Bara för att uppdatera läget: Har inte haft möjlighet att handla sminkborttagning, som någon tipsade om, men färgen under ögonen börjar ge sig ändå. Jag tror att den svettas bort (tack, spanska sommar!). Det ser inte längre ut som om jag har försökt sota ögonen, och bara målat hälften, utan mer som en diskret ögonskugga under ögonen istället för på ögonlocken.
Helt klart ett framsteg.
fredag 29 juni 2012
Firad
På kvällen åkte vi till Carmona, där middagen väntade.
Ett sådant fint ställe! Parador de Carmona, högst upp på en höjd med fin utsikt.
Vi fick ett bord för två vid ett fönster.
Jag valde kött, Jesús fisk, och maten var jättegod.
Sedan var det efterrättsbuffé. Med bland annat tre sorters chokladtårta:)
Sedan åkte vi itll Jesús föräldrar där presenten från J väntade.
Jag fick ett grisben!
(En pata negraskinka allså, men det låter roligare att säga grisben. Det är ju det.)
Tänkte på att det är sällan som man i Sverige sitter med ett helt torkad grisben, med klöv och allt, i famnen. Alldeles för sällan.
Dessutom väntade ett kort till och ett paket från min bror, fyllt med godsaker.
Skoj att fylla år! Det gör vi om nästa år.
Ett sådant fint ställe! Parador de Carmona, högst upp på en höjd med fin utsikt.
Vi fick ett bord för två vid ett fönster.
Jag valde kött, Jesús fisk, och maten var jättegod.
Sedan var det efterrättsbuffé. Med bland annat tre sorters chokladtårta:)
Sedan åkte vi itll Jesús föräldrar där presenten från J väntade.
Jag fick ett grisben!
(En pata negraskinka allså, men det låter roligare att säga grisben. Det är ju det.)
Tänkte på att det är sällan som man i Sverige sitter med ett helt torkad grisben, med klöv och allt, i famnen. Alldeles för sällan.
Dessutom väntade ett kort till och ett paket från min bror, fyllt med godsaker.
Skoj att fylla år! Det gör vi om nästa år.
torsdag 28 juni 2012
Med mörka skuggor under ögonen
Borde kanske ha en etikett om Fåfänga Annika!
Fick ju mascara med posten och var tvungen att prova igårkväll.
Första försöket, med Nikki som lärare, gick inte så bra. Tänkte nu att det skulle gå bättre om jag fick greja i lugn och ro.
Det gjorde det inte.
- Vad tycker du?
Jesús tittade noga. Och sa diplomatiskt:
- Svårt att säga. Du kanske borde måla ögonfransarna på det andra ögat också.
- Jag sparar det till senare, för att kunna jämföra.
Han fnissade hela middagen igenom.
Nä, det såg bara konstigt ut, även när andra ögats fransar var svarta. Vet inte om det är för att bara halva fransarna var färgade. Fattar inte hur man kommer åt längst in utan att peta sig i ögat.
(Allvarligt, kan man få ögonskador av mascara?)
Så jag försökte tvätta bort det. Med vatten. Med tvål och vatten. Med tvål och vatten igen. Gnida bort svärtan med toapapper. Skrubba bort den med hård frottehanduk (bäst).
Lite av färgen lossnade. Den la sig under ögonen. Jag såg mycket, mycket trött ut med de onaturligt svarta skuggorna.
Ser lika trött ut fortfarande, för jag har inte lyckats få bort dem än.
Kunde inte ha på solglasögonen under lunchen med Jesús kollegor, för den hölls inomhus.
Men de är snälla och kommenterade inte.
Fick ju mascara med posten och var tvungen att prova igårkväll.
Första försöket, med Nikki som lärare, gick inte så bra. Tänkte nu att det skulle gå bättre om jag fick greja i lugn och ro.
Det gjorde det inte.
- Vad tycker du?
Jesús tittade noga. Och sa diplomatiskt:
- Svårt att säga. Du kanske borde måla ögonfransarna på det andra ögat också.
- Jag sparar det till senare, för att kunna jämföra.
Han fnissade hela middagen igenom.
Nä, det såg bara konstigt ut, även när andra ögats fransar var svarta. Vet inte om det är för att bara halva fransarna var färgade. Fattar inte hur man kommer åt längst in utan att peta sig i ögat.
(Allvarligt, kan man få ögonskador av mascara?)
Så jag försökte tvätta bort det. Med vatten. Med tvål och vatten. Med tvål och vatten igen. Gnida bort svärtan med toapapper. Skrubba bort den med hård frottehanduk (bäst).
Lite av färgen lossnade. Den la sig under ögonen. Jag såg mycket, mycket trött ut med de onaturligt svarta skuggorna.
