fredag 1 februari 2019

Spansk vabbruari

Jag har haft någon princip om att inte skriva förrän jag lagt in bilderna till det sedan länge skrivna trettondagsinlägget... En kortläsare kom med posten, men tiden för bilderna har ännu inte kommit, så nu kör vi ändå. Det har hänt så himla mycket i januari!

Men varför inte börja med det som är aktuellt just nu, för en gångs skull? Sjukdomsmånaden så klart. Vabbruari kan väl lika gärna börja i januari?

Nä, vi slipper inte sjukdomar i Spanien heller. Men som jag nämnt tidigare, här kör vi vabbruari utan vabb. Spanien är ju uppbyggt på att far- och morföräldrar ska rycka in när föräldrarna jobbar, men vad gör man när det inte finns far- och morföräldrar att ta till? Kanhända har man tillgång till en barnvakt? Och har man inte det... Återigen fick Disa gå till skolan med febernedsättande. Febern hade inte varit hög den här morgonen heller, men hon har haft feber flera dagar i veckan, från och till i ett par veckors tid nu. Kommer på kvällen, ibland kvar på morgonen. Hosta och snuva på det. Gång på gång sa jag till Disa att hon måste säga till läraren om hon får feber i skolan, så kommer jag och hämtar henne. (Det gjorde hon, berättade hon senare, men fröken sa att D måste stanna tills skoldagen var slut. Jag hoppas att hon kände på ungen och konstaterade att hon inte hade någon feber.) Och kände mig fullkomligt usel och så ledsen att behöva lämna henne i skolan, trots att hon inte är frisk.

I morgon börjar Jesús sent och ska ta med Disa till vårdcentralen.

Själv blir jag nästan aldrig sjuk, men i måndags hände det ändå. Kände mig trött hela dagen, sov en stund istället för att äta på lunchrasten, och vid fyra fattade jag äntligen att jag hade feber. Tog mig till barnvakten för att hämta hem Disa vid 17-tiden, tog mig hem med henne, hämtade en sked åt henne i matrummet, och sedan gjorde jag inget mer. Kunde inte. Skrev ett meddelande till Jesús, som skulle jobba till 20, och undrade om han kunde komma hem tidigare. Som tur är fick han lov till det (trots att vi inte är gifta eller har registrerat samboskap), för efter den där korta stunden i matrummet landade jag i soffan med filten över mig, och kunde inte ens sätta mig upp för att dricka vatten på sex timmar. Febern var inte så hög, men jag har aldrig blivit så dålig av feber förut, förutom för 13 år sedan när jag hade drygt 40 grader. (När jag tänker efter kanske den var hög ändå. Nu när jag kollar och vet att jag inte har feber, så visar termometern på 35,7 grader, så den verkar inte gå riktigt rätt...)

Jesús åkte till vårdcentralens akutmottagning, utan mig eftersom jag inte kom upp, för att fråga hur mycket paracetamol jag, som gravid, kunde ta, den första tabletten hade inte gjort någon effekt.

Nästa morgon hade jag redan tid med min allmänläkare, skulle fråga något om graviditeten, men mådde så uselt och hamnade på hans brits eftersom jag inte orkade sitta upp någon längre stund. Efter en massa kontroller ringde han akutläkaren, som kom med ett par sjuksköterskor och ett gäng apparater i stora väskor. De kollade hjärtat med små elektroder, det slog alldeles för fort vilket min läkare redan hade konstaterat, så jag kördes iväg i rullstol och fick dropp tills jag mådde bättre, enligt apparaterna de hade kopplat till mig. Sedan dess har febern bara återkommit en gång, nu är det snor och hosta och det där istället, och jag är så orimligt trött hela tiden. Konstigt alltihop.

Bebisens hjärta kollades också, men lillan i magen mår bra. Hon var ganska stillsam medan jag mådde som sämst, men det har hon tagit igen de två senaste dagarna!

Ja, något ska man väl ha, när man nu blir sjuk så sällan.

Har ni hunnit bli sjuka än det här året?

6 kommentarer:

  1. Jobbigt att man inte kan vara hemma med sjukt barn i Spanien. Låter som en orimlig situation då barn ofta är sjuka och äldre personer ska kanske inte ta hand om sjuka barnbarn i vilket fall som helst pga smittorisk(och som du skrev, alla kan ju inte ha far- och morföräldrar nära).
    Jag började nya året med en veckas ryggskott, det värsta jag har haft på länge. Bara att gilla läget men så ont och trist. Nu har jag bara ont i halsen så det får man vara glad för :). Krya på er! /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lustigt uttryck egentligen "gilla läget" :-) Det händer att jag använder det själv. Fy vilken dålig start du fick på året! Men jag vet vad du menar, i jämförelse är ju halsont inte så mycket att klaga över...

      Ja, det är svårt med sjuka barn, många får ta ut semesterdagar för att vara hemma med barnen.

      Radera
  2. Jag var sjukskriven stor del av mina graviditeter, bägge gångerna med järnbrist. Nu har jag järnbrist igen men är inte gravid och är inte sjukskriven. Som tur är jobbar jag inte heltid och barnen är stora och behöver ingen passning så jag kan vila ganska mycket, då det är inte synd om mig. Vad kan det vara du hade? Blodtryck? Sänka? Järnbrist? Ta det lugnt nu, så lugnt det går. Jag minns när jag väntade min yngsta att jag hade svårt att orka med det äldre barnet. Hon var ju inte ens två och ganska vild, men hon var på dagis några timmar i veckan (20 tror jag!) och lekte av sig lite. Ännu en svensk lyx. Jag undrar ibland hur det varit att vara mamma här. Inte lika förspänt med stöd från samhället. Här är det också ofta mor- och farföräldrar som står för det stödet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ritkigt tufft, nrä du var så dålig att du behövde vara sjukskriven. Och så med "stora" dottern som var så liten!

      Får du något för järnbristen nu?

      I Spanien fungerar en del saker med att ha småbarn väldigt bra, och annat fungerar inte alls. Finns det inget mittemellan Spanien och Sverige?

      Radera
  3. Vad jobbigt. Hoppas ni frisknat till nu.
    Jag blir förkyld så fort jag träffar barnbarnen, alltid. Annars är jag sällan förkyld, som tur är.
    Ta hand om er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag är inne på en ny förkylning nu :-)

      De senaste två åren har jag inte ens fått barnförkylningar, lustigt nog, så det är väl det jag tar igen nu :-)

      Du skulle kunna bära munskydd när du är med barnbarnen.... Men det ser nog lustigt ut :-)

      Radera