Igår kväll till exempel, när vi gick över bron och såg en turistbåt med fest ombord, det dansades sevillana. Jag tittade på båten och tänkte, "jag är också utlänning ,men jag är inte med på båten, för jag bor här. Jag är inte på semester".
Eller ibland när jag åker med bussen från byn, tittar ut över olivfälten och det böljande landskapet.
Då tänker jag: "Det här är jättekonstigt. Vad gör jag här? Hur hamnade jag här? Jag, från Lidköping, befinner mig i i södra Spanien. Jag bor här. Folk åker hit på semester och tittar på det vackra, njuter av solen. jag bor här. Det är jättekonstigt."
Eller språket. Under ett samtal förlorar jag koncentrationen ett ögonblick, slutar lyssna. "Han pratar spanska med mig. Jag förstår vartenda ord. Jag hör varje ord uttalas på spanska, och jag förstår dem. Trots att det inte är mitt språk. Och jag kan svara på samma språk. Jag pratar med honom på spanska. Hur gick det till?"
Det Är ditt språk nu! :)
SvaraRaderaJo, på sätt och vis, men inte som svenskan. Undrar om det någonsin kan bli det.
RaderaVet precis vad du menar och hur det känns! :)
SvaraRaderaJag är inte ensam alltså.
RaderaDet är jättekonstigt att vi är här.
När du drömmer, drömmer du på svenska då?
SvaraRaderaVet att min moster som flyttade till Schweiz som 18-åring, drömde på franska efter åtta år utomlands... :)
Lite lustigt det där... När jag har varit i Sverige en längre tid och åker tillbaka till Spanien pratar jag i sömnen på svenska den första veckan, sedan byter jag språk! (enligt Jesús som lyssnar) Samma sak när jag har varit i Spanien och åker till Sverige, efter någon vecka byter jag språk till svenska. Om jag drömmer på spanska vet jag inte. Fast det gör jag kanske om jag talar i sömnen på spanska?
RaderaSamma sak med mig! Jag drömmer också som du, och fastän jag börjar att bli van så kändes det väldigt konstigt i början!
SvaraRaderaDet är rätt konstigt!
RaderaOverklighetskänslan händer mig också ibland. Även nu men störst var den nog precis när jag hade flyttat hemifrån för att plugga - till Skövde av alla ställen. Jag inser att min overklighetskänsla inte var fullt så exotisk som din :P
SvaraRaderaEn sådan där “herregud-vad-vuxen-jag-blev-helt-plötsligt”-känsla. Jag kan tillägga att (av uppenbara skäl) sådana känslor brukar gå över rätt så snabbt :)
Sedan har jag helt andra overklighetskänslor som när någon av mina kära kollegor mallar en kort 1-spaltsnotis fel och gör den till en helsidesartikel på 3000 tecken med 7 bilder och en faktaruta. Och den där inre rösten (som får alldeles för mycket sändningstid inne i mitt huvud) idiotförklarar alla människor inom en 200 meters radie av Newspilot :)
Och nej, jag har inte börjar drömma på västgötska än :)
Kramar
Ska inte skriva något elakt om Skövde här, men jag förstår om du drabbas av overklighetskänsla, negativ sådan, där.
RaderaOch angående det där om västgötskan är du nog ett hopplöst fall. Trist för dig. Du har ingen aning om vad du missar.