När jag bestämde mig för att gå en kurs i spanska valde jag en skola i Andalusien (i Ronda, en mycket, mycket bra skola). Den andalusiska spanskan är den som påminner mest om den som pratas i Sydamerika (mycket generellt sett nu). Även här låter man bli att uttala s och d i många ord, tar bort s i slutet av ord, och istället för att läspa på c och z även läspar på alla s alternativt läspar aldrig någonsin utan bara säger s, som här i Sevilla stad (inte provins, i många byar läspar man). Andalusiska dialekten i stora drag.
Jag ville helt enkelt behålla det jag hade lärt mig i Bolivia.
Så jag har liksom inte lärt mig någon annan spanska än den här varianten, vilket inte gör mig någonting, men ibland leder det till förvåning.
Det är jag som blir förvånad.
Som när jag fick veta att fis egentligen heter pedo, inte peo som vi säger här.
Eller när någon sa mantecado istället för mantecao om den klassiska julkakan. (Personen i fråga pratade faktiskt om mantecadítos istället för mantecaítos, vilket ju låter ännu konstigare.)
Eller nu när jag bläddrade i en möbelkatalog och hajade till när jag läste "Un pedacito de jardín en tu terraza" (ung. Ett litet stycke trädgård på din terrass).
Hjärnan gick igång. Jag funderade en stund.
- Hörredu, sover du?
- Mmmm...
- Heter det pedazo? Inte peazo?
- Ja, det är klart. Pedazo. Med z.
- Säger de verkligen så i Madrid?
- Javisst.
Det här med Madrid är en ständig måttstock. (Eller Madri´ som vi säger här.) Egentligen säger väl de flesta spanjorer utanför Andalusien pedazo och pedo, men vi pratar om madridborna eftersom vi tycker att det låter fånigt att säga pedo, och här ser man på madridbor som svenskar utanför Stockholm ser på stockholmare.
(Ta inte illa upp, eventuella madridläsare, jag är inte härifrån, jag har inget emot er.)
Och vi skojar om att de där norröver säger pedaje (vägtull) istället för peaje, cola cado (ett chokladdryckspulver) istället för cola cao och bacalado (torsk) istället för bacalao.
söndag 30 september 2012
lördag 29 september 2012
Bristen på skog
Vi bor utanför stan. Ändå känner jag mig så långt från naturen.
Är det det som är felet?
Vi är på väg tillbaka till byn efter svamputflykten. Jag tittar ut.
Det är så fult.
Allt sönderbränt efter fem månaders torka och tre månader med obarmhärtig hetta.
Ingen skog. Bara odlade olivfält.
Och här och där områden med fri natur, andalusisk tålig natur, men den kommer man inte åt för allt är inhägnat. Allt mark tillhör någon.
De andalusiska skogarna. Saknar mossan, växtligheten. Insekter och djur. Höga träd.
Flyttfåglar. Varför ser jag inga fågelsträck?
Varje gång som Jesús har varit i Sverige har han överraskats av hur vackert det är. Ja, så säger han. Om naturen. Det växer skog överallt. Det är vackert överallt. Jag protesterar alltid och säger att kalhyggena och de unga björkskogarna som man åker förbi på motorvägarna är allt bra fula ändå. Jag säger att jag avskyr dem.
Det gör jag inte längre.
Det går att se skönheten i det andalusiska landskapet också. Det är riktigt vackert på vissa ställen. Men man får leta efter platserna. Det är liksom inte bara att öppna dörren, gå in i skogen, lyssna, lukta och plocka en liter blåbär om man säger så. Eller stanna bilen och lukta skog.
Nej, det här är inte mitt landskap.
Är det det som är felet?
Vi är på väg tillbaka till byn efter svamputflykten. Jag tittar ut.
Det är så fult.
Allt sönderbränt efter fem månaders torka och tre månader med obarmhärtig hetta.
Ingen skog. Bara odlade olivfält.
Och här och där områden med fri natur, andalusisk tålig natur, men den kommer man inte åt för allt är inhägnat. Allt mark tillhör någon.
De andalusiska skogarna. Saknar mossan, växtligheten. Insekter och djur. Höga träd.
Flyttfåglar. Varför ser jag inga fågelsträck?
Varje gång som Jesús har varit i Sverige har han överraskats av hur vackert det är. Ja, så säger han. Om naturen. Det växer skog överallt. Det är vackert överallt. Jag protesterar alltid och säger att kalhyggena och de unga björkskogarna som man åker förbi på motorvägarna är allt bra fula ändå. Jag säger att jag avskyr dem.
Det gör jag inte längre.
Det går att se skönheten i det andalusiska landskapet också. Det är riktigt vackert på vissa ställen. Men man får leta efter platserna. Det är liksom inte bara att öppna dörren, gå in i skogen, lyssna, lukta och plocka en liter blåbär om man säger så. Eller stanna bilen och lukta skog.
Nej, det här är inte mitt landskap.
Låtsaskantareller
Vi åkte till det vanliga svampstället, en ung skog med bar mark och små tallar, och här och var plättar med högt gräs. Underbart för en Sevillabo. Mesigt för en svensk.
Vi gick och gick utan att se några svampar.
- Det är för tidigt. Det har ju faktiskt bara regnat i två dagar, sa jag.
Jesús var besviken. Han hade längtat så.
Men så. På tillbakavägen.
Något gult bland barren. Kunde det vara...? Jag böjde mig ned. De var så små. Hade väl precis trängt upp ur jorden. Fast de såg inte riktigt ut som kantareller. Var för runda.
Petade försiktigt på en av dem för att undersöka saken, men var fortfarande osäker.
- Vad gör du? Vad är det där? Majskorn?!?
Jesús ser bättre än jag. Han behövde inte ens böja sig ned för att se att det var resterna efter någons lunch som jag försökte plocka.
Ändrar abortlagen
Högerpartiet Partido Popular och katolska kyrkan går hand i hand, det vet vi redan.
Så ingen blir förvånad när nu abortlagen ska ändras. Ja, det pratade PP om redan innan valet. Kanske kunde det ses som ett vallöfte.
I alla fall.
Den gamla lagen, från 1985, reformerade socialistpartiet PSOE 2010 för att kvinnor ska få göra abort fram till vecka 14 utan att uppge skäl.
Det är det somm PP vill ändra tillbaka.
Fram till juli 2010 var abort olagligt. Fick bara göras av följande skäl (och med intyg från läkare):
Graviditet efter våldtäkt (fram till vecka 12)
Missbildningar och sjukdomar av fostret (fram till vecka 22)
Risk för fysisk eller psykisk skada för modern (utan tidsgräns)
Det nya lagförslaget är ännu inte klart, men uppges bli liknande den gamla lagen.
Det protesteras i Madrid mot detta.
Så ingen blir förvånad när nu abortlagen ska ändras. Ja, det pratade PP om redan innan valet. Kanske kunde det ses som ett vallöfte.
I alla fall.
Den gamla lagen, från 1985, reformerade socialistpartiet PSOE 2010 för att kvinnor ska få göra abort fram till vecka 14 utan att uppge skäl.
Det är det somm PP vill ändra tillbaka.
Fram till juli 2010 var abort olagligt. Fick bara göras av följande skäl (och med intyg från läkare):
Graviditet efter våldtäkt (fram till vecka 12)
Missbildningar och sjukdomar av fostret (fram till vecka 22)
Risk för fysisk eller psykisk skada för modern (utan tidsgräns)
Det nya lagförslaget är ännu inte klart, men uppges bli liknande den gamla lagen.
Det protesteras i Madrid mot detta.
fredag 28 september 2012
Svampkorgen
Jag hade inte ens ätit upp innan J frågade: "Ska vi åka snart?"
Det var ingen idé att låtsas som om jag inte visste vad han pratade om.
Istället försökte jag å det bestämdaste få honom att förstå att han inte får ta min vackra garnkorg till sina svampar.
- Du gör det inte! Den kommer att bli smutsig, och sedan kommer mina garner att lukta svamp!
- Vad ska jag plocka i då?
- En plastpåse!
- Man plockar inte svamp i plastpåse. Sporerna måste kunna trilla ut.
- Inte mitt probem. Köp en korg i en chino då (lågprisbutik).
- De är fula.
- Då åker vi till Aracena och köper en ny korg.
- Vi kan inte åka ända till Aracena bara för att köpa en korg! Dessutom har vi en korg!
- Du har haft tio månader på dig att köpa en korg! Varför har du inte köpt någon när vi har varit där? Vi har varit där massor av gånger!
- Jag behöver ju ingen. Jag har en korg.
- Du rör inte min garnkorg!
- Det är inte din garnkorg! De sålde den som svampkorg, och vi, Vi köpte den för att ha frukt i!
- Nu är det min garnkorg, och det har det varit i fyra år. Det kan du inte komma och ändra på. Var ska jag ha mina garner annars? I en plastpåse?
- Du stickar ju inte ändå.
- Jag kommer att sticka! Och de är fina i korgen!
Ännu en evighetsdiskussion. Jesús vill inte plocka svamp en korg-vilken-som-helst, utan i en fin en.
Jag förlorade. Har lovat honom att han får låna garnkorgen. En sista gång.
Igen.
Och att följa med och leta svamp.
Igen.
Jesús är inte den ende som gått och längtat efter regnet för att svamparna ska växa.
För bara en liten stund sedan kom ett mejl till J, med en dikt skriven av en annan svamptok. En dikt som handlar om regnet. Lovsång till regnet skulle den kunna heta, men det heter bara Regnet.
Nyskrivet verk.
Om regn. Och svamp.
Nu åker vi.
Det var ingen idé att låtsas som om jag inte visste vad han pratade om.
Istället försökte jag å det bestämdaste få honom att förstå att han inte får ta min vackra garnkorg till sina svampar.
- Du gör det inte! Den kommer att bli smutsig, och sedan kommer mina garner att lukta svamp!
- Vad ska jag plocka i då?
- En plastpåse!
- Man plockar inte svamp i plastpåse. Sporerna måste kunna trilla ut.
- Inte mitt probem. Köp en korg i en chino då (lågprisbutik).
- De är fula.
- Då åker vi till Aracena och köper en ny korg.
- Vi kan inte åka ända till Aracena bara för att köpa en korg! Dessutom har vi en korg!
- Du har haft tio månader på dig att köpa en korg! Varför har du inte köpt någon när vi har varit där? Vi har varit där massor av gånger!
- Jag behöver ju ingen. Jag har en korg.
- Du rör inte min garnkorg!
- Det är inte din garnkorg! De sålde den som svampkorg, och vi, Vi köpte den för att ha frukt i!
- Nu är det min garnkorg, och det har det varit i fyra år. Det kan du inte komma och ändra på. Var ska jag ha mina garner annars? I en plastpåse?
- Du stickar ju inte ändå.
- Jag kommer att sticka! Och de är fina i korgen!
Ännu en evighetsdiskussion. Jesús vill inte plocka svamp en korg-vilken-som-helst, utan i en fin en.
Jag förlorade. Har lovat honom att han får låna garnkorgen. En sista gång.
Igen.
Och att följa med och leta svamp.
Igen.
Jesús är inte den ende som gått och längtat efter regnet för att svamparna ska växa.
För bara en liten stund sedan kom ett mejl till J, med en dikt skriven av en annan svamptok. En dikt som handlar om regnet. Lovsång till regnet skulle den kunna heta, men det heter bara Regnet.
Nyskrivet verk.
Om regn. Och svamp.
Nu åker vi.
Nöjd och tillfreds
Nöjd och tillfreds med tillvaron, det är jag det, just nu.
Åh, så gott jag har det.
Torsdagens lektioner blev bra. Ganska mycket nytt jobb väntar. Superstark fredagskänsla.
Jag och misse har dagliga mysstunder, börjar redan på morgonen med att jag går upp, lägger mig i soffan, så hoppar pipen upp och lägga sig på min bröstkorg. Fint sätt att starta dagen på.
Det är fredag.
Jag ska överraska J med köpemat till lunch, det är skoj!
Analkande Sverigeresa.
Börjat på John Irvings Tills jag finner dig, som verkar riktigt bra.
Trevligt alltsammans, men den goa känslan kommer nog egentligen från vädret igår. Det regnade äntligen. Det öste ned regn, forsade, skvalade. Mullrade från åskan, blixtrade. Vilket väder! Det kändes som en svensk höstdag. Jag kände mig hemma. Dessutom mörknade det rätt tidigt och det var gott att komma inomhus, till katten och boken och middagen.
Fredag!
Åh, så gott jag har det.
Torsdagens lektioner blev bra. Ganska mycket nytt jobb väntar. Superstark fredagskänsla.
Jag och misse har dagliga mysstunder, börjar redan på morgonen med att jag går upp, lägger mig i soffan, så hoppar pipen upp och lägga sig på min bröstkorg. Fint sätt att starta dagen på.