Ser lika trött ut fortfarande, för jag har inte lyckats få bort dem än.
Kunde inte ha på solglasögonen under lunchen med Jesús kollegor, för den hölls inomhus.
Men de är snälla och kommenterade inte.
Födelsedag!
Idag fyller jag år!
Ikväll ska vi åka till ett slott i Carmona där Jesús har bokat bord till en efterrättsbuffé.
På lördag blir det ett litet kalas på taket. Ska bli skoj!
Jag har fått kort och paket med posten. Ett par varmt välkonmna pocketböcker av min moster, och ett paket fullt med wienernougat, Salta katten och en mascara (!) av min vän Lisa! (Hon måste ha läst inlägget om 30-årskrisen.)
Vad roligt det är att fylla år!
Kortet som jag fick av min halvsyste väckte stor munterhet. Det var nämligen en bild på kronprinsessan Victoria och hennes Daniel. Det visste inte Jesús föräldrar (vi låter posten gå via dem), utan de trodde att det var en väldigt fin bröllopsbild av Björn och Kim som gifte sig i höstas, och att de låtit trycka upp bilden som vykort. Få av er som läser vet vilka Björn och Kim är, men de som känner dem förstår att denna bild av kronprinsessparet i slottssal är mycket långt från mina kompisar (det är en komplimang!), som gifte sig borgerligt, ordnade jätteskoj giftermålskalas på lånat nostalgimuseum och lät gästerna servera huvudrätten hemkokt ärtsoppa. (Läs mer om dem på deras blogg Glesbygdsdrömmar.)
Nu närmast: avslutningslunch på Jesús skola. Åker iväg framåt lunch med paj till knytkalaset.
Ha en fin dag allihop!
Ikväll ska vi åka till ett slott i Carmona där Jesús har bokat bord till en efterrättsbuffé.
På lördag blir det ett litet kalas på taket. Ska bli skoj!
Jag har fått kort och paket med posten. Ett par varmt välkonmna pocketböcker av min moster, och ett paket fullt med wienernougat, Salta katten och en mascara (!) av min vän Lisa! (Hon måste ha läst inlägget om 30-årskrisen.)
Vad roligt det är att fylla år!
Kortet som jag fick av min halvsyste väckte stor munterhet. Det var nämligen en bild på kronprinsessan Victoria och hennes Daniel. Det visste inte Jesús föräldrar (vi låter posten gå via dem), utan de trodde att det var en väldigt fin bröllopsbild av Björn och Kim som gifte sig i höstas, och att de låtit trycka upp bilden som vykort. Få av er som läser vet vilka Björn och Kim är, men de som känner dem förstår att denna bild av kronprinsessparet i slottssal är mycket långt från mina kompisar (det är en komplimang!), som gifte sig borgerligt, ordnade jätteskoj giftermålskalas på lånat nostalgimuseum och lät gästerna servera huvudrätten hemkokt ärtsoppa. (Läs mer om dem på deras blogg Glesbygdsdrömmar.)
Nu närmast: avslutningslunch på Jesús skola. Åker iväg framåt lunch med paj till knytkalaset.
Ha en fin dag allihop!
onsdag 27 juni 2012
Cyklister
När motorvägen byggdes lämnades småvägarna runt Las Pajanosas mer eller mindre tomma. På bilar. Nu är det istället cyklister som trafikerar dem. Det är fina vägar med många kurvor och backar, en del bjuder på verkliga utmaningar.
Cyklisterna brukar stanna till i Las Pajanosas för att köpa vatten och äta frukost. Framförallt på helgerna är det så fullt med cyklister att de ockuperar alla bord.
Då händer det också att någon parkerar sin cykel precis utanför vår ytterdörr, så det gäller att öppna försiktigt och se sig för innan man går ut.
Cyklisterna brukar stanna till i Las Pajanosas för att köpa vatten och äta frukost. Framförallt på helgerna är det så fullt med cyklister att de ockuperar alla bord.
Då händer det också att någon parkerar sin cykel precis utanför vår ytterdörr, så det gäller att öppna försiktigt och se sig för innan man går ut.
Varmast när det är molnigt
Alla gillar vi blå himlar.
Just nu känner jag att jag uppskattar blå himlar mer än tidigare. Här är jag visserligen bortskämd med solsken och blå himmel, det är sällan några variationer på den fronten, men... När det är riktigt hett, sådär uppåt 40 grader, då går solen i moln. Då täcks himlen av vita, disiga moln bakom vilka solskivan syns svagt. Det är som om hettan kapslas in mellan himlen och marken, och däremellan finns vi, kippandes efter luft.
