onsdag 17 september 2014

Kusthelg

Bort från stan, bort från sjukhus och prover, vi åkte till kusten i lördags, till Jesús föräldrars lägenhet i El Portil.
Det första vi gjorde var att ta en promenad på stranden.
Disa, nu har du känt lukten av och hört havet för första gången, tyvärr sov du dig igenom hela turen.




Jag har aldrig sett vattnet nå så högt. Det nådde sötvattenduscharna högt upp på stranden, och vid klippväggen till höger om där vi gick ner kunde man inte ta sig förbi utan att bli blöt. Månen var visst mycket nära jorden, därav det höga tidvattnet.




Vi stannande till vid lagunen och tittade på flamingor.

På vägen tillbaka hände något märkligt. Jag var plötsligt hungrig. Och inte nog med det, jag var dessutom sugen på mat. Hade lust att äta! Kom på en massa saker som skulle vara gott till middag. Det har inte hänt sedan matlusten försvann strax efter förlossningen.
Jesús har tålmodigt väntat på den här dagen, god mat måste nog räknas som ett rent, gemensamt intresse, och han har haft rätt tråkigt när han i princip bara lagat mat till sig själv, eftersom jag har blivit äcklad av det mesta.
Vi köpte camarones (miniräkor) och ensaladilla rusa i fiskaffären.

På söndagsmorgonen gjorde var och en vad vi gillar bäst. Jesús gick långpromenad på stranden, jag... sov.
När man åker iväg så här för att tänka på något annat än en jobbig sjukhusvistelse blir det lite märkligt när man överraskande stöter på ansvarige barnläkare, som man haft kontakt med hela veckan på sjukhuset, på en strand på Huelvakusten. Det kan Jesús intyga som sprang på nämnde barnläkare på den tidiga strandpromenaden.

Jesús hade med sig en påse varma, nygjorda churros till frukost, vi åt dem med varm choklad och kaffe. Churros är för mig för alltid förknippade med en pinsam händelse med J:s kusin, dagen då jag lärde mig att churros även kallas calentitos här.




Vi åt lunch på en baskisk bar. Jesús var fortfarande mätt efter frukosten så han nöjde sig med en tallrik bacalao al Pilpil, men jag med min nya matlust ville prova en massa saker. Det blev ett grillspett, och ett par tapas; ensaladilla och paella.




Eftermiddagen tillbringades på bästa sätt. J sov siesta, jag satt på balkongen och läste. Senast jag satt där var tre dagar innan Disa föddes. I samma stol, med barrträdsdoft i näsan och bok i handen, men funderades på vad som komma skulle; på bebisen, på förlossningen. Nu satt jag där igen, men med Disa i knäet istället.


4 kommentarer: