Storm, frisörbesök och värsta veckorna

"Jag klarade det. Det är över." tänkte jag när jag stängde ner datorn halv sex på fredagseftermiddagen. Det var den sista dagen av de här förfärliga veckorna. På måndagen, alltså i dag, skulle Jesús jullov börja. Han kommer att vara med barnen så att jag kan jobba de timmar jag behöver.


Det var varit tufft. Problemet är ju att jag bara kan jobba när Jesús är hemma. Runa har sovit uselt, och i princip bara sovit när jag har legat bredvid med bröstet i munnen, så jag har inte kunnat utnyttja tiden då hon sovit.

Prioritet har varit jobb och att ge barnen mat och se till att de kunnat sova tillräckligt. Jag har haft mer jobb att göra, men mindre tid att jobba på. Jesús har behövt jobba extra på eftermiddagarna. Det har varit teateravslutning för Disa, skolfest, luskamning efter värsta lusutbrottet hittills, stackars unge, till slut kliade det på hela kroppen på henne och vi fattade inget innan poletten trillade ner. Jesús och jag har bara träffats vid överlämning av barn, när vi snabbt uppdaterat varandra vem som har ätit och vad, om blöjbyte och sömnstatus, innan den ena har försvunnit upp till datorn på övervåningen och den andra stannat där nere med barnen.

Eftersom en stor del av tiden med Runa handlar om att få henne att sova har jag ibland fått börja jobba sent på kvällen. Maten i kylen har blivit gammal, vi har levt på snabburgare, färdig pizza och nudlar eftersom det inte har funnits tid att laga mat. Kläderna smutsiga, köket belamrat med disk eftersom vi inte har hunnit tömma diskmaskinen och sätta in nya tallrikar. Högar, högar överallt. Skräp på golven. Minimalt med sömn. Förra onsdagen gick tankarna på att jag skulle få astmaanfall eller börja störtblöda näsblod som inte gick att stoppa, bara så det skulle synas fysiskt hu tufft det var och att någon kunde hoppa in och hejda allt. Kostnaden för barnvakt gick i höjden.

En natt var jag uppe och gjorde pepparkaksdeg och tillverkade tio små pepparkakshus, och tänkte, att min envishet att fullfölja saker som jag har lovat är sjuklig, jag hade ju kunnat höra av mig till Disas lärare och ställa allt när det nu var som det var, men som sagt... Och de är så himla goa ungarna, klart att det var värt besväret att baka pepparkakor med dem och ge dem varsitt litet pepparkakshus att dekorera! Liksom det var att åka dit och göra smällkarameller med dem ett par dagar tidigare.

Allt som inte ha varit akut har fått gå bort, äta, körövningar, göra fakturor, kompisträff, skicka julpaket och -kort, julförberedelser...


Minnesvärda saker de senaste veckorna?

Frisörbesöket. Jag såg en bild i en tidning medan jag väntade, åh, vad fin hon var, den där kvinnan. jag ville se ut så. Kunde frisören fixa något liknande? Hon gjorde ett försök, och jag var så snygg när jag kom ut, men redan dagen därpå hade mitt hår förvandlats till en rund boll. Det är bara att inse, jag ser inte t så, jag har för tjockt hår för att få till de där snygga flikarna, men jag märker att om håret är otvättat i fyra dagar och har mycket hårvax blir det bättre.

Vid ett tillfälle satt vi och åt middag alla fyra, samtidigt, dessutom utan att ha bråttom, och det var en sådan trevlig känsla, det är ju så det ska vara!

Stormen! Det har regnat och blåst otroligt mycket! På torsdagskvällen fick jag gå ut i stormen och rädda min familj för att de skulle ta sig hem i blåsten och regnet. Jesús hade med båda barnen på lärarjulfesten medan jag jobbade, men han höll på att inte ta sig hem. Disa flög bakåt i den hårda vinden och ramlade på rumpan, och vagnen med plastskyddet ville ge sig iväg också.




Nej, nu ska jag fortsätta att jobba. Allt är bra nu. I eftermiddag tar jag julledigt. Lugn och mys är prioriterat. Det ska bli härligt!