Vackra veterinärer

En ganska stor del av juldagen och annandagen tillbringade jag med min kompis och hennes hund på veterinärakuten.
Och jag la märke till något.
Alla kvinnliga veterinärer var så vackra!
Modellsnygga!
Den ena vackrare än den föregående. Vad var det här? Det gick inte att låta bli att stirra på dem. Blicken svepte från ögon till ögonbryn till läppar till tänder till leenden, smilgropar, hår... Det blev för mycket.
Och när vi satt där för tredje gången kom en mamma med dotter in. Den sexåriga dottern var den sötaste sexåring man kan tänka sig, och mammans röst borde man spela in och ha som lugnande nattmusik. Hade jag låtit så skulle Disa aldrig ha några problem med att somna, och mardrömmar skulle jagas bort på ett ögonblick. Vad VAR detta för ställe? Och fick jag verkligen sitta där, en helt vanlig Annika?
Är det bara på den veterinärmottagningen som veterinärerna är så snygga? Eller är det ett allmänt känt fenomen att veterinärer är det? Som frilufslivsmän, till exempel?
Någon som vet?

Dan före dan

Så tog jobbdagen slut.
Ledigt.
Ensam.
Jesús hade tagit med sig Disa till svärföräldrarna redan på morgonen. På förmiddagen skulle han gå i centrum, på kvällen åka och hälsa på sin vän på sjukhuset.
Nu var klockan sju på kvällen och jag tog bussen till centrum med tre knivar i en plastkasse, invirade i tallriksunderlägg samt kökshandduk.
Las Setas lystes upp så vackert i olika färger att jag gick runt dem med blicken rakt upp för att njuta av synen.
Knivarna lämnades in i knivaffären för slipning, klara på julaftonsförmiddagen.
Jag köpte en liten pappstrut med grillade, varma kastanjer, försäljaren vid den rykande lilla vagnen hade tomteluva och händer svarta av sot.
Jag ställde mig under Las Setas en stund för att se om nästa ljusshow började snart, jag hade inte programmet med mig, men jag gick efter en stund.
Det egentliga ärendet var El Corte Inglés för att köpa grovkornig senap till skinkan och dill till skagenröran. Tack och lov fanns grovkornig senap! Hade blivit så dumt om jag skulle behöva åka till Ikea för att köpa en burk senasp att griljera skinkan med.
Hemma tände jag den lilla granen och adventsljusstaken så att det skulle vara mysigt när Disa kom hem.
Jag satte på bästa nya jazz och souljulskivan, blandade ägg och senap och griljerade skinka, gjorde köttbullar, kokade risgrynsgröt och snattade chokladtryffel, turrón och pepparkakor. Senare åt Pipen och jag av den svalnande, goda julskinkan.
Dofterna. Hela lägenheten doftade.
När Jesús kom hem med en sovande Disa hade han med sig post till mig. Ett kort och två paket. I ett av paketen låg en sådan fin julgran i papp som mina vänner har gjort till mig, och jag blev så rörd att jag inte har tittat på den sedan jag tog ur den ur paketet.
I dag ska jag åka iväg på en liten hemlighet som Jesús inte får veta något om på förmiddagen. Vi äter svenskt julbord till lunch, det blir Kalle Anka och julklappar, och lååång siesta för att orka med det spanska julaftonsfirandet som börjar sent på kvällen...

God Jul!

Gastronomiska klappar

- Los Reyes gastronomicos! utropade Raquel, och jag kunde nästan se en tomteluva svajandes från hennes huvud, tomte-Raquel, men det var ju de tre vise männen hon syftade på, hon är av de tre vise männen-traditionen, spanjorska som hon är.
Fina Raquel, genomsnälla, vettiga Raquel, som började som elev, blev vän, började lära känna Jesus föräldrar, träffade på dem här och var, på marknaden där Jesús pappa säljer tavlor på helgerna, i mataffären... De bor nära varandra. Sist de träffades bland maten inne på El Día sa hon att hon skulle ge oss manteca colorada.
Manteca colorada? Det är... tja, säg flott med kött och paprika och kryddor att ha på smörgåsen. Raquels mamma är fenomenal på att göra manteca colorada.
Och här var hon nu, min vän Raquel, och packade upp ena burken efter den andra. En stor bytta manteca colorada till oss och till Jesús föräldrar. Nybakade brownies i en annan plastlåda, vaniljglass till dem i en tredje, heminlagda oliver från Algodonales, som hon kommer från, i flera fryspåsar för att vätskan inte skulle rinna ut, en stor petflaska med finaste olivoljan från hemtraktenden, den använder man INTE till matlagning, och när hon packade upp den sista stora plastlådan med hemgjorda fisk-croquetas (får inte förväxlas med potatiskroketter!), hennes fisk-croquetas som är så arbetsamt att göra (hon har lärt mig) och som är så underbart goda, då blev jag rörd.
Snälla Raquel, den största antikapitalisten jag känner, men en person som är full av omtanke och gärna ger presenter.
Själv hade jag inte lika mycket gott till henne och hennes man. Men det blev en nygjord mjuk pepparkaka, ännu varm, muffins med smält choklad på, ett paket Kung Oscars pepparkakor och en stor Marabou chokladkaka.
Det är kul med jul!

De få croquetas som inte blivit uppätna än...

Spansk-svensk julklappstradition

Hur gör ni andra som kommer från olika julklappstraditioner?

Jag som svensk är ju van vid att julklappsdagen är den 24 december. Jesús som spanjor har den 6 januari som julklappsdag, då de tre vise männen kommer med presenter.

Även om det på senare år blir allt fler i Spanien som ger en klapp den 24 från tomten också.

