Jag kunde ju ha varit lite tydligare i det förra inlägget.
Första barnmorskebesöket var i vecka sju, och det var då vågen stod på två kilo plus.
Nu väger jag... mer.
Men bryr mig inte ett dugg!
måndag 31 mars 2014
Gravid och vikthysterisk?
I Katerina Janouch gravidbok finns ett kapitel som heter Gravid och vikthysterisk.
Jag bläddrade igenom det alldeles i början och tänkte: Nu har det gått för långt. Nu har det verkligen gått för långt. Folk är helt dumma i huvudet.
Alltså denna vikthets! Dessa dieter och gympass, de flesta för att de vill vara smala.
När man är gravid går man ju naturligt upp i vikt. Det är en del av grejen. Barnet väger, livmodern väger, fostervattnet, den ökade blodmängden.
Naturligtvis går man upp i vikt.
Vem sjutton kan ha ångest över det?
Folk är helt knäppa.
Så tänkte jag.
Ända till första barnmorskebesöket.
Jag hade gått upp två kilo.
Och blev så jäkla besviken och förbannad.
Jag bläddrade igenom det alldeles i början och tänkte: Nu har det gått för långt. Nu har det verkligen gått för långt. Folk är helt dumma i huvudet.
Alltså denna vikthets! Dessa dieter och gympass, de flesta för att de vill vara smala.
När man är gravid går man ju naturligt upp i vikt. Det är en del av grejen. Barnet väger, livmodern väger, fostervattnet, den ökade blodmängden.
Naturligtvis går man upp i vikt.
Vem sjutton kan ha ångest över det?
Folk är helt knäppa.
Så tänkte jag.
Ända till första barnmorskebesöket.
Jag hade gått upp två kilo.
Och blev så jäkla besviken och förbannad.
söndag 30 mars 2014
Lördagslunch och gravidbubbel
Vi tog sovmorgon, gjorde en liten helghandling och lagade lördagsmat - mat som får ta lite längre tid. Det blev ett sydafrikanskt recept, en nötköttsgryta med grönsaker och kryddor som kanel och kardemumma, och till det pumpamos med jordnötssmör. Jättegott!
Till efterrätt: jordgubbar med grädde.
Sedan hade J körövning och jag behövde greja lite på stan. Redan efter en halvtimme var jag trött. Måste vara graviditeten.
Efter två timmar var jag så slut att jag fick sätta mig och vila på en bänk bara 200 meter från bussen som jag skulle ta hem, eftersom jag inte hade kommit fram annars.
Jag har nog börjat vänja mig vid bubbelrörelserna i magen. Känns konstigt, men inte lika otäckt. När jag stod och diskade häromdagen började barnet röra på sig så jag fnittrade, och under en lektion bubblade det så jag blev fnittrig igen. Jag både väntar på bubblet och hoppas att det inte ska kännas något, eftersom det fortfarande känns så konstigt. Lite dubbelt.
Till efterrätt: jordgubbar med grädde.
Sedan hade J körövning och jag behövde greja lite på stan. Redan efter en halvtimme var jag trött. Måste vara graviditeten.
Efter två timmar var jag så slut att jag fick sätta mig och vila på en bänk bara 200 meter från bussen som jag skulle ta hem, eftersom jag inte hade kommit fram annars.
Jag har nog börjat vänja mig vid bubbelrörelserna i magen. Känns konstigt, men inte lika otäckt. När jag stod och diskade häromdagen började barnet röra på sig så jag fnittrade, och under en lektion bubblade det så jag blev fnittrig igen. Jag både väntar på bubblet och hoppas att det inte ska kännas något, eftersom det fortfarande känns så konstigt. Lite dubbelt.
lördag 29 mars 2014
Skorna under sängen
Angående ämnet skor från frågelistan.
Måste utveckla det lite.
Alla mina skor är trasiga, och anledningen är att jag tycker så illa om att köpa skor. Jag är som Jesús när han måste lägga pengar på bilen, det stör mig verkligen, verkligen att behöva lägga pengar på skor. De jag fastnar för brukar vara för dyra, de andra är inte tillräckligt bra.
Så jag sliter och sliter på dem jag har tills de blir oanvändbara.
I höstas var mina svarta höst/vinter/vårskor så slitna att det var två stora hål på sidorna där jag kunde sticka ut lilltårna.
Köpte jag nya skor?
Nej.
Man kan hitta en massa anledningar till att inte köpa skor.
Yoghurtmaskin.
Vackra tallrikar på A loja do gato preto.
Ett bokpaket som ska beställas från Sverige framöver.
Spjälsäng i sommar.
Födelsedagspresent.
Att hösten/vintern/våren ändå snart är slut, så nya skor kan vänta till nästa säsong. Eller att det ändå inte kommer att regna så mycket.
Eftersom jag helst bara köper skor som jag tycker mycket om sparar jag mina favoriter trots att de inte går att använda mer.
Har därför en resväska full med utslitna skor (och en del som går att använda) under sängen.
I den hittade jag nyligen ett par skor som jag hade i högstadiet, för nästan 20 år sedan. De är visserligen rätt slitna men fungerar. De får för det mesta ersätta de svarta med hål.
Utom när de regnar, de är nämligen av tyg.
Måste utveckla det lite.
Alla mina skor är trasiga, och anledningen är att jag tycker så illa om att köpa skor. Jag är som Jesús när han måste lägga pengar på bilen, det stör mig verkligen, verkligen att behöva lägga pengar på skor. De jag fastnar för brukar vara för dyra, de andra är inte tillräckligt bra.
Så jag sliter och sliter på dem jag har tills de blir oanvändbara.
I höstas var mina svarta höst/vinter/vårskor så slitna att det var två stora hål på sidorna där jag kunde sticka ut lilltårna.
Köpte jag nya skor?
Nej.
Man kan hitta en massa anledningar till att inte köpa skor.
Yoghurtmaskin.
Vackra tallrikar på A loja do gato preto.
Ett bokpaket som ska beställas från Sverige framöver.
Spjälsäng i sommar.
Födelsedagspresent.
Att hösten/vintern/våren ändå snart är slut, så nya skor kan vänta till nästa säsong. Eller att det ändå inte kommer att regna så mycket.
Eftersom jag helst bara köper skor som jag tycker mycket om sparar jag mina favoriter trots att de inte går att använda mer.
Har därför en resväska full med utslitna skor (och en del som går att använda) under sängen.
I den hittade jag nyligen ett par skor som jag hade i högstadiet, för nästan 20 år sedan. De är visserligen rätt slitna men fungerar. De får för det mesta ersätta de svarta med hål.
Utom när de regnar, de är nämligen av tyg.
fredag 28 mars 2014
Det är riktigt irriterande när...
... man upptäcker att man har slut på rena underkläder.
Och det samtidigt, efter två månaders uppehåll, har börjat regna.
Och regnet inte väntas upphöra förrän om fem dagar.
Och det dessutom blivit tio grader kallt ute, vilket betyder att det är så kallt inne att tvätten inte torkar.
Riktigt irriterande är det.
Och det samtidigt, efter två månaders uppehåll, har börjat regna.
Och regnet inte väntas upphöra förrän om fem dagar.
Och det dessutom blivit tio grader kallt ute, vilket betyder att det är så kallt inne att tvätten inte torkar.
Riktigt irriterande är det.
Favorit-lista
Hanna i Kanada har med en lista på favoritsaker på sin blogg. Den tänkte jag låna!
Favorit...
...parfym: Är ingen parfymmänniska. Använder inte parfym. Har försökt några gånger, men tycker att lukten sticker mig i näsan. Använder andra produkter som luktar gott, tvål, handkräm (lavendel från L`Occitane, men allt där luktar gott), talkpulver med liljekonvaljdoft eller ett hårvax som luktar riktigt gott. Men ingen parfym.
...rum i lägenheten: Köket eller badrummet. Båda var nyrenoverade när vi flyttade in, och de är så fina! Fast det är ju inga ställen att sitta och mysa på direkt...
...månad: Oktober. Älskar hösten. Hösten i Sverige alltså, här finns ju egentligen ingen höst.
...blomma: Pion. Finns inget som luktar så gott. Violer tycker jag också om. Anlade en liten violrabatt en gång med en massa olika sorters violer.
...glass: All spansk glass som är gjord på riktiga produkter (alltså inte som svensk fejkglass). Helst hasselnötsglass, som smakar som nötcreme i glassform! Jesús favorit, mintglass med choklad, är supergod också.
...bok: En av mina favoriter är Mario Vargas Llosas Tant Julia och författaren. Fenomenalt bra skriven!
...film: Ett par riktigt, riktigt bra filmer är Imagine (Andrzej Jakimowski) om en kontroversiell lärare på en blindskola i Lissabon, såg den på filmfestivalen i Sevilla i höstas, och Lucia y el sexo (Julio Medem), om författaren som ger sig in i och påverkar handlingen på sin nya bok vilket leder till katastrof. Sedan återkommer jag alltid till Love Actually och Bridget Jones, bästa feelgoodfilmerna!
...tv-program: Ser inte på tv.
...låt: Fullkomligt omöjligt att svara på. Men några låtar jag aldrig, aldrig tröttnar på är de här: Jag ser dig med Kent, Om med Cerro Esperanza band, Suspicious Mind med Elvis, La valse des monstres med Yann Tiersen, Tierra de luz med Lila Downs och Mercedes Sosa, Aire cálido de abril med Alameda.
Vilka låtar. Kan höra dem hur många gånger som helst.
...band/artist: Kent, Elvis Presley och många fler.
...djur: Kissekatter. Finns det något vackrare, elegantare, mysigare och roligare djur?
...mat: Thaimat (svensk, har aldrig varit i Thailand), Jesús pappas paella, J:s mammas kött, rökt sik med färskpotatis och skagenröra, stuvade makaroner, pata negraskinka.
...dryck: Svensk alkoholfri cider och Pommac.
...godis: Nötcreme, kexchoklad, svensk choklad, Valhronachoklad, saltlakrits. Hör ostbågar och svenska chips till den här kategorin?
...frukt: Färska fikon, mango, granatäpple och svenska äpplen.
...restaurang: Restaurang Sjöboden på Läckö, Pirum i Lidköping och Macuro i Sevilla (som jag skrivit om här och här till exempel). Inga ställen jag brukar gå till, men tycker mycket om dem alla tre. Ibland roar jag mig med att läsa de två förstas menyer på nätet.
...krydda: Kan man ha en favoritkrydda? Jag klarar mig inte utan salt, det sätter smak på allt, men det är ingen favoritsmak. Tycker om vild oregano, timjan, lagerblad och mat med dragon.
...färg: Turkos. Kommer alltid att sörja att den där fina turkosa Nissan Micra inte blev min...
...fordon: "Vad ska du med flyg och bil? Tåget för dig många mil. Dyrare för varje år men tänk på vad du får." (ur Stefan Demerts Till SJ) Tåg alltså. Älskar att åka tåg. Hade jag haft drösvis med pengar och ledig tid skulle jag säga att det är ett fritidsintresse att åka tåg. Självklart ska det ske med böcker/tidningar och något gott till matsäck!
...skor: Mina favoritskor är trasiga. Alla andra också, när jag tänker efter. Utom de där söta, bruna, för de klapprar när man går. Jag är inte mycket för att köpa skor. Jag sliter verkligen ut mina don. Har ett par kul, röda skor som påminner om bowlingskor, som numera är oanvändbara på grund av trasighet. De är (oanvändsbara) favoriter. Liksom mina (oandvändbara) roliga Camperskor, svarta med olika vita, sydda figurer där fram!
Favorit...
...parfym: Är ingen parfymmänniska. Använder inte parfym. Har försökt några gånger, men tycker att lukten sticker mig i näsan. Använder andra produkter som luktar gott, tvål, handkräm (lavendel från L`Occitane, men allt där luktar gott), talkpulver med liljekonvaljdoft eller ett hårvax som luktar riktigt gott. Men ingen parfym.
...rum i lägenheten: Köket eller badrummet. Båda var nyrenoverade när vi flyttade in, och de är så fina! Fast det är ju inga ställen att sitta och mysa på direkt...
...månad: Oktober. Älskar hösten. Hösten i Sverige alltså, här finns ju egentligen ingen höst.
...blomma: Pion. Finns inget som luktar så gott. Violer tycker jag också om. Anlade en liten violrabatt en gång med en massa olika sorters violer.
...glass: All spansk glass som är gjord på riktiga produkter (alltså inte som svensk fejkglass). Helst hasselnötsglass, som smakar som nötcreme i glassform! Jesús favorit, mintglass med choklad, är supergod också.
...bok: En av mina favoriter är Mario Vargas Llosas Tant Julia och författaren. Fenomenalt bra skriven!
