Granen

Klart att Disa ska ha julgran!
Plastgranen letades fram, julsakerna också, sedan satte jag ihop och böjde till plastgranen. Det är andra året med plastgran. Känns onaturligt, men tänker att plasten försvinner när det är mörkt och julgransljusen lyser.
Disa var förtjust! Hon kände på plastbarren, hittade sedan en liten batteridriven ljusslinga som hon gick omkring med över axlarna, klapprade fram och tillbaka i röda spindelmannentofflor, hittade utklädningskronan från när Jesús var en av de vise männen som kommer med klappar till spanska barn och ville gång på gång sätta på och ta av mig kronan.
Adventsljusstaken kom fram.
Julmusiken var avstängd eftersom vi kollade på nyheterna samtidigt, valet ni vet,
Vi var inte överens om var plastträdet skulle stå. På byrån vid ingången, tyckte Jesús, och jag okejade idén även om det skulle se konstigt ut, men så kom vi på att det inte finns några vägguttag i närheten, och vi har inte så långa förlängningssladdar... Jag tyckte att vi kunde testa golvet, även om Disa förmodligen inte skulle lämna granen ifred. Vi testade. Det gick inte. Disa ville bara leka med glittret och dra plocka ur julgranskulorna (hade tänkt på den risken och inte satt i en enda av glas, tack och lov) och när hon för tredje gången på två minuter höll på att välta granen insåg även jag att det inte skulle funka. Den hamnade ovanpå resväskorna bakom soffan.
Det blev riktigt julmysigt!