Vi svettas hela tiden. När huden blir överhettad ställer jag mig i duschen en stund, eller går ut i pation och blaskar vatten från kranen på mig. Men fem minuter är det lika illa igen.
Det är bra att svettas. Det farliga ar att inte göra det. Jesús varnar mig. Om jag pötsligt blir helt torr i huden och mår dåligt måste jag ringa 112 med en gång. Då är det golpe de calór, värmeslag. Man kokar upp inifrån. Det dör folk av här varenda sommar. Fast mest sådana som inte har vett att stanna inne under de värsta timmarna, som ger sig ut och cyklar, eller springer eller något annat dumt.
Just nu känner jag att jag uppskattar blå himlar mer än tidigare. Här är jag visserligen bortskämd med solsken och blå himmel, det är sällan några variationer på den fronten, men... När det är riktigt hett, sådär uppåt 40 grader, då går solen i moln. Då täcks himlen av vita, disiga moln bakom vilka solskivan syns svagt. Det är som om hettan kapslas in mellan himlen och marken, och däremellan finns vi, kippandes efter luft.
Vi svettas hela tiden. När huden blir överhettad ställer jag mig i duschen en stund, eller går ut i pation och blaskar vatten från kranen på mig. Men fem minuter är det lika illa igen.
Det är bra att svettas. Det farliga ar att inte göra det. Jesús varnar mig. Om jag pötsligt blir helt torr i huden och mår dåligt måste jag ringa 112 med en gång. Då är det golpe de calór, värmeslag. Man kokar upp inifrån. Det dör folk av här varenda sommar. Fast mest sådana som inte har vett att stanna inne under de värsta timmarna, som ger sig ut och cyklar, eller springer eller något annat dumt.
tisdag 26 juni 2012
Varmt!
Det är så varmt!
Jag vet inte vad jag ska göra! Det finns ingen luft att andas!
Ta mig bort från detta förfärliga, ta mig till svala Sverige med regnovädren!
Hemgjort
Kroppen vet vad den behöver när det är riktigt hett.
Man ska lyssna till kroppen.
Just nu skriker den efter glass.
Det finns ingen anledning till att neka den det.
Alltså kvällsmålet:
Hemgjord mjuk vaniljglass med hemkokt kolasås.
Gjorde en stor sats med glass.
Kan räcka hela veckan...
Det blev en kackerlacksjägare
Hemkomna efter att ha varit borta hela dagen.
Öppnar dörren.
Något saknas.
- Men... Var är pipen?!?
Pipen som alltid står och väntar på oss när vi öppnar, som sedan skuttar till den röda mattan, kröker rygg och vässar klorna i den, som en hälsning.
Men nu. Ingen pip.
Jesús går in, ser sig omkring.
- Pipen är upptagen, konstaterar han.
Japp. Ute i pation sitter pipen i givakt, stirrandes på en kackerlacka två meter upp på väggen. Han släpper den inte med blicken. Kackerlackan rör på en fot, och pipen ställer sig på bakbenen och sträcker sig mot odjuret.
Det var precis det här som Jesús hoppades på. En kackerlacksjägare.
Det föds inga odjur i huset längre, det har Kackerlacksmannen sett till. De vi ser är av den stora sorten som kommer flygandes. Och det är här som Pip-Larsson tar över.
Jesús vill hjälpa pipen, tar en kvast och smäller ned kackerlackan. Nu blir det fart på katten! Oj, vad han jagar! Han jagar odjuret överallt, ut och in mellan krukor, slänger iväg det i munnen, skadar, leker. Vi stänger dörrarna för att kackerlackan inte ska försöka smita in och rädda sig under soffan, men tittar på genom rutorna. Mycket underhållande. Snart ska kackerlackan dö!
Nummer fyra, för övrigt.
Öppnar dörren.
Något saknas.
- Men... Var är pipen?!?
Pipen som alltid står och väntar på oss när vi öppnar, som sedan skuttar till den röda mattan, kröker rygg och vässar klorna i den, som en hälsning.
Men nu. Ingen pip.
Jesús går in, ser sig omkring.
- Pipen är upptagen, konstaterar han.
Japp. Ute i pation sitter pipen i givakt, stirrandes på en kackerlacka två meter upp på väggen. Han släpper den inte med blicken. Kackerlackan rör på en fot, och pipen ställer sig på bakbenen och sträcker sig mot odjuret.
Det var precis det här som Jesús hoppades på. En kackerlacksjägare.
Det föds inga odjur i huset längre, det har Kackerlacksmannen sett till. De vi ser är av den stora sorten som kommer flygandes. Och det är här som Pip-Larsson tar över.