...film: Ett par riktigt, riktigt bra filmer är Imagine (Andrzej Jakimowski) om en kontroversiell lärare på en blindskola i Lissabon, såg den på filmfestivalen i Sevilla i höstas, och Lucia y el sexo (Julio Medem), om författaren som ger sig in i och påverkar handlingen på sin nya bok vilket leder till katastrof. Sedan återkommer jag alltid till Love Actually och Bridget Jones, bästa feelgoodfilmerna!
...tv-program: Ser inte på tv.
...låt: Fullkomligt omöjligt att svara på. Men några låtar jag aldrig, aldrig tröttnar på är de här: Jag ser dig med Kent, Om med Cerro Esperanza band, Suspicious Mind med Elvis, La valse des monstres med Yann Tiersen, Tierra de luz med Lila Downs och Mercedes Sosa, Aire cálido de abril med Alameda.
Vilka låtar. Kan höra dem hur många gånger som helst.
...band/artist: Kent, Elvis Presley och många fler.
...djur: Kissekatter. Finns det något vackrare, elegantare, mysigare och roligare djur?
...mat: Thaimat (svensk, har aldrig varit i Thailand), Jesús pappas paella, J:s mammas kött, rökt sik med färskpotatis och skagenröra, stuvade makaroner, pata negraskinka.
...dryck: Svensk alkoholfri cider och Pommac.
...godis: Nötcreme, kexchoklad, svensk choklad, Valhronachoklad, saltlakrits. Hör ostbågar och svenska chips till den här kategorin?
...frukt: Färska fikon, mango, granatäpple och svenska äpplen.
...restaurang: Restaurang Sjöboden på Läckö, Pirum i Lidköping och Macuro i Sevilla (som jag skrivit om här och här till exempel). Inga ställen jag brukar gå till, men tycker mycket om dem alla tre. Ibland roar jag mig med att läsa de två förstas menyer på nätet.
...krydda: Kan man ha en favoritkrydda? Jag klarar mig inte utan salt, det sätter smak på allt, men det är ingen favoritsmak. Tycker om vild oregano, timjan, lagerblad och mat med dragon.
...färg: Turkos. Kommer alltid att sörja att den där fina turkosa Nissan Micra inte blev min...
...fordon: "Vad ska du med flyg och bil? Tåget för dig många mil. Dyrare för varje år men tänk på vad du får." (ur Stefan Demerts Till SJ) Tåg alltså. Älskar att åka tåg. Hade jag haft drösvis med pengar och ledig tid skulle jag säga att det är ett fritidsintresse att åka tåg. Självklart ska det ske med böcker/tidningar och något gott till matsäck!
...skor: Mina favoritskor är trasiga. Alla andra också, när jag tänker efter. Utom de där söta, bruna, för de klapprar när man går. Jag är inte mycket för att köpa skor. Jag sliter verkligen ut mina don. Har ett par kul, röda skor som påminner om bowlingskor, som numera är oanvändbara på grund av trasighet. De är (oanvändsbara) favoriter. Liksom mina (oandvändbara) roliga Camperskor, svarta med olika vita, sydda figurer där fram!
torsdag 27 mars 2014
Spansk-svenska ord
Ibland blir det knasigt utan att man tänker på det. Lätt att blanda språken.
Till exempel:
- Du kanske behöver en ny att raska på!
(Sagt till Pipen som nästan har slitit ut sin klösbräda. Rascar - Riva, klia)
Och när som helst, om det inte redan hänt, kommer jag att säga ekoljud istället för ultraljud.
(Ecografía - Ultraljud).
Jag tänker ekoljud, men tror att jag brukar hejda mig i tid.
Än så länge...
Till exempel:
- Du kanske behöver en ny att raska på!
(Sagt till Pipen som nästan har slitit ut sin klösbräda. Rascar - Riva, klia)
Och när som helst, om det inte redan hänt, kommer jag att säga ekoljud istället för ultraljud.
(Ecografía - Ultraljud).
Jag tänker ekoljud, men tror att jag brukar hejda mig i tid.
Än så länge...
Så utnyttjas arbetare i krisens Spanien
Ni hör kanske inte så ofta om det på nyheterna i Sverige längre, men jag lovar, Spanien har inte tagit sig ur krisen, här märks inga förändringar.
En kompis har jobbat i två och en halv månad utan att ha fått lön.
Va! säger ni, varför slutar hon inte?!
För att hon inte bör lämna arbetet frivilligt. Gör hon det får hon ingen arbetslöshetsersättning. Inte heller får hon avgångsvederlaget som arbetsgivaren måste betala henne för de år hon har jobbat.
Butiken går dåligt, arbetsgivaren vill eller kan inte betala avgångsvederlaget, och låter tjejen jobba kvar. Och tjejen stannar och hoppas att hon får lön snart.
Så utnyttjas många, många arbetare i krisens Spanien.
Nikki berättade om en kompis till henne, som har pendlat till sitt jobb i en stad vid kusten. Sex månader utan lön nu.
Krisens Spanien.
I Jesús skola finns en slags förskoleverksamhet för barn vars föräldrar börjar jobba tidigt på morgonen. Där kan barnen vara tills skolan börjar. Det är ett privat förtag som håller i verksamheten, och inga löner alls har betalats det här läsåret. Personalen byts ganska ofta. Det är olika hur länge de stannar innan de ger upp och inser att de inte kommer att få betalt. Men det fortsätter att hoppas.
Krisens Spanien.
En kompis har jobbat i två och en halv månad utan att ha fått lön.
Va! säger ni, varför slutar hon inte?!
För att hon inte bör lämna arbetet frivilligt. Gör hon det får hon ingen arbetslöshetsersättning. Inte heller får hon avgångsvederlaget som arbetsgivaren måste betala henne för de år hon har jobbat.
Butiken går dåligt, arbetsgivaren vill eller kan inte betala avgångsvederlaget, och låter tjejen jobba kvar. Och tjejen stannar och hoppas att hon får lön snart.
Så utnyttjas många, många arbetare i krisens Spanien.
Nikki berättade om en kompis till henne, som har pendlat till sitt jobb i en stad vid kusten. Sex månader utan lön nu.
Krisens Spanien.
I Jesús skola finns en slags förskoleverksamhet för barn vars föräldrar börjar jobba tidigt på morgonen. Där kan barnen vara tills skolan börjar. Det är ett privat förtag som håller i verksamheten, och inga löner alls har betalats det här läsåret. Personalen byts ganska ofta. Det är olika hur länge de stannar innan de ger upp och inser att de inte kommer att få betalt. Men det fortsätter att hoppas.
Krisens Spanien.
onsdag 26 mars 2014
Fråga om besök efter förlossning
Colombialiv berättar i en kommentar, att precis som i Spanien brukar hela släkten komma och hälsa på på sjukhuset efter förlossningen i Colombia, och hon undrar hur jag känner inför det.
Tja, det är inget jag tänker på direkt, det är en del av det hela. det gör mig ingenting. Låt dem komma. På vårt sjukhus har det dessutom införts en regel med max fyra besökare åt gången. En vakt finns som kontrollerar vilka som kommer in. Jag tror att det är bra. Rummen översvämmas annars av alla besökare som hälsar på de nyblivna föräldrarna. Efter förlossningen strömmar alla till, släktingar, vänner och bekanta besöker på sjukhuset, så man ligger inte där och vilar upp sig direkt.
Här har man vanan med medföljare på vanliga läkarbesök också, och ingen inlagd brukar lämnas ensam på sjukhuset.
När Jesús syster fick sin dotter satt hennes mamma och sov i fåtöljen hela natten då systerns man inte kunde vara med. Man lämnas inte ensam helt enkelt.
Vad jag däremot är lite bekymrad över kanske är hembesöken. I många fall nästan bosätter sig mamma eller svärmor hemma hos den nyblivna mamman för att hjälpa till. Med allt. Från att lära upp hur man tar hand om barnet, till att hjälpa de nya föräldrarna med hushållsarbetet och helt enkelt bara vara sällskap. Toppen egentligen, absolut, och jag ska nog inte uttala mig så här tidigt, jag vet ju inte hur det blir. Men hemma vill jag nog kunna vara ifred och vara själv. Jesús föräldrar är bra, de är respektfulla, så vill vi bli lämnade ensamma kommer de nog inte att insistera. Det är skönt.
Jag gissar att det här är anledningen till att svärmor frågade om vi ska göra iordning Fula Rummet nu och ställa in en säng som min moster kan sova i...
(Nej, det finns inga planer på påhälsning.)
Tja, det är inget jag tänker på direkt, det är en del av det hela. det gör mig ingenting. Låt dem komma. På vårt sjukhus har det dessutom införts en regel med max fyra besökare åt gången. En vakt finns som kontrollerar vilka som kommer in. Jag tror att det är bra. Rummen översvämmas annars av alla besökare som hälsar på de nyblivna föräldrarna. Efter förlossningen strömmar alla till, släktingar, vänner och bekanta besöker på sjukhuset, så man ligger inte där och vilar upp sig direkt.
Här har man vanan med medföljare på vanliga läkarbesök också, och ingen inlagd brukar lämnas ensam på sjukhuset.
När Jesús syster fick sin dotter satt hennes mamma och sov i fåtöljen hela natten då systerns man inte kunde vara med. Man lämnas inte ensam helt enkelt.
Vad jag däremot är lite bekymrad över kanske är hembesöken. I många fall nästan bosätter sig mamma eller svärmor hemma hos den nyblivna mamman för att hjälpa till. Med allt. Från att lära upp hur man tar hand om barnet, till att hjälpa de nya föräldrarna med hushållsarbetet och helt enkelt bara vara sällskap. Toppen egentligen, absolut, och jag ska nog inte uttala mig så här tidigt, jag vet ju inte hur det blir. Men hemma vill jag nog kunna vara ifred och vara själv. Jesús föräldrar är bra, de är respektfulla, så vill vi bli lämnade ensamma kommer de nog inte att insistera. Det är skönt.
Jag gissar att det här är anledningen till att svärmor frågade om vi ska göra iordning Fula Rummet nu och ställa in en säng som min moster kan sova i...
(Nej, det finns inga planer på påhälsning.)
tisdag 25 mars 2014
Ny dator!
Vilken kväll!
Vi har köpt dator!
En blank, svart en. Vad lätt den är, denna nya apparat jämfört med vår trasiga elvaåring.
Vi bar kartongen mellan oss medan vi gick genom stan. Stannade halvvägs och firade inköpet på Burger King.
Låter inte så glamoröst, jag vet, men det är så sällan vi äter där så det blir lite speciellt. Eller nåt.
Äh. Men vi stannade till där i alla fall.
Datorn är nu firad, hemma, ikopplad, och inom några dagar ska väl allt vara installerat, och då kommer bilder till bloggen igen!
Hurra!
Tack Ewe (matbloggare, tårtkonstnär, proffspysslare) för alla tips genom kommentarerna!
Jag har knappt tagit några bilder alls sedan den förra pajade. Har ju ingenstans att göra av dem.
Så jag har fortfarande inte tagit en enda magbild.
Absurt.
Vi har köpt dator!
En blank, svart en. Vad lätt den är, denna nya apparat jämfört med vår trasiga elvaåring.
Vi bar kartongen mellan oss medan vi gick genom stan. Stannade halvvägs och firade inköpet på Burger King.
Låter inte så glamoröst, jag vet, men det är så sällan vi äter där så det blir lite speciellt. Eller nåt.
Äh. Men vi stannade till där i alla fall.
Datorn är nu firad, hemma, ikopplad, och inom några dagar ska väl allt vara installerat, och då kommer bilder till bloggen igen!
Hurra!
Tack Ewe (matbloggare, tårtkonstnär, proffspysslare) för alla tips genom kommentarerna!
Jag har knappt tagit några bilder alls sedan den förra pajade. Har ju ingenstans att göra av dem.
Så jag har fortfarande inte tagit en enda magbild.
Absurt.
Sparkarna!
Det måste vara sparkar som jag kände igårkväll!
Satt lite håglös i soffan med middagssmörgås och Jesús och såg folk ta farväl av den avlidne Adolfo Suárez, Spaniens förste premiärminister efter Francos död, när jag kände något som liknade en kraftig bubbla i magen. Jag har känt det förut, men inte så kraftigt. Jag tittade ner, och kände ännu fler bubbelliknande rörelser.
- Jag tror att det är bebisen som rör på sig!
Ytterligare ett bubbeltryck. Lite obehagligt faktiskt. Och lite kul också. Och otäckt och spännande.
Jag höll handen mot magen, både för att försöka känna rörelserna på utsidan och för att hejda det obehagliga bubblet som kom inifrån.
- Herregud! Det måste vara barnet! Det här kan inte vara några gaser! Det är här, här på vänster sida, här nere! Så här känns det, sa jag och tryckte lite med tummen mot Jesús ben.
Jag var helt koncentrerad, men nu stillade det sig såpass att jag fortsatte på middagsmackan.
Sedan kom en så kraftig stöt att jag tjöt till och tappade tomatbiten på gaffeln. och började skratta av förskräckelsen.