Vi brukar göra så här: Jesús får sin bra present på trettondagen och något litet den 24, jag tvärtom.

Fast det här året är det inte säkert att det blir någon klapp till mig. Jesús hade glömt bort det. Jag misstänkte det, och förde ämnet på tal lite diskret så att han själv fick upptäcka att det bara är några dagar kvar till julafton.

Nu är han stressad.

- Ta det lungt, det gör ju inget om det inte blir någon klapp, säger jag lögnaktigt, för egentligen gör det visst något. Skulle kännas konstigt i alla fall att bli utan julklapp på julafton. Fast vi har en gemensam klapp som kom med posten från Sverige.

Han har ingen aning om vad han ska hitta på.Vi har den lilla regeln att nyttiga grejer går bort. Inga strumpor eller annat tråkigt, användbart (nu kan strumpor vara en jättebra present, inget ont om strumpor, det kan vara exakt det som behövs, varma, nya, hela, fina, men ni förstår kanske vad jag menar?) Utan något kul som man själv inte skulle lägga pengar på, men som man gärna skulle vilja ha. Jag har jättebra idéer till mig själv, från rimligt till orimligt. Valhronachoklad, Biobiljett, biljett till flamencoföreställning, nätkurs i bildbehandling, hotellnatt i Mengíbar, resa, restaurangbesök på Macuro, ett objektiv, ensamtid, glassmaskin... Men det kommer Jesús inte få reda på eftersom han är helt emot önskningar. Att som vuxen önska saker av någon är för honom att kräva, be om direkt, utbyte av pengar. Då förloras hela syftet med julklappen, tycker han. (Även om det viktigaste och finaste med julklappen, enligt honom, är förväntan innan.) Och jag håller egentligen med.
Vi köpte några saker till Disa igår. Har ett par klappar klara sedan tidigare. Vad roligt det är att köpa julklappar till en liten! Det blir bra, hon har så lite leksaker. En liten förvaringslåda som står på golvet i vardagsrummet bara. Hon har inte varit så intresserad av leksaker tidigare, och är kanske inte jätteintresserad nu heller. Just nu är en favoritlek att sätta fast och ta loss magneter från kylskåpet, en annan att klättra upp på soffbordet och dansa på det. Annars gillar hon små leksaksfigurer och leksaker med knappar som låter. Vi har inte hängt med i svängen, alltså från mycket lite intresse till mer intresse, och leksakslådan har blivit lidande. Nu ska den uppdateras!

Berätta om era julklappstankar!

Hur göra vid lämning av barn?

Med Disa har vi försökt lösa det så att jag jobbar bara på eftermiddagar när Jesús är hemma.
Men en del jobb måste göras på förmiddagen och då har vi de senaste veckorna lämnat Disa hos Jesús föräldrar, en eller två gånger i veckan.
Det brukar vara Jesús som lämnar, men sist var det jag. Och aj, vad det kändes i hjärtat.
Hans föräldrar vill alltid att vi ska gå medan de underhåller Disa i något annat rum, så att hon inte märker när vi försvinner och blir ledsen. Men det känns inte bra, hörrni. Jag föreställer mig henne när hon går och letar efter oss, ropar, inte hittar, inser att hon är ensam. Även om hon nu går bra ihop med sina farföräldrar. Nej, jag gillar det inte. Genom det här sättet lär hon sig att vi kan försvinna när som helst när vi inte är i samma rum. Hon kan ju inte veta om vi åker dit (eller någon annanstans) bara för att hälsa på allihop, eller om vi, hennes föräldrar, rätt som det är försvinner.
Kanske en och annan tycker att jag är fånig nu. Men när vi kommer för att hämta henne och stannar en stund hon Jesús föräldrar för att prata elelr äta klänger hon sig fast vid oss, det går inte att gå någonstans utan att hon ropar och springer efter.
Lilla unge. Vi får inte göra så här mot dig. Man får inte lura ett barn så.
Jag tog upp det med Jesús, och han håller i princip med mig. Men menar att hans föräldrar gör oss en tjänst som tar hand om Disa, och att vi borde göra det så enkelt och smidigt som möjligt för dem. Inte låta dem ta hand om en gråtandes Disa.
Jag vet inte om hon skulle gråta om vi bara sa hej då.

Men hon måste ju kunna lita på oss.
Jesús föräldrar har erfarenheter av barn. Det har inte jag. Att en förälder försvinner ljudlöst när barnet lämnas, den metoden används alltid hos dem, med alla barnbarn.
Men jag gillar den inte alls. Nästa gång, som blir efter jullovet, blir det ett riktigt avsked istället.

Vad säger ni om detta med avsked?

Granen

Klart att Disa ska ha julgran!
Plastgranen letades fram, julsakerna också, sedan satte jag ihop och böjde till plastgranen. Det är andra året med plastgran. Känns onaturligt, men tänker att plasten försvinner när det är mörkt och julgransljusen lyser.
Disa var förtjust! Hon kände på plastbarren, hittade sedan en liten batteridriven ljusslinga som hon gick omkring med över axlarna, klapprade fram och tillbaka i röda spindelmannentofflor, hittade utklädningskronan från när Jesús var en av de vise männen som kommer med klappar till spanska barn och ville gång på gång sätta på och ta av mig kronan.
Adventsljusstaken kom fram.
Julmusiken var avstängd eftersom vi kollade på nyheterna samtidigt, valet ni vet,
Vi var inte överens om var plastträdet skulle stå. På byrån vid ingången, tyckte Jesús, och jag okejade idén även om det skulle se konstigt ut, men så kom vi på att det inte finns några vägguttag i närheten, och vi har inte så långa förlängningssladdar... Jag tyckte att vi kunde testa golvet, även om Disa förmodligen inte skulle lämna granen ifred. Vi testade. Det gick inte. Disa ville bara leka med glittret och dra plocka ur julgranskulorna (hade tänkt på den risken och inte satt i en enda av glas, tack och lov) och när hon för tredje gången på två minuter höll på att välta granen insåg även jag att det inte skulle funka. Den hamnade ovanpå resväskorna bakom soffan.
Det blev riktigt julmysigt!

