fredag 19 september 2014

Tiden

Jag har så söta bilder (eller det är ju motivet som är sött) och inlägg att skriva till dem, och det där gamla inlägget om Spaniens nya parti Podemos (så intressant!), flamencobienalen, men vart tar tiden vägen? Matning var tredje timme, däremellan vaken bebis, söva bebis, trösta skrikandes bebis med magont av nya medicinen samt byta bajsblöjor gång på gång, diska flaska, förbereda nästa matning, slänga bajsblöjan som visst hamnade på skrivbordet, sova ikapp en stund när bebisen somnar, och så har vi de där stressande sakerna från det vanliga livet som måste göras som visst aldrig hinns med.
Men läser gör jag. Har blivit ganska många utlästa böcker sedan Disa föddes. Hur har det gått till?

12 kommentarer:

  1. Exakt så är det. Och precis som alla säger så.. förändras det. Plötsligt (elelr plötsligt och plötsligt) behöver de inte äta lika mycket, man behöver inte koka (sterilisera) flaskor och nappar efter varje gång de använts och sömnen blir mer sammanhängande. och så får man höra ett "mamma... älskling!". Då är plötsligt allt magont och skrikande så himla, himla avlägset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barnläkaren sa något om det idag också. Att plötligt så börjar ungen le så fort hen ser sina föräldrar, och det känns så avlägset att jag inte kan tänka mig det.

      Radera
  2. Och sen tar det inte lång stund innan de börjar sminka sig, gnäller över att alla andra minsann har sjuttielva häftiga tv-kanaler och besvarar alla frågor med ett "Därför!". Innan de är överdrivet obstinata på skolans kvartsamtal bara för att de vet att det retar mamma vansinnig. Innan de kräver att få skjuts till alla tänkbara aktiviteter men inte gör nån nytta hemma när det kommer till städning. Pre-tonåring kallas det visst, och lär bara vara uppvärmning för vad som kommer om ett par år...
    Å andra sidan, då har du tid att läsa igen, det blir mindre av den delen ett tag däremellan... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehehe, inte då, Disa är drömbarnet, perfekta ungen, kommer aldrig i någon trotsålder eller besvärlig tonårstid:-)

      Radera
  3. Oj, jag är imponerad att du hinner läsa! Vad skönt!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar själv hur det går till när jag inte hinner något annat. Men det är väl när Disa ligger i knät och inte vill att jag ska gå, eftersom hon vaknar då och börjar gråta. Något måste man ju göra under tiden:-)

      Radera
  4. Jag är också imponerad av att du hinner, och orkar, läsa! Jag vill minnas att jag somnade så fort jag försökte... Vad skönt förresten att ni kommit ifrån sjukhuset. Fy, vad jobbigt det måste ha varit. har läst och tyckt så himla synd om er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var skräpjobbigt, ändå har jag inget att klaga över eftersom Disa egentligen inte har varit sjuk. Om hon hade varit riktigt sjuk hade det varit mycket värre, hu!
      Läsningen ja, se ovanstående:-)

      Radera
  5. Tiden stannar när man har en liten baby som skal ha mat var tredje timme. Flaskor som ska skötas om, blöjor mm. Sen tänker man - vad gjorde vi innan vi fick barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns precis vad vi gjorde innan barnet kom, men inte innan graviditeten. Vad gjorde vi då?

      Radera
  6. Jag är också imponerad av att fu hinner läsa, jag har imte läst en bok sedan Signe kom, hon är förresten 6månader idag, tokigt. Men som ovan skriver vad gjorde jag med all tid innan vi fick barn??? Kram /Hillevi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis till de sex månaderna!
      Jag är förvånad själv över att jag hinner läsa så mycket, men det är det bästa jag kan göra med sovandes bebis som inte vill ligga för sig själv i spjälsängen. Kan ju inte göra något annat heller mer än att sitta stil:-).

      Radera