- Den hör mig säkert nu!
- Du klämmer ungen, tänk på hur det såg ut på ultraljudet när du skrattade, skojade Jesús.
- Den rör sig visst mer när du sitter framtålutad sådär, fortsatte han, och det hade han rätt i och jag vågade inte sitta så mer utan lutade mig bakåt.
Bubbelrörelserna fortsatte, och nu när jag sitter och skriver känns det fortfarande då och då.
Häftigt.
Konstigt.
Och lite obehagligt.
Man kanske vänjer sig?
I dag går jag in i vecka 21.
Hur var det när ni började känna rörelserna?
Satt lite håglös i soffan med middagssmörgås och Jesús och såg folk ta farväl av den avlidne Adolfo Suárez, Spaniens förste premiärminister efter Francos död, när jag kände något som liknade en kraftig bubbla i magen. Jag har känt det förut, men inte så kraftigt. Jag tittade ner, och kände ännu fler bubbelliknande rörelser.
- Jag tror att det är bebisen som rör på sig!
Ytterligare ett bubbeltryck. Lite obehagligt faktiskt. Och lite kul också. Och otäckt och spännande.
Jag höll handen mot magen, både för att försöka känna rörelserna på utsidan och för att hejda det obehagliga bubblet som kom inifrån.
- Herregud! Det måste vara barnet! Det här kan inte vara några gaser! Det är här, här på vänster sida, här nere! Så här känns det, sa jag och tryckte lite med tummen mot Jesús ben.
Jag var helt koncentrerad, men nu stillade det sig såpass att jag fortsatte på middagsmackan.
Sedan kom en så kraftig stöt att jag tjöt till och tappade tomatbiten på gaffeln. och började skratta av förskräckelsen.
- Den hör mig säkert nu!
- Du klämmer ungen, tänk på hur det såg ut på ultraljudet när du skrattade, skojade Jesús.
- Den rör sig visst mer när du sitter framtålutad sådär, fortsatte han, och det hade han rätt i och jag vågade inte sitta så mer utan lutade mig bakåt.
Bubbelrörelserna fortsatte, och nu när jag sitter och skriver känns det fortfarande då och då.
Häftigt.
Konstigt.
Och lite obehagligt.
Man kanske vänjer sig?
I dag går jag in i vecka 21.
Hur var det när ni började känna rörelserna?
måndag 24 mars 2014
Hundarna
På söndagseftermiddagen åkte Sverigebesökarna hemåt och Jesús på kör-rep, och efter det köpte vi en påse salta, rostade solrosfrön och tog bilen till Castilleja de Guzman där vi tittade på den vackra utsikten med gröna kullar och det vita Sevilla lite längre bort. Och bergen i Grazalema som en hög skugga i horisonten.
Vi stod uppe på en kulle och njöt av allt, och tittade bort mot en annan kulle, den som Jesús egentligen ville till. En brant kulle med utsiktsplats. På den och de andra kullarna bodde människor redan för 5 000 år sedan och Sevilla var en våtmark, en grund, stor sjö. Nu finns mängder av fynd från den tiden i markerna och en del har hamnat på det arkeologiska museet i Sevilla.
Men hur sjutton tar man sig med bil till kullen med utsiktsplatsen?
Just då kom en man med två hundar förbi. Ett par stora, vackra lurviga hundar.
- Ursäkta, sa Jesús och inledde ett samtal.
Mannen visste precis hur man skulle ta sig till den tilltänkta kullen och började förklara. Det märktes att han hörde hemma här, han visste precis, och upprepade vägen flera gånger för att J inte skulle glömma.
Ja, det var till J han pratade. Jag var nämligen inte alls uppmärksam. Inte på samtalet i alla fall.
För i samma sekund som mannen vände ryggen åt hundarna hoppade den enda hunden upp på den andra, och de började, tja, para sig.
Jädrans vad de var igång. Och mannen märkte ingenting, han pratade med Jesús, och Jesús verkade inte heller märka något. Det var bara jag som var vänd mot vovvarna.
Jag blev full i skratt av situationen. Försökte vända mig bort, titta på utsikten, käka solrosfrön, inte titta på hundarna som bara fortsatte, och då och då åkte mungiporna upp och ett litet frustande skratt slapp ut.
Mannen verkade aldrig sluta prata, och hundarna fortsatte med sitt. Jag höll på att explodera när en hund gav till ett skall och J och mannen vände sig samtidigt mot dem och trodde att de råkat i slagsmål där de nu stod och gläfste mot varandra. Mannen lyfte upp hanhunden och höll honom medan han pratade färdigt, och den där hanhunden, ja, han var fortfarande... spänd.
Jag höll inne skrattet så länge det gick för att mannen inte skulle höra där han var på väg bort med sina hundar, men det rann ut som tårar längs kinderna och till slut tjöt jag av skratt efter den konstiga situationen.
Vi fortsatte promenaden och konstaterade att Castilleja de Guzman verkar vara ett riktigt mysigt ställe att bo på.
Vi stod uppe på en kulle och njöt av allt, och tittade bort mot en annan kulle, den som Jesús egentligen ville till. En brant kulle med utsiktsplats. På den och de andra kullarna bodde människor redan för 5 000 år sedan och Sevilla var en våtmark, en grund, stor sjö. Nu finns mängder av fynd från den tiden i markerna och en del har hamnat på det arkeologiska museet i Sevilla.
Men hur sjutton tar man sig med bil till kullen med utsiktsplatsen?
Just då kom en man med två hundar förbi. Ett par stora, vackra lurviga hundar.
- Ursäkta, sa Jesús och inledde ett samtal.
Mannen visste precis hur man skulle ta sig till den tilltänkta kullen och började förklara. Det märktes att han hörde hemma här, han visste precis, och upprepade vägen flera gånger för att J inte skulle glömma.
Ja, det var till J han pratade. Jag var nämligen inte alls uppmärksam. Inte på samtalet i alla fall.
För i samma sekund som mannen vände ryggen åt hundarna hoppade den enda hunden upp på den andra, och de började, tja, para sig.
Jädrans vad de var igång. Och mannen märkte ingenting, han pratade med Jesús, och Jesús verkade inte heller märka något. Det var bara jag som var vänd mot vovvarna.
Jag blev full i skratt av situationen. Försökte vända mig bort, titta på utsikten, käka solrosfrön, inte titta på hundarna som bara fortsatte, och då och då åkte mungiporna upp och ett litet frustande skratt slapp ut.
Mannen verkade aldrig sluta prata, och hundarna fortsatte med sitt. Jag höll på att explodera när en hund gav till ett skall och J och mannen vände sig samtidigt mot dem och trodde att de råkat i slagsmål där de nu stod och gläfste mot varandra. Mannen lyfte upp hanhunden och höll honom medan han pratade färdigt, och den där hanhunden, ja, han var fortfarande... spänd.
Jag höll inne skrattet så länge det gick för att mannen inte skulle höra där han var på väg bort med sina hundar, men det rann ut som tårar längs kinderna och till slut tjöt jag av skratt efter den konstiga situationen.
Vi fortsatte promenaden och konstaterade att Castilleja de Guzman verkar vara ett riktigt mysigt ställe att bo på.
lördag 22 mars 2014
Det onda ultraljudet i v 20
I går hade jag tid för ultraljud i vecka 20.
Innan dess provtagning. Tur att det gick att ta samma morgon så att Jesús kunde följa med, han hade redan fått ledigt.
Blodprovet gick fantastiskt bra. Det har aldrig gått så lätt, inte sedan jag fick fobin i alla fall. Häpnadsväckande.
Ultraljudet var värre.
Inga problem på det sättet, bebisen mår bra och det är det viktiga. Men fy sjutton vad ont det gjorde. Hon tryckte så hårt med den där apparaten och det på ett par ställen på magen som ofta gör ont numera, vet inte varför. Usch. Jag fick hålla mig fast i den där britsen och stirra i taket och försöka ligga stilla, men ajajaj, vad ont det gjorde. Och vad länge hon höll på!
Hellre tre blodprov till istället för ett sådant ultraljud!
Men som sagt, bebisen mår bra och det är det viktiga. 375 gram nu minsann!
Innan dess provtagning. Tur att det gick att ta samma morgon så att Jesús kunde följa med, han hade redan fått ledigt.
Blodprovet gick fantastiskt bra. Det har aldrig gått så lätt, inte sedan jag fick fobin i alla fall. Häpnadsväckande.
Ultraljudet var värre.
Inga problem på det sättet, bebisen mår bra och det är det viktiga. Men fy sjutton vad ont det gjorde. Hon tryckte så hårt med den där apparaten och det på ett par ställen på magen som ofta gör ont numera, vet inte varför. Usch. Jag fick hålla mig fast i den där britsen och stirra i taket och försöka ligga stilla, men ajajaj, vad ont det gjorde. Och vad länge hon höll på!
Hellre tre blodprov till istället för ett sådant ultraljud!
Men som sagt, bebisen mår bra och det är det viktiga. 375 gram nu minsann!
fredag 21 mars 2014
Hur känns bebisens sparkar?
Min vän sa alldeles i början, att reda mycket tidigt kan man känna bebisens röelser inne i magen. Som en liten fjärilsvinge.
Jag väntade vecka efter vecka, men kände ingen fjärilsvinge.
Jag läste i Katarina Janouchs bok att rörselserna kan kännas som en fjärilsvinge eller en fiskstjärt.
Jag kände efter, vecka efter vecka, men kände ingenting.
Katerina Janouch sa ockås att röreslerna kan förväxlas med gaser i magen.
Jag tänkte: En liten varelse på fem centimeter som rör sig hela tiden inuti min magen, hur är det möjligt att jag inte känner det?
Nu tänker jag: En liten människa på drygt en och en halv decimeter, som sugen på tummen, känner på navesträngen, som sparkar och rör sig, hur är det MÖJLIGT att jag inte känner det!??
Katerina Janouch säger att de flesta förstagångsgravida känner de första sparkarna i vecka 19-20. Jag är några dagar in i vecka 20 och börjar undra om jag verkligen är gravid. Har ju inte mått illa, inte drabbats av trötthet, inga cravings. känner inga sparkar. Det enda som egentligen tyder på en graviditet hittills är den stora, runda magen.
Jag känner efter och känner efter. Hur ska sparkarna kännas egenligen? Om något känns därinne vet jag inte om det är fostret eller något annat.
För några dagar sedan tyckte jag att jag kände något, men det verkar som om det bara var pipen som rörde sig ovanpå min mage. Häomnatten tyckte jag också att ja gkände något, som ett litet lätt tryck med en tumme, inifrån, men så vagt att det kanske bara var någon luftbubbla därinne. Obehagligt var det också, så jag hoppas att det inte var barnet. Jag har ju 20 veckor kvar...
Jag väntade vecka efter vecka, men kände ingen fjärilsvinge.
Jag läste i Katarina Janouchs bok att rörselserna kan kännas som en fjärilsvinge eller en fiskstjärt.
Jag kände efter, vecka efter vecka, men kände ingenting.
Katerina Janouch sa ockås att röreslerna kan förväxlas med gaser i magen.
Jag tänkte: En liten varelse på fem centimeter som rör sig hela tiden inuti min magen, hur är det möjligt att jag inte känner det?
Nu tänker jag: En liten människa på drygt en och en halv decimeter, som sugen på tummen, känner på navesträngen, som sparkar och rör sig, hur är det MÖJLIGT att jag inte känner det!??
Katerina Janouch säger att de flesta förstagångsgravida känner de första sparkarna i vecka 19-20. Jag är några dagar in i vecka 20 och börjar undra om jag verkligen är gravid. Har ju inte mått illa, inte drabbats av trötthet, inga cravings. känner inga sparkar. Det enda som egentligen tyder på en graviditet hittills är den stora, runda magen.
Jag känner efter och känner efter. Hur ska sparkarna kännas egenligen? Om något känns därinne vet jag inte om det är fostret eller något annat.
För några dagar sedan tyckte jag att jag kände något, men det verkar som om det bara var pipen som rörde sig ovanpå min mage. Häomnatten tyckte jag också att ja gkände något, som ett litet lätt tryck med en tumme, inifrån, men så vagt att det kanske bara var någon luftbubbla därinne. Obehagligt var det också, så jag hoppas att det inte var barnet. Jag har ju 20 veckor kvar...
torsdag 20 mars 2014
I dag kl 17.57 börjar våren
Nu är det nedäkning!
Änligen är våren på väg!
Exakt klockan 17.57 i dag, torsdagen den 20 mars, infaller den!
Det här är Spanien. Glöm svenskarnas lummiga våryttringar.
"Förändring i luften"
"Grönska"
"Blommor"
"Fågelsång"
"Temperaturskillnad"
"Stämning"
"Känsla"
"Sol"
Nej, här räknas inte sådant.Fram tills nu har man inte kunnat prata vår med spanjorerna, för då har man fått till svar att våren, den infaller först den 20 mars.
