Nytt besök på Macuro

Vi gick in till stan för att köpa en bok, och hade en plan om tapas-middag.
Första stoppet blev redan på 100 Montaditos eftersom jag var hungrig på gränsen till nära-dödenupplevelse. Dessutom bör man inte gå hungrig till de ställen dit vi var på väg, då kan man ruinera sig fullkomligt.
El Camerino, den dyra baren med godaste gubbröran (svensk kock, skrev om stället HÄR) har tydligen semesterstängt, så vi gick över bron, tillbaka till Triana och vidare till min favorit; Macuro.

Vilket toppenställe det är. Musiken, lokalen, konsten, och maten förstås!
Felet med Macuro är att det är dyrt. 3-6 euro för en liten, sällan mättande, tapa.
Jesús valde asiatisk sallad och moussaka gjord på blodkorv (morcilla). Jag beställde sallad på kyckling och avokado samt oxköttwok med coucous.
Salladen var fantastisk. Inte särskilt salladslik, men fantastisk.

Woken ar ännu bättre. Den hade någon krydda som jag inte vet vilken den är, men smaken var perfekt.
Så god att vi beställde en till att dela på.

Efterrätt i form av tårtbit med tre olika sorters choklad.

Vi satt och log fånigt hela måltiden igenom för att det var så gott.
Älskar det stället.
Här har jag skrivit om det tidigare.
När vi gick hemåt (mot bilen) via livliga Calle Betis hade temperaturen sjunkit ordentligt och det var sköna 30 grader ute.
Kroppen vänjer sig. Tidigare tyckte jag att 25 var perfekt. Nu är det 30 som gäller.

Boken som J sitter och bläddrar i, det är Macuros egen receptbok med recept på en mängd favoriter från deras menyer.
Tyvärr, tyvärr (!) trycktes boken upp i en mycket liten upplaga, och de sista böckerna som finns kvar säljs inte.
Tyvärr.