Det är fredag.
Jag ska överraska J med köpemat till lunch, det är skoj!
Analkande Sverigeresa.
Börjat på John Irvings Tills jag finner dig, som verkar riktigt bra.
Trevligt alltsammans, men den goa känslan kommer nog egentligen från vädret igår. Det regnade äntligen. Det öste ned regn, forsade, skvalade. Mullrade från åskan, blixtrade. Vilket väder! Det kändes som en svensk höstdag. Jag kände mig hemma. Dessutom mörknade det rätt tidigt och det var gott att komma inomhus, till katten och boken och middagen.
Fredag!
torsdag 27 september 2012
Polisbrutalitet och våldsamma protester
Men fan i helvete!
Dom är ju inte kloka!
Titta på DEN HÄR videon från protesterna i Madrid i tisdag så får ni se.
(Han som filmade fick förrestensin kamera förstörd av polisen:)
Hänger ni med i vad som händer i Spanien nu?
I tisdags demonstrerades det i Madrid. Mot nedskärningar, arbetslöshet, kris och politiker. Folk är jäkligt trötta på alltihop. Så det organiserades en manifestation. Inte regelrätt organiserade, utan via munmetoden och facebook.
Massor, massor gick ut för att protestera mot vad som pågår i landet.
De möttes av polis.
Dagen efter rapporterades 60 skadade och 30 som gripits.
Det rapporterades om våldsamma poliser.
Poliserna och högerpolitikerna slog ifrån sig. Polisen gjorde bara sitt jobb, menade man. De försvarade sig och försökte stävja upploppet när demonstranterna blev våldsamma.
Ingen trodde väl på det? Spansk polis kan vara mycket brutal.
Det fick vi bevis på under onsdagen när allt fler ögonvittnen berättade vad som hänt kvällen innan, samtidigt som filmer läckte ut från alla håll.
Hade någon tvivlat innan på om polisen var onödigt våldsam eller inte, så var det ingen som tvivlade igår eftermiddag.
Förklaringarna om demonstranters provokationer blir löjligt genomskinliga när man ser hur poliserna tar sig in på Atochastationen, börjar slå på folk och skjuter mot folk som väntar på tåg! Där pågick sannerligen ingen demonstration! Vi ser civilklädda poliser i tjänst bli nedslagna av sina kollegor som inte förstår att de är civilklädda, lyssnar inte när de ropar förtvivlat (det vore ju otroligt om en civilklädd polis blir våldsam mot kollegorna), man ser i ruskiga filmer hur poliserna slår med batongerna mot nedslagna personer, hur reportrar smygfilmar och frågar varför poliserna inte bär sina nummerbrickor på sig som de alltid måste bära, och hur de då blir bortkörda med hot om våld. Vi ser hur de springer mot den jättelika folkmassan med höjda batonger och skapar panik.
Högerpolitikerna fortsätter att försvara poliserna, och det förstår man ju, det var ju Partido Popular, regeringspartiet, som ville ha en ny lag om att otillåtna demonstrationer ska klassas som terroristbrott.
Reportrar från högerns tidningar, tv och radio gör sig löjliga genom att hålla poliserna om ryggen och påstå att alla demonstranter är vänsterpersoner och anarkister och kriminella.
Premiärminister Mariano Rajoy påpekar att det bara är en liten del av spanjorerna som protesterar och lovordar den stora massan som stannar hemma och lider i tysthet.
Man kan förmoda att Rajoy kände sig obekväm med situationen. Medan demonstrationerna pågick befann han sig i New York, delvis för att förbättra bilden av Spanien som krisland, vilket troligtvis inte gick så bra eftersom New York Times samma dag publicerade ett bildreportage om krislandet, hungerlandet Spanien,. Det illustrerades bland annat med människor i Madrid som letar mat i soporna.
Spanske kungen gick upp på redaktionen för att rädda situationen och ge en mer positiv bild av Spanien, men... lönlöst.
Igår kväll fortsatte demonstrationerna, kanske främst som protest mot polisvåldet.
Den som tycker att jag har varit otydlig i mina beskrivningar kan titta på DE HÄR bilderna.
Dom är ju inte kloka!
Titta på DEN HÄR videon från protesterna i Madrid i tisdag så får ni se.
(Han som filmade fick förrestensin kamera förstörd av polisen:)
Hänger ni med i vad som händer i Spanien nu?
I tisdags demonstrerades det i Madrid. Mot nedskärningar, arbetslöshet, kris och politiker. Folk är jäkligt trötta på alltihop. Så det organiserades en manifestation. Inte regelrätt organiserade, utan via munmetoden och facebook.
Massor, massor gick ut för att protestera mot vad som pågår i landet.
De möttes av polis.
Dagen efter rapporterades 60 skadade och 30 som gripits.
Det rapporterades om våldsamma poliser.
Poliserna och högerpolitikerna slog ifrån sig. Polisen gjorde bara sitt jobb, menade man. De försvarade sig och försökte stävja upploppet när demonstranterna blev våldsamma.
Ingen trodde väl på det? Spansk polis kan vara mycket brutal.
Det fick vi bevis på under onsdagen när allt fler ögonvittnen berättade vad som hänt kvällen innan, samtidigt som filmer läckte ut från alla håll.
Hade någon tvivlat innan på om polisen var onödigt våldsam eller inte, så var det ingen som tvivlade igår eftermiddag.
Förklaringarna om demonstranters provokationer blir löjligt genomskinliga när man ser hur poliserna tar sig in på Atochastationen, börjar slå på folk och skjuter mot folk som väntar på tåg! Där pågick sannerligen ingen demonstration! Vi ser civilklädda poliser i tjänst bli nedslagna av sina kollegor som inte förstår att de är civilklädda, lyssnar inte när de ropar förtvivlat (det vore ju otroligt om en civilklädd polis blir våldsam mot kollegorna), man ser i ruskiga filmer hur poliserna slår med batongerna mot nedslagna personer, hur reportrar smygfilmar och frågar varför poliserna inte bär sina nummerbrickor på sig som de alltid måste bära, och hur de då blir bortkörda med hot om våld. Vi ser hur de springer mot den jättelika folkmassan med höjda batonger och skapar panik.
Högerpolitikerna fortsätter att försvara poliserna, och det förstår man ju, det var ju Partido Popular, regeringspartiet, som ville ha en ny lag om att otillåtna demonstrationer ska klassas som terroristbrott.
Reportrar från högerns tidningar, tv och radio gör sig löjliga genom att hålla poliserna om ryggen och påstå att alla demonstranter är vänsterpersoner och anarkister och kriminella.
Premiärminister Mariano Rajoy påpekar att det bara är en liten del av spanjorerna som protesterar och lovordar den stora massan som stannar hemma och lider i tysthet.
Man kan förmoda att Rajoy kände sig obekväm med situationen. Medan demonstrationerna pågick befann han sig i New York, delvis för att förbättra bilden av Spanien som krisland, vilket troligtvis inte gick så bra eftersom New York Times samma dag publicerade ett bildreportage om krislandet, hungerlandet Spanien,. Det illustrerades bland annat med människor i Madrid som letar mat i soporna.
Spanske kungen gick upp på redaktionen för att rädda situationen och ge en mer positiv bild av Spanien, men... lönlöst.
Igår kväll fortsatte demonstrationerna, kanske främst som protest mot polisvåldet.
Den som tycker att jag har varit otydlig i mina beskrivningar kan titta på DE HÄR bilderna.
onsdag 26 september 2012
Drömmen om julbord
Vet inte om det är vuxet, eller fånigt, eller något annat, men jag har i flera år drömt om att äta julbord med J.
(Det låter inte vuxet.)
Vi gjorde det första julen när han var i Sverige.Jag var väl lite tankspridd kanske, för vi gick upp sent, åt stadig frukost och... sittningen var klockan 13. Inte bra.
J gjorde så gott han kunde, men när det var dags för efterrätten mådde han så illa att han var tvungen att gå ut. Och jag fick följa med förstås.
Missa efterrättsbordet... Det sved... Svider ännu.
Nu när julafton är en måndag och J slutar redan den 21 december kan vi äntligen göra om besöket, för de allra sista julborden serveras den 22 december. Vi hinner precis.
Himla prat om julbord, men julbord är skoj ju!
Måtte inga snöstormar härja den aktuella dagen så att vi blir fast i Malaga. Eller i Amsterdam. Så trist det vore. Vänta ytterligare sju år på julbord med J...
 |
| Snö - ja tack. Snöoväder som hindrar plan att komma fram den 22 december - nej tack! |
Allmänt svammel. Febersvammel.
Jag har en massa att skriva om, men jag får inte tid till det.
Vill skriva om något som jag avskyr med Sverige, landet som mina svenskelever drömmer om att bo och arbeta i. För dem är Sverige perfekt. En idyll..
Vill skriva om sommarens bränder i Spanien. Sommarens anlagda bränder, för att bygga bostäder vid kusterna där man annars inte kan få bygglov. Om inte marken brinner upp först.
Vill recensera sommaren, om den verkligen var så jobbig som alla varnade för att den skulle bli.
Fota...
Nå, det kommer.
Kan ju tala om, ifall någon skulle vara intresserad (inte troligt) att vi har nytt internet. Det är så bra att det går att lyssna på radio! Kommer att testa om internet-tv fungerar.
Är fortfarande febrig, vilket enligt Jesús tycker borde vara fullkomligt omöjligt eftersom jag, på hans inrådan, tagit en febernedsättande tablett som är stor som en baguette.
Den är enorm. Vilken dumbom hittar på att göra en så stor, osväljbar tablett?
Dessutom gör den ingen verkan, och det ser ut som om jag leder diskussonen som pågått i åratal; svensk respektive spansk medicin. Eller rättare; Ipren - spanska tabletter. Enligt J finns inget medel i Ipren som sänker febern.
Konstigt då, säger jag, att det står på paketet att den är febernedsättande. Och att jag faktiskt blir av med febern med en sådan tablett.
Synd att de är slut.
Gott att bli ompysslad förresten. Att vara sjuk ensam är inte roligt alls.
Övrigt: Längtar till Norge. Skulle vilja stå vid en fjords blanka vatten, med höga berg omkring, och vänta på färjan. Där befinner jag mig i tankarna. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Norge. I Sverige eller Norge, det är mina länder.
Vill skriva om något som jag avskyr med Sverige, landet som mina svenskelever drömmer om att bo och arbeta i. För dem är Sverige perfekt. En idyll..
Vill skriva om sommarens bränder i Spanien. Sommarens anlagda bränder, för att bygga bostäder vid kusterna där man annars inte kan få bygglov. Om inte marken brinner upp först.
Vill recensera sommaren, om den verkligen var så jobbig som alla varnade för att den skulle bli.
Fota...
Nå, det kommer.
Kan ju tala om, ifall någon skulle vara intresserad (inte troligt) att vi har nytt internet. Det är så bra att det går att lyssna på radio! Kommer att testa om internet-tv fungerar.
Är fortfarande febrig, vilket enligt Jesús tycker borde vara fullkomligt omöjligt eftersom jag, på hans inrådan, tagit en febernedsättande tablett som är stor som en baguette.
Den är enorm. Vilken dumbom hittar på att göra en så stor, osväljbar tablett?
Dessutom gör den ingen verkan, och det ser ut som om jag leder diskussonen som pågått i åratal; svensk respektive spansk medicin. Eller rättare; Ipren - spanska tabletter. Enligt J finns inget medel i Ipren som sänker febern.
Konstigt då, säger jag, att det står på paketet att den är febernedsättande. Och att jag faktiskt blir av med febern med en sådan tablett.
Synd att de är slut.
Gott att bli ompysslad förresten. Att vara sjuk ensam är inte roligt alls.
Övrigt: Längtar till Norge. Skulle vilja stå vid en fjords blanka vatten, med höga berg omkring, och vänta på färjan. Där befinner jag mig i tankarna. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Norge. I Sverige eller Norge, det är mina länder.
tisdag 25 september 2012
Straffet när man retas...
Straffet för att reta sin klene spanske sambo för hans förkylning:
Egen förkylning. Med feber.
Grillade sardiner till middag och lyxig chokladefterrätt känns inte så lockande längre.
Egen förkylning. Med feber.
Grillade sardiner till middag och lyxig chokladefterrätt känns inte så lockande längre.
Inget gratisinsulin här
När jag åkte hit för ett år sedan tog jag med mängder av insulin och grejer som hör till pump och blodprov. Först nu har en del tagit slut. Igår var jag på apoteket för att för första gången hämta ut på spanskt recept.
Det enda som fanns hemma var ett paket insulinpennor som jag bara har ifall pumpen går sönder.
De kostade över fyra euro!