Våra besökare har lagt märke till att spanjorer fortfarande går i tjocka kläder, trots att temperaturen går uppåt 24 grader mitt på dagen. Det är bara turister som går riktigt lättklädda.
Jag tror att dels beror det på att många turister har åkt direkt från ett mycket kallare land och tycker att det här är jättevarmt. Sommarvarmt. Men sedan måste det vara något kulturellt också. Eftersom det bara är mars, och faktiskt vinter, går man klädd så här. I tjockare kläder.
Jag blev rejält utstirrad en gång för några år sedan, när jag gick ut en riktigt varm dag i en sval, skön klänning, eftersom det fortfarande var relativt tidigt på våren för sådana plagg. Att det var mycket varmt spelade ingen roll, det var för tidigt för somarkläder...
Änligen är våren på väg!
Exakt klockan 17.57 i dag, torsdagen den 20 mars, infaller den!
Det här är Spanien. Glöm svenskarnas lummiga våryttringar.
"Förändring i luften"
"Grönska"
"Blommor"
"Fågelsång"
"Temperaturskillnad"
"Stämning"
"Känsla"
"Sol"
Nej, här räknas inte sådant.Fram tills nu har man inte kunnat prata vår med spanjorerna, för då har man fått till svar att våren, den infaller först den 20 mars.
Våra besökare har lagt märke till att spanjorer fortfarande går i tjocka kläder, trots att temperaturen går uppåt 24 grader mitt på dagen. Det är bara turister som går riktigt lättklädda.
Jag tror att dels beror det på att många turister har åkt direkt från ett mycket kallare land och tycker att det här är jättevarmt. Sommarvarmt. Men sedan måste det vara något kulturellt också. Eftersom det bara är mars, och faktiskt vinter, går man klädd så här. I tjockare kläder.
Jag blev rejält utstirrad en gång för några år sedan, när jag gick ut en riktigt varm dag i en sval, skön klänning, eftersom det fortfarande var relativt tidigt på våren för sådana plagg. Att det var mycket varmt spelade ingen roll, det var för tidigt för somarkläder...
tisdag 18 mars 2014
Sverige-besök
Hej gänget!
Det blir sporadiskt med inlägg den här veckan, eftersom vi har Sverige-besök!
Morbror B och hans fru är här.
Lustigt nog är egentligen det enda som vi har planerat för veckan vad de ska äta, för att de ska hinna provsmaka så mycket som möjligt.
De har en fantastisk tur med vädret. Det är varmt, 22-24 grader och apelsinträden blommar.
Idag går jag in i vecka 20.
Det blir sporadiskt med inlägg den här veckan, eftersom vi har Sverige-besök!
Morbror B och hans fru är här.
Lustigt nog är egentligen det enda som vi har planerat för veckan vad de ska äta, för att de ska hinna provsmaka så mycket som möjligt.
De har en fantastisk tur med vädret. Det är varmt, 22-24 grader och apelsinträden blommar.
Idag går jag in i vecka 20.
måndag 17 mars 2014
Helgen som gick
Helgen ja.
Databutiken på lördag förmiddag var ingen kul historia, och inte blev det bättre på eftermiddagen.
Jesús fick ett tråkigt telefonsamtal precis när vi kom hem, mamman till en av hans elever hade plötsligt avlidit, så vi åkte dit. En kollega till Jesús hade tagit sig an de två minsta barnen under dagen, de var hos henne och lekte med hennes barn, och vi var där några timmar innan vi följde med dem hem. Hemma hos pappan och de äldre syskonen hade det inte varit en lugn stund. Vänner och bekanta hade kommit och gått hela dagen, tagit med sig mat och suttit med. Man gör så i Spanien, man lämnar inte de sörjande ensamma. Släktingar var på väg från utlandet, den första skulle komma när som helst.
På söndagen var det storstädning. Alltså riktig storstädning. Det känns underbart efteråt, jag går runt och tittar och luktar och njuter. Det är bara Fula Rummet kvar, och invändigt i skåpen. Men wow, vad bra det blev.
Tycker jag, men gravidmagen är inte glad. Det blev kanske för mycket städning, för nu gör den ont så fort jag rör mig. Aj.
Kul var att Nikki var här på lunch efter jobbet. Jesús hade lagat vegetariskt (himmelskt god rätt med brysselkål, ärtor, brytbönor, potatis, lök och tomat som tillagats länge) så det passade ju bra. Dessutom hade Nikki paket som väntade.
De kom för några dagar sedan, och jag hade redan glömt att de skulle skickas till mig istället för till henne, så jag blev väldigt förvånad när de kom. Två stora, rätt tunga paket. Jag väntade inte post. Vad är det här, tänkte jag, böcker kanske? Hoppas, hoppas... Men jag kunde inte begripa vem som hade skickat paketen. Avsändaren var en dansk. Jag känner ingen från Danmark. Jag öppnade och fattade ingenting av innehållet. Hann få upp paket nummer två i letan efter lapp eller brev som kunde ge mig en ledtråd innan jag kom på att de inte var till mig. Hahaha!
Det var inget privat, så oroa er inte.
Databutiken på lördag förmiddag var ingen kul historia, och inte blev det bättre på eftermiddagen.
Jesús fick ett tråkigt telefonsamtal precis när vi kom hem, mamman till en av hans elever hade plötsligt avlidit, så vi åkte dit. En kollega till Jesús hade tagit sig an de två minsta barnen under dagen, de var hos henne och lekte med hennes barn, och vi var där några timmar innan vi följde med dem hem. Hemma hos pappan och de äldre syskonen hade det inte varit en lugn stund. Vänner och bekanta hade kommit och gått hela dagen, tagit med sig mat och suttit med. Man gör så i Spanien, man lämnar inte de sörjande ensamma. Släktingar var på väg från utlandet, den första skulle komma när som helst.
På söndagen var det storstädning. Alltså riktig storstädning. Det känns underbart efteråt, jag går runt och tittar och luktar och njuter. Det är bara Fula Rummet kvar, och invändigt i skåpen. Men wow, vad bra det blev.
Tycker jag, men gravidmagen är inte glad. Det blev kanske för mycket städning, för nu gör den ont så fort jag rör mig. Aj.
Kul var att Nikki var här på lunch efter jobbet. Jesús hade lagat vegetariskt (himmelskt god rätt med brysselkål, ärtor, brytbönor, potatis, lök och tomat som tillagats länge) så det passade ju bra. Dessutom hade Nikki paket som väntade.
De kom för några dagar sedan, och jag hade redan glömt att de skulle skickas till mig istället för till henne, så jag blev väldigt förvånad när de kom. Två stora, rätt tunga paket. Jag väntade inte post. Vad är det här, tänkte jag, böcker kanske? Hoppas, hoppas... Men jag kunde inte begripa vem som hade skickat paketen. Avsändaren var en dansk. Jag känner ingen från Danmark. Jag öppnade och fattade ingenting av innehållet. Hann få upp paket nummer två i letan efter lapp eller brev som kunde ge mig en ledtråd innan jag kom på att de inte var till mig. Hahaha!
Det var inget privat, så oroa er inte.
lördag 15 mars 2014
Dataspråk
Dataexperten som hittade felet i vår dator (en lös grej) rekommenderade en butik för att köpa en ny.
Vi åkte dit.
Fast när vi gick in genom dörren såg det ut som en verkstad.
- Vi skulle vilja kolla på en dator, sa Jesús
- Va?
- Dator... Kan ni visa oss någon?
Därefter förstod vi att här går man inte in för att kolla på datorer. Man kommer förberedd efter att ha läst på hemsidan, sedan går man in och beställer så tar de hem en. Eller, som de två ägarna föredrar, så bygger de ihop en dator åt en, och man beställer bara lösa delar.
(Jag visste inte att man kunde det.)
Och de började förklara. och ge exempel.
Jag tror inte att jag hade fattat mer om de hade pratat svenska. Jesús var nollställd.
De jämförde, visade på hemsidan, i listor, priser, märken av olika datadelar, vad det nu var för något. jag uppfattade ordet grafikkort, men vet inte vad man har det till. De pratade om att man kan få en liten dator istället för en stor, men jag vet inte vad det innebär. Är en sådan sämre?
Jag sa vad vi behövde datorn till och undrade vad det billigaste alternativet skulle vara.
Efter tio minuters förklarande och jämförelser visade det sig vara 50 euro över vår maxbudget. Ungefär samma pris som de färdigmonterade, billigaste datorerna.
Jag fattar ingenting. Tänker att det är som vanligt, man får vad man betalar för. Men även den billigaste datorn borde väl vara bättre än vår gamla som var elva år innan den dog? Eller?
Vi har inte kommit närmare Ny Dator.
Så magbilder och andra bilder till bloggen dröjer ett tag till...
Vi åkte dit.
Fast när vi gick in genom dörren såg det ut som en verkstad.
- Vi skulle vilja kolla på en dator, sa Jesús
- Va?
- Dator... Kan ni visa oss någon?
Därefter förstod vi att här går man inte in för att kolla på datorer. Man kommer förberedd efter att ha läst på hemsidan, sedan går man in och beställer så tar de hem en. Eller, som de två ägarna föredrar, så bygger de ihop en dator åt en, och man beställer bara lösa delar.
(Jag visste inte att man kunde det.)
Och de började förklara. och ge exempel.
Jag tror inte att jag hade fattat mer om de hade pratat svenska. Jesús var nollställd.
De jämförde, visade på hemsidan, i listor, priser, märken av olika datadelar, vad det nu var för något. jag uppfattade ordet grafikkort, men vet inte vad man har det till. De pratade om att man kan få en liten dator istället för en stor, men jag vet inte vad det innebär. Är en sådan sämre?
Jag sa vad vi behövde datorn till och undrade vad det billigaste alternativet skulle vara.
Efter tio minuters förklarande och jämförelser visade det sig vara 50 euro över vår maxbudget. Ungefär samma pris som de färdigmonterade, billigaste datorerna.
Jag fattar ingenting. Tänker att det är som vanligt, man får vad man betalar för. Men även den billigaste datorn borde väl vara bättre än vår gamla som var elva år innan den dog? Eller?
Vi har inte kommit närmare Ny Dator.
Så magbilder och andra bilder till bloggen dröjer ett tag till...
fredag 14 mars 2014
Det var inte mig hon menade...
Vänlig gammal tant på bussen: -Sätt dig här!
Jag (glad,tacksam och överraskad): -Tack!
(Tänker att nu är magen så stor att jag blir erbjuden sittplats på bussen, så bra, de där fyra platserna längst fram är avsedda för gravida och gamla men jag vågar aldrig sätta mig där.)
Vänliga tanten, förvånat: -Hm... Jag menade min syster...
Ser mig omkring. En annan äldre tant tittar på mig från sätet på andra sidan mittgången.
Jag: -Jaha... Men då sätter jag mig där istället.
Det är nämligen ytterligare ett av de här pensionärs- och gravidsätena som är ledigt.
Känner mig dum och full i skratt resten av färden, som inte är lång, tack och lov.
Jag (glad,tacksam och överraskad): -Tack!
(Tänker att nu är magen så stor att jag blir erbjuden sittplats på bussen, så bra, de där fyra platserna längst fram är avsedda för gravida och gamla men jag vågar aldrig sätta mig där.)
Vänliga tanten, förvånat: -Hm... Jag menade min syster...
Ser mig omkring. En annan äldre tant tittar på mig från sätet på andra sidan mittgången.
Jag: -Jaha... Men då sätter jag mig där istället.
Det är nämligen ytterligare ett av de här pensionärs- och gravidsätena som är ledigt.
Känner mig dum och full i skratt resten av färden, som inte är lång, tack och lov.
Jag och min spanjor
Och apropå gårdagens inlägg, att Jesús, den stackarn, får ta emot mitt tröttsamma tjat om gravidmage.
Det är det man har en partner till, eller hur? Någon som får ta emot allt?
Det är Jesús som får ta emot allt mitt prat som jag inte säger till någon annan. Nej, jag är inte särskilt pratig av mig.
Och jag är ingen fysisk person. Ni vet vad jag menar. Att ta i folk. Jag vet inte hur man gör. Inte så att jag brukar besväras av om någon rör vid mig (särskilt inte om det handlar om kindpussar med skäggiga spanjorer, något som händer allt för sällan, de flesta är rakade), men själv, nej, jag vet inte hur man gör. Så då blir det Jesús som får ta emot.
Han kallar mig för bläckfisken.
Jag tar i honom hela tiden. Hudkontakt, kroppskontakt. Pillar med någon fin korkskruvslock. Och när vi sover vägrar jag låta honom ligga själv, sover han på "fel" sida ser jag till att ha ryggkontakt, annars hans armar runt mig.
Men man ska vara försiktig med vad man öser över på den andre.
