tisdag 9 september 2014

Utredning på sjukhuset

Vi hoppades trots allt att vi skulle få komma hem från sjukhuset på måndagen, men nej.
Tidigast på torsdag blir det hemgång.
I går togs nytt blodprov (Jesús mamma som var där fick bära dit Disa, jag stannande i rummet och hörde henne skrika) (det låter grymt, men slå ihop nålfobi med lidande dotter och SÖMNBRIST, det blir inte många timmars sömn i en fåtölj), i armen den här gången istället för i hälen, i dag ska det göras ultraljud på mage och huvud och i morgon  blir den värsta dagen, då ska de sticka ner slangar i näsan på henne och låta en liten kamera jobba i magen på henne under 24 timmar för att kolla om det är något fel där inne.
Jag kommer inte att vara där då, det klarar jag inte, Jesús har fått ledigt från jobbet. Troligtvis tar jag natten, men jag kommer absolut inte att vara där när slangarna sticks ner i näsan.

Kort sagt, om något är fel så kommer läkarna att hitta det.
Det är bra.
Jag tänker så, och även om jag helst vill ta min unge och åka hem med en gång kunde det ha varit värre. Den allmänna sjukvården i Spanien är toppen.
En familjemedlem till en ingift släkting har ett statligt jobb, fast anställd, och som sådan har han inte den statliga sjukförsäkringen som de flesta andra utan går privat. Hans yngste son som inte är mer än drygt ett halvår har problem med att andas, men läkaren vägrar att utreda saken, skriver bara recept på syrgasmasker. Det är på de allmänna sjukhusen specialisterna finns, det är där tekniken finns, och när privata läkare inte har resurser skickar de patienterna till de allmänna sjukhusen. Det är vad denne läkare borde göra, men han vägrar. Så där står de, med en liten unge som har andningssvårigheter, och ingen vet varför.

10 kommentarer:

  1. Jo, det är så det fungerar; privat kan vara bra då man vill förbi vissa köer, men annars är det allmänna vården som gäller. Jag har försäkring, men brukar kombinera de två systemen.

    Du ska se att allt går bra med Disa, hon är i bra händer :)

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är i bra händer, absolut! Visst kommer det att gå bra, måtte bara de här dagarna gå fort så att det är över snart.
      Jag har haft så positiva erfarenheter av vården att jag inte tänkt någongång att jag skulle önska privat vård. Min diabetesläkare delar förresten upp sin tid mellan en privat mottagning och det offentliga sjukhuset, men jag kan nå henne och träffa henne när jag behöver ändå, trots att jag går till den offentliga mottagningen.

      Radera
  2. Ah, förstår att det är jobbigt att vara på sjukhus! De borde väl egentligen kolla mer på allmäntillståndet och om hon verkar frisk i övrigt än just viktuppgången... Men skönt ändå att de kollar upp det så slipper ni oroa er sen. Säkert är det inget fel, utan alla bebisar går väl upp i sin egen takt. Håller tummarna för att allt är bra! Och ja, trots nedskärningar känns den allmänna vården i Spanien verkligen pålitlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon mår toppen, lilltjejen, men de är så förbaskat noggranna att det inte räcker... Ifall, ifall det skulle vara något. Men efter det här, om hon går igenom, vet vi att ungen är så frisk som hon bara kan bli, då kommer hon att vara ordentligt genomgången!

      Radera
  3. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är hemskt att se sitt barn utsättas för något som gör ont. Även om de måste. Sedan min dotter föddes har vi varit hos otaliga läkare med henne och det är lika jobbigt varje gång. Imorgon är det dags igen för oss... Angående den statliga sjukvården här i Spanien skulle jag kunna skriva en låååång kommentar. Min erfarenhet är att den är bra och fungerar korrekt vad det gäller akutvård. Men att ta hand om min dotters hörselskada på ett adekvat sätt har de inte klarat av. Det finns varken pengar eller kunskap om ensidig hörselnedsättning här. Visst har vi träffat på en del bra läkare, men de har själva sagt att det finns inga pengar. Så nu går vi privat och har efter 2,5 år hittat en öronläkare som vi tycker är bra, kan ta hand om barn, har kunskap och känner till de senaste rönen inom min dotters problematik. Men det är klart. Allt får vi bekosta själva. Inklusive hörapparaten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, usch vad ni måste ha gått igenom... Vad trist att ni har sådana erfarenheter. Håll hårt i den öronläkaren!
      Jag har haft tur med vården, småproblem och inte så trevlig personal alltid kanske men på det stora hela är jag verkligen nöjd. Hoppas att turen håller i sig. Speciellt med Disa, det är viktigare än något annat. Ni måste ha haft det tufft...

      Radera
  4. Fy, låter jobbigt med undersökningar och slangar och så men du verkar ha en bra inställning. Skönt att känna att man kan lite på sjukvården, jag har samma erfarenhet här - eventuellt lite för många koller och prover men hellre det än att de slarvar. Håller tu,marna för att allt går så snabbt och smärtfritt som möjligt och att ni får åka hem snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen håller jag med dig helt, hellre för många prover än att de slarvar och missar något. Men jag vill ändå att Disa ska slippa det här... Max två dagar till har de sagt.

      Radera
  5. Fy, vad jobbigt. Man utsätter hellre sej själv för allt detta än ens barn. Med min äldst son var det undersökningar, oro och undersökningar. Nålar och röntgen. Det var fruktansvärt att så bredvid. Håller tummarna för er och hoppas ni får komma hem snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gör man!
      Det är verkligen hemskt att stå bredvid och se på! Hoppas att det gick bra med din son.

      Radera