De var enligt apotekaren lite billigare innan höjningen på mediciner för ett tag sedan, men insulinet kostade pengar även då.
För jäkligt tycker jag som är bortskämd med gratis mediciner och hjälpmedel.
Förmodligen bortskämd, jag kan ju ändå betala.
Men ändå. Vi pratar inte huvudvärkstabletter elle nässpray, utan livsviktiga mediciner. Jag tycker att de borde vara kostnadsfria. Jag tycker verkligen det.
Får se i eftermiddag, när jag hämtar beställningsvarorna, vad det kommer att kosta.
Det enda som fanns hemma var ett paket insulinpennor som jag bara har ifall pumpen går sönder.
De kostade över fyra euro!
De var enligt apotekaren lite billigare innan höjningen på mediciner för ett tag sedan, men insulinet kostade pengar även då.
För jäkligt tycker jag som är bortskämd med gratis mediciner och hjälpmedel.
Förmodligen bortskämd, jag kan ju ändå betala.
Men ändå. Vi pratar inte huvudvärkstabletter elle nässpray, utan livsviktiga mediciner. Jag tycker att de borde vara kostnadsfria. Jag tycker verkligen det.
Får se i eftermiddag, när jag hämtar beställningsvarorna, vad det kommer att kosta.
måndag 24 september 2012
Böcker beställda
Jag har beställt böcker och väntar ett sjujädra bokpaket!
Hej då besparingar!
Hejhej efterlängtade böcker!
Hejhej dyra fraktavgift till Spanien!
Fyra av böckerna (halva summan minst) är jobböcker, övriga är intressanta, roliga, sorgliga och faktaspäckade böcker.
Jag ser mig själv uppkrupen i den mjuka, bekväma soffan (som jag sett i en butik... den vi har i vår möblerade lägenhet passar absolut inte in i sammanhanget), med varm choklad bredvid, bok i handen, katt på mage, jag läsandes i myslampans sken medan det mörknar ute. Regnar. Kallt är det inte ens i min fantasivärld, för kallt ute betyder lika kallt inne i Andalusien, och man avnjuter inte böcker så bra när man fryser.
Böcker!!!
Hej då besparingar!
Hejhej efterlängtade böcker!
Hejhej dyra fraktavgift till Spanien!
Fyra av böckerna (halva summan minst) är jobböcker, övriga är intressanta, roliga, sorgliga och faktaspäckade böcker.
Jag ser mig själv uppkrupen i den mjuka, bekväma soffan (som jag sett i en butik... den vi har i vår möblerade lägenhet passar absolut inte in i sammanhanget), med varm choklad bredvid, bok i handen, katt på mage, jag läsandes i myslampans sken medan det mörknar ute. Regnar. Kallt är det inte ens i min fantasivärld, för kallt ute betyder lika kallt inne i Andalusien, och man avnjuter inte böcker så bra när man fryser.
Böcker!!!
Slarvmaja
Jesús tycker att jag är en riktig slarvmaja.
Jämt är någon av mina viktiga saker försvunnen. För det mesta körkortet. J säger att det är ren tur att jag inte har blivit stoppad av polis än och fått böta, eftersom jag så sällan har körkortet med mig.
Nycklarna försvinner.
Viktiga papper försvinner.
Anteckningsboken som jag skulle skicka till en vän är borta.
Mina bra bivax-lypsyl kommer bara fram någon gång emellanåt när jag inte behöver dem.
Plånboken såg jag visserligen för någon månad sedan men nu har jag ingen aning om var den är. Det gör inget, den är tom och används sällan på grund av stöldrisken i Sevilla.
Busskortet brukar vara borta.
Passet vet ni ju att det var försvunnet länge, eftersom jag var lite orolig för det inför Marocko-resan. Men det hittades ju, delvis med Jesús hjälp. Han är så bra på att hitta saker.
Nu hoppas jag att han hjälper mig att hitta kontokortet som jag inte sett de senaste sex månaderna. Det befann sig senast på skrivbordet, men var det är nu har jag ingen aning om. Inte på något logiskt ställe i alla fall, för där har jag redan letat.
Jämt är någon av mina viktiga saker försvunnen. För det mesta körkortet. J säger att det är ren tur att jag inte har blivit stoppad av polis än och fått böta, eftersom jag så sällan har körkortet med mig.
Nycklarna försvinner.
Viktiga papper försvinner.
Anteckningsboken som jag skulle skicka till en vän är borta.
Mina bra bivax-lypsyl kommer bara fram någon gång emellanåt när jag inte behöver dem.
Plånboken såg jag visserligen för någon månad sedan men nu har jag ingen aning om var den är. Det gör inget, den är tom och används sällan på grund av stöldrisken i Sevilla.
Busskortet brukar vara borta.
Passet vet ni ju att det var försvunnet länge, eftersom jag var lite orolig för det inför Marocko-resan. Men det hittades ju, delvis med Jesús hjälp. Han är så bra på att hitta saker.
Nu hoppas jag att han hjälper mig att hitta kontokortet som jag inte sett de senaste sex månaderna. Det befann sig senast på skrivbordet, men var det är nu har jag ingen aning om. Inte på något logiskt ställe i alla fall, för där har jag redan letat.
söndag 23 september 2012
Mysig lördag med sushi och spa
När man skaffar sambo gäller det att välja noga. Jag tog en som gillar god mat, som lagar god mat och, som bonus, gärna gör sushi. Perfekt.
Det gäller att välja elever noga. Det gäller att välja kockar, gärna sådana som har gått sushi-akademi i Japan i sex månader för att bli sushi man (det heter faktiskt så!), som inte bara lärt sig allt om sushi utan även hur man driver en sushirestaurang. Det gäller att hålla kontakt med sådana även när de slutat för att flytta till Sverige.
Sedan åt vi choklad och spelade vi spel.
Carcassonne så klart.
Jag vann.
Som vanligt.
(Nä, det var inte sant, J vinner ofta. För ofta.)
Sedan hade Jesús en väldig lust att ta med mig på spa, och jag tänkte att okej då, det kan han få göra, så vi åkte till ett i Sevilla, på hotel Medelín för omväxlings skull. Det var härligt. Bäst var ångbastun med stjärnhimmel. Jag fick julkänslor av att titta på den. Fast spaet var dyrt och inte så bra som arabiska badet; Aire de Sevilla.
Sedan blev det middag på Sloppy Joe´s i närheten. Alltid skoj! Pizza till Jesús, kycklingfajitas till mig, chokladtryffeltårta till båda.
Jag tyckte att det var himla skoj alltihop.
Jesús såg lite... hängig ut. Förkyld förstås. Han hade väl utsatts för en vindpust, eller fått blåst på sig från bilfläkten eller något annat fånigt.
Spanjorer...
Det gäller att välja elever noga. Det gäller att välja kockar, gärna sådana som har gått sushi-akademi i Japan i sex månader för att bli sushi man (det heter faktiskt så!), som inte bara lärt sig allt om sushi utan även hur man driver en sushirestaurang. Det gäller att hålla kontakt med sådana även när de slutat för att flytta till Sverige.
Det blev de godaste sushisarna på länge.
Många blev det också. Tre tallrikar. Oj, vad vi åt!
Många blev det också. Tre tallrikar. Oj, vad vi åt!
Sedan åt vi choklad och spelade vi spel.
Carcassonne så klart.
Jag vann.
Som vanligt.
(Nä, det var inte sant, J vinner ofta. För ofta.)
Sedan hade Jesús en väldig lust att ta med mig på spa, och jag tänkte att okej då, det kan han få göra, så vi åkte till ett i Sevilla, på hotel Medelín för omväxlings skull. Det var härligt. Bäst var ångbastun med stjärnhimmel. Jag fick julkänslor av att titta på den. Fast spaet var dyrt och inte så bra som arabiska badet; Aire de Sevilla.
Sedan blev det middag på Sloppy Joe´s i närheten. Alltid skoj! Pizza till Jesús, kycklingfajitas till mig, chokladtryffeltårta till båda.
Jag tyckte att det var himla skoj alltihop.
Jesús såg lite... hängig ut. Förkyld förstås. Han hade väl utsatts för en vindpust, eller fått blåst på sig från bilfläkten eller något annat fånigt.
Spanjorer...
lördag 22 september 2012
Tillbaka till svampskogen!
Äntligen!
Jesús har väntat sedan februari, nu är det dags!
På tisdag kommer det första höstregnet, enligt väderprognosen!
Ja, det första regnet överhuvudtaget sedan slutet av april.
Jag längtar också efter regn. Och den där doften av vatten som känns i luften en stund innan det börjar. Den känner jag bara här. I Sverige regnar det så ofta så jag antar att man inte längre känenr någon regndoft.
Jag längtar efter regnet, som sagt, men inte som Jesús. Han blev ju intresserad (det kanske är en underdrift, han blev helt fast) av svampplockning förra året efter en "kurs" i Gerena som jag skrev om HÄR bland annat. Sedan var han ute och letade svamp nästan varje helg, men hittade inte mycket eftersom det dels var slutet av säsongen, dels inte regnade något alls. Förrän till påskveckan då det kom ett par skurar, och sedan ytterligare ett par under ferian som vanligt, och därefter har det varit torrt. Men nu börjar hösten, nu börjar svamptiden, och bara det kommer lite vatten ska nog svamparna växa.
Ja kära nån vad han har tjatat om sina svampar. Sedan februari. Eller ännu tidigare. Har inte gått en vecka utan att han har sagt hur mycket han ser fram emot hösten då han får gå ut och plocka svamp igen.
Jesús har väntat sedan februari, nu är det dags!
På tisdag kommer det första höstregnet, enligt väderprognosen!
Ja, det första regnet överhuvudtaget sedan slutet av april.
Jag längtar också efter regn. Och den där doften av vatten som känns i luften en stund innan det börjar. Den känner jag bara här. I Sverige regnar det så ofta så jag antar att man inte längre känenr någon regndoft.
Jag längtar efter regnet, som sagt, men inte som Jesús. Han blev ju intresserad (det kanske är en underdrift, han blev helt fast) av svampplockning förra året efter en "kurs" i Gerena som jag skrev om HÄR bland annat. Sedan var han ute och letade svamp nästan varje helg, men hittade inte mycket eftersom det dels var slutet av säsongen, dels inte regnade något alls. Förrän till påskveckan då det kom ett par skurar, och sedan ytterligare ett par under ferian som vanligt, och därefter har det varit torrt. Men nu börjar hösten, nu börjar svamptiden, och bara det kommer lite vatten ska nog svamparna växa.
Ja kära nån vad han har tjatat om sina svampar. Sedan februari. Eller ännu tidigare. Har inte gått en vecka utan att han har sagt hur mycket han ser fram emot hösten då han får gå ut och plocka svamp igen.
Flamencobiennalen i Sevilla
Vartannat år arrangeras Flamencobiennalen här i Sevilla. Det är ett stort arrangemang med högklassig flamenco varenda dag under en månads tid på Sevillas olika teatrar och scener. I år deltar bland andra Manuela Carrasco och Arcángel, för att nämna något.
Men biennalen går ganska obemärkt förbi i år. Jag gissar att det inte finns pengar till annonser, och de stora afficher och program som brukar vara uppsatta i stan har helt enkelt uteblivit.
Jag hade tänkt att skaffa något slags rabattkort för att gå på en massa föreställningar, men något sådant finns inte, man måste köpa dyra biljetter till var och en av dem. Dessutom är de bästa föreställningarna slutsålda sedan länge. Det blir ingen biennal för mig i år. Men flamenco kan man uppleva året runt i Sevilla.
 |
| Bild: stock.xchng |
fredag 21 september 2012
Tips: utställning med Barcelonabilder
Har ni varit på Abecita Konstmuseum i Borås?
Passa på och åk dit nu.
Där ställer Maria Espeus ut fotografier från sitt fotoprojekt El otro - The other, bilder från hennes stadsdel El Raval i Barcelona.
Maria har en spännande bakgrund. Redan som liten unge blev hon intresseerad av foto, och det var ett intresse som höll i sig. Hon fick en kamera, fotade alla hon hade i närheten, fotograferade sig igenom skoltiden och åkte sedan till Paris för att försörja sig som fotograf. Men Paris i början på 1970-talet var en svår stad för en fotograf. Maria åkte vidare till Italien och Rom där hon träffade Fellini som just då regisserade filmen Roma. Det blev vändpunkten för Maria. Hon åkte tillbaka till Paris, fick jobba för internationella företag, träffade sin blivande man och flyttade med honom till hans hemstad Barcelona.
Sedan dess har hon arbetat för stora magasin, gjort reklamjobb, haft utställningar och belönats med internationella priser som fotograf.
Bilderna från El otro blev en fotobok som porträtterar El Ravals själ och människorna som bor där.