Orättvist dåligt humör, till exempel. Det är sådant man ska vara försiktig med.
Eller vad säger ni?
Det är det man har en partner till, eller hur? Någon som får ta emot allt?
Det är Jesús som får ta emot allt mitt prat som jag inte säger till någon annan. Nej, jag är inte särskilt pratig av mig.
Och jag är ingen fysisk person. Ni vet vad jag menar. Att ta i folk. Jag vet inte hur man gör. Inte så att jag brukar besväras av om någon rör vid mig (särskilt inte om det handlar om kindpussar med skäggiga spanjorer, något som händer allt för sällan, de flesta är rakade), men själv, nej, jag vet inte hur man gör. Så då blir det Jesús som får ta emot.
Han kallar mig för bläckfisken.
Jag tar i honom hela tiden. Hudkontakt, kroppskontakt. Pillar med någon fin korkskruvslock. Och när vi sover vägrar jag låta honom ligga själv, sover han på "fel" sida ser jag till att ha ryggkontakt, annars hans armar runt mig.
Men man ska vara försiktig med vad man öser över på den andre.
Orättvist dåligt humör, till exempel. Det är sådant man ska vara försiktig med.
Eller vad säger ni?
torsdag 13 mars 2014
Kvälssplan: ny dator
Planen för i kväll: köpa ny dator.
Situationen är ohållbar.
Den gamla är utdömd.
Den här lilla reserven, som vi fick av någon som skulle slänga den, är hopplös. Någon fläkt i den är sönder och den är fruktansvärt långsam. Samt hänger sig ett par gånger i timmen, så en omstart behövs.
Dessutom har den själv börjat översätta svenska texter, både sådant som jag skriver och läser, till spanska. Mycket irriterande.
Så nu håller vi tummarna för att vi ska hitta en billig ny!
Situationen är ohållbar.
Den gamla är utdömd.
Den här lilla reserven, som vi fick av någon som skulle slänga den, är hopplös. Någon fläkt i den är sönder och den är fruktansvärt långsam. Samt hänger sig ett par gånger i timmen, så en omstart behövs.
Dessutom har den själv börjat översätta svenska texter, både sådant som jag skriver och läser, till spanska. Mycket irriterande.
Så nu håller vi tummarna för att vi ska hitta en billig ny!
Min otroligt fascinerande mage
Jag är helt fascinerad av min mage.
Plötsligt började den växa som bara sjutton och blev till en rejäl bula väldigt snabbt.
- Ser jag gravid ut? frågar jag Jesús när vi sitter i soffan.
När vi står i köket.
I hissen.
I bilen.
När vi handlar.
På väg till hans föräldrar.
Innan Ernesto kommer.
När vi lägger oss.
När han ska iväg till kören.
När vi slänger sopor.
När jag skär tomater.
När han hänger tvätt.
När vi ska äta.
När han sitter på toaletten.
Måste vara tröttsamt, men Jesús är en uthållig man. Jag frågar ju hela tiden.
- Ser jag gravid ut?
Och då måste han svara Ja med stor övertygelse och gärna med någon mer kommentar om magen, och det gör han, för jag SER verkligen gravid ut!
- Man ser att det är en gravidmage och inte en chokladmage, eller hur? fortsätter jag.
- Vill du känna på den? Känns den hård? Kolla, nu går den ända upp till brösten! Vad konstigt! Undrar varför? Bebisen ligger ju där nere? Väl?
Jag kan inte sluta, min egen mage är det mest spännande jag har sett i hela mitt liv.
Jag stirrar på den varenda gång jag går förbi hallspegeln, och badrumsspegeln, och jag kollar i skyltfönstrens speglingar och i skuggan på marken.
Med andra ord: jag har blivit knäpp.
Jag lider inte av det, men hoppas att det här knäppstadiet snart går över, för Jesús skull.
Plötsligt började den växa som bara sjutton och blev till en rejäl bula väldigt snabbt.
- Ser jag gravid ut? frågar jag Jesús när vi sitter i soffan.
När vi står i köket.
I hissen.
I bilen.
När vi handlar.
På väg till hans föräldrar.
Innan Ernesto kommer.
När vi lägger oss.
När han ska iväg till kören.
När vi slänger sopor.
När jag skär tomater.
När han hänger tvätt.
När vi ska äta.
När han sitter på toaletten.
Måste vara tröttsamt, men Jesús är en uthållig man. Jag frågar ju hela tiden.
- Ser jag gravid ut?
Och då måste han svara Ja med stor övertygelse och gärna med någon mer kommentar om magen, och det gör han, för jag SER verkligen gravid ut!
- Man ser att det är en gravidmage och inte en chokladmage, eller hur? fortsätter jag.
- Vill du känna på den? Känns den hård? Kolla, nu går den ända upp till brösten! Vad konstigt! Undrar varför? Bebisen ligger ju där nere? Väl?
Jag kan inte sluta, min egen mage är det mest spännande jag har sett i hela mitt liv.
Jag stirrar på den varenda gång jag går förbi hallspegeln, och badrumsspegeln, och jag kollar i skyltfönstrens speglingar och i skuggan på marken.
Med andra ord: jag har blivit knäpp.
Jag lider inte av det, men hoppas att det här knäppstadiet snart går över, för Jesús skull.
onsdag 12 mars 2014
Blomkål och kakdeg
Jag har kokat hela det stora blomkålshuvudet till morgondagens lunch (ska tillagas i stekpanna med olivolja, vitlök och paprikapulver och ätas med kycklingfilé), men jag kan inte låta bli att gå och nalla av blomkålen där den kallnar i durkslaget! Åh, så gott det är med blomkål!
(Måtte han komma hem snart så vi kan äta middag, jag kan inte hejda mig, det kommer inte att räcka till i morgon.)
Jesús är het oförstående till hur någon kan äta blomkål, bara så där. Utan vinägrett, utan... tja, han menar att blomkål ska ingå i en maträtt, som ingrediens.
Han tror att det här är en gravidgrej, att jag äter blomkål som den är. Det är det inte (längre).
Han är lika oförstående som för hur någon kan äta smet och kakdeg. Rått ägg? Blandat med mjöl och socker??? Jesús tycker att det är äckligt. Förmodligen för att han aldrig har bakat, eller att ingen i hans familj har bakat. Man bakar liksom inte i Spanien.
(Måtte han komma hem snart så vi kan äta middag, jag kan inte hejda mig, det kommer inte att räcka till i morgon.)
Jesús är het oförstående till hur någon kan äta blomkål, bara så där. Utan vinägrett, utan... tja, han menar att blomkål ska ingå i en maträtt, som ingrediens.
Han tror att det här är en gravidgrej, att jag äter blomkål som den är. Det är det inte (längre).
Han är lika oförstående som för hur någon kan äta smet och kakdeg. Rått ägg? Blandat med mjöl och socker??? Jesús tycker att det är äckligt. Förmodligen för att han aldrig har bakat, eller att ingen i hans familj har bakat. Man bakar liksom inte i Spanien.
Pipen drömmer
Pipen sover.
Det rycker i tassar och morrhår. Svansen fladdrar och ett långt gnyede i olika tonarter hörs från honom.
- Titta vad gulligt. Pipen drömmer, säger jag till Jesús.
- Haha, man kan undra vad han drömmer när han gör sådär!
- Han kanske drömmer att han jagar någonting.
- Vad då? Han är ju en innekatt och har alltid varit det. Vad kan han drömma om? Att hans springer till köket när han hör en yoghurtförpackning öppnas? Att du attackerar honom bakom dörren? Att han tittar på duvor utanför fönstret? Att jag byter sand i kattlådan? Han sover ju mest på sin kudde ändå.
Vad brukar katter drömma om? Någon som vet?
Det rycker i tassar och morrhår. Svansen fladdrar och ett långt gnyede i olika tonarter hörs från honom.
- Titta vad gulligt. Pipen drömmer, säger jag till Jesús.
- Haha, man kan undra vad han drömmer när han gör sådär!
- Han kanske drömmer att han jagar någonting.
- Vad då? Han är ju en innekatt och har alltid varit det. Vad kan han drömma om? Att hans springer till köket när han hör en yoghurtförpackning öppnas? Att du attackerar honom bakom dörren? Att han tittar på duvor utanför fönstret? Att jag byter sand i kattlådan? Han sover ju mest på sin kudde ändå.
Vad brukar katter drömma om? Någon som vet?
Ett missfall
Samtidigt som hon var glad över beskedet, det var planerat, satte en väldig rädsla och oro in. Var det rätt? Hade de gjort rätt? Ville hon verkligen det här? Skulle de kunna ta hand om ett barn? Ville de verkligen ha ett?
Precis som jag.
Men lika rädd som jag var över vad som höll på att hända, lika rädd var jag för att något skulle gå fel.
Inte hon. Den tanken passerade aldrig hennes huvud.
Medan jag tittade efter blod vid varenda toalettbesök firade hon beskedet med alla hon kände.
Av ren tur har fortfarande inget hänt mitt lilla liv.
Av ren otur hände något med hennes.
Hon ringde och grät i telefonen.
Jag tar tunnelbanan till ändhållplatsen. Vi är inte nära vänner men hon behöver alla vänner hon har nu. Hon måste ut från lägenheten med pojkvännen och hans mamma, träffa sina egna som bryr sig mycket om henne.
Jag står med en påse nybakade bullar i handen och försöker täcka magen med jackan. Det går inte, den går inte att dölja längre.
Tänk om jag gör det värre och får henne att må sämre. Så här skulle hon också ha sett ut om ett par månader, men det blev inte så.
Precis som jag.
Men lika rädd som jag var över vad som höll på att hända, lika rädd var jag för att något skulle gå fel.
Inte hon. Den tanken passerade aldrig hennes huvud.
Medan jag tittade efter blod vid varenda toalettbesök firade hon beskedet med alla hon kände.
Av ren tur har fortfarande inget hänt mitt lilla liv.
Av ren otur hände något med hennes.
Hon ringde och grät i telefonen.
Jag tar tunnelbanan till ändhållplatsen. Vi är inte nära vänner men hon behöver alla vänner hon har nu. Hon måste ut från lägenheten med pojkvännen och hans mamma, träffa sina egna som bryr sig mycket om henne.
Jag står med en påse nybakade bullar i handen och försöker täcka magen med jackan. Det går inte, den går inte att dölja längre.
Tänk om jag gör det värre och får henne att må sämre. Så här skulle hon också ha sett ut om ett par månader, men det blev inte så.
tisdag 11 mars 2014
Kudde som stöd för magen
Jag fick tipset att sova med en kudde som stöd för magen.
Det där med att sova med en kudde har jag läst om, långt innan det blev aktuellt, men fattade nog inte vad kudden skulle vara bra för, och det är ingenting som jag har tänkt på nu.
Jag sover helst på sidan, men varje gång jag har vänt mig har det gjort ont och jag har vaknat många gånger. Ett par gånger av en vidrig kramp i magen, så ond att jag inte kunnat andas.
I natt provade jag alltså kudden och försökte kila in den under magen, och jag vet inte om det var så jag skulle göra, men jag har sovit gott nästan hela natten.
Så skönt.
Drömde om förlossningen. Den var helt smärtfri, barnet bara gled ut, så smidigt. Ta den, sa jag stressat till Jesús, för ungen höll på att glida ner på golvet. Det blev förresten två pojkar, tvillingar, vilket kändes konstigt eftersom vi bara sett ett barn på ultraljuden.
Äsch, jag vet, det är urtråkigt att höra om andras drömmar.
Det där med att sova med en kudde har jag läst om, långt innan det blev aktuellt, men fattade nog inte vad kudden skulle vara bra för, och det är ingenting som jag har tänkt på nu.
Jag sover helst på sidan, men varje gång jag har vänt mig har det gjort ont och jag har vaknat många gånger. Ett par gånger av en vidrig kramp i magen, så ond att jag inte kunnat andas.
I natt provade jag alltså kudden och försökte kila in den under magen, och jag vet inte om det var så jag skulle göra, men jag har sovit gott nästan hela natten.
Så skönt.
Drömde om förlossningen. Den var helt smärtfri, barnet bara gled ut, så smidigt. Ta den, sa jag stressat till Jesús, för ungen höll på att glida ner på golvet. Det blev förresten två pojkar, tvillingar, vilket kändes konstigt eftersom vi bara sett ett barn på ultraljuden.
Äsch, jag vet, det är urtråkigt att höra om andras drömmar.
Tio år efter bombdådet
Idag är det tio år sedan bombdåden i Madrid, då 191 personer dog och nästan 2 000 skadades.
Ryggsäckar med sprängmedel placerades ut i fyra olika pendeltåg som anlände vid olika stationer, mitt i morgonens rusningstrafik, med syfte att göra största möjliga skada.
Regeringspartiet gick genast ut med att det var Spaniens egen terroristgrupp ETA som stod bakom handlingen.