Jesús vill hjälpa pipen, tar en kvast och smäller ned kackerlackan. Nu blir det fart på katten! Oj, vad han jagar! Han jagar odjuret överallt, ut och in mellan krukor, slänger iväg det i munnen, skadar, leker. Vi stänger dörrarna för att kackerlackan inte ska försöka smita in och rädda sig under soffan, men tittar på genom rutorna. Mycket underhållande. Snart ska kackerlackan dö!
Nummer fyra, för övrigt.
 |
| Välförtjänt vila... |
måndag 25 juni 2012
En förolämpning?
- Och det här? Vet du vad det här är? undrade jag och tog upp nästa sak som jag hade tagit med mig.
Det visste han inte, så jag svarade själv och skrev upp det på tavlan.
- Ett paket pappersnäsdukar.
- Vad heter moco på svenska, undrade eleven.
- Snor, sa jag och skrev upp det också.
- Snor som det rinniga när man är förkyld eller allergisk.
- Det här, fortsatte jag och skrev upp Snorkråka, kan man säga är snor i singular. Men det pratar man inte om.
- Varför inte det? Är det en förolämpning?
- Nejnej, sa jag och försökte låta bli att fnissa åt tanken att använda ordet snorkråka som förolämpning, man bara inte brukar säga ordet. En snorkråka är, tja, liksom... det som en unge får ut om han sticker in fingret i näsan.
Det visste han inte, så jag svarade själv och skrev upp det på tavlan.
- Ett paket pappersnäsdukar.
- Vad heter moco på svenska, undrade eleven.
- Snor, sa jag och skrev upp det också.
- Snor som det rinniga när man är förkyld eller allergisk.
- Det här, fortsatte jag och skrev upp Snorkråka, kan man säga är snor i singular. Men det pratar man inte om.
- Varför inte det? Är det en förolämpning?
- Nejnej, sa jag och försökte låta bli att fnissa åt tanken att använda ordet snorkråka som förolämpning, man bara inte brukar säga ordet. En snorkråka är, tja, liksom... det som en unge får ut om han sticker in fingret i näsan.
Eldarna på stranden
Vi flydde hettan och åkte till havet för att fira San Juán.
Sedan packade vi strandväskan och gick ned till stranden.
Tillbaka i lägenheten duschade vi av solkräm, sand och salt, och sedan ringde det på dörren. Det var Jesús bror, som även han har lägenhet i El Portíl, som undrade om vi ville komma bort och se matchen Spanien - Frankrike.
Hos Jesús bror träffade vi hans fru, yngsta dottern (tre år) och broderns svärföräldrar. Vi fick tapas i pation och såg ointresserat Spanien vinna över Frankrike.
Framåt midnatt gick vi ut.
Tillbaka i lägenheten bytte vi om för ett dopp i poolen.
Åt frukost på baren i Las Pajanosas, köpte fikon och färskpotatis och åkte iväg
Vi anade att det skulle bli långa köer på motorvägen, så vi åkte på småvägar första biten, längs underbara solrosfält.
Vi anade att det skulle bli långa köer på motorvägen, så vi åkte på småvägar första biten, längs underbara solrosfält.
Jesús föräldrar har en sommarlägenhet i El Portíl nära Huelva. Inte så vacker, byn, mem den ligger vid havet så många har sommarlägenheter där. Under vintern står de tomma, de flesta av dem.
Först gick vi ner till baren vid poolen och åt grillade sardiner.
Sedan packade vi strandväskan och gick ned till stranden.
Vattnet steg och steg, och vi fick flytta parasollet och stolarna tre gånger. Vi satt i skuggan och läste, badade lite i det kalla vattnet och tog en tupplur på en handduk. Åt medhavda fikon och chokladkex och köpte kalla drickor av en försäljare.
Tillbaka i lägenheten duschade vi av solkräm, sand och salt, och sedan ringde det på dörren. Det var Jesús bror, som även han har lägenhet i El Portíl, som undrade om vi ville komma bort och se matchen Spanien - Frankrike.
Vi gillar inte fotboll någon av oss, men klart att vi gick dit.
Fast först efter en promenad i byn, då vi köpte krabbklor och camarones i en pappstrut och åt på en bänk.
Hos Jesús bror träffade vi hans fru, yngsta dottern (tre år) och broderns svärföräldrar. Vi fick tapas i pation och såg ointresserat Spanien vinna över Frankrike.
Framåt midnatt gick vi ut.
Det var mycket folk ute, och många kom från, eller gick till, stranden, dit vi var på väg. Vi tog med ett par trälådor som vi hittade utanför en butik
På San Juán tänder man eldar här på stranden och hoppar över dem enligt en urgammal tradition, för att lämna bekymmer och sorger bakom sig och börja om på nytt.