Samtidigt visas en annan utställning på Abecita, en med naturfotograf Jan Töve. Den utställningen bör ni också ta chansen att se.
Nu kommer lite kuriosa: Jag hade Jan Töve som musiklärare i mellanstadiet.
En gång hade han köpt en ny fin kamera som han av någon anledning tagit med till klassrummet. Den låg där på en bänk. En klasskompis som hade svårt att sitta still råkade putta ner kameran i golvet och Töve fick ett raseriutbrott och skrämde oss allihop med att kasta notställ i väggen. Jag kommer också ihåg hur han skrattade när jag läste korg-gosse istället för kor-gosse. Oj, vad han skrattade. Inte roligt för en liten generad unge som varken hade hört eller läst ordet tidigare. Minns det varje gång jag stöter på ordet.
Men som fotograf är Töve förbaskat skicklig.
Passa på och åk dit nu.
Där ställer Maria Espeus ut fotografier från sitt fotoprojekt El otro - The other, bilder från hennes stadsdel El Raval i Barcelona.
Maria har en spännande bakgrund. Redan som liten unge blev hon intresseerad av foto, och det var ett intresse som höll i sig. Hon fick en kamera, fotade alla hon hade i närheten, fotograferade sig igenom skoltiden och åkte sedan till Paris för att försörja sig som fotograf. Men Paris i början på 1970-talet var en svår stad för en fotograf. Maria åkte vidare till Italien och Rom där hon träffade Fellini som just då regisserade filmen Roma. Det blev vändpunkten för Maria. Hon åkte tillbaka till Paris, fick jobba för internationella företag, träffade sin blivande man och flyttade med honom till hans hemstad Barcelona.
Sedan dess har hon arbetat för stora magasin, gjort reklamjobb, haft utställningar och belönats med internationella priser som fotograf.
Bilderna från El otro blev en fotobok som porträtterar El Ravals själ och människorna som bor där.
Samtidigt visas en annan utställning på Abecita, en med naturfotograf Jan Töve. Den utställningen bör ni också ta chansen att se.
Nu kommer lite kuriosa: Jag hade Jan Töve som musiklärare i mellanstadiet.
En gång hade han köpt en ny fin kamera som han av någon anledning tagit med till klassrummet. Den låg där på en bänk. En klasskompis som hade svårt att sitta still råkade putta ner kameran i golvet och Töve fick ett raseriutbrott och skrämde oss allihop med att kasta notställ i väggen. Jag kommer också ihåg hur han skrattade när jag läste korg-gosse istället för kor-gosse. Oj, vad han skrattade. Inte roligt för en liten generad unge som varken hade hört eller läst ordet tidigare. Minns det varje gång jag stöter på ordet.
Men som fotograf är Töve förbaskat skicklig.
Sverigebesök!
Vet ni vad!
Jag ska åka till Sverige!
En vecka i mitten av oktober! Och gå på Emil Jensen-konsert!
Hurra!
Jag ska åka till Sverige!
En vecka i mitten av oktober! Och gå på Emil Jensen-konsert!
Hurra!
torsdag 20 september 2012
Recept: Persikopaj med marängtäcke
Jag frossar i persikor. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i den frukten tidigare, men nu...
Persikorna köper jag i fruktaffären här i byn, äter som de är eller gör paj av dem. Persikopaj med marängtäcke. Rekommenderas varmt. En av mina bästa efterrätter.
Det här receptet brukar jag använda:
Pajdeg:
125 g smör eller margarin
3 dl vetemjöl
2 msk socker
Fyllning:
6 persikor
3 äggulor
3/4 dl socker
2 msk vetemjöl
finrivet skal av 1/2 citron
pressad saft av 1/2 citron
Maräng:
3 äggvitor
1 1/2 dl socker
Blanda ingredienserna till pajdegen och tryck ut degen i en rund pajform, ca 28 cm i diameter. Ställ degen kylskåpskallt i minst 30 minuter. Sätt ugnen på 200°. Förgrädda pajskalet i nedre delen av ugnen cirka 10 minuter.
Skär persikorna i klyftor och fördela dem jämnt i pajskalet. Vispa äggulor och socker vitt och poröst. Sikta ned vetemjöl och tillsätt citronskal och citronsaft. Rör om varsamt och häll smeten över frukten. Ställ pajen i nedre delen av ugnen och grädda cirka 15 minuter.
Vispa äggvitorna till marängen med rena redskap till ett fast, vitt skum. Tillsätt sockret litet i taget (viktigt att det sker i den här ordningen!) under fortsatt vispning till en styv och blank massa. Bred marängsmeten över pajen och grädda i nedre delen av ugnen i ytterligare cirka 15 minuter.
Persikorna köper jag i fruktaffären här i byn, äter som de är eller gör paj av dem. Persikopaj med marängtäcke. Rekommenderas varmt. En av mina bästa efterrätter.
Det här receptet brukar jag använda:
Pajdeg:
125 g smör eller margarin
3 dl vetemjöl
2 msk socker
Fyllning:
6 persikor
3 äggulor
3/4 dl socker
2 msk vetemjöl
finrivet skal av 1/2 citron
pressad saft av 1/2 citron
Maräng:
3 äggvitor
1 1/2 dl socker
Blanda ingredienserna till pajdegen och tryck ut degen i en rund pajform, ca 28 cm i diameter. Ställ degen kylskåpskallt i minst 30 minuter. Sätt ugnen på 200°. Förgrädda pajskalet i nedre delen av ugnen cirka 10 minuter.
Skär persikorna i klyftor och fördela dem jämnt i pajskalet. Vispa äggulor och socker vitt och poröst. Sikta ned vetemjöl och tillsätt citronskal och citronsaft. Rör om varsamt och häll smeten över frukten. Ställ pajen i nedre delen av ugnen och grädda cirka 15 minuter.
Vispa äggvitorna till marängen med rena redskap till ett fast, vitt skum. Tillsätt sockret litet i taget (viktigt att det sker i den här ordningen!) under fortsatt vispning till en styv och blank massa. Bred marängsmeten över pajen och grädda i nedre delen av ugnen i ytterligare cirka 15 minuter.
onsdag 19 september 2012
Positivt
Det hände så mycket igår.
Kändes det som.
Positiva saker. Ett par nya elever. Ett inställt läkarbesök eftersom en apparat är trasig. Informationsmöte på ett drogrehabiliteringscenter där jag kanske ska volontärarbeta. Chokladtårta på Ikea. Norska fiskekakor till lunch. Biobesök på kvällen.
Och möjligtvis en resa om nåra veckor. Hoppas, hoppas...
Kändes det som.
Positiva saker. Ett par nya elever. Ett inställt läkarbesök eftersom en apparat är trasig. Informationsmöte på ett drogrehabiliteringscenter där jag kanske ska volontärarbeta. Chokladtårta på Ikea. Norska fiskekakor till lunch. Biobesök på kvällen.
Och möjligtvis en resa om nåra veckor. Hoppas, hoppas...
Overklighetskänsla
Ibland får jag en sådan overklighetskänsla.
Igår kväll till exempel, när vi gick över bron och såg en turistbåt med fest ombord, det dansades sevillana. Jag tittade på båten och tänkte, "jag är också utlänning ,men jag är inte med på båten, för jag bor här. Jag är inte på semester".
Eller ibland när jag åker med bussen från byn, tittar ut över olivfälten och det böljande landskapet.
Då tänker jag: "Det här är jättekonstigt. Vad gör jag här? Hur hamnade jag här? Jag, från Lidköping, befinner mig i i södra Spanien. Jag bor här. Folk åker hit på semester och tittar på det vackra, njuter av solen. jag bor här. Det är jättekonstigt."
Eller språket. Under ett samtal förlorar jag koncentrationen ett ögonblick, slutar lyssna. "Han pratar spanska med mig. Jag förstår vartenda ord. Jag hör varje ord uttalas på spanska, och jag förstår dem. Trots att det inte är mitt språk. Och jag kan svara på samma språk. Jag pratar med honom på spanska. Hur gick det till?"
tisdag 18 september 2012
Bio-apelsinen
Det har absolut inte med någonting alls att göra, men jag kom att tänka på när jag var på bio i Leksand med några kompisar. Vi väntade på att filmen skulle börja när jag kände något dunsa emot min snöstövel.
- Det kändes som om en apelsin dunsade emot min stövel, viskade jag till kompisen bredvid som fnissade, apelsiner brukar inte komma rullandes på biografer.
En tjej några rader längre upp skyndade ned i den sluttande biografen, hukade sig längst fram vid filmduken och tog upp något.
Gick tillbaka till sin plats. Med en apelsin i handen.
- Det kändes som om en apelsin dunsade emot min stövel, viskade jag till kompisen bredvid som fnissade, apelsiner brukar inte komma rullandes på biografer.
En tjej några rader längre upp skyndade ned i den sluttande biografen, hukade sig längst fram vid filmduken och tog upp något.
Gick tillbaka till sin plats. Med en apelsin i handen.
måndag 17 september 2012
Klockan 16 blir det höst!
Äntligen!
Nu räknar vi ned!
Om en halvtimme, klockan 16, infaller hösten här i Spanien.
Passande nog så har nattemperaturen sjunkit, och jag har faktiskt småfrusit under natten, trots ett lakan som täcke. Är värmen över nu?
Nu räknar vi ned!
Om en halvtimme, klockan 16, infaller hösten här i Spanien.
Passande nog så har nattemperaturen sjunkit, och jag har faktiskt småfrusit under natten, trots ett lakan som täcke. Är värmen över nu?
Hugh Grant - allmänbildning?
Jesús i sängen efter siestan:
- Okej, vi har båda saker att göra, men när vi är klara med dem gör vi något roligt.
- Ja, vi kan väl titta på någon Hugh Grant-film! Chatrin skrev i en kommentar på bloggen att precis som Psycho och Hitchcock är allmänbildning så är Hugh Grant det. Och jag håller faktiskt med.
- Hugh Grant?!? Och vilka filmer skulle det vara som hör till allmänbildningen? Alla hans filmer är redan glömda!
- Det är de inte alls!
- Nähä, nämn några som inte är det då.
- Pretty Woman, Notting Hill, Fyra bröllop och en begravning...
- Hugh Grant var aldrig med i Pretty Woman!
- ...
- Hitchcock hör till allmänbildningen för att han skapade filmhistoria, det har bildats skolor efter honom. Det kan man knappast säga om Hugh Grant va? Det är som att jämföra Beethoven och Summorning, Beethoven skapade historia, Summorning skapar musik för dem som tycker om den genren.
- Äh. Du vill bara vinna diskussionen. Det hör till allmänbildningen att ha sett Hugh Grants filmer.
- Okej, vi har båda saker att göra, men när vi är klara med dem gör vi något roligt.
- Ja, vi kan väl titta på någon Hugh Grant-film! Chatrin skrev i en kommentar på bloggen att precis som Psycho och Hitchcock är allmänbildning så är Hugh Grant det. Och jag håller faktiskt med.
- Hugh Grant?!? Och vilka filmer skulle det vara som hör till allmänbildningen? Alla hans filmer är redan glömda!
- Det är de inte alls!
- Nähä, nämn några som inte är det då.
- Pretty Woman, Notting Hill, Fyra bröllop och en begravning...
- Hugh Grant var aldrig med i Pretty Woman!
- ...
- Hitchcock hör till allmänbildningen för att han skapade filmhistoria, det har bildats skolor efter honom. Det kan man knappast säga om Hugh Grant va? Det är som att jämföra Beethoven och Summorning, Beethoven skapade historia, Summorning skapar musik för dem som tycker om den genren.
- Äh. Du vill bara vinna diskussionen. Det hör till allmänbildningen att ha sett Hugh Grants filmer.
lördag 15 september 2012
Droger och vapen
... och nu ska vi iväg på konsert.
En motorcykelklubb jubilerar i en grannby och vi ska höra en kompis spela
Det blir inte bara konsert, det blir en massa drogtrafikanter och vapen också, det kommer en massa folk från Torreblandca, en av de sämre stadsdelarna i Sevilla.
Och det blir... öh... striptease. Precis innan konserten.
Alltså, det är säkert, vi tänkte bara åka för att höra kompisens band.
En motorcykelklubb jubilerar i en grannby och vi ska höra en kompis spela
Det blir inte bara konsert, det blir en massa drogtrafikanter och vapen också, det kommer en massa folk från Torreblandca, en av de sämre stadsdelarna i Sevilla.
Och det blir... öh... striptease. Precis innan konserten.
Alltså, det är säkert, vi tänkte bara åka för att höra kompisens band.
Fredagsmys med Psycho
Äntligen fredag.