ETA nekade och sa att de inte hade någonting med bombdåden att göra, och allt pekade på att de hade rätt. (ETA dödade politiker och poliser i politiskt syfte och berättade alltid i teve vad de hade gjort och varför).
Det visade sig stämma.
Bombdådet var en hämdaktion från al-Qaida efter Spaniens invasion i Irak.
Spanien, liksom USA och England, blev varnade för repressalier.
Dagen 11 mars var väl vald. Bara några dagar därefter skulle val hållas i Spanien.
Opinionsundersökningarna pekade mot att Partido Populars högerregering skulle få fortsätta i ytterligare fyra år, och så hade det nog blivit om det inte vore för bomberna. Spanjorerna såg vad invasionen hade lett till, och att regeringen dessutom gick ut med falsk information om vem som stod bakom gjorde inte saken bättre (politiker och journalister på högertidningar som El Mundo och ABC gjorde allt för att det skulle verka som om ETA stod bakom, och det skylldes till och med på socialistpartiet.)
Trots att de skyldiga al-Qaida-medlemmarna togs fast strax därefter (de som inte begick självmord) och erkände, fortsatte högerpartiet och dess medlemmar att skylla på ETA, och en av dem jag själv pratat med om bombdådet, en chef jag hade, sa att det var ren lögn att bomberna hade något att göra med al-Qaida. Det sa han efter att domarna mot de skyldiga hade fallit.
Partido Populars medlemmar är trogna.
Ryggsäckar med sprängmedel placerades ut i fyra olika pendeltåg som anlände vid olika stationer, mitt i morgonens rusningstrafik, med syfte att göra största möjliga skada.
Regeringspartiet gick genast ut med att det var Spaniens egen terroristgrupp ETA som stod bakom handlingen.
ETA nekade och sa att de inte hade någonting med bombdåden att göra, och allt pekade på att de hade rätt. (ETA dödade politiker och poliser i politiskt syfte och berättade alltid i teve vad de hade gjort och varför).
Det visade sig stämma.
Bombdådet var en hämdaktion från al-Qaida efter Spaniens invasion i Irak.
Spanien, liksom USA och England, blev varnade för repressalier.
Dagen 11 mars var väl vald. Bara några dagar därefter skulle val hållas i Spanien.
Opinionsundersökningarna pekade mot att Partido Populars högerregering skulle få fortsätta i ytterligare fyra år, och så hade det nog blivit om det inte vore för bomberna. Spanjorerna såg vad invasionen hade lett till, och att regeringen dessutom gick ut med falsk information om vem som stod bakom gjorde inte saken bättre (politiker och journalister på högertidningar som El Mundo och ABC gjorde allt för att det skulle verka som om ETA stod bakom, och det skylldes till och med på socialistpartiet.)
Trots att de skyldiga al-Qaida-medlemmarna togs fast strax därefter (de som inte begick självmord) och erkände, fortsatte högerpartiet och dess medlemmar att skylla på ETA, och en av dem jag själv pratat med om bombdådet, en chef jag hade, sa att det var ren lögn att bomberna hade något att göra med al-Qaida. Det sa han efter att domarna mot de skyldiga hade fallit.
Partido Populars medlemmar är trogna.
måndag 10 mars 2014
Lördags-grillning
Två kilo sardiner, ett kilo kött och ett tjugotal långsmala korvar.
(Jag: Finsmakare till spanjorer... Kan vi inte köpa vanliga, billiga grillkorvar?
Han: Nej, vem skulle äta det? Men prova om du vill, på slutet när alla blir hungriga igen går vad som helst ner.)
Tortilla, aliño, portugisiskt bröd.
Nötter, choklad, muffins.
Drycker.
Och stråland sol.
Så mycket sol och värme att det blir outhärdligt, tur att någon brukar åka omkring med solparasoll i bilen. Två parasoll binds fast i bordet, en stackare tvingas ut i hettan för att sköta grillandet.
På kvällen: vi åker till ett ockuperat hus där vänsterungdomar arrangera konserter och möten. De slängs snart ut ur huset, men än lever det.
Tycker att vi borde äta någon slags middag, även om lunchen blev väldigt mastig. Går till en sushi-restaurang.
Misosoppa, sushi och nudlar.
Det är omöjligt att äta upp, vi är för mätta, till och med Jesús som hade blivit hungrig igen. Han med nudlarna.
Jag är så mätt att jag fnittrar och det är jobbigt att sitta ner, trots att det inte blev mer än en liten skål soppa och två små sushibitar.
Vi låter bilen stå i Triana och får skjuts hem.
Ner i sängen och soooova!
(Jag: Finsmakare till spanjorer... Kan vi inte köpa vanliga, billiga grillkorvar?
Han: Nej, vem skulle äta det? Men prova om du vill, på slutet när alla blir hungriga igen går vad som helst ner.)
Tortilla, aliño, portugisiskt bröd.
Nötter, choklad, muffins.
Drycker.
Och stråland sol.
Så mycket sol och värme att det blir outhärdligt, tur att någon brukar åka omkring med solparasoll i bilen. Två parasoll binds fast i bordet, en stackare tvingas ut i hettan för att sköta grillandet.
På kvällen: vi åker till ett ockuperat hus där vänsterungdomar arrangera konserter och möten. De slängs snart ut ur huset, men än lever det.
Tycker att vi borde äta någon slags middag, även om lunchen blev väldigt mastig. Går till en sushi-restaurang.
Misosoppa, sushi och nudlar.
Det är omöjligt att äta upp, vi är för mätta, till och med Jesús som hade blivit hungrig igen. Han med nudlarna.
Jag är så mätt att jag fnittrar och det är jobbigt att sitta ner, trots att det inte blev mer än en liten skål soppa och två små sushibitar.
Vi låter bilen stå i Triana och får skjuts hem.
Ner i sängen och soooova!
lördag 8 mars 2014
Mer än en bulle i ugnen
Till Jesús, under bullbaket:
. Nu har jag inte bara EN bulle i ugnen, utan 20! Höhöhö!
- ?!???
Det blir aldrig bra när man måste förklara och översätta skämt.
. Nu har jag inte bara EN bulle i ugnen, utan 20! Höhöhö!
- ?!???
Det blir aldrig bra när man måste förklara och översätta skämt.
Bullar mot yrseln
Det vet väl alla att kanelbullar är bästa medicinen mot yrsel!
Har köket fullt med bullar, och snart fylls frysen.
Tycker redan att yrseln blivit bättre. Kanelen kanske? Är inte kanel bra mot någonting?
Nu åker vi iväg för att grilla sardiner! Sånt man gärna gör en riktigt varm lördag i mars!
Har köket fullt med bullar, och snart fylls frysen.
Tycker redan att yrseln blivit bättre. Kanelen kanske? Är inte kanel bra mot någonting?
Nu åker vi iväg för att grilla sardiner! Sånt man gärna gör en riktigt varm lördag i mars!
fredag 7 mars 2014
Apotekarens svar på kattfrågan
Apotekarens svar på min kattfråga var inte ett enkelt "Det är olämpligt att katten sover på din mage eftersom barnet kan bryta en arm eller få navelstärngen klämd eller huvudet ihopplattat (eller vad man nu kan föreställa sig, det sista var det som jag föreställde mig efter att jag börjat tvivla på mig själv, att bebisen är mycket skyddad inne i magen)".
Utan så här:
"Hur skulle du känna om din katt kommer och lägger sig på ditt ansikte när du ligger så här (apotekaren visar en mycket obekväm rörelse med armen i en konstig vinkel ovanför(över ansiktet), och du måste ligga så i en timme tills katten har sovit klart? Utan att kunna röra dig? Ganska obekvämt va? Ångestfyllt. Panikartat..."
Det var det svaret jag tog som ett nej, att apotekaren inte tycker att det är lämpligt att pipen sover på mig och bebisen.
Utan så här:
"Hur skulle du känna om din katt kommer och lägger sig på ditt ansikte när du ligger så här (apotekaren visar en mycket obekväm rörelse med armen i en konstig vinkel ovanför(över ansiktet), och du måste ligga så i en timme tills katten har sovit klart? Utan att kunna röra dig? Ganska obekvämt va? Ångestfyllt. Panikartat..."
Det var det svaret jag tog som ett nej, att apotekaren inte tycker att det är lämpligt att pipen sover på mig och bebisen.
Våren!
Har fått veta i en av kommentarerna att det väntas tvåsiffriga temperaturer där hemma i helgen.
Jag tänkte genast: "Men! Det gör det ju här också!"
Sedan förstod jag att tvåsiffrigt inte behöver betyda att första siffran är 2.
Vad jag vill ha sagt är att våren äntligen har kommit! Det är alldeles ljuvligt ute! De här dagarna väntas temperaturen ligga mellan 21 och 23 grader i skuggan. Härligt!
Jackan får stanna hemma mitt på dagen, bäst att ta något tunt under tjocktröjan för den åker förmodligen av i solen.
Turisterna går säkert i linne och kortbent, men inte frusna sevillabor, vi väntar ett tag till med den avklädningen.
Dataexperten tittade på vår dator i går och dömde ut den.
En liten grej har lossnat och sabbat någon annan grej.
Det var inte ordagrant vad han sa, men det var innebörden.
Han tyckte att det var starkt gjort av datorn att hålla sig frisk så länge, trots sina elva år.
Det blir en tur till en databutik för att se om de kan rädda våra sparade dokument på hårddisken, och därefter köp av ny dator.
Känns bekymmersamt. Ingen bra månad för köp av ny dator. (Bilreparation - en månadslön + tydligen akut med byte av olja och filter, inte gjorts på sex år.)
Inget bra år för köp av ny dator. (Bebis på väg.)
Den borde ha hållit till hösten åtminstone...
Jag tänkte genast: "Men! Det gör det ju här också!"
Sedan förstod jag att tvåsiffrigt inte behöver betyda att första siffran är 2.
Vad jag vill ha sagt är att våren äntligen har kommit! Det är alldeles ljuvligt ute! De här dagarna väntas temperaturen ligga mellan 21 och 23 grader i skuggan. Härligt!
Jackan får stanna hemma mitt på dagen, bäst att ta något tunt under tjocktröjan för den åker förmodligen av i solen.
Turisterna går säkert i linne och kortbent, men inte frusna sevillabor, vi väntar ett tag till med den avklädningen.
Dataexperten tittade på vår dator i går och dömde ut den.
En liten grej har lossnat och sabbat någon annan grej.
Det var inte ordagrant vad han sa, men det var innebörden.
Han tyckte att det var starkt gjort av datorn att hålla sig frisk så länge, trots sina elva år.
Det blir en tur till en databutik för att se om de kan rädda våra sparade dokument på hårddisken, och därefter köp av ny dator.
Känns bekymmersamt. Ingen bra månad för köp av ny dator. (Bilreparation - en månadslön + tydligen akut med byte av olja och filter, inte gjorts på sex år.)
Inget bra år för köp av ny dator. (Bebis på väg.)
Den borde ha hållit till hösten åtminstone...
torsdag 6 mars 2014
Konstig gravidfråga?
Jag tror att apotekarna får en massa konstiga frågor varenda dag, och jag tycker inte att min fråga var konstig faktiskt, men oj, vad hon tittade på mig!
Jag fick fråga om:
- Kan det vara farligt för barnet att min femkilos katt sover på min mage?
(Apotekaren rekommenderar att vi lägger av med det.)
Jag fick fråga om:
- Kan det vara farligt för barnet att min femkilos katt sover på min mage?
(Apotekaren rekommenderar att vi lägger av med det.)
Lite blandade grejer som inte räcker till hela inlägg
Det ryktas att regeringen tänker lägga ner musikämnet i skolan.
(Vad händer med Jesús jobb då?)
Bilen är lagad. Det var så roligt att sätta sig i den efter mer än två månade att jag blev riktigt rörd. jag som inte gillar bilar som färdmedel. Men nu kan vi ta oss utanför stan igen!
Jag har köpt ytterligare en säck apelsiner. Älskar apelsiner. Det är häpnadsväckande hur mycket apelsiner en person kan sätta i sig på en vecka.
I kväll kommer en dataexpert och kollar på datorn. Hoppas att problemet fixas och att jag kan lägga in bilder på bloggen igen. Jesús får laga något gott till middag, jag tar hand om efterrätten (dataexperten är förtjust i efterrätter).
Undrar om det är farligt för barnet att pipen ligger på magen och sover. Han väger nog en fem kilo ändå. Vad tror ni? Jesús blir nervös.
Det är soligt och varmt ute nu, och är man ute och går på förmiddagen luktar det underbart av rostat bröd från alla barer som serverar frukost. Jag blir så sugen på att äta frukost ute, men vet inte vart jag ska gå riktigt. Bästa och billigaste frukoststället är Miketes i Las Pajanosas.
Jag har en paus på nästan två veckor utan inbokade läkarbesök. Det känns konstigt. (Men därefter kommer två nästan efter varadra, och ett hemskt blodprov med massor, massor av rör som ska fyllas!)