När vi kom till stranden möttes vi av en sådan vacker syn!
Eldar längs med hela strandremsan! Massor av folk. Vi slog oss ned, tände eld på våra trälådor och gick för att leta torra pinnar och annat att elda med. Bakom oss satt ett gäng med trummor och sjöng. Längre bort släppte några andra iväg ballonger. Vi såg bara de svävande eldkloten försvinna bortåt med vinden.
Det var lite kyligt i luften, men elden värmde skönt.
Det var lite kyligt i luften, men elden värmde skönt.
Vi stannade till två innan vi lämnade vår eld till ett eldlöst gäng.
Nästa morgon åt vi frukost på en bar och gick sedan en långpromenad i vattenbrynet. Massor av folk, massor av solparasoller.
Tillbaka i lägenheten bytte vi om för ett dopp i poolen.
Det är mycket svalare vid havet, så det var lite av en chock att kliva ur bilen hemma i byn. 39 grader i skuggan klockan 18 på eftermiddagen. Inne, som tur är, tio grader svalare tack vare att vi hade stängt till nästan överallt och dragit ned persiennerna.
söndag 24 juni 2012
Glass i mörkret
Klockan är 22.10. Just avslutat middagen.
37 graders kvav, obehaglig värme.
Vi stänger dörren bakom oss och går och köper glass i baren.
På gatan har byborna tagit ut sina stolar och sitter och pratar. Det känns lättare att andas här.
Vi tar med glassen hem, sätter oss i varsin vilstol i pation, tittar upp på den mörka himlen och slickar tyst i oss glassen.
Det känns som om det blir en lång sommar. Men den har sina njutningsstunder.
37 graders kvav, obehaglig värme.
Vi stänger dörren bakom oss och går och köper glass i baren.
På gatan har byborna tagit ut sina stolar och sitter och pratar. Det känns lättare att andas här.
Vi tar med glassen hem, sätter oss i varsin vilstol i pation, tittar upp på den mörka himlen och slickar tyst i oss glassen.
Det känns som om det blir en lång sommar. Men den har sina njutningsstunder.
Sniglar
Jag känner doften redan från hissen.
- Åh vad det luktar gott, säger jag när jag kommer in till Jesús föräldrar, vad är det för något?
De plirar åt mig.
- Det blir en överraskning, säger Jesús mamma.
- Ni kanske inte tycker om det, men vi såg receptet på tv och ville prova.
- Klart att vi tycker om det, sa jag.
Har vi någonsin ätit något i det huset som inte varit gott?
Även Jesús blir nyfiken när han kommer en halvtimme senare, men inte förrän tallrikarna bärs in på bordet får vi veta vad de har lagat.
Cabrillas, små sniglar, i en jättegod buljong! Ja, det är förstås tillagningssättet och kryddningen av buljongen som är nytt, och det är de godaste cabrillas som jag har ätit.
- Åh vad det luktar gott, säger jag när jag kommer in till Jesús föräldrar, vad är det för något?
De plirar åt mig.
- Det blir en överraskning, säger Jesús mamma.
- Ni kanske inte tycker om det, men vi såg receptet på tv och ville prova.
- Klart att vi tycker om det, sa jag.
Har vi någonsin ätit något i det huset som inte varit gott?
Även Jesús blir nyfiken när han kommer en halvtimme senare, men inte förrän tallrikarna bärs in på bordet får vi veta vad de har lagat.
Cabrillas, små sniglar, i en jättegod buljong! Ja, det är förstås tillagningssättet och kryddningen av buljongen som är nytt, och det är de godaste cabrillas som jag har ätit.
lördag 23 juni 2012
Sommarens intåg
Vädret: Igår 36 grader i skuggan.
Imorgon 39.
På måndag 40.
Sommaren är här.
Ja, den kom redan den 21:a juni klockan 01.09 (ungefär) på natten.
Har dock struntat i att informera mig om hur många dagar, timmar, minuter och sekunder sommaren kommer att pågå.
Imorgon 39.
På måndag 40.
Sommaren är här.
Ja, den kom redan den 21:a juni klockan 01.09 (ungefär) på natten.
Har dock struntat i att informera mig om hur många dagar, timmar, minuter och sekunder sommaren kommer att pågå.
Överraskningen!
Vad fin han är, Jesús!
För en och en halv vecka sa han att en överraskning väntade på mig. Mer sa han inte. Inte när det skulle ske, inga ledtrådar om vad. Det enda han sa var att jag skulle ta med kameran varje gång vi åkte någonstans.
Gissa om jag har klurat på vad det kan vara!