Vi gick till freidurían här i byn för att köpa med oss mat. Det är kul med freiduríor. Man väljer vad man vill ha av olika sorters fisk och skaldjur, och får det friterat på ett ögonblick. I den här freidúrían säljs också olika typer av potatissallader, röror, gazpacho (den kalla tomatsoppan) kalla drycker, chips tillverkade i grannbyn, brödpinnar och pommes frites. Freidurían har bara öppet på kvällarna, och på helgerna säljer de förutom ovanstående även grillad kyckling. Man får välja mellan vanlig kyckling coh vitlökskyckling. Vi tog den vanliga som har god smak av rosmarin.för kycklingen. Kycklingen delas i bitar och läggs ned i en rund folieform med en massa het, god spad.
Det blev en pappstrut med pommes frites också samt en väldigt lång pratstund med alla Jesús nya elever och deras föräldrar som vi mötte på vägen.
Efter maten tittade vi på film.
Tydligen har jag en stor lucka i allmänbildningen. En mycket stor lucka, så stor att det nästan är pinsamt och att Jesús måste göra något åt det.
Jag hade aldrig sett Hitchcockfilmen Psycho.
Har aldrig haft någon lust att göra det heller, så Jesús köpte den för att jag skulle känna mig tvingad att se den.
Det funkade.
Oj vad han tjatade om filmen.
"Är det sant att du inte vet hur den slutar?"
"Har du aldrig sett den berömda scenen?" ("Vilken berömda scen?")
"På sätt och viss avundas jag dig. Jag önskar att jag också hade sett filmen för första gången i din ålder. Nu ska jag njuta av att du gör det."
Vi såg filmen.
Den var bra.
Nej, jag hade ingen aning om vilken vändning historien skulle ta.
Har aldrig sett dusch-scenen i originalversion.
Blev överraskad av slutet.
Är det någon av er som inte har sett Psycho? Är jag den enda som år 2012 hann fylla 30 utan att se filmen?
Vi gick till freidurían här i byn för att köpa med oss mat. Det är kul med freiduríor. Man väljer vad man vill ha av olika sorters fisk och skaldjur, och får det friterat på ett ögonblick. I den här freidúrían säljs också olika typer av potatissallader, röror, gazpacho (den kalla tomatsoppan) kalla drycker, chips tillverkade i grannbyn, brödpinnar och pommes frites. Freidurían har bara öppet på kvällarna, och på helgerna säljer de förutom ovanstående även grillad kyckling. Man får välja mellan vanlig kyckling coh vitlökskyckling. Vi tog den vanliga som har god smak av rosmarin.för kycklingen. Kycklingen delas i bitar och läggs ned i en rund folieform med en massa het, god spad.
Det blev en pappstrut med pommes frites också samt en väldigt lång pratstund med alla Jesús nya elever och deras föräldrar som vi mötte på vägen.
Efter maten tittade vi på film.
Tydligen har jag en stor lucka i allmänbildningen. En mycket stor lucka, så stor att det nästan är pinsamt och att Jesús måste göra något åt det.
Jag hade aldrig sett Hitchcockfilmen Psycho.
Har aldrig haft någon lust att göra det heller, så Jesús köpte den för att jag skulle känna mig tvingad att se den.
Det funkade.
Oj vad han tjatade om filmen.
"Är det sant att du inte vet hur den slutar?"
"Har du aldrig sett den berömda scenen?" ("Vilken berömda scen?")
"På sätt och viss avundas jag dig. Jag önskar att jag också hade sett filmen för första gången i din ålder. Nu ska jag njuta av att du gör det."
Vi såg filmen.
Den var bra.
Nej, jag hade ingen aning om vilken vändning historien skulle ta.
Har aldrig sett dusch-scenen i originalversion.
Blev överraskad av slutet.
Är det någon av er som inte har sett Psycho? Är jag den enda som år 2012 hann fylla 30 utan att se filmen?
fredag 14 september 2012
Pipens morgon- och kvällsrutiner
"Du och jag, pipen", säger jag och tittar på katten som väntar på mig nedanför sängen. Som vanligt. Det är en morognrutin han har.
Pipen brukar sova i korgstolen i pation, och det är där Jesús hittar honom när han går upp. Men så fort katten hör min röst från sovrummet kommer han springande, ibland så snabbt att han halkar på golvet och dunkar emot sovrumsdörren.
Sedan gosar vi. Misse på den blå mattan nedanför min del av sängen. Pipen rullar från sida till sida, sträcker ut sig och blir jättelång, reser dig och buffar huvudet mot min hand, stretchar, rullar runt...
Misse, misse.
När vi har gosat klart går jag upp, och pipen återgår till sina aktiviteter.
På kvällen har vi en annan ritual. När pipen märker att jag ska gå och lägga mig följer han mig från rum till rum. Badrummet, köket, fula rummet, sovrummet, där han lägger sig på blå mattan för att han tror att jag ska gå till sängs, men det ska jag inte, måste ut i köket igen, så pipen reser sig och följer efter, fula rummet, köket, badrummet... Till slut är jag klar, kryper ned i sängen, pipen lägger sig på mattan nedanför, vi gosar lite och somnar sedan.
Jag somnar. Pipen kryper in under sängen och biter en stund i skummadrassen, eller går och lägger sig i pation. Och väntar på att det ska bli morgon.
Lille pipen. Vilken tur att han kom hit.
Fågelskrän
Återigen sitter jag vid datorn och hör fågelskrik från tv:n i rummet bredvid.
(Ni som har varit här vet att lägenheten är så liten att man aldrig är längre än fem meter från apparaten. Möjligtvis om man sitter på toaletten, toalettstolen och kattlådan är det i bostaden som är längst ifrån tv:n, tack vare att badrummet är så långsmalt.)
Fågelskrik ja.
Från Hitchkock-filmen Fåglarna.
J gillar den. Jag vill inte se den, men lyssnar mig nu igenom filmen för tredje kvällen i rad, eftersom J varje kväll somnar efter tio minuter.
Han är sådan, somnar av filmer. Till och med på bio.
(Otroligt och oturligt nog var han vaken under hela Eat Pray Love som vi såg på La Avenida.)
Jag börjar tröttna på det här fågelskränet.
(Ni som har varit här vet att lägenheten är så liten att man aldrig är längre än fem meter från apparaten. Möjligtvis om man sitter på toaletten, toalettstolen och kattlådan är det i bostaden som är längst ifrån tv:n, tack vare att badrummet är så långsmalt.)
Fågelskrik ja.
Från Hitchkock-filmen Fåglarna.
J gillar den. Jag vill inte se den, men lyssnar mig nu igenom filmen för tredje kvällen i rad, eftersom J varje kväll somnar efter tio minuter.
Han är sådan, somnar av filmer. Till och med på bio.
(Otroligt och oturligt nog var han vaken under hela Eat Pray Love som vi såg på La Avenida.)
Jag börjar tröttna på det här fågelskränet.
 |
| Bild: stock.xchng |
torsdag 13 september 2012
Böter
Den som inte har parkerat i doble fila någon gång har inte bott i Sevilla.
Parkeringssituationen är extrem. Det finns mycket färre parkeringsplatser än bilar, så folk parkerar överallt de kommer åt. Längs alla trottoarer och gatstenar. I svängar. På övergångsställen. I en rad mitt i gatan, om det är en bred gata. Och så klart; i doble fila, dubbelfil. Det betyder att om en rad parkeringsplatser är full börjar folk att parkera i en ny rad bakom bilarna och blockerar den första raden. När den som har parkerat lagligt sedan ska köra iväg, får hen troligtvis skjuta undan två-tre bilar för att kunna köra ut.
Det här med att parkera i dubbelfil kräver förstås att man är mycket noga med att ha hjulen helt raka för att bilen inte ska svänga åt något håll när den knuffas undan. Och, förstås, att handbromsen inte är i. Herregud, glöm inte handbromsen!
Men det händer dagligen att folk gör det.
Det är mycket irriterande. Först börjar den som är instängd tuta som sjutton för att göra alla i området uppmärksamma på att hen är instängd. Sedan kan det hända att den instängde frågar på närliggande barer efter jäveln som stängt in bilen på parkeringsplatsen. Därefter ringer hen till bärgningsbilen, så kommer den och hämtar upp den blockerade bilen. Den instängde kommer då äntligen iväg till jobbet, eller vart hen ska, ett par timmar försenad, och idioten som lämnade sin bil med handbromsen i, går snopet fram och tillbaka där bilen borde stå och inser förfärat att det kommer att kosta mycket pengar att hämta ut den från bärgningsparkeringen.
140 euro, för den som undrar.
Jag var i alla fall noga med hjulen.
Parkeringssituationen är extrem. Det finns mycket färre parkeringsplatser än bilar, så folk parkerar överallt de kommer åt. Längs alla trottoarer och gatstenar. I svängar. På övergångsställen. I en rad mitt i gatan, om det är en bred gata. Och så klart; i doble fila, dubbelfil. Det betyder att om en rad parkeringsplatser är full börjar folk att parkera i en ny rad bakom bilarna och blockerar den första raden. När den som har parkerat lagligt sedan ska köra iväg, får hen troligtvis skjuta undan två-tre bilar för att kunna köra ut.
Det här med att parkera i dubbelfil kräver förstås att man är mycket noga med att ha hjulen helt raka för att bilen inte ska svänga åt något håll när den knuffas undan. Och, förstås, att handbromsen inte är i. Herregud, glöm inte handbromsen!
Men det händer dagligen att folk gör det.
Det är mycket irriterande. Först börjar den som är instängd tuta som sjutton för att göra alla i området uppmärksamma på att hen är instängd. Sedan kan det hända att den instängde frågar på närliggande barer efter jäveln som stängt in bilen på parkeringsplatsen. Därefter ringer hen till bärgningsbilen, så kommer den och hämtar upp den blockerade bilen. Den instängde kommer då äntligen iväg till jobbet, eller vart hen ska, ett par timmar försenad, och idioten som lämnade sin bil med handbromsen i, går snopet fram och tillbaka där bilen borde stå och inser förfärat att det kommer att kosta mycket pengar att hämta ut den från bärgningsparkeringen.
140 euro, för den som undrar.
Jag var i alla fall noga med hjulen.
 |
| Svarta bilen och bilen med baklyktorna är i rörelse. Lägg märke till de två raderna på var sin sida om dem, samt den enda rad med lagligt parkerade bilar, under träden. |
onsdag 12 september 2012
Testikel-test eller inte?
Efter ägg-testet var det några som efterlyste fler test.
Jag har ett på gång, men jag vet inte om jag ska lägga ut det på bloggen. Det kanske är för osmakligt?
Jag har i flera år funderat på hur en testikel ser ut om man skär itu den. Jag undrar också hur den ser ut om man tillagar den.
Nu får ni säga vad ni tycker. Ska jag lägga ut resultatet på bloggen, eller bör jag hålla det för mig själv?
Jag har ett på gång, men jag vet inte om jag ska lägga ut det på bloggen. Det kanske är för osmakligt?
Jag har i flera år funderat på hur en testikel ser ut om man skär itu den. Jag undrar också hur den ser ut om man tillagar den.
Nu får ni säga vad ni tycker. Ska jag lägga ut resultatet på bloggen, eller bör jag hålla det för mig själv?
Katalanernas demonstraton
Igår demonstrerade katalanerna för att frigöra sig från Spanien och bli en självständig stat.
Inget nytt under solen, tänker man då, men den här demonstrationen var ovanligt stor. Två miljoner personer deltog, enligt arrangörerna. Som halva Norges befolkning.
Polisen var lite försiktigare i sin bedömning. En och en halv miljon, pratar den om.
Sedan kommer regeringen som vill bagatellisera det hela och säger: 600 000.
Här är ett glapp. Ett glapp så stort att det inte är trovärdigt.
Men det är inte första gången det händer, när en demonstration mot regeringen lockar många deltagare. Ta till exempel lärarstrejken i våras mot de kraftiga nedskärningarna inom skolan, då, om man skulle tro regeringen, knappt ingen deltog.
Här skulle man vilja att en journalist kliver fram, gör sitt jobb och undersöker var regeringen får sina siffror ifrån. Vem är källan? Finns det någon sådan, eller är det rent påhitt?
Men sådant sker inte här i Spanien, där ingen tidning, radio- eller tv-kanal är oberoende.
Inget nytt under solen, tänker man då, men den här demonstrationen var ovanligt stor. Två miljoner personer deltog, enligt arrangörerna. Som halva Norges befolkning.
Polisen var lite försiktigare i sin bedömning. En och en halv miljon, pratar den om.
Sedan kommer regeringen som vill bagatellisera det hela och säger: 600 000.
Här är ett glapp. Ett glapp så stort att det inte är trovärdigt.
Men det är inte första gången det händer, när en demonstration mot regeringen lockar många deltagare. Ta till exempel lärarstrejken i våras mot de kraftiga nedskärningarna inom skolan, då, om man skulle tro regeringen, knappt ingen deltog.