Valet

Riksdagsval i Spanien, 20 december 2015.

Fyra dagar innan julafton. Konstigt datum för val, kan tyckas och det är det, riksdagsvalet brukar hållas på hösten. Men regeringen valde att senarelägga valet så mycket som möjligt för att läget i landet skulle hinna förbättras, och därigenom öka chanserna till ett för sittande regering bra valresultat.

Jag vet inte om det gjorde någon skillnad, men resultatet blev historiskt: tvåpartisystemet är definitivt brutet, nu är det fyra partier som delar på makten.

Flerpartisystemet är en god sak som kommit ur krisen. Även om ledande politiker har varnat folk för att rösta på andra partier än de två stora, eftersom det skulle kunna leda till kollaps av landet, i princip.
Folk lät sig inte skrämmas.
Flest röster fick sittande regeringspartiet, högerpartiet Partido Populär, men det förlorade flera miljoner röster.

Den stora vinnaren blev det nyaq vänsterpartiet Podemos som bildades för ett och ett halvt år sedan. Sett till antal röster blev det Spaniens andra största parti, men på grund av ett komplicerat och orättvist röstsystem får Podemos färre ledamöter än det etablerade socialistpartiet som fått en halv procentenhet färre röster än Podemos, men 21 fler ledamöter.
Ciudadanos, som många trodde skulle bli stora, gick det bra för men lika bra. För många är ciudadanos ett alternativ för högerväljare som tröttnat på den omfattande korruptionen i
regeringspartiet.
Nu blir det spännande att se vad som händer, hur regering kommer att bildas.
Det var en kort sammanfattnign.
Läs gärna Theresa Küchlerss text i SvD om valet.
Mer fakta i SvD...
... och DN
Eller lyssna på Sveriges Radio, eller läs på spanska i El País.

Hus med apelsinodling kanske inte så intressant...

Hej svejs!
Nu ska vi åka och kolla på ett hus att hyra.
Det blir nog inget. Jag vill jättegärna ha fikonträd och apelsinträd på tomten, frukt för husbehov, men här verkar det ingå en hel apelsinodling... och vad gör man med så mycket apelsiner?
Men vi tar en titt i alla fall.

I dag är det val!
Återkommer om det. Det här blir spännande.

I Spanien finns ingen jul!

"I Europas länder firar man jul på olika sätt."

Jag stannande upp. Vad vidsynt han är, tänkte jag och tittade på P som hade skrivit texten som jag nu rättade.
När jag mindes hur vi pratade om julen föregående lektion, anade jag att  jag hade sagt något liknande.
Egentligen håller jag inte med ett dugg. "I Sverige och flera länder till firar man jul, i Spanien finns ingen jul och spanjorerna har ingen aning om vad jul är, ens om de ser det på film."

Den som tycker om den svenska julen ska hålla sig borta från Spanien den här tiden på året.
I Sverige är julen stämning, mys, levande ljus, bak och traditioner, pyssel och musik. I Sevilla packas först ett stort nöjesfält upp och sprids ut över stan för att vuxna ska göra av med så mycket pengar som möjligt på spunnet socker, karuseller, ballonger och ponnyridningar. Inga granar, inga tomtar, inga pepparkakor, ingen must, inga tända ljus, ingen lucia, inga dofter mer än de vanliga avgaserna.
Inga adventssljusstakar. (För dyrt med elen ni vet, en sådan tradition kommer aldrig att få fäste här.)
Sedan, sent på kvällen den 24 december, börjar julen med en julmiddag med familjen. Den 25 är det jullunch med familjen. Roligt, absolut, jag ser fram emot det, liksom jag ser fram emot alla familjesammankomster här. Men de är inte annorlunda mot en familjemiddag någon annan årstid.
Nyårsafton: familjesammankomst. Trettondagen: julklappar, traditionellt bakverk, parad genom staden, festligheter. Skoj! Men långt, långt ifrån den svenska julen.

Har ni försökt att översätta ordet julstämning för någon som inte vet vad det är?
Julmys - här går det inte att få till eftersom det inte kan vara mysigt när man fryser. Det är aldrig skönt att komma hem på vintern eftersom det är så kallt inomhus.
Vädret gör sitt till förresten. I år har vi en ovanligt varm och solig decembermånad. Ännu mindre chans till julstämning.
Jag har gett upp julen. Jag har försökt, men man kan inte fira jul ensam. En ljusstake gör ingen jul, så att säga. Kanske blir annorlunda när Disa blir äldre. Har någon att baka med och till, se på Kalle på julafton med, julpyssla med, tända ljus och fika med, lyssna på julsånger med, någon att föra vidare traditioner till.

Jag sa inget om detta till Pepe. Låtsades istället att jag också är en vidsynt, bra och rättvis människa som menar att det inte finns rätt och fel sätt att fira jul på, bara olika.
Han avslutade texten så roligt. Möjligtvis förstod han inte riktigt vad jag hade berättat om lucia på svenska, eller så missuppfattade han någonting.
"Svenskar tror presenter kommer från Spanien, men det är magi!"

Han måste ha blandat ihop det italienska (hör du, inte spanska) helgonet med tomten?