(Vad händer med Jesús jobb då?)
Bilen är lagad. Det var så roligt att sätta sig i den efter mer än två månade att jag blev riktigt rörd. jag som inte gillar bilar som färdmedel. Men nu kan vi ta oss utanför stan igen!
Jag har köpt ytterligare en säck apelsiner. Älskar apelsiner. Det är häpnadsväckande hur mycket apelsiner en person kan sätta i sig på en vecka.
I kväll kommer en dataexpert och kollar på datorn. Hoppas att problemet fixas och att jag kan lägga in bilder på bloggen igen. Jesús får laga något gott till middag, jag tar hand om efterrätten (dataexperten är förtjust i efterrätter).
Undrar om det är farligt för barnet att pipen ligger på magen och sover. Han väger nog en fem kilo ändå. Vad tror ni? Jesús blir nervös.
Det är soligt och varmt ute nu, och är man ute och går på förmiddagen luktar det underbart av rostat bröd från alla barer som serverar frukost. Jag blir så sugen på att äta frukost ute, men vet inte vart jag ska gå riktigt. Bästa och billigaste frukoststället är Miketes i Las Pajanosas.
Jag har en paus på nästan två veckor utan inbokade läkarbesök. Det känns konstigt. (Men därefter kommer två nästan efter varadra, och ett hemskt blodprov med massor, massor av rör som ska fyllas!)
onsdag 5 mars 2014
Vecka 18
Det är faktiskt väldigt trevligt att vara gravid!
Så trevligt att, som jag sa till Jesús i går, det är synd att det tar slut. Att graviditeten inte varar längre.
Jo, jag är medveten om att jag har tur, tro mig.
Många mår fruktansvärt under den här tiden.
Jag har en otrolig tur.
Det enda har varit svagt illamående i början, så svagt att jag undrat om det varit inbillning.
Avsmak för en del mat. En stor trötthet under promenader.
(Och en jäkla skräck för missfall, kollade blod vid precis varenda toalettbesök de elva första veckorna).
Ont i magen, och det hålle ri sisg, främst på nättenra när jag försöker vända mig.
Annars - ingenting.
Jag mår tipptopp.
Magen växer och blir rundare och rundare, det är trevligt! För det är ju en bra rundhet som gärna får synas.
Det är spännande att se vad som händer med kroppen, och läsa om vad som händer inuti den. Det är fullkomligt otroligt hur ett barn blir till.
Jag äter massor av frukt och grönsaker och bra mat, promenerar mycket och bara ser till att vi mår bra, jag och den lilla därinne.
Jag mår prima.
Hoppas att det fortsätter så här så länge som möjligt, för nu njuter jag bara!
Hur har ni känt?
Hur har ni som läser mått?
Så trevligt att, som jag sa till Jesús i går, det är synd att det tar slut. Att graviditeten inte varar längre.
Jo, jag är medveten om att jag har tur, tro mig.
Många mår fruktansvärt under den här tiden.
Jag har en otrolig tur.
Det enda har varit svagt illamående i början, så svagt att jag undrat om det varit inbillning.
Avsmak för en del mat. En stor trötthet under promenader.
(Och en jäkla skräck för missfall, kollade blod vid precis varenda toalettbesök de elva första veckorna).
Ont i magen, och det hålle ri sisg, främst på nättenra när jag försöker vända mig.
Annars - ingenting.
Jag mår tipptopp.
Magen växer och blir rundare och rundare, det är trevligt! För det är ju en bra rundhet som gärna får synas.
Det är spännande att se vad som händer med kroppen, och läsa om vad som händer inuti den. Det är fullkomligt otroligt hur ett barn blir till.
Jag äter massor av frukt och grönsaker och bra mat, promenerar mycket och bara ser till att vi mår bra, jag och den lilla därinne.
Jag mår prima.
Hoppas att det fortsätter så här så länge som möjligt, för nu njuter jag bara!
Hur har ni känt?
Hur har ni som läser mått?
tisdag 4 mars 2014
Överraskning på Jesús födelsedag
I går fyllde Jesús år!
39 blev han, sista året på 30-talet, sista året utan barn förmodligen.
Jag lyckades låna en bil av en kompis, tog med lite grejer och åkte för att hämta honom på jobbet.
Den fina, tänkta överraskningen hade ju varit om jag stått lite avslappnat där utanför skolan och sagt till hans bilkompis, som han åker med medan vår bil är på lagning, att i dag åker han med mej!
Och han skulle ha blivit jätteöverraskad.
Han blev verkligen överraskad, även om det inte gick som jag tänkt. För ni som känner mig vet att jag, tja, är lite tidsoptimistisk när det gäller en del saker, så jag fick ringa på vägen och säga att han måste stanna där han var eftersom jag tänkte hämta upp honom.
Vi åkte till Las Minillas (igen) eftersom den lilla parken strax utanför byn är stängd och låst utom på helger (!).
Jag hade med ett gäng av hans favorirätter; croquetas, cabrales (den fruktansvärt starka osten som läggs i en gödselhög för att mogna, mer eller mindre), en riktigt lyckad tortilla, bröd samt roliga ibericokorvar, champinjoner och (det bästa) sardiner att grilla. Och mumsiga bakverk till efterrätt.
Och en födelsedagspresent (en bok).
Jag hade bytt tid för ett jobb så vi hade eftermiddagen på oss att grilla där vid sjön.
Vädret var väl inte på tipptopp, det blåste och var rätt kallt, men jag mindes förra gången jag överraskade Jesús med picknick, på en supermysig plats vid en bäck, då det började regna precis när vi packat upp matsäcksmaten och det kryllade av fästingar på oss.
Inte lyckat.
(Fast J säger att han uppskattade det ändå.)
39 blev han, sista året på 30-talet, sista året utan barn förmodligen.
Jag lyckades låna en bil av en kompis, tog med lite grejer och åkte för att hämta honom på jobbet.
Den fina, tänkta överraskningen hade ju varit om jag stått lite avslappnat där utanför skolan och sagt till hans bilkompis, som han åker med medan vår bil är på lagning, att i dag åker han med mej!
Och han skulle ha blivit jätteöverraskad.
Han blev verkligen överraskad, även om det inte gick som jag tänkt. För ni som känner mig vet att jag, tja, är lite tidsoptimistisk när det gäller en del saker, så jag fick ringa på vägen och säga att han måste stanna där han var eftersom jag tänkte hämta upp honom.
Vi åkte till Las Minillas (igen) eftersom den lilla parken strax utanför byn är stängd och låst utom på helger (!).
Jag hade med ett gäng av hans favorirätter; croquetas, cabrales (den fruktansvärt starka osten som läggs i en gödselhög för att mogna, mer eller mindre), en riktigt lyckad tortilla, bröd samt roliga ibericokorvar, champinjoner och (det bästa) sardiner att grilla. Och mumsiga bakverk till efterrätt.
Och en födelsedagspresent (en bok).
Jag hade bytt tid för ett jobb så vi hade eftermiddagen på oss att grilla där vid sjön.
Vädret var väl inte på tipptopp, det blåste och var rätt kallt, men jag mindes förra gången jag överraskade Jesús med picknick, på en supermysig plats vid en bäck, då det började regna precis när vi packat upp matsäcksmaten och det kryllade av fästingar på oss.
Inte lyckat.
(Fast J säger att han uppskattade det ändå.)
måndag 3 mars 2014
Att googla gravidsymptom
Angående förra inlägget:
Något som man absolut inte ska göra som gravid är att googla symptom.
Jag har testat.
Var ett tag orolig över att alla vaga gravidsymptom plötsligt hade försvunnit, och kom fram till, via google, att barnet kan dö inne i magen och ligga kvar där i flera veckor innan missfallet ger sig till känna.
Inte bra googling.
(Att det kan vara helt normalt att symptomen bara försvinner ett tag läste jag ingenstans.)
Med det i minnet var jag stark och googlade inte "huvudvärk + gravid". Förrän på söndagen (på lördagen gjorde det för ont att lyfta huvudet och sätta på datorn.)
Kom fram till att huvudvärk, samt högt blodtryck och sjukdomskänsla kan vara tecken på havandeskapsförgiftning.
Risken för havandeskapsförgiftning är större för typ 1-diabetiker.
Inte bra googling.
(Hur vet man om blodtrycket är högt?)
Har lyckligtvis, av en tillfällighet, läkartid i morgon.
Förresten, den här DN-artikeln kan man hitta om man läser om paracetamol för gravida på nätet.
"Inga biverkningsfria mediciner."
"Paracetamo ökar risken för adhd."
Tack internet.
Något som man absolut inte ska göra som gravid är att googla symptom.
Jag har testat.
Var ett tag orolig över att alla vaga gravidsymptom plötsligt hade försvunnit, och kom fram till, via google, att barnet kan dö inne i magen och ligga kvar där i flera veckor innan missfallet ger sig till känna.
Inte bra googling.
(Att det kan vara helt normalt att symptomen bara försvinner ett tag läste jag ingenstans.)
Med det i minnet var jag stark och googlade inte "huvudvärk + gravid". Förrän på söndagen (på lördagen gjorde det för ont att lyfta huvudet och sätta på datorn.)
Kom fram till att huvudvärk, samt högt blodtryck och sjukdomskänsla kan vara tecken på havandeskapsförgiftning.
Risken för havandeskapsförgiftning är större för typ 1-diabetiker.
Inte bra googling.
(Hur vet man om blodtrycket är högt?)
Har lyckligtvis, av en tillfällighet, läkartid i morgon.
Förresten, den här DN-artikeln kan man hitta om man läser om paracetamol för gravida på nätet.
"Inga biverkningsfria mediciner."
"Paracetamo ökar risken för adhd."
Tack internet.
Ajajaj...
Usch, vilken helg det blev.
Anledning: huvudvärk.
Kan huvudvärk vara ett gravidsymptom?
Vaknade natten till lördagen med ont i huvudet, och kunde inte somna om på grund av den förrän ett par timmar senare.
Huvudvärken var kvar när jag vaknade, och hela lördagen spenderades liggandes i soffan. Kunde inte göra annat. En liten uppstigning för lunch vid 17-tiden, men det var allt.
Jesús gav sig av till ett kvällsöppet apotek för att fråga om det fanns någon värktablett jag kunde ta (man ska ju vara väldigt försiktig med mediciner som gravid), och tydligen är paracetamol godkänt, så jag tog en när han kom hem, men den hade ingen effekt.
Söndagen bättre, fick lite gjort men inte mycket. Var mest väldigt stilla för att röra huvudet så lite som möjligt.
Jesús fick däremot saker gjorda.
När jag steg upp hade han redan lagat dagens lunch, morgondagens kokade i stora röda grytan och luktade underbart och själv stod han och diskade.
Därefter fortsatte han med storstädningen som vi brukar göra tillsammans på helgen. Dammtorka, dammsuga, tvätta golv, städa badrum, städa sovrummet, ja hela köret.
Skönt att inte vara själv hemma.
Att vara sjuk eller må allmänt dåligt när man är ensam är helt värdelöst.
Jag har provat några gånger, och en av dem vaknade jag av att det var iskallt i stugan där jag bodde, men jag kunde inte gå upp och tända i brasan för jag kunde inte röra en muskel överhuvudtaget. Febern hade stigit till 40,9 grader, visade det sig senare när jag kunde röra armarna igen och ta tempen.
Nej, hellre dålig med någon som pysslar om en i närheten.
Anledning: huvudvärk.
Kan huvudvärk vara ett gravidsymptom?
Vaknade natten till lördagen med ont i huvudet, och kunde inte somna om på grund av den förrän ett par timmar senare.
Huvudvärken var kvar när jag vaknade, och hela lördagen spenderades liggandes i soffan. Kunde inte göra annat. En liten uppstigning för lunch vid 17-tiden, men det var allt.
Jesús gav sig av till ett kvällsöppet apotek för att fråga om det fanns någon värktablett jag kunde ta (man ska ju vara väldigt försiktig med mediciner som gravid), och tydligen är paracetamol godkänt, så jag tog en när han kom hem, men den hade ingen effekt.
Söndagen bättre, fick lite gjort men inte mycket. Var mest väldigt stilla för att röra huvudet så lite som möjligt.
Jesús fick däremot saker gjorda.
När jag steg upp hade han redan lagat dagens lunch, morgondagens kokade i stora röda grytan och luktade underbart och själv stod han och diskade.
Därefter fortsatte han med storstädningen som vi brukar göra tillsammans på helgen. Dammtorka, dammsuga, tvätta golv, städa badrum, städa sovrummet, ja hela köret.
Skönt att inte vara själv hemma.
Att vara sjuk eller må allmänt dåligt när man är ensam är helt värdelöst.