Här skulle man vilja att en journalist kliver fram, gör sitt jobb och undersöker var regeringen får sina siffror ifrån. Vem är källan? Finns det någon sådan, eller är det rent påhitt?
Men sådant sker inte här i Spanien, där ingen tidning, radio- eller tv-kanal är oberoende.
Dåliga dagar
En del dagar är mindre bra än andra, av olika anledningar.
Då har man tur om man bor ihop med en sån som Jesús.
Igår tog han med mig till en bowlinghall.
Det var skoj att bowla. Vi är urdåliga båda två, men som tur är så är Jesús lite sämre än jag. Jag slutade på 63 poäng. Vad Jesús fick vet jag inte, jag såg inte och han ville inte tala om det.
Sedan spelade vi fotbollsspel. Det var inte alls kul. Jag var lika dålig på det som jag är på schack. Ett tjoff-spel vann vi var sin gång. Och slutligen spelade vi biljard, och det var kul för jag förlorade inte så stort.
Sedan åt vi middag på ett ställe i närheten vars specialitet är grillat kött. Jättegott.
Så dagen slutade helt okej.
Då har man tur om man bor ihop med en sån som Jesús.
Igår tog han med mig till en bowlinghall.
Det var skoj att bowla. Vi är urdåliga båda två, men som tur är så är Jesús lite sämre än jag. Jag slutade på 63 poäng. Vad Jesús fick vet jag inte, jag såg inte och han ville inte tala om det.
Sedan spelade vi fotbollsspel. Det var inte alls kul. Jag var lika dålig på det som jag är på schack. Ett tjoff-spel vann vi var sin gång. Och slutligen spelade vi biljard, och det var kul för jag förlorade inte så stort.
Sedan åt vi middag på ett ställe i närheten vars specialitet är grillat kött. Jättegott.
Så dagen slutade helt okej.
tisdag 11 september 2012
Dyr skolstart
Jag gick till min vanliga copistería för att ta kopior till veckans lektioner, men möttes av ett problem.
Det gick inte att komma in i butiken. Det var fullt av folk. Alltså verkligen smockfullt! Så fullt att folk stod ute på gatan och väntade på sin tur.
Anledning: Skolstart.
Igår började skolan, och alla skyndade till pappershandlarna med sina listor. Här i Spanien är det ju inte gratis att gå i skolan. (Den statliga skolan pratar jag om, de katolska privatskolorna som finns i mängd ligger ju i ett helt annat prisläge). Här i Andalusien behöver barnen (föräldrarna) bara köpa förbrukningsmaterial (även om det kan bli rätt dyrt, en kompis kollega har just lagt ut 100 euro på sådant för sin unge), men i andra regioner måste man köpa egna böcker också. Till exempel i Valladolíd där bloggaren K-L bor med sin familj. Hon har just betalat 650 euro för sina barns böcker.
I Sverige äter alla barn lunch i skolan. Inte här.
Här i Spanien brukar det halv tolv hållas en längre rast då barnen äter medhavd smörgås..
Klockan två, när låg- och mellanstadiebarnen slutar, går många hem och äter lunch. Övriga har möjlighet att köpa mat och äta i skolans matsal. Priset bestäms efter föräldrarnas inkomst.
I många skolor kan föräldrar med sämre ekonomi (inte ovanligt nu med en arbetslöshet på ungefär 25 procent) skicka med barnen matlådor som värms på skolan. Men inte heller det är kostnadsfritt längre. I Katalonien och Madrid börjar skolorna nu ta betalt för det också! Mellan två och fyra euro per dag kostar det eleven att ta med sig matlåda!
Vad de betalar för? För att få sitta i matsalen, för att använda mikrovågsugnen, städning samt personal som övervakar lunchen.
Sanslöst.
Det gick inte att komma in i butiken. Det var fullt av folk. Alltså verkligen smockfullt! Så fullt att folk stod ute på gatan och väntade på sin tur.
Anledning: Skolstart.
Igår började skolan, och alla skyndade till pappershandlarna med sina listor. Här i Spanien är det ju inte gratis att gå i skolan. (Den statliga skolan pratar jag om, de katolska privatskolorna som finns i mängd ligger ju i ett helt annat prisläge). Här i Andalusien behöver barnen (föräldrarna) bara köpa förbrukningsmaterial (även om det kan bli rätt dyrt, en kompis kollega har just lagt ut 100 euro på sådant för sin unge), men i andra regioner måste man köpa egna böcker också. Till exempel i Valladolíd där bloggaren K-L bor med sin familj. Hon har just betalat 650 euro för sina barns böcker.
I Sverige äter alla barn lunch i skolan. Inte här.
Här i Spanien brukar det halv tolv hållas en längre rast då barnen äter medhavd smörgås..
Klockan två, när låg- och mellanstadiebarnen slutar, går många hem och äter lunch. Övriga har möjlighet att köpa mat och äta i skolans matsal. Priset bestäms efter föräldrarnas inkomst.
I många skolor kan föräldrar med sämre ekonomi (inte ovanligt nu med en arbetslöshet på ungefär 25 procent) skicka med barnen matlådor som värms på skolan. Men inte heller det är kostnadsfritt längre. I Katalonien och Madrid börjar skolorna nu ta betalt för det också! Mellan två och fyra euro per dag kostar det eleven att ta med sig matlåda!
Vad de betalar för? För att få sitta i matsalen, för att använda mikrovågsugnen, städning samt personal som övervakar lunchen.
Sanslöst.
Picassos fågeltavla
Häng med här nu: Min svenskelevs frus farmor var kusin till Pablo Picasso.
Hemma hos farmodern hängde en tavla som unge Picasso hade målat. Eller rättare: Picassos pappa hade börjat rita en fågel, och sonen avslutade den. Framför allt var det fågelfötterna han jobbade med.
Nu hade farmodern ett par illbattingar till söner som var mycket intresserade av jakt.
Faktiskt så intresserade att de tog med sina vapen in och började skjuta på fågeln på tavlan!
Fågeltavlan försvann från väggen.
Ingen har sett den sedan dess.
Sedan blev Picasso berömd.
Hemma hos farmodern hängde en tavla som unge Picasso hade målat. Eller rättare: Picassos pappa hade börjat rita en fågel, och sonen avslutade den. Framför allt var det fågelfötterna han jobbade med.
Nu hade farmodern ett par illbattingar till söner som var mycket intresserade av jakt.
Faktiskt så intresserade att de tog med sina vapen in och började skjuta på fågeln på tavlan!
Fågeltavlan försvann från väggen.
Ingen har sett den sedan dess.
Sedan blev Picasso berömd.
måndag 10 september 2012
Krönika
Det går inte att läsa på nätet så jag länkar inte, men för den som är intresserad finns en krönika av mig i senaste numret av Tidningen Diabetes. Finns att läsa på svenska bibliotek, för stalkers :)
Och för er andra kan jag tala om att krönikan handlar om motion. Motion är viktigt för alla, nödvändigt för diabetiker, men inte ens diabetesläkarna här försöker få oss att motionera under sommaren. Det går liksom inte. Det är förenat med hälsorisker.
Och för er andra kan jag tala om att krönikan handlar om motion. Motion är viktigt för alla, nödvändigt för diabetiker, men inte ens diabetesläkarna här försöker få oss att motionera under sommaren. Det går liksom inte. Det är förenat med hälsorisker.
Tidningen SVEN
Ni är ett gäng utlandssvenskar som läser bloggen. Känner ni till tidningen Sven?
Det är en elektronisk tidning för just svenskar i utlandet. Reportage, artiklar och krönikor från hela världen. Om hur man skapar julkänsla trots att man är långt borta, om fika och kakbak, om företagande, hemlängtan och tvåspråkighet. Om hur man sätter på en youtubefilm för barnen och tvingar dem att se på när man hoppar som en groda i vardagsrummet, allt för att de ska fatta vad svensk midsommarafton är.
Läs tidningen SVEN, och skriv upp er för en prenumeration om ni tycker om den, det är gratis.
Det är en elektronisk tidning för just svenskar i utlandet. Reportage, artiklar och krönikor från hela världen. Om hur man skapar julkänsla trots att man är långt borta, om fika och kakbak, om företagande, hemlängtan och tvåspråkighet. Om hur man sätter på en youtubefilm för barnen och tvingar dem att se på när man hoppar som en groda i vardagsrummet, allt för att de ska fatta vad svensk midsommarafton är.
Läs tidningen SVEN, och skriv upp er för en prenumeration om ni tycker om den, det är gratis.
söndag 9 september 2012
Pipen i garderoben
Jag hade släckt lampan och skulle just till att somna, när jag hörde skrapande ljud från garderoben. Små dunsanden. Och... rörde sig inte garderobsdörren?
Jo, det gjorde den, och när jag satte mig upp såg jag en vit, mjuk tass försöka ta sig igenom springan mellan dörrarna.
Kära nån, hade jag råkat stänga in pipen i Jesús garderob? Hur kunde jag vara så klumpig?
Men nej då, fick jag veta senare. Pipen öppnar själv och tar sig in. Han gillar att sova på Jesús svarta hårdrockströjor.
Gissa vad Jesús tycker om det?
Jo, det gjorde den, och när jag satte mig upp såg jag en vit, mjuk tass försöka ta sig igenom springan mellan dörrarna.
Kära nån, hade jag råkat stänga in pipen i Jesús garderob? Hur kunde jag vara så klumpig?
Men nej då, fick jag veta senare. Pipen öppnar själv och tar sig in. Han gillar att sova på Jesús svarta hårdrockströjor.
Gissa vad Jesús tycker om det?
lördag 8 september 2012
Expedition Kon-Tiki
Det var för mycket som stämde.
Djur och växtlivet.
Pyramiderna.
Stenfigurerna i djungeln som kändes igen från de stenstatyer som vissa försvunna kulturer i Sydamerika lämnade kvar.
Stenåldersverktygen.
Den gamle polynesiske hövdingaguden Tiki, solens son, den skäggige vite mannen som steg i land med sitt folk hade stora likheter med den vite skäggige Kon-Tiki eller Illa-Tiki i Peru, översteprästen och solkungen över inkaindianernas legendariska vita skäggiga män, de som trängdes ned till kusten av hövding Cari och som slutligen försvann över havet... Enligt legenden.
Norrmannen Thor Heyerdahl var övertygad om att hans teori, att Polynesien befolkades av människor som kom med båtar från Sydamerika, stämde.
Men han fick inget gehör för idén. Hur skulle sydamerikanerna kommit dit? Till en ö-värld 8 000 kilometer bort?
De åkte båt, svarade Thor. Och för att bevisa att det faktiskt var möjligt att flyta på en traditionell flotte av balsaträ, från Sydamerika till Polynesien, bestämde han sig för att göra det själv.
Han skaffade tillstånd, sponsorer, besättningsmän och utrustning, åkte sedan till Ecuador för att hugga träd och döpa dem på Inkavis.
I en hamn i Lima byggdes flotten
På vårkanten 1947 var flotten klar.
Thor och de fem besättningsmännen, varav en var svenske Bengt Danielsson, han som skrev och var med i Villervalle i Söderhavet, fick draghjälp av en bogserbåt ut till Humboldtströmmen och lämnades där.
Ingen mer än de själva trodde att de skulle överleva färden, men 101 dygn senare tog de sig iland på en av öarna i Polynesien.
Thor skrev en fantastisk bok om äventyren på havet. Spännande, underhållande, lärorik och rolig, den bästa äventyrsbok jag har läst. Den finns att köpa billigt på många antikvariat, så gör det, ta och köp boken, njut av äventyren med den gröna papegojan, valhajen, jättebläckfiskarna, stormarna och den lilla tama krabban Johannes som bodde i ett hål bredvid styrmannen.
Och sedan kan ni se filmen. För ett par veckor sedan hade den nya norska storfilmen om äventyret premiär i Norge Missa inte den!
Men som sagt, läs boken först.
Djur och växtlivet.
Pyramiderna.
Stenfigurerna i djungeln som kändes igen från de stenstatyer som vissa försvunna kulturer i Sydamerika lämnade kvar.
Stenåldersverktygen.
Den gamle polynesiske hövdingaguden Tiki, solens son, den skäggige vite mannen som steg i land med sitt folk hade stora likheter med den vite skäggige Kon-Tiki eller Illa-Tiki i Peru, översteprästen och solkungen över inkaindianernas legendariska vita skäggiga män, de som trängdes ned till kusten av hövding Cari och som slutligen försvann över havet... Enligt legenden.
Norrmannen Thor Heyerdahl var övertygad om att hans teori, att Polynesien befolkades av människor som kom med båtar från Sydamerika, stämde.
Men han fick inget gehör för idén. Hur skulle sydamerikanerna kommit dit? Till en ö-värld 8 000 kilometer bort?