Mental trötthet och luciafirande

Jag var så trött, så trött. Mentalt.
Låg precis på gränsen. Vråla rakt ut, kasta tunga saker genom fönstret på fjärde våningen eller gråta. Då somnade Disa.
Har man inte barn går det nog inte att förstå den mentala tröttheten som man kan drabbas av ibland.
Jag lever ju inte som ensamstående, som tur är, men ibland blir det för mycket ändå. Förra veckan hade Jesús tre konserter med tre olika grupper. Och många rep veckorna innan. Mycket ensamtid med Disa för mig. De senaste dagarna kändes det som om jag inte kunde tänka en vettig tanke längre. Allt handlade om vad jag skulle ge Disa att äta, timslånga måltider då jag försökte lura i henne så mycket mat som möjligt, tvätt av barn, blöjbyte, grubbel över nästa måltid (vad, vad, och hur?), ägna timmar åt att försöka få henne att sova. Hon är en sån fin, snäll, go unge, men svår med sömnen och mycket svår med maten.

När Jesús är borta är det väldigt svårt att få något diskat, mat lagad, bostad städad. Eftersom Disa inte är ett sådant barn som sitter och leker för sig själv.
Dessutom hade vi stopp i avloppet. Fyra dagar utan en droppe som gick igenom diskhoarna. Köket fullkomligt belamrat med disk.
Lukten därifrån.
För mycket.

Jesús fick ta det. Jag gick ut för att söva Disa i vagnen på förmiddagen, senare på eftermiddagen var det luciafirande på en bar i Sevilla, dit jag tog med mig lillan. Övervägande svenskar men också många spanjorer. uppdukat på bardisken stod det som folk hade tagit med som fika. Luciatåg blev det inget i år. En driftig person hade åtagit sig att sköta det, hade ordnat stämmor och bakgrund och texter och funderade på övningstillfällen, men för få anmälde sig, vi är nog för få svenskar i Sevilla, att sjunga fyrstämmig avskräcker nog de flesta som inte är vana sångare.

Nu böprjar en ny vecka.
Tack och lov var detta årets sista konsert.

Lucka 8 - Itálica

Del åtta i 2015 års bloggkalender

En av romarimperiets viktiga städer på den iberiska halvön var Itálica, som låg där vi finner Santiponce numera, strax utanför Sevilla. Ja, Santiponce har byggts ovanpå alla ruiner efter den romerska staden,  och i marken vimlar det av fynd. Det är inte tillåtet att gräva, men det sker ändå. En kusin till Jesús, som ägnade sig åt narkotika och olagligheter, försörjde sig för längesedan med att gräva efter fynd och sälja dem. Jesús pappa fick en liten lampa, som vi nu har här hemma.
Den gamla teatern har grävts fram, svår att besöka dock, och så har vi besöksmålet Itálica, lite ovanför byn, där man kan se ruiner, mosaikgolv och amfiteatern.
Itálica var en av de viktigaste städerna i området, jämte Mérida och Córdoba. Staden ska ha grundats år 206 f Kr. Här föddes två kejsare; Trajanus och Hadrianus. Det fanns en hel del folk med pengar, och dessa flyttade upp till sina sommarhus på höjden, där även nöjen som amfiteatern och badet låg.

Amfiteatern var stor. Trappavsatserna som var sittplatser är ganska förstörda så det är svårt att föreställa sig hur hiskeligt högt de nådde, men det fick plats 25 000 åskådare och ska ha varit den tredje största amfiteatern i det romerska imperiet.
Över pelarna lades plattor, som ibland togs bort för att släppa ut ett lejon eller annat rovdjur bland fångarna som var tvungna att slåss. Det var mycket populärt bland publiken. Ibland täpptes den lilla bäcken, som går här under, till och hålet vattenfylldes så att fångarna var tvungna att kämpa i små båtar på vattnet, ibland med krokodiler som spännande moment.

Längs den långa gatan, som under romartiden hade tak för att skydda mot den heta solen, ser man vissa pelare, och gatan leder till sommarhusområdet, där man på plats kan se många vackra mosaikgolv.

Golven var fantastiskt välarbetade. Man tror att golvläggarna hade en slags kataloger som kunderna kunde välja ur, eftersom man finner likadana golv på olika platser.

Bland de vackra mosaikerna kan man se golvet med färgglada, vackra fåglar, gjorda av stenar i olika färger, och gudabilder.

Romarna var roade av pygméer och avbildade dem i löjliga situationer.

Många av golven saknas, eftersom de har plockats bort och stulits genom åren. I Casa de Pilatos, till exempel, hittar man både mosaikgolv och statyer från Itálica.
En del golv och statyer kan man se på arkeologiska museet i Sevilla, men det är fint att se mosaikerna på plats, så gör ett besök i Italica. Gratis inträde för europeer.

Utlands- och resebloggare

Jag som bor utomlands dras lite extra till andra utlandsbloggar.
Det finns en sida där många utlandsbloggar och resebloggar samlas: Svenska Resebloggar. Kul att klicka i listan och se var man hamnar!
Jag har registrerat mig på den sidan, och tänkte passa på att tipsa om den nu, vet att ni är flera utlandsbloggare som kikar in här. Kanske någon mer som vill hänga på?



Lite senare i dag kommer nästa lucka i bloggkalendern!

Chokladhus

Jag skulle bara gå in på en hemsida och kika på min favoritchoklad, Marabou dukat, och fick se något alldeles otroligt! Beskrivning på hur man bygger ett chokladhus av chokladkakor! Så. Häftigt.
Första året här i Sevilla försökte jag mig på ett pepparkakshus. Köpte byggsats på Ikea och satte igång.
Men det gick inte. Man kan inte ha pepparkakshus i så hög luftfuktighet. Det stenhårda sockerklistret smälte och började rinna, taket blev tungt och buktade inåt, väggarna började ge vika... Det var lite sorgligt att se det oundvikliga komma och inte kunna göra något för att rädda huset.
Jag har inte gjort något mer försök.
Men ett chokladhus...?
Här hittar ni chokladhusbyggarfilmen, och jag är så klart inte sponsrad eller något sådant (men skulle inte ha något emot att bli det, tänk att få en massa chokladkakor och chokladaskar skickade hit till Spanien, det är väl så det går till om man blir sponsrad?  :-) , tycker bara att det är en kul idé!


