Framme i Bolivia

Hej på er!

Jag har haft trevligt besök av min kompis Micke i veckan, har inte haft en minut över för att uppdatera bloggen.

Nu är jag framme i La Paz, sitter på ett internetställe och utanför pågår en festlighet arrangerad av universitetet, folkdanser från hela landet visas upp, massa snabbmat på gatan och det luktar grillad korv överallt.

Vilken lång resa det har varit! Över 32 timmar!

Och den började på värsta tänkbara sätt.

När jag satt på nattbussen till Madrid kraschade insulinpumpen. Det var inte ett sådant problem som det blir ibland som man fixar genom att byta batteri eller nål eller annat, nej, den var helt förstörd, ett larm gick och jag var tvungen att plocka ut batteriet for att få tyst på den. Jag ringde Medtrinics akutnummer, men kunde inte få någon hjälp. När jag kom fram till Madrid i gryningen började det stora ringandet. Hade telefonkontakt med Jesus och till slut lyckades jag ta mig till Medronics kontor i Madrid och FICK EN NY PUMP! Fy fasiken vilken tur i oturen, och vilken morgon det var. Jag trodde att jag skulle få åka till Bolivia utan pump och klara mig på insulinsprutor i över en månad, eller i värsta fall inte kunna åka alls. Tur att flyget gick sent på eftermiddagen.

Det ordnade sig ju som tur var, men jag hade inte sovit mer än en timme.

Flyget till Miami var kul. Vet inte om ni är vana vid sådana där långflyg, själv åker jag bara Ryanair, men varje säte hade en pekskärm där man kunde klicka fram filmer, tv-serier och musik. Jättekul! Tyvärr var jag för trött, sov mest.

På planet till LaPaz sov jag nästan hela tiden, missade middagen. Vaknade bara av att knäna värkte något outhärdligt, hade suttit for mycket.

Jag är fortfarande supertrött.

Här var det två grader kallt när jag anlände. Träffade några fransmän, delade taxi med dem in till stan och vi tog in på samma lite dyra hotell. Här stannar jag förmodligen till i morgon bitti då resan går vidare österut, till värmen.

Kul att ni hänger med, bloggläsare!