De åkte båt, svarade Thor. Och för att bevisa att det faktiskt var möjligt att flyta på en traditionell flotte av balsaträ, från Sydamerika till Polynesien, bestämde han sig för att göra det själv.
Han skaffade tillstånd, sponsorer, besättningsmän och utrustning, åkte sedan till Ecuador för att hugga träd och döpa dem på Inkavis.
I en hamn i Lima byggdes flotten
På vårkanten 1947 var flotten klar.
Thor och de fem besättningsmännen, varav en var svenske Bengt Danielsson, han som skrev och var med i Villervalle i Söderhavet, fick draghjälp av en bogserbåt ut till Humboldtströmmen och lämnades där.
Ingen mer än de själva trodde att de skulle överleva färden, men 101 dygn senare tog de sig iland på en av öarna i Polynesien.
Thor skrev en fantastisk bok om äventyren på havet. Spännande, underhållande, lärorik och rolig, den bästa äventyrsbok jag har läst. Den finns att köpa billigt på många antikvariat, så gör det, ta och köp boken, njut av äventyren med den gröna papegojan, valhajen, jättebläckfiskarna, stormarna och den lilla tama krabban Johannes som bodde i ett hål bredvid styrmannen.
Och sedan kan ni se filmen. För ett par veckor sedan hade den nya norska storfilmen om äventyret premiär i Norge Missa inte den!
Men som sagt, läs boken först.
fredag 7 september 2012
Klena spanjorer!
Jag trodde först att det var mitt exemplar det var fel på, men har kommit fram till att det är spanjorer överlag.
De är så klena!
De blir sjuka för ingenting! Och jag blir jädrar i mig provocerad av det!
Spanjorer blir förkylda av:
Förkylning innebär mycket gnäll som anhöriga måste lyssna på.
Dessutom besök hos doktorn, för att få mediciner.
Det här förbaskade medicinätandet!
Spanjorer har sjukdomar som jag aldrig hört talas om i Sverige.
Nu undrar jag: Varför?
Varför är spanjorer känsligare för väder och vind än svenskar? Är det något genetiskt? Eller enbart fråga om klimat? Blir alla som växer upp i Spanien så ömtåliga?
Och om jag skulle ha en unge och uppfostra den enligt svenskt vis, det vill säga att låta ungen vara ute i alla väder (här hålls de inne om det är regnigt, blåsigt eller kallt), skulle ungen härdas då?
Vad har ni för erfarenheter av allt det här?
De är så klena!
De blir sjuka för ingenting! Och jag blir jädrar i mig provocerad av det!
Spanjorer blir förkylda av:
- Att få regn på sig.
- Att dricka kall dryck.
- Luftkonditionering.
- Att gå på promenad en blåsig dag.
Förkylning innebär mycket gnäll som anhöriga måste lyssna på.
Dessutom besök hos doktorn, för att få mediciner.
Det här förbaskade medicinätandet!
Spanjorer har sjukdomar som jag aldrig hört talas om i Sverige.
Nu undrar jag: Varför?
Varför är spanjorer känsligare för väder och vind än svenskar? Är det något genetiskt? Eller enbart fråga om klimat? Blir alla som växer upp i Spanien så ömtåliga?
Och om jag skulle ha en unge och uppfostra den enligt svenskt vis, det vill säga att låta ungen vara ute i alla väder (här hålls de inne om det är regnigt, blåsigt eller kallt), skulle ungen härdas då?
Vad har ni för erfarenheter av allt det här?
torsdag 6 september 2012
72-åring attackerar fascist-skyltar
Vi har inte hunnit hämta oss från 80-åriga damen som på egen hand restaurerade en kyrkmålning, förrän nästa åldring dyker upp på nyheterna.
Den här gågnen handlar det om 72-årige José Gallego som har attackerat en kyrka med en burk sprayfärg.
Men det här är intressant, det här har en viss bakgrund:
Kyrkan i fråga ligger i Aspe, Alicante, och på fasaden finns en mängd minnesskyltar efter kända spanska faschister, falangister och Franco-medhjälpare från inbördeskriget, samt ett stort kors som Franco beordrade dit för att hedra de stupade fascisterna.
Det är inget ovanligt med sådant. Liknande kors finns utanför kyrkor i hela Spanien, ståtliga minnesmärken finns kvar (bland annat ett väldigt pampigt strax utanför Sevilla).
2007 antogs en lag om att fascistsymboler ska tas bort, bland annat gatuskyltar (mängder av gator har haft namn efter fascister fram tills nyligen) men det har inte skett på nämda kyrka.
Problemet är just detta; att byggnaden är en kyrka. Katolska kyrkan och fascismen har gått hand i hand.
José Gallego tröttnade på att vänta på att symbolerna ska tas bort, så han bestämde sig för att ta hand om saken själv. Mitt i natten gick han till kyrkan, klätttrade upp på en stege som han tagit med och började täcka skyltarna med röd sprayfärg.
Olyckligtvis kom polisen förbi just då.
José Gallego riskerar ett fängelsestraff på ett till tre år, men han ångrar inte vad han har gjort.
- Om du åker till Tyskland så ser du inte en enda Hitler-symbol. I Spanien är det fullt av symboler (Franco), säger han.
Den här gågnen handlar det om 72-årige José Gallego som har attackerat en kyrka med en burk sprayfärg.
Men det här är intressant, det här har en viss bakgrund:
Kyrkan i fråga ligger i Aspe, Alicante, och på fasaden finns en mängd minnesskyltar efter kända spanska faschister, falangister och Franco-medhjälpare från inbördeskriget, samt ett stort kors som Franco beordrade dit för att hedra de stupade fascisterna.
Det är inget ovanligt med sådant. Liknande kors finns utanför kyrkor i hela Spanien, ståtliga minnesmärken finns kvar (bland annat ett väldigt pampigt strax utanför Sevilla).
2007 antogs en lag om att fascistsymboler ska tas bort, bland annat gatuskyltar (mängder av gator har haft namn efter fascister fram tills nyligen) men det har inte skett på nämda kyrka.
Problemet är just detta; att byggnaden är en kyrka. Katolska kyrkan och fascismen har gått hand i hand.
José Gallego tröttnade på att vänta på att symbolerna ska tas bort, så han bestämde sig för att ta hand om saken själv. Mitt i natten gick han till kyrkan, klätttrade upp på en stege som han tagit med och började täcka skyltarna med röd sprayfärg.
Olyckligtvis kom polisen förbi just då.
José Gallego riskerar ett fängelsestraff på ett till tre år, men han ångrar inte vad han har gjort.
- Om du åker till Tyskland så ser du inte en enda Hitler-symbol. I Spanien är det fullt av symboler (Franco), säger han.
 |
| Bild lånad från www.elpais.com. Foto: Pepe Olivares |
onsdag 5 september 2012
Julio Medem och den vackraste musiken
Jo, en sak till tog jag med hem från Madrid.
En skiva.
Efter långvarigt letande fann jag äntligen Jocelyn Pooks musik till filmen Caótica Ana.
Julio Medem regissör, för den som undrar, och det är värt att nämna eftersom han även har regisserat Los amantes del circulo polar och Lucia y el sexo (herregud vilken film!), bland andra.
Caótica Ana är ingen lätt film.
Ni är inte tvungna att se den.
(Däremot de tidigare nämnda.)
Men lyssna på musiken.
Skivan är fantastisk, rakt igenom.
Den är i nivå med Michael Nymans musik till The Piano.
En skiva.
Efter långvarigt letande fann jag äntligen Jocelyn Pooks musik till filmen Caótica Ana.
Julio Medem regissör, för den som undrar, och det är värt att nämna eftersom han även har regisserat Los amantes del circulo polar och Lucia y el sexo (herregud vilken film!), bland andra.
Caótica Ana är ingen lätt film.
Ni är inte tvungna att se den.
(Däremot de tidigare nämnda.)
Men lyssna på musiken.
Skivan är fantastisk, rakt igenom.
Den är i nivå med Michael Nymans musik till The Piano.
Höst
Det jag kände var så svagt att jag knappt kan kalla det för doft. Snarare en förändring i luften som gick in i näsan.
Det var hösten.
Ute: 35 grader. Fortfarande sommarhetta.
Men den finns där, hösten, den har nått Spanien.
Man ska väl inte säga sådant här egentligen, men jag gör det ändå.
Jag är så himla trött på sommar och solsken!
Solskenet, solskenet, jag har sagt det förut, det är ingen idé att kolla väderleksrapporterna, för det är ändå alltid samma väder!
I Sverige har hösten börjat.
Jag kan inte tänka mig något ljuvligare än en svensk höstdag. Jag älskar hösten. Det är plågsamt att läsa om regnpölar och kyla. Jag vill inget hellre än att sitta inne under några ordentliga höstveckor. Med regn och blåst och kyla och elände. Sitta inne med en bok, med en film, med varm choklad eller baka bullar. Medan renget smattrar. Tända ljus, värma värmekuddar. Åka och hälsa på någon, springa till ytterdörren för att inte bli blöt.
Trots den där höstdoften eller vad det var kommer det att fortsätta vara sommar och soligt. Här finns bara två årstider, och båda är soliga.
Det är väl konstigt, men det där svenska att man inte får vara inne när solen skiner, det sitter kvar i mig, trots att solen alltid skiner, och jag kan liksom inte njuta av inneaktiviteter när det är fint väder.
Även när det ibland är så varmt att det inte finns någon möjlighet att gå ut.
Det var hösten.
Ute: 35 grader. Fortfarande sommarhetta.
Men den finns där, hösten, den har nått Spanien.
Man ska väl inte säga sådant här egentligen, men jag gör det ändå.
Jag är så himla trött på sommar och solsken!
Solskenet, solskenet, jag har sagt det förut, det är ingen idé att kolla väderleksrapporterna, för det är ändå alltid samma väder!
I Sverige har hösten börjat.
Jag kan inte tänka mig något ljuvligare än en svensk höstdag. Jag älskar hösten. Det är plågsamt att läsa om regnpölar och kyla. Jag vill inget hellre än att sitta inne under några ordentliga höstveckor. Med regn och blåst och kyla och elände. Sitta inne med en bok, med en film, med varm choklad eller baka bullar. Medan renget smattrar. Tända ljus, värma värmekuddar. Åka och hälsa på någon, springa till ytterdörren för att inte bli blöt.
Trots den där höstdoften eller vad det var kommer det att fortsätta vara sommar och soligt. Här finns bara två årstider, och båda är soliga.
Det är väl konstigt, men det där svenska att man inte får vara inne när solen skiner, det sitter kvar i mig, trots att solen alltid skiner, och jag kan liksom inte njuta av inneaktiviteter när det är fint väder.
Även när det ibland är så varmt att det inte finns någon möjlighet att gå ut.
tisdag 4 september 2012
Hej då, Lego.
Man undrar ju varför vissa saker går bakåt i utvecklingen istället för framåt?
Könsstereotypa leksaker och barnkläder till exempel.
Det finns de som tror att det är medfött att flickor tycker om rosa, dockor, att baka och hjälpa till. Och att pojkar av naturen tycker om mörka tuffa färger, bilar, krigsleksaker och att de vill bli polis eller något annat manligt när de blir stora.
Men knappast Lego tror det. Nej, företaget gjorde grundliga undersökningar om vad konsumenterna vill ha innan de lanserade de nya produkterna. Nu köper man inte lego i kartonger med färgglada bitar längre. Nu handlar det om stora byggsatser i med krigare, bilar och Star Wars för pojkar, och långa, slanka tjejdockor som bakar muffins och driver skönhetssalong, flickserier som inte ens behöver byggas ihop, som är tillverkade i mjuka pastellfärger
Man kan bli förbannad på företaget, men det ledsamma är ju att det är detta som folk vill ha.
PO Tidholm har skrivit en riktigt bra artikel i ämnet. Läs den HÄR.
Könsstereotypa leksaker och barnkläder till exempel.
Det finns de som tror att det är medfött att flickor tycker om rosa, dockor, att baka och hjälpa till. Och att pojkar av naturen tycker om mörka tuffa färger, bilar, krigsleksaker och att de vill bli polis eller något annat manligt när de blir stora.
Men knappast Lego tror det. Nej, företaget gjorde grundliga undersökningar om vad konsumenterna vill ha innan de lanserade de nya produkterna. Nu köper man inte lego i kartonger med färgglada bitar längre. Nu handlar det om stora byggsatser i med krigare, bilar och Star Wars för pojkar, och långa, slanka tjejdockor som bakar muffins och driver skönhetssalong, flickserier som inte ens behöver byggas ihop, som är tillverkade i mjuka pastellfärger
Man kan bli förbannad på företaget, men det ledsamma är ju att det är detta som folk vill ha.