Har ni gjort julgodis eller julpynt som inte blev som det var tänkt?

Det vackraste ordet

Jag som gillar språk fastnar för ord, vackra, mjuka, spännande ord, tror till och med att jag skrev listor på ord när jag var yngre.
Vilka orden var som jag skrev upp har jag glömt. Just nu vet jag bara ett ord som är finare än alla andra.
Mamma.
- Mamma? Mammaaa!
Disa som ropar på mig om jag reser mig från bordet för att hämta något. Disa som vill visa mig något. Disa, som när hon märker att jag är borta, går ut i köket där jag gör i ordning nappflaskan eller kokar potatis.
- Mamma, säger hon och går fram till mig, tittar allvarligt, sträcker upp armarna för att jag ska ta upp henne i famnen.
Jag lyfter upp mina lilla unge, mumlar fåniga smeknamn till henne, pussar henne, snusar doften av hennes hår. Disa tar tag om mitt finger eller stoppar hela handen innanför min tröja för att värma den.
Mamma, säger hon.
Mamma.

Lucka 7 - Monasterio de la Cartuja

Del sju i 2015 års bloggkalender

Det här klostret förtjänar mycket bättre bilder än mina, som jag tog för längesedan alldeles för sent på dagen.
Monasterio de la Cartuja, har ni hört talas om det?
Låt mig berätta lite.
Klostret ligger i området som användes till världsutställningen 1992, lite avigt mitt bland alla moderna byggnader i stans ytterkant.

Området har i urminnes tider (nåja) översvämmats av den närliggande Río Guadalquivir och haft en finfin lermark. Här har landsbygdsbor och krukmakare hämtat lera till sina keramikverksamheter. Ända tills någon fann en jungfru Maria-staty i  en lergrotta i mitten av 1200-talet. Kanske kom den från någon sjunken båt, vem vet, den sågs i alla fall som ett tecken och det byggdes ett kapell på platsen där man fann figuren. Runt kapellet byggdes ett kloster som befolkades av franska kartusianermunkar som lever helt i tystnad. Där på klostret förberedde Columbus sin andra Amerikaresa.

Sedan på 1800-talet försvann munkarna och klostret kom i en engelsmans ägo. Han inredde en keramikfabrik i det gamla klostret och började tillverka Cartujaserviser, som många har här i Sevilla. De karakteristiska skortstenarna smälldes upp, en skorsten och ugn för varje dag, eftersom det tog ett helt dygn att värma upp kolugnen som keramiken brändes i.

Fabriken har flyttat till ett område nära Gerena, men klostret står kvar.
Efter världsutställningen 1992 bestämdes det att det skulle inrymmas ett museum för modern konst där (Centro Andaluz de Arte Contemporaneo), och så blev det. I dag är klostret ett kulturellt centrum för konst, teater och musik. Utställningarna byts var tredje månad, och på somrarna hålls konsertserien Nocturama med kvällskonserter mitt i den hetaste sommaren där.

Utanför klostret kan man se ett över 500 år gammalt träd som Columbus son planterade av ett frö som fadern tog med hem från Amerika.

Kika gärna in i klostret om ni har tid!

Lucka sju på gång...

Puh!
Så svårt det är med bloggkalendern!
Jag har lucka sju som är nästan helt färdig, men det är omöjligt att göra klart så länge Disa är vaken. Omöjligt. Så den kommer nog någon gång vid midnatt.

Spanska barn får inte plocka löv och stenar

- Caca! Caca!
Det där ordet står mig upp över öronen. Caca, som betyder bajs eller skräp. Det är i betydelsen skräp som jag får höra det så ofta. Allt är caca som Disa vill undersöka. Varenda sten på marken. Löv, sand, vatten, barr, en blå plastkork, en majskrok som hon har tappat.
- No! Caca!
Kan inte folk hålla tyst? Om jag som mamma är med och ser Disa ta upp någonting utan att hindra henne, då kan det väl accepteras? Nej, alltid är någon där med sitt Caca! Som kompensation för alla caca-kommentarer sätter jag mig på marken bredvid Disa och tar själv upp stenar och pinnar som vi tittar på.
Jag börjar undra om det är likadant i Sverige. Är det bara jag som inte tycker att det är farligt att Disa kan få smuts på händerna, eller är det en allmän uppfattning i Sverige att barn kan få undersöka det de hittar på marken? Jag vet ju inte, innan jag fick barn la jag inte märke till sådant.

Långhelg

Jag är alldeles dagvill. Det är långhelg i Andalusien (helgdag på söndagen så den tas ut på måndagen, helgdag på tisdagen...) så jag tror att det är lördag varenda dag.
Vi har inte gjort något särskilt i helgen, Jesús har en massa konserter nästa vecka / i veckan / i helgen vad var det för dag nu igen? så han har spelat och sjungit flera gånger, och varit på barndomskompisträff samtidigt som jag gick och var arg hela dagen helt utan anledning, jag gick i centrum som var så full av folk att det var läskigt, samt gjorde bort mig när jag låtsades känna igen någon som jag inte alls kände igen men som kände igen mig.
Vi var också på lilla kusin Elisas namnsdagskalas. Släktträffar är alltid roliga och det var även denna. Vi missade det mesta av maten eftersom Disa behövde äta hemma innan vi åkte och det tog... tid. Men ett par grillade chorizokorvar hann vi med samt en risrätt med kanin.
Disa lekte och lekte och lekte med kusiner och vuxna släktingar.
Här på bilden sitter hon i farmors knä. Få tycker om den här ungen som hennes farmor gör.