Igår var det äntligen dags.
När jag slutade lektionen tog jag tunnelbanan tillbaka till stan, gick av vid Puerta de Jeréz och gick till Fnac där vi skulle mötas. Träffade på fina Lorena på vägen, lilla, rara Lorena!
Jesús väntade lyckligt utanför butiken tillsammans med det bästa han vet; en nyinköpt vinylskiva. Vi gick och åt montaditos innan han tog mig i handen och vi gick vidare.
Jag visste fortfarande inte vart vi skulle.
Strax efter katedralen drog han mig åt vänster och vi gick till min förvåning in i Casa de la Provincia. Han frågade en vaktmästare någonting och vi gick upp för en massa trappor, ända tills vi kom upp på taket.
Där väntade en underbar utsikt samt en liten scen och sköna stolar i tre rader. Litet och intimt. Jag gick runt och beundrade utsikten över katedralen och taken och fotade. I ett hörn var en liten bar med tapas och dryck uppsatt, och vid tio satte vi oss.
Gissa vad det var?
Trolleri!
Tre trollkarlar; Miguel Angel Gea från Madrid, Rubiales från Cádiz och Javi Benítes "Chango" från Sevilla, uppträdde med close up-magi! Trolleri är det bästa jag vet, och det vet Jesús. Jag njöööt! De var så skickliga alla tre, och så roliga! De trollade med kort, mynt och cup and balls.
Vi har med en... hm... potatis som minne.
Föreställningen var en av programpunkterna på Entre Tejas, ett kulturprogram med filmvisning, musik, humor och monologer, allt sker uppe på det här taket. De här tre illusionisterna uppträder den femte juli också, så den som har möjlighet att gå bör inte missa dem!
För en och en halv vecka sa han att en överraskning väntade på mig. Mer sa han inte. Inte när det skulle ske, inga ledtrådar om vad. Det enda han sa var att jag skulle ta med kameran varje gång vi åkte någonstans.
Gissa om jag har klurat på vad det kan vara!
Igår var det äntligen dags.
När jag slutade lektionen tog jag tunnelbanan tillbaka till stan, gick av vid Puerta de Jeréz och gick till Fnac där vi skulle mötas. Träffade på fina Lorena på vägen, lilla, rara Lorena!
Jesús väntade lyckligt utanför butiken tillsammans med det bästa han vet; en nyinköpt vinylskiva. Vi gick och åt montaditos innan han tog mig i handen och vi gick vidare.
Jag visste fortfarande inte vart vi skulle.
Strax efter katedralen drog han mig åt vänster och vi gick till min förvåning in i Casa de la Provincia. Han frågade en vaktmästare någonting och vi gick upp för en massa trappor, ända tills vi kom upp på taket.
Där väntade en underbar utsikt samt en liten scen och sköna stolar i tre rader. Litet och intimt. Jag gick runt och beundrade utsikten över katedralen och taken och fotade. I ett hörn var en liten bar med tapas och dryck uppsatt, och vid tio satte vi oss.
Gissa vad det var?
Trolleri!
Tre trollkarlar; Miguel Angel Gea från Madrid, Rubiales från Cádiz och Javi Benítes "Chango" från Sevilla, uppträdde med close up-magi! Trolleri är det bästa jag vet, och det vet Jesús. Jag njöööt! De var så skickliga alla tre, och så roliga! De trollade med kort, mynt och cup and balls.
Vi har med en... hm... potatis som minne.
 |
| Chango. |
fredag 22 juni 2012
Midsommarminnen
Midsommar!
Det är midsommarafton idag!
Visst är det?
Jag och Nikki var osäkra, jag var säker på att det är imorgon, men efter lite forskande kom jag fram till att det är idag.
Man märker ju inte av festligheten så mycket här.
Om man säger så.
Fast imorgon ska vi nog till stranden och fira San Juan.
Hade en liten tanke på att fira midsommar faktiskt, köpa sill på Ikea, koka potatis och äta spanska jordgubbar, men Ikea-sillen smakar för illa och spanska jordgubbar är spanska, så näää...
Men jag har firat så mycket midsommar andra år så det jämnar ut sig.
På tidningen brukade jag göra midsomamrracen, alltså åka runt till alla firanden i bygden, ta bild och skriva lite om varje. Med lite planerande hinner man med en hel del på en dag, och det är rätt underhållande. Jag har jämfört matutbudet på de lika midsommarfirandena, åkt vilse och aldrig hittat fram till det där Per Oscarsson bodde, åkt ännu mer vilse på väg till Gröna Lund i Lerdala (ett av favoriterna), jämfört fikautbudet och fotograferat folkdansare och ungar i alla vinklar. Blivit genomblöt och skyddat kameran medan någon hållit upp paraply, fått veta att prästen som jag aldrig blev riktigt kompis med är en fena på vaniljsås, pratat utländska och åkt i vansinnesfart tillbaka till stan för att inte missa bussen hem. Vilket också har hänt.