PO Tidholm har skrivit en riktigt bra artikel i ämnet. Läs den HÄR.
Madrid
Billigaste färdsättet Sevilla - Madrid är buss. Sex timmar tar resan plus en kvarts uppehåll på en rastplats med restaurang, toalett och kiosk. Köp inget där, ta med matsäck istället. Det är väldigt dyra grejer på rastplatsen. Alltså, vi pratar flygplatspriser. Eller värre.
Vi konstaterar här och nu att jag är den som är bäst på att hitta bra boenden, och den här gången hittade jag ett riktigt bra hostel. Rent, ljust rum, delat badrum. Allt rent och ljust och vänligt, allt i skarp kontrast till de vanliga enkla hotell man bor på i Madrid om man vill bo billigt.
Flat5, för den som undrar.
Och läget kunde inte vara bättre. Enligt Jesús. Mitt i stadsdelen Malasaña. Det är där serietidningsaffärerna finns. Jesús var i paradiset.
Vi säger så här: det blev en del shopping för hans del. Dessutom fanns det flera second hand-skivaffärer där.
Det var riktigt kämpigt attt stänga väskan när vi skulle åka hem, och det var inte mitt fel. Det enda som följde med mig var en dyr, onödig vattenflaska, (men så himla fin!) samt ett litet gummiansikte.
Nåväl. Vi gick på promenix.
Som sagt, Madrid åker man inte till för att staden är vacker. Eller för att äta gott och billigt (höhöhö!).Men staden är himla rolig, det finns mängder av teatrar och biografer, fantastiska museer, mat från olika länder (det du, Sevilla!) och en hel del knasiga, roliga butiker.
Det tutades som sjutton från bilarna och vi gissade att något Madrid-lag hade vunnit något.
Det stämde, visade det sig dagen därpå. Vi gick förbi ett scenbygge där Madrid Athletic skulle tas emot, och senare på kvällen när vi satt i en park och vilade hörde vi sirener komma närmare och närmare, bara fler och fler, och jag trodde att det hade inträffat en olycka, en katastrof, men det var bara poliser som eskorterade fotbollsspelarna som tog emot hyllningar (för vad de nu hade vunnit) från Madridborna.
Det blev thai-mat till middag. Vi hade bestämt oss för bara äta sådant som inte finns i Sevilla. Planen sprack efter den middagen, det blev baguetter, hamburgare och kebab därefter.
(Har jag nämnt att det är dyrt att äta ute i Madrid?)
Lördag - museidag. Först den privata konstsamlingen på Thyssen-Bornemisza. Hade inte varit där förut. Bra, värt ett besök, men först efter El Prado och Reina Sofia. Reina Sofía blev nästa stoppet. Ett av de bästa museer jag vet. Massa, massa att titta på. Inte minst för dem som gillar Miró, Picasso och Dalí.
Men det är ett jäkligt stort museum. Efter våning tre och fyra var vi helt slut. Inget tröttar som ett museibesök. Vi gick ned och åt glass på innergården och andades gräsdoft innan vi orkade ta tag i våning två, den med de mest kända verken, bland dem den väldiga Guernica. Picasso målade den till världsutställningen i Paris 1937 efter Tysklands bombningar (efter initiativ av Franco) av den lilla baskiska staden Guernica. Enligt Picassos vilja fördes målningen till Spanien först 1981, efter att demokrati införts och efter att USA äntligen släppte ifrån sig tavlan, som under tiden hade vistats där.
Vi orkade inte titta klart på andravåningen, och definitivt inte se bottenvåningen. Vi hade redan gått runt på museet i fem och en halv timme.
Vi roade oss i stadsdelen Cuecha på kvällen och natten och åt nudlar på ett kul ställe.
På söndagen gick vi runt på jättemarknaden El Rastro. Den är mer stor än bra, men alltid skoj att gå runt.
Sedan åkte vi hemåt.
Måste bara inflika här. Madrid är så jäkla dyrt! Förklaringen måste vara att Madridborna tjänar mer än andalusierna. Drycker för dubbla eller tredubbla Sevillapriset. Svindyr mat. Hur billigt ställe man än väljer. Jag tvivlar inte på att man kan äta gott i Madrid, men jag vet inte hur man hittar en billig tapasbar med bra mat, som i Sevilla. Varken jag eller J har hittat en enda under alla Madrid-besök. Inte en enda!
Tips för den som inte kan eller vill lägga hela reskassan på mat: ät på snabbmatställen.
Vi konstaterar här och nu att jag är den som är bäst på att hitta bra boenden, och den här gången hittade jag ett riktigt bra hostel. Rent, ljust rum, delat badrum. Allt rent och ljust och vänligt, allt i skarp kontrast till de vanliga enkla hotell man bor på i Madrid om man vill bo billigt.
Flat5, för den som undrar.
Och läget kunde inte vara bättre. Enligt Jesús. Mitt i stadsdelen Malasaña. Det är där serietidningsaffärerna finns. Jesús var i paradiset.
Vi säger så här: det blev en del shopping för hans del. Dessutom fanns det flera second hand-skivaffärer där.
Det var riktigt kämpigt attt stänga väskan när vi skulle åka hem, och det var inte mitt fel. Det enda som följde med mig var en dyr, onödig vattenflaska, (men så himla fin!) samt ett litet gummiansikte.
Nåväl. Vi gick på promenix.
Som sagt, Madrid åker man inte till för att staden är vacker. Eller för att äta gott och billigt (höhöhö!).Men staden är himla rolig, det finns mängder av teatrar och biografer, fantastiska museer, mat från olika länder (det du, Sevilla!) och en hel del knasiga, roliga butiker.
Det tutades som sjutton från bilarna och vi gissade att något Madrid-lag hade vunnit något.
Det stämde, visade det sig dagen därpå. Vi gick förbi ett scenbygge där Madrid Athletic skulle tas emot, och senare på kvällen när vi satt i en park och vilade hörde vi sirener komma närmare och närmare, bara fler och fler, och jag trodde att det hade inträffat en olycka, en katastrof, men det var bara poliser som eskorterade fotbollsspelarna som tog emot hyllningar (för vad de nu hade vunnit) från Madridborna.
Det blev thai-mat till middag. Vi hade bestämt oss för bara äta sådant som inte finns i Sevilla. Planen sprack efter den middagen, det blev baguetter, hamburgare och kebab därefter.
(Har jag nämnt att det är dyrt att äta ute i Madrid?)
Lördag - museidag. Först den privata konstsamlingen på Thyssen-Bornemisza. Hade inte varit där förut. Bra, värt ett besök, men först efter El Prado och Reina Sofia. Reina Sofía blev nästa stoppet. Ett av de bästa museer jag vet. Massa, massa att titta på. Inte minst för dem som gillar Miró, Picasso och Dalí.
Men det är ett jäkligt stort museum. Efter våning tre och fyra var vi helt slut. Inget tröttar som ett museibesök. Vi gick ned och åt glass på innergården och andades gräsdoft innan vi orkade ta tag i våning två, den med de mest kända verken, bland dem den väldiga Guernica. Picasso målade den till världsutställningen i Paris 1937 efter Tysklands bombningar (efter initiativ av Franco) av den lilla baskiska staden Guernica. Enligt Picassos vilja fördes målningen till Spanien först 1981, efter att demokrati införts och efter att USA äntligen släppte ifrån sig tavlan, som under tiden hade vistats där.
Vi orkade inte titta klart på andravåningen, och definitivt inte se bottenvåningen. Vi hade redan gått runt på museet i fem och en halv timme.
Vi roade oss i stadsdelen Cuecha på kvällen och natten och åt nudlar på ett kul ställe.
På söndagen gick vi runt på jättemarknaden El Rastro. Den är mer stor än bra, men alltid skoj att gå runt.
Måste bara inflika här. Madrid är så jäkla dyrt! Förklaringen måste vara att Madridborna tjänar mer än andalusierna. Drycker för dubbla eller tredubbla Sevillapriset. Svindyr mat. Hur billigt ställe man än väljer. Jag tvivlar inte på att man kan äta gott i Madrid, men jag vet inte hur man hittar en billig tapasbar med bra mat, som i Sevilla. Varken jag eller J har hittat en enda under alla Madrid-besök. Inte en enda!
Tips för den som inte kan eller vill lägga hela reskassan på mat: ät på snabbmatställen.
 |
| Vykort till J:s pappa. Han avskyr Real Madrids tränare. |
måndag 3 september 2012
Hemma från Madrid
Hemma från Madrid.
Gud vad jag har frusit! Vi åkte rakt in i hösten! Kunde ingen ha förvarnat?
Konstig känsla att på bara sex timmars bussfärd förflyttas från traditionella Sevilla till en europeisk storstad med kultur av alla sorter, och sedan tillbaka igen, inte bara till Sevilla utan till vår lilla sydspanska bygata med apelsinträd, vita hus, grannar som dragit ut stolarna för att prata med varandra samt två öppna tapasbarer, den ena med en blinkande skylt i röd neon.
Och vilken lättnad att äntligen äta gott till vettigt pris.
Middagen: tre tapas bestående av vällagade, traditionella grytor plus sex drycker: 13 euro.
Att jämföra med den billigaste, sjaskigaste bar vi hittade i Madrid: två dåliga baguetter, två drycker: 12 euro.
Maten är så jäkla dyr i Madrid, det är den stora nackdelen.
Annars toppenhelg.
Återkommer.
Gud vad jag har frusit! Vi åkte rakt in i hösten! Kunde ingen ha förvarnat?
Konstig känsla att på bara sex timmars bussfärd förflyttas från traditionella Sevilla till en europeisk storstad med kultur av alla sorter, och sedan tillbaka igen, inte bara till Sevilla utan till vår lilla sydspanska bygata med apelsinträd, vita hus, grannar som dragit ut stolarna för att prata med varandra samt två öppna tapasbarer, den ena med en blinkande skylt i röd neon.
Och vilken lättnad att äntligen äta gott till vettigt pris.
Middagen: tre tapas bestående av vällagade, traditionella grytor plus sex drycker: 13 euro.
Att jämföra med den billigaste, sjaskigaste bar vi hittade i Madrid: två dåliga baguetter, två drycker: 12 euro.
Maten är så jäkla dyr i Madrid, det är den stora nackdelen.
Annars toppenhelg.
Återkommer.
söndag 2 september 2012
Höjd moms
Igår höjdes momsen rejält, som ytterligare ett led i att komma ur den ekonomiska krisen.
Det blir ungefär 4 000 kronor dyrare per år för en genomsnittsfamilj.
Men hur ska Spanien komma på fötter igen? Är lösningen att göra fler arbetsösa (tusentals med statliga jobb avskedas), att allt fler har allt mindre pengar att röra sig med, att höja momser så att ännu mindre pengar spenderas? Hjälper det upp ekonomin?
Katolska kyrkan fortsätter att strunta i att betala skatt, mångmiljonbelopp som staten går miste om.
Det blir ungefär 4 000 kronor dyrare per år för en genomsnittsfamilj.
Men hur ska Spanien komma på fötter igen? Är lösningen att göra fler arbetsösa (tusentals med statliga jobb avskedas), att allt fler har allt mindre pengar att röra sig med, att höja momser så att ännu mindre pengar spenderas? Hjälper det upp ekonomin?
Katolska kyrkan fortsätter att strunta i att betala skatt, mångmiljonbelopp som staten går miste om.
lördag 1 september 2012
Hippiebyn
Återigen, det är obegripligt att folk åker till Costa de Sol, som är så fult, när det finns så vackra kustremsor i Spanien.
Varför inte ta kusten öster om Cádiz som exempel?
Vi var där förra helgen och hälsade på en kusin till Jesús. Han bor i ett fantastiskt, egendesignat hus i ett område med andra fantastiska egendesignade hus. Runda hus till exempel.
Stränderna här är långa sandstränder utan byggnader i sikte. Det finns en fyr som lyser så vackert på kvällen. Vattnet i havet är varmare än vid Huelva, gissningsvis för att Atlanten blandas med Medelhavet här. Vattnet är klart och mycket salt och det går snabbt att doppa sig eftersom det inte är så himla långgrunt.
Det här är klassiskt hippieområde. Massor av hippies har slagit sig ned här, särskilt i byn Caños de Meca.
Här kan man köpa fina hantverk som de har gjort, bland annat på den stora, roliga hippiemarknaden.
En kul uggleväska fick följa med mig hem, en Lobezno-nyckelringsdocka av garn följde med Jesús.
I byn finns skojiga matställen och nattliv, för den som söker det, i grannstaden Barbate äter man utmärkt fisk och lite längre bort, på Playa de Bolonia, kan man se ruinerna efter en romersk stad.
Hör upp nu. Strunta i de fula turiststränderna. Ni missar så mycket vackert.