På måndagen var vi i Alamilloparken med kompisar. Picknick. Vi hade med kycklingklubbor, tortilla, empanada, sockerkaka, morot med vitlök samt en obestämbar röra av potatis och avokado, som visst inte blev som det var tänkt.

Den är så stor, parken. Disa gick och gick tills vi knaptp såg henne längre, innan någon hämtade tillbaka henne. Inga bilar. Så skönt. Hon klättrade i träd för första gången, åt tortilla och tomatbröd och lekte med Lidia, en favorit.
I dag ska jag jobba, så det känns ännu mindre som helgdag.

Lucka 6 - Tjurfäktningsarenan

Del sex i 2015 års bloggkalender

I slutet av påsken eller under den stora Aprilferian startar tjurfäktningssäsongen i Sevilla.
Om man en sådan dag går förbi tjurfäktingsarenan går det inte annat än att faschineras av alla finklädda människor, vagnar, spektaklet som pågår utanför och traditionerna, vad man än tycker om tjurfäkting
I Sevilla är tjurfäktingen i allra högsta grad levande. Fast det är väl inte så många ungdomar som går på tjurfäkting, utan snarare äldre samt nyfikna turister.

Tjurfäktingsarenna i Sevilla - Plaza de toros de la Real Maestranza de Caballería de Sevilla - (puh) är både en av Spaniens äldsta tjurfäktingsarenor samt den första som byggdes cirkelformad.
Det finns plats för nästan 13 000 åskådare, och arenana byggdes 1733, ursrprungligen i trä.
Det ska tydligen vara Spaniens viktigaste arena, och den med mest tradition.
Tjurfäktningsarenan kan mot en inträdesavgift ses från insidan vilken dag som helst, och det finns ett tjurfäktningsmuseum i anslutning.

Bokpaketet

Ett efterlängtat bokpaket från Sverige kom med posten!
En hel låda full med böcker!
Några elever behövde nytt studiematerial, jag behövde ett par  böcker med svenska grammatikövningar, och så gjorde vi en beställning tillsammans för att dela på portot. Jag passade naturligtvis på att beställa ett gäng böcker till mig själv. Disa, som tycker att det är kul med post, var med och öppnade. Hon tyckte att det var jätteroligt att lyfta i och ur böckerna ur kartongen och sedan sitta i kartongen och åka, eller bara plocka i och ur böcker. Ett par av dem var till henne, och speciellt Tesslas mamma vill inte blev hon förtjust i. Framförallt bilden där Tesslas mamma springer iväg naken efter badet för att slippa bli insmord med kräm.
- Tltltltltltl säger Disa när hon ser bilden (letar efter den också i boken) och gör kittelrörelser med fingrarna.
En naken person är samma som en person som ska kittlas. Tltltltl, säger hon, efter mitt killekillekillekill.

Nu... vill jag har tid att läsa. Om inte önskningar vore förbjudna här skulle jag önska mig följande: ett dygn ensam på hotellet i Mengíbar. Det underbart vackra hotellet. Där skulle jag få ett varmt rum jag skulle sitta i sängen i bara pyjamas, med mjuka kuddar och alla mina nya böcker, och jag skulle ha en dusch med varmvatten som inte tar slut, jag skulle gå ned till det lilla spaet då och då, men mest skulle jag bara sitta i sängen med böcker, alldeles ensam, och läääsa! Eventuellt till en ask med Valhrona-chokladkakor.

Ja. Sådant där fantiserar jag om. Och ni? Vad skulle ni göra just nu om ni drömmer er bort?

Lucka 5 - Palacio de San Telmo

Del fem i 2015 års bloggkalender

Palacio de San Telmo, bredvid det fantastiska hotellet Alfonso XIII, räknas som Sevillas vackraste barockpalats.
Leonardo de Figueroa var de ledande arkitekterna inom Sevillas barockarkitektur, och tillsammans med sin son ritade han palatset. 1628 började det byggas, och 1734 stod det färdigt.
Palatset var i början skola och universitet för föräldralösa barn och ungdomar till försvunna och döda sjömän, men övergick sedan ett prästseminarium. En av de som har studerat här är poeten och skräcknovellernas Gustavo Adlofo Bécquer. I dag inryms det andalusiska parlamentet här, det är härifrån som Andalusiens självstyre sköts.

San Telmo är Sevillasjömännens helgon, och han står staty i portalen.
Längs byggnaden finns många av Sevillas berömdheter avbildade, bland andra Velázquez och Murillo.
Jag har inte varit inen i palatset, men det går att besöka. Man får registrera sig och ansöka om en tid. Om du är intresserad av ett besök, titta in på den här sidan. Jag är sugen. Lovar att visa bilder om det blir något!

Miljötänk i Spanien och Sverige

Backstage i mammalivet skriver om miljötänk och konsumtionshets.
Och frågar sina bloggläsare vilket som är deras värsta miljösamvete.
Jag gillar inlägget, det får mig att fundera lite.
Konsumtionshets? Det måste vara något svenskt. här finns inget sådant. Här lever alla enkelt.
I Sverige smälls det upp nya köpcentrum hela tiden, känns det som. Det slås nya försäljningsrekord varje år. I min hemstad, en liten en, såg jag nog fem nya inrednings- och prylbutiker när vi var där i somras. Det handlas massor. I Spanien är det inte alls på samma sätt. Det har nog mycket med ekonomin att göra. När folk handlar så är det kläder, för det är viktigt här att vara välklädd. Men det är inte dyra märkeskläder som köps. Prylar - nej. Det finns ju knappt några prylbutiker. Man umgås inte hemma hos folk utan ses oftast ute, på någon tapasbar eller så, så spanjorer lägger inte ner pengar på inredning och att ha ett vackert hem som många svenskar.
Svenskar reser otroligt mycket. Det gör inte spanjorer. Det beror främst på den dåliga ekonomin. Få har råd med en utlandssemester.