Kommit fram till att stora firanden inte är min grej.
Det brukade bli rätt mycket bilåkande den här dagen och varenda år har jag tänkt Vad kul! Då kan jag lyssna på Sommar i P1 när jag åker runt, i tron att första programmet traditionsenligt sänds på midsommarafton. Det gick aldrig in i huvet att programmet sänds på midsommardagen, så jag har blivit besviken varenda år. Och varje år har jag blivit överraskad av en riktig t bra konsert på P4 istället.
Den mest minnesvärda var konserten med Jojje Wadenius (oh, vad bra den var!) och det var under en sådan där vilseåkning, eller psykbryt av annan anledning, som han sjöng Jubelidiot, och den refrängen stannade i huvudet hela kvällen.
Riktigt skojig låt.
Årets konsert är med Laleh. Klockan 16.03 i P4.
Det är midsommarafton idag!
Visst är det?
Jag och Nikki var osäkra, jag var säker på att det är imorgon, men efter lite forskande kom jag fram till att det är idag.
Man märker ju inte av festligheten så mycket här.
Om man säger så.
Fast imorgon ska vi nog till stranden och fira San Juan.
Hade en liten tanke på att fira midsommar faktiskt, köpa sill på Ikea, koka potatis och äta spanska jordgubbar, men Ikea-sillen smakar för illa och spanska jordgubbar är spanska, så näää...
Men jag har firat så mycket midsommar andra år så det jämnar ut sig.
På tidningen brukade jag göra midsomamrracen, alltså åka runt till alla firanden i bygden, ta bild och skriva lite om varje. Med lite planerande hinner man med en hel del på en dag, och det är rätt underhållande. Jag har jämfört matutbudet på de lika midsommarfirandena, åkt vilse och aldrig hittat fram till det där Per Oscarsson bodde, åkt ännu mer vilse på väg till Gröna Lund i Lerdala (ett av favoriterna), jämfört fikautbudet och fotograferat folkdansare och ungar i alla vinklar. Blivit genomblöt och skyddat kameran medan någon hållit upp paraply, fått veta att prästen som jag aldrig blev riktigt kompis med är en fena på vaniljsås, pratat utländska och åkt i vansinnesfart tillbaka till stan för att inte missa bussen hem. Vilket också har hänt.
Kommit fram till att stora firanden inte är min grej.
Det brukade bli rätt mycket bilåkande den här dagen och varenda år har jag tänkt Vad kul! Då kan jag lyssna på Sommar i P1 när jag åker runt, i tron att första programmet traditionsenligt sänds på midsommarafton. Det gick aldrig in i huvet att programmet sänds på midsommardagen, så jag har blivit besviken varenda år. Och varje år har jag blivit överraskad av en riktig t bra konsert på P4 istället.
Den mest minnesvärda var konserten med Jojje Wadenius (oh, vad bra den var!) och det var under en sådan där vilseåkning, eller psykbryt av annan anledning, som han sjöng Jubelidiot, och den refrängen stannade i huvudet hela kvällen.
Riktigt skojig låt.
Årets konsert är med Laleh. Klockan 16.03 i P4.
torsdag 21 juni 2012
Makrill, choklad och färska fikon
Löning.
När man får lön firar man det gärna med något gott, så det var precis vad jag gjorde igår. Hade en hel timme kvar till bussen.
Först gick jag till den pastelería där Jesús pappa köper så goda bakverk till oss ibland. Jag går förbi där varenda gång jag ska ha lektion, men går aldrig in. (Utom den gången när jag inte hann äta frukost hemma och köpte en alldeles mjuk, färsk napolitana).
Nu gjorde jag det. En gräddig rosco till Jesús, en dröm i choklad till mig. Det är en rund boll av en mäktig chokladmousse, med mycket tunn sockerkaka i botten och len, mörk glansig choklad utanpå.
Fantastisk. Men så mäktig att jag inte klarar mer än en halv, och då är den ändå liten!
Därefter: matmarknaden i Triana.
Vi handlade där jämt tidigare, vi bodde ju så nära. Nu saknar vi vår marknad båda två, men går till våra vanliga stånd är vi har möjlighet.
Först grönsaksståndet. Där blev det citroner till lemonad, underbart söta små persikor och färska fikon. Och en banan att äta på vägen. Sedan gick jag till fiskståndet och köpte en stor makrill. Makrill a la plancha med tomate aliñado och basilika skulle det bli. Därefter inhandlande av en liten färsk baguette.
