Tio år efter bombdådet

Idag är det tio år sedan bombdåden i Madrid, då 191 personer dog och nästan 2 000 skadades.
Ryggsäckar med sprängmedel placerades ut i fyra olika pendeltåg som anlände vid olika stationer, mitt i morgonens rusningstrafik, med syfte att göra största möjliga skada.

Regeringspartiet gick genast ut med att det var Spaniens egen terroristgrupp ETA som stod bakom handlingen.
ETA nekade och sa att de inte hade någonting med bombdåden att göra, och allt pekade på att de hade rätt. (ETA dödade politiker och poliser i politiskt syfte och berättade alltid i teve vad de hade gjort och varför).
Det visade sig stämma.
Bombdådet var en hämdaktion från al-Qaida efter Spaniens invasion i Irak.

Spanien, liksom USA och England, blev varnade för repressalier.
Dagen 11 mars var väl vald. Bara några dagar därefter skulle val hållas i Spanien.
Opinionsundersökningarna pekade mot att Partido Populars högerregering skulle få fortsätta i ytterligare fyra år, och så hade det nog blivit om det inte vore för bomberna. Spanjorerna såg vad invasionen hade lett till, och att regeringen dessutom gick ut med falsk information om vem som stod bakom gjorde inte saken bättre (politiker och journalister på högertidningar som El Mundo och ABC gjorde allt för att det skulle verka som om ETA stod bakom, och det skylldes till och med på socialistpartiet.)
Trots att de skyldiga al-Qaida-medlemmarna togs fast strax därefter (de som inte begick självmord) och erkände, fortsatte högerpartiet och dess medlemmar att skylla på ETA, och en av dem jag själv pratat med om bombdådet, en chef jag hade, sa att det var ren lögn att bomberna hade något att göra med al-Qaida. Det sa han efter att domarna mot de skyldiga hade fallit.
Partido Populars medlemmar är trogna.