Jag har provat några gånger, och en av dem vaknade jag av att det var iskallt i stugan där jag bodde, men jag kunde inte gå upp och tända i brasan för jag kunde inte röra en muskel överhuvudtaget. Febern hade stigit till 40,9 grader, visade det sig senare när jag kunde röra armarna igen och ta tempen.
Nej, hellre dålig med någon som pysslar om en i närheten.
söndag 2 mars 2014
Hos en spansk barnmorska
Jag fick ett par gravidböcker av en god vän.
En bok som tydligen alla i Sverige får av barnmorskan.
Och en av Katerina Janouch.
I den sistnämnda finns ett kapitel om barmorskebesöket. Det står bland annat att barnmorskan ska vara som ens bästa vän, någon man kan fråga om allt, berätta bekymmer och oro för, en vänlig själ. Och om personkemin inte skulle stämma, så byter man. Häpp!
Jag kände väl redan innan första besöket att det inte skulle vara riktigt samma sak i Spanien.
I vecka sju var första besöket. Jag och Jesús gick, rätt spända på vad som väntade.
Barnmorskan på min vårcentral är en jättestor, äldre karl med en imponerande mustasch.
Nästan på usatt tid blev vi inropade.
Barnmorskan satt bakom sitt skrivbord, hejade, tittade upp och frågade:
- Första gången?
- Ja.
- Första barnet?
- Ja.
- Önskad graviditet?
- Ja.
Tog fram en liten bok.
Och rasade ur sig frågor, antecknade i boken och tittade inte upp en enda gång.
Kroniska sjukdomar. Allergier. Föräldrar. Hemland. rökning. Alkohol. Mediciner. Eventuella missfall eller aborter.
När han antecknat allt han ville blev jag beordrad upp på vågen.
Vikten antecknades.
Blodtrycket togs.
En mängd blodprovspapper gjordes iordning och gavs till mig.
- Jaha. Då så. Boka tid för blodprov. Boka tid till ultraljudet omkring... det här datumet. Du har redan tid hos gravidläkaren här på vårdcentralen. Här har du ett papper med grejer som du kan tänka på och en lista med mat som du inte bör äta. Frågor?
Jag hade skrivit ner ett par frågor och ställde dem.
Sedan var det klart. En kvart - tjugo minuter allt som allt.
Jag ville säga något men visste inte vad. Jag kände mig snopen. Tom.
- Han... Han behandlade det som om jag kommit för att be om nytt recept på allergimedicin eller nåt. Som en förkylning. Jag fattar att det inte var något speciellt, en graviditet är ju det mest naturliga i världen, och jag är ju inte sjuk eller så, och han träffar hur många gravida som helst varje dag.. Så jag förstår att det inte är något speciellt... Men för oss är det ju det!
Ja, för oss var det stort. Det största som hänt ungefär. Det mest omtumlande, omskakande.
Och de där proverna som ska tas - varför? Gravidläkare - varför? Vad ska hon göra? Vad händer härnäst? Hur ofta ska jag träffa barnmorskan? Varför ska jag träffa barnmorskan?
Vad hade han sagt egentligen? Han hade ju inte informerat om någonting alls. Bara gett en lista över mat som jag bör undvika. Jag visste inte riktigt vad det var för information jag önskade, men jag hade fått gravidbeskedet för bara drygt en vecka sedan och hade ingen aning om vad som var på väg att hända eller hur allt det här fungerar.
(Så här i efterhand tycker jag att det hade varit toppen om han informerat om att det där ultraljudet var för att kolla risken för kromosomavvikelser hos barnet, och att jag var tvungen att ta med mig hela tjocka pappersbunten med provresultat dit eftersom det inte skulle kunna göras någon analys anars, och att om han hade sagt det hade jag sluppit besväret att boka en ny tid och gå dit igen, vilket tar ett par timmar i anspråk.)
Nästa besök hos barnmorskan tio veckor senare var jag beredd på att den här löpande band-principen som alltid råder på vårdcentralen även gäller hos barnmorskan. Snabbt och effektivt. Helst inga frågor eftersom vi drar över tiden då.
Den här gången gick det fortare också. Inte ens tio minuter tog det. Vikt, blodtryck, några frågor, titt i gravidboken som jag ska ha med mig ill alla besök relaterade till graviditeten. Lyssna på barnets hjärta.
Klart.
Vad är era erfarenheter av barnmorskor?
En bok som tydligen alla i Sverige får av barnmorskan.
Och en av Katerina Janouch.
I den sistnämnda finns ett kapitel om barmorskebesöket. Det står bland annat att barnmorskan ska vara som ens bästa vän, någon man kan fråga om allt, berätta bekymmer och oro för, en vänlig själ. Och om personkemin inte skulle stämma, så byter man. Häpp!
Jag kände väl redan innan första besöket att det inte skulle vara riktigt samma sak i Spanien.
I vecka sju var första besöket. Jag och Jesús gick, rätt spända på vad som väntade.
Barnmorskan på min vårcentral är en jättestor, äldre karl med en imponerande mustasch.
Nästan på usatt tid blev vi inropade.
Barnmorskan satt bakom sitt skrivbord, hejade, tittade upp och frågade:
- Första gången?
- Ja.
- Första barnet?
- Ja.
- Önskad graviditet?
- Ja.
Tog fram en liten bok.
Och rasade ur sig frågor, antecknade i boken och tittade inte upp en enda gång.
Kroniska sjukdomar. Allergier. Föräldrar. Hemland. rökning. Alkohol. Mediciner. Eventuella missfall eller aborter.
När han antecknat allt han ville blev jag beordrad upp på vågen.
Vikten antecknades.
Blodtrycket togs.
En mängd blodprovspapper gjordes iordning och gavs till mig.
- Jaha. Då så. Boka tid för blodprov. Boka tid till ultraljudet omkring... det här datumet. Du har redan tid hos gravidläkaren här på vårdcentralen. Här har du ett papper med grejer som du kan tänka på och en lista med mat som du inte bör äta. Frågor?
Jag hade skrivit ner ett par frågor och ställde dem.
Sedan var det klart. En kvart - tjugo minuter allt som allt.
Jag ville säga något men visste inte vad. Jag kände mig snopen. Tom.
- Han... Han behandlade det som om jag kommit för att be om nytt recept på allergimedicin eller nåt. Som en förkylning. Jag fattar att det inte var något speciellt, en graviditet är ju det mest naturliga i världen, och jag är ju inte sjuk eller så, och han träffar hur många gravida som helst varje dag.. Så jag förstår att det inte är något speciellt... Men för oss är det ju det!
Ja, för oss var det stort. Det största som hänt ungefär. Det mest omtumlande, omskakande.
Och de där proverna som ska tas - varför? Gravidläkare - varför? Vad ska hon göra? Vad händer härnäst? Hur ofta ska jag träffa barnmorskan? Varför ska jag träffa barnmorskan?
Vad hade han sagt egentligen? Han hade ju inte informerat om någonting alls. Bara gett en lista över mat som jag bör undvika. Jag visste inte riktigt vad det var för information jag önskade, men jag hade fått gravidbeskedet för bara drygt en vecka sedan och hade ingen aning om vad som var på väg att hända eller hur allt det här fungerar.
(Så här i efterhand tycker jag att det hade varit toppen om han informerat om att det där ultraljudet var för att kolla risken för kromosomavvikelser hos barnet, och att jag var tvungen att ta med mig hela tjocka pappersbunten med provresultat dit eftersom det inte skulle kunna göras någon analys anars, och att om han hade sagt det hade jag sluppit besväret att boka en ny tid och gå dit igen, vilket tar ett par timmar i anspråk.)
Nästa besök hos barnmorskan tio veckor senare var jag beredd på att den här löpande band-principen som alltid råder på vårdcentralen även gäller hos barnmorskan. Snabbt och effektivt. Helst inga frågor eftersom vi drar över tiden då.
Den här gången gick det fortare också. Inte ens tio minuter tog det. Vikt, blodtryck, några frågor, titt i gravidboken som jag ska ha med mig ill alla besök relaterade till graviditeten. Lyssna på barnets hjärta.
Klart.
Vad är era erfarenheter av barnmorskor?
lördag 1 mars 2014
Grillfest på Andalusiens dag
I går var det Día de Andalucía - Andalusiens dag.
Ledigt för de flesta, så det firade vid med en grillfest.
Fast egentligen firade vi Jesús som fyller år på måndag.
Enligt väderleksrapporten skulle det bli fint väder just den här dagen, och det blev det.
Vi åkte till La Minilla i Ronquillo igen.
Det var fullt med bilar när vi kom, men man märkte inte att det var så mycket folk.
Vi fick det sista lediga rastplatsbordet med tillhörande grill och papperskorg och med perfekt utsikt över sjön.
Vi - det var ett gäng vänner samt Jesús föräldrar, hans syster med familj och en liten brorsdotter.
Jag har sagt det förut, men spanska festligheter alltså... Jag gillar dem. Föräldrar i 75-årsåldern blandas med unga kompisar och små ungar. alla är tillsammans här.
(Ledsen att det FORTFARANDE är bildlöst. De får helt enkelt läggas in i efterhand,när det går.)
Gudars så mycket mat vi hade.
Allt dukades upp på bordet.
Två tortillor, varav en med squach och mynta (fantastiskt god), chorizo, stark ost, underbart smakrika tomater i skivor med grovt salt strött ovanpå, hembakt bröd samt portugisiskt, en burk fikonmarmelad, potatischips, mashmallows att grilla, apelsiner från eget träd, material till chokladbananer, heminlagda oliver, sockerkaka och muffins.
En stor hink full med is och botellines - småflaskor med Cruzcampo-öl, vin och läsk.
Och massor av kött.
Tjocka korvar (inte vanliga grillkorvar från snabbköpet, de finsmakande spanjorerna vill inte ha sådant, utan hemgjorda korvar eller korvar gjorda hos närmsta slaktare), filéer av någon del av ibericogrisen samt ett par kilo lammkött.
Det låter otroligt, men innan vi åkte var vi oroliga över om maten skulle räcka, det hade nämligen tillkommit en del folk i sista stund.
Herregud vad vi åt.
I ett.
Från klockan halv två ungefär. Utan avbrott.
Vid sextiden klarade jag inte mer och det blev bara smakprov av chokladbananerna.
En timme senare åkte Jesús familj, och ytterligare en timme senare, när det nästan blivit mörkt och alla vid sjön gett sig av, tände vi grillen igen med grenar som vi hittat och grillade ännu mer lamm.
Fast för min del blev det inget mer. Det var helt fullt i magen.
Tack och lov att jag hade dessa fantastiska, töjbara mammabyxor.
Ledigt för de flesta, så det firade vid med en grillfest.
Fast egentligen firade vi Jesús som fyller år på måndag.
Enligt väderleksrapporten skulle det bli fint väder just den här dagen, och det blev det.
Vi åkte till La Minilla i Ronquillo igen.
Det var fullt med bilar när vi kom, men man märkte inte att det var så mycket folk.
Vi fick det sista lediga rastplatsbordet med tillhörande grill och papperskorg och med perfekt utsikt över sjön.
Vi - det var ett gäng vänner samt Jesús föräldrar, hans syster med familj och en liten brorsdotter.
Jag har sagt det förut, men spanska festligheter alltså... Jag gillar dem. Föräldrar i 75-årsåldern blandas med unga kompisar och små ungar. alla är tillsammans här.
(Ledsen att det FORTFARANDE är bildlöst. De får helt enkelt läggas in i efterhand,när det går.)
Gudars så mycket mat vi hade.
Allt dukades upp på bordet.
Två tortillor, varav en med squach och mynta (fantastiskt god), chorizo, stark ost, underbart smakrika tomater i skivor med grovt salt strött ovanpå, hembakt bröd samt portugisiskt, en burk fikonmarmelad, potatischips, mashmallows att grilla, apelsiner från eget träd, material till chokladbananer, heminlagda oliver, sockerkaka och muffins.
En stor hink full med is och botellines - småflaskor med Cruzcampo-öl, vin och läsk.
Och massor av kött.
Tjocka korvar (inte vanliga grillkorvar från snabbköpet, de finsmakande spanjorerna vill inte ha sådant, utan hemgjorda korvar eller korvar gjorda hos närmsta slaktare), filéer av någon del av ibericogrisen samt ett par kilo lammkött.
Det låter otroligt, men innan vi åkte var vi oroliga över om maten skulle räcka, det hade nämligen tillkommit en del folk i sista stund.
Herregud vad vi åt.
I ett.
Från klockan halv två ungefär. Utan avbrott.
Vid sextiden klarade jag inte mer och det blev bara smakprov av chokladbananerna.
En timme senare åkte Jesús familj, och ytterligare en timme senare, när det nästan blivit mörkt och alla vid sjön gett sig av, tände vi grillen igen med grenar som vi hittat och grillade ännu mer lamm.
Fast för min del blev det inget mer. Det var helt fullt i magen.
Tack och lov att jag hade dessa fantastiska, töjbara mammabyxor.