddet i någon mån skydda andra, men det förhindrar inte att jag själv kan bli smittad av en person som är sjuk.

Det känns fortfarande som om vi befinner oss i en för tillfället trygg bubbla. De allra flesta smittade finns i Madrid,  Katalonien och Baskien. Även i Andalusien finns viruset, framför allt i Malagaprovinsen. På andra och tredje plats kommer Granada och Sevilla. Huelva, som vi bor i, är en av de provinser i Spanien med minst smitta. De närmsta fallen som man vet om, från oss räknat, finns i Riotinto, ungefär tre mil härifrån, och ett par byar längre bort mot gränsen till Portugal.


En positiv nyhet är att det nu förbjuds att säga upp personal permanent. De uppsägningar som sker på grund av corona ska vara tillfälliga, och som sådana ska den uppsagda personalen har rätt till ersättning. Eftersom inga butiker, varuhus eller restauranger får ha öppet (mataffärer öppnar, men få andra har tillåtelse till öppet) berör detta många, många i Spanien.

Mer än 9 000 sjukvårdare är smittade, och kritiken är stark mot bristen av skyddsutrustning. I Madrid måste sjukvårdspersonal nu arbeta med regnkappor och badmössor som skydd!


Eftersom vi är hemma varje dag är det extra viktigt att märka ut helgen. Klart att vi skulle fira fredagen! Jesús stekte färsk korv från närmsta slakteriet, den som är så smakrik och god, med lök och vin, och vi åt korv med nybakt bröd att doppa i såsen och sallad. Både jag och Jesús hade fixat fredagsmysgodis, så nu har vi så mycket i huset att vi får gömma för Disa.

Vi tänkte spela spel istället för att se film, men det var en dålig idé. Eller dåligt val av spel, kanske. Vi tog fram Carcassonne, som är väldigt roligt, men möjligtvis är Disa lite för liten fortfarande.
- Är ni arga båda två, undrade Jesús när Disa och jag diskuterade reglerna med upprörda röster, jag på svenska, hon på en blandning av svenska och spanska. Hon var verkligen upprörd, kunde inte förstå varför hon inte hade fler skogar, varför hon inte fick placera sina figurer i sjön som hon själv lagt ut, trots att vi hade gått flera varv sedan dess...

Annat under dagen? Jo, vi var ute i pation och sådde pumpa, vattenmelon och dill. Jag tömde den stora krukan som jag ska sätta citronträdet i, och fattade äntligen varför krusbärsbusken dog: det finns inget hål i botten! Min stackars buske! Den drunkade! Tur att jag upptäckte det innan citronträdet planteras!


2 kommentarer:

  1. Carcassonne har jag aldrig hört talas om, fick kolla upp och det står från 8 år. När sonen var i Disas ålder spelade vi Spökjägarna, det är jätteroligt för alla åldrar. Men den går nog inte att få tag på här.

    Har också läst om munskydd och som du säger är råden de att man inte behöver använda om man inte smittar. Eftersom sonen är hostig och dan så vet hag ju inte om jag är smittad eller bärare så jag gjorde som de flesta: hade munskydd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spökjägarna har jag aldrig spelat. Carcassonne är himla roligt, i alla fall när man spelar med... äldre personer än Disa :-)

      Klart du hade munskydd. Du hade ju anledning till det.

      Radera