Miljön: Svenskar är mycket mer mijlömedvetna än spanjorerna, enligt min uppfattning. Här pratas det inte om miljö eller klimathot. Sopsortering, ekologiskt, miljögifter. Svenskar är medvetna. Det pratas, skrivs i tidningarna, tycks och tänks, röstas grönt... men jag tycker ändå att spanjorer lever mycket mer miljövänligt än vad svenskar gör. Återigen är det ekonomin som styr. Elektriciteten är så dyr att man (i södra Spanien) inte har råd att värma alla rum i bostaden, ibland inte ett enda. En kompis här valde att hålla ett rum varmt varje dag hela vintern då hon fick barn, och det kostade lika mycket som att värma upp hela föräldrarnas villa i Sverige. Av samma anledning är man noga med att släcka lampor, har bara tänt den nödvändiga belysningen i det rum man befinner sig. Mysig prydnadsbelysning går bort helt, och adventsljusstakar kommer aldrig att funka här, trots att det säljs på Ikea. (Personligen älskar ajg mysbelysning och tänder en onödig ljusslinga varje kväll.) Sydspanjorer är mycket rädda om vattnet också. Aldrig rinnande vatten, aldrig långa duschar, många gör som vi och spolar det första kalla duschvattnet i en hink att ha till golvtvätt eller spolvatten till toaletten, och lägger en dunk i toalettstolen för att minska vattenmängden vid spolning. Det har med vattenbristen vid de långa, torra somrarna att göra.

En fördel med Sverige är att man kan köpa hur mycket ekologiska varor som helst, var som helst, i minsta matbutik. alltid finns det ekologiska alternativ. Det gör det inte här. Jag bor ändå i en storstad, och det finns några ekoaffärer med mat och hygienartiklar i centrum, även stora Carrefour har lite ekologiska varor... Men det är jäkligt svårt för den som vill äta ekomat kan jag tala om! Däremot köper spanjorer mycket närodlade grönsaker, och grönsaker är själva basen i sydspansk kost. Jag vågar nog påstå också att det äts mycket mer kött i Sverige. Här används kött i nästan varje måltid, med man äter inte kött plus tillbehör och sås utan ofta är det ben och en bit kött till buljongen.

Det här är ju bara min egen personliga uppfattning. Vad säger ni som läser?

Lucka 4 - Archivo de Indias

Del fyra i bloggkalendern 2015

Mitt i centrum ,bredvid katedralen, ligger Archivo de Indias. Här finns all dokumentation från spanjorernas upptäckande och koloniserande av Amerika.
Huset byggdes i slutet av 1500-talet som börshus, då prästerna protesterade mot en alltför livlig kommers på katedralens apelsingård, och till och med inuti kyrkobyggnaden när det var dåligt väder. Det var handel med de exotiska varorna från den nya världen.

På 1700-talet fick huset en ny uppgift: där skulle all dokumentation från Amerikaresorna samt övriga upptäckarresor förvaras. Brev, reseberättelser, redogörelser, kvitton, dokumentation. 80 miljoner sidor och 8 000 handritade kartor finns där.

Sydamerikakarta, med Chile till vänster och Brasilien till höger.

Materialet är främst studiematerial, men det brukar hållas tillfälliga utställningar också, då allmänheten får se en del av arkivets skatter. Just nu pågår utställningen Fregatten Mercedes sista resa.
Varför ligger arkivet i Sevilla, undrar säkert några stycken.
Jo, Sevilla var under ett par hundra år centrum för sjöfarten till den nya världen. Här planerades och förbereddes alla expeditioner, hit reste alla äventyrslystna sjömän både från Spanien och från utlandet för att gå ombord på någon expedition, hit reste organisatörerna, beställarna, köpmännen. Sevilla var platsen för den som hade anknytning eller intresse av en expedition. Hit fördes skatterna, varorna och berättelserna, härifrån utgick erövrarna som la nya landområden under sig. Här förberedde Columbus sina resor. Det var i Sevilla allt hände.

Lucka 3 - Torre del Oro

Del tre i bloggkalendern 2015

Torre del Oro - guldtornet är en av Sevillas mest kända sevärdheter. Ni hittar det vid Río Guadalquivirs flodkant, vid den sköna  Cristóbal Colón-promenaden.

Sevilla ligger en bit från havet, så handelsmän och erövrare har kommit via floden. Här åkte både lyckosamma japanska handelsmän, och nordiska vikingar, som Sevillaborna kastade apelsiner på för att försvara sig.
Araberna byggde på 1200-talet detta försvarstorn i anslutning till den mur som tidigare omgärdade Sevilla.

Varför kallas tornet Torre del Oro - guldtornet? Det är ingen som vet säkert. En teori är att tornet var täckt av gul mosaik som glimmade i solen, en annan är att rikedomarna från Sydamerikaresorna förvarades där.

I tornet finns ett litet marinhistoriskt museum inrymt. Där kan man se gamla kartor, sextanter, kompasser, båtmodeller och portätt av stora sjömän.

Via de halvläskiga trapporna kommer man upp och ut och kan kika på utsikten.

Tre euro kostar besöket, halva priset för barn upp till sex år, och gratis på måndagar. Öppet till klockan 19 varje dag.

Jag är vuxen - jag kan strunta i lunchen!

Suck.
Klockan är två. Spansk lunchtid.
Suck.

Jag suckar en stund och drar mig för att gå ut i köket och fixa lunch, tills jag kommer på... Jag är ensam hemma! Hela eftermiddagen! Jag kan göra som jag vill! Jag BEHÖVER inte äta lunch, jag kan strunta i det! Ta en kopp varm choklad istället, eller en julkaka, eller gå och köpa kebab, eller bara pyssla med vad jag känner för (nja, efter skriv, disk, sovrum, planeringsjobb - där tar eftermiddagen slut)! Vilken frihet! Det är toppen att vara vuxen! Jag kan STRUNTA i den tråkiga, tidsödande, smutsa-ner-ännu-mer-som-måste-diskas-lunchen!

Lucka 2 - Trianabron

Del 2 i 2015 års bloggkalender

Puente de Triana heter inte alls Puente de Triana, utan Puente de Isabel II (efter drottning Isabel II som regerade då). Men fråga inte efter Isabel-bron när du är här utan efter Trianabron, annars kommer du förmodligen aldrig fram.
Det har varit svårt att få till en bro hör över Río Guadalquivir med dess sandiga, mjuka strandkanter..Redan romarna försökte, men fick ge upp. Araberna kom på att göra en bro av småbåtar på 1100-talet, och båtbro har det varit fram tills att den nuvarande byggdes. 1852 invigdes den med militärparad, och Trianabron räknas som Spaniens äldsta järnbro.
Det sägs ofta att det var Gustave Eiffel som designade bron, järnbroar var en av hans specialiteter, men det var istället ett par av hans elever, som dessutom hade den gamla Pont du Carrousel i Paris som förebild.
Bron binder samman den kända, personliga stadsdelen Triana med centrum. På var sin sida om bron på Trianasidan ligger Fyren med tapasbar och San Jorgeborgen där inkvisitionsdomstolen höll till.
Den som bor i Triana är alltid glad att gå hem över bron, komma på rätt sidan av staden, och möter alltid bekanta ansikten på överfarten.
Från bron ser man bland annat Torre del Oro, och många fotograferar sig med tornet i bakgrunden. Under bron går turistbåtarna. Om ni frågar mig är det onödigt dyrt att ta en turistbåt. Den går bara fram och tillbaka. Hyr en trampbåt istället.

På Trianabron sätter förälskade fast hänglås och slänger nyckeln i vattnet. Men kommunen ser det som ett problem och kommer då och då och knipsar av alla hänglås. Jag tror att folk börjar ge upp.

Det finns förstås fler broar över Guadalquivir. Ett par fina (från världsutställningen 1992) som Alamillobron, andra fula. Cachorro-bron avskyr jag. Den stora Puente del Centenario tycker jag om att åka över, den går över hamnen och utsikten är fascinerande.

Det har förstås skrivits en sevillana om denna bro som ligger Sevillaborna varmt om hjärtat. Här kommer en länk till Cuando paso por el puente Triana.



Oj, vad jag känner mig spansk när jag skriver det här. Om det är för Jesús familj som alltid har bott i Triana, hans pappa som gång på gång målar stadsdelens kyrkor i akvarell, för att vi har bott där eller för att jag har varit så länge i Sevilla... Trianabron och Triana ligger visst mig också varmt om hjärtat, märker jag.

Lucka 1 - Palats i Sevilla

Del 1 i 2015 års bloggkalender

Sevilla är en stad full med gamla vackra palats.
För ett par hundra år sedan var Sevilla Spaniens rikaste stad., då staden var centrum för de spanska Amerikaresorna. Här planerades resorna, här kontrakterades sjömän, hit for äventyrarna, här hamnade Amerikas skatter, det uppfördes hotell och restauranger, allt fler kom för att spendera i staden.
Sevilla var dessutom centrum under erövrandet av Al-Andalus, det arabiska riket i Spanien, kung Fernando och drottning Isabel bodde här, och med dem följde många adelsmän och mäktiga krigsherrar som behövde fina bostäder.
Gamla vackra palats finns det alltså.
De flesta är privata och gömda för allmänheten, vissa med vackra pation som man kan kika in i. En del har gjorts om till hotell, och ett har gjorts om till Sevillas njutningsupplevelse nummer ett; Aire de Sevilla-hammamet.
Ett palats som man faktiskt kan gå in i och besöka är Casa de Pilatos.

Det är ett hus med stora salar, innergårdar, konstsamlingar, kaklade väggar och två vackra trädgårdar.

Palatset började byggas i slutet av 1400-talet och uppfördes i en blandning av olika stilar, främst italiensk renässans och andalusisk mudejar.

På övervåningen hålls guidade turer. Dels får man veta mer om hur de vackert möblerade salarna användes, dels visas samlingen av konst och värdefulla föremål upp.

I trapphuset och i salarna på nedervåningen kan man i lugn och ro njuta av vackert kaklade väggar.

Det finns två trädgårdar.

Fontäner, dammar, blommor, skulpturer och keramikkrukor.

Vägen ut till lilla trädgården leder genom ett litet galleri med skulpturer och rester från romartiden.

Palatset har synts i flera storfilmer. Till exempel Lawrence of Arabia och Knight and day.

Casa de Pilatos hittar du lätt på Plaza de Pilatos om du följer Calle Àguilas från Alfalfatorget.
6 euro kostar det att besöka bottenplanet, för två euro till får du se samlingarna på övervåningen.
En dag i veckan bör vara gratis, som på alla museer i Spanien. Ring gärna och kolla om du planerar ett besök!