Lägg till en konsertbiljett till Sepultura till Jesús, och lunchen blev fullkomlig.
(Nåja, det sista var ett beställningsuppdrag.)
När man får lön firar man det gärna med något gott, så det var precis vad jag gjorde igår. Hade en hel timme kvar till bussen.
Först gick jag till den pastelería där Jesús pappa köper så goda bakverk till oss ibland. Jag går förbi där varenda gång jag ska ha lektion, men går aldrig in. (Utom den gången när jag inte hann äta frukost hemma och köpte en alldeles mjuk, färsk napolitana).
Nu gjorde jag det. En gräddig rosco till Jesús, en dröm i choklad till mig. Det är en rund boll av en mäktig chokladmousse, med mycket tunn sockerkaka i botten och len, mörk glansig choklad utanpå.
Fantastisk. Men så mäktig att jag inte klarar mer än en halv, och då är den ändå liten!
Därefter: matmarknaden i Triana.
Vi handlade där jämt tidigare, vi bodde ju så nära. Nu saknar vi vår marknad båda två, men går till våra vanliga stånd är vi har möjlighet.
Först grönsaksståndet. Där blev det citroner till lemonad, underbart söta små persikor och färska fikon. Och en banan att äta på vägen. Sedan gick jag till fiskståndet och köpte en stor makrill. Makrill a la plancha med tomate aliñado och basilika skulle det bli. Därefter inhandlande av en liten färsk baguette.
Lägg till en konsertbiljett till Sepultura till Jesús, och lunchen blev fullkomlig.
(Nåja, det sista var ett beställningsuppdrag.)
Olika syn på vädret
- Det blir en bra dag idag. Bra väder, sa busschauffören och nickade menande ut mot himlen.
Jag tittade.
Mulet.
Och lite svalare, hade jag känt, trots att jag sprungit till bussen.
I Sverige är inte mulet och svalt "bra väder".
Det föll faktiskt en liten skur också. Under nästan en hel minut. Det tog 15 sekunder innan jag fattade att dropparna inte kom från balkonglådorna som jag gick under, utan från himlen.
Jag tittade.
Mulet.
Och lite svalare, hade jag känt, trots att jag sprungit till bussen.
I Sverige är inte mulet och svalt "bra väder".
Det föll faktiskt en liten skur också. Under nästan en hel minut. Det tog 15 sekunder innan jag fattade att dropparna inte kom från balkonglådorna som jag gick under, utan från himlen.
onsdag 20 juni 2012
Dialekt-testet
En av mina elever har hittat något riktigt smart för sin språkinlärning.
Vet inte om det är en sådan där app, eller något nedladdningsbart program (gammal, gammal, snart 30, på min tid hade vi inte ens vanliga mobiler), men när han sätter på programmet i telefonen dyker det upp ett ord på skärmen, en bild på vad ordet föreställer samt en röst som uttalar ordet på svenska.
Men min elev tycker inte att det fungerar så bra.
- Jag klarar det inte. Jag har inte klarat mer än två ord! Man får några chanser på sig, men klarar man det inte hoppar apparaten vidare till nästa ord.
Jag tänkte, att du har ju inte hållit på så länge, det finns väl litegrann kvar att jobba med gällande uttalet, det lär man sig inte på en vecka.
Han räckte mig telefonen för att jag skulle prova. En bild på en gul, tecknad banan syntes. Ordet banan var textat.
- Banan, sa en röst.
- Säg det nu. Nu ska du säga efter, uppmanade min elev.
- Banan, sa jag, men jag vet inte om jag var för långsam, för rösten upprepade:
- Banan.
- Banan, sa jag.
Fail.
- Banan, sa rösten.
- Banan, sa jag, nu lite irriterat.
Fail.
Vidare till nästa ord, apelsin.
- Apelsin, sa rösten.
- Apelsin, sa jag.
Fail.
- Apelsin, sa rösten.
- Apelsin, sa jag och härmade röstens fåniga tonfall.
Fail.
- Apelsin, sa rösten.
- Men va fan... Jag är ju svensk! Jag kan svenska! Vad håller han på med? Varför godkänns jag inte?
Elevens svärfar, som också är svensk, har inte klarat ett enda ord och fick vredesutbrott på manicken.
Elevens flickvän som är halvsvensk och har bott i Sverige fick bara ett enda rätt.
Eleven själv två rätt, förmodligen för att han har mer tålamod än vi andra.
Jag tycker att det är en riktigt bra idé, det där programmet, bra idé med att bedöma betoningen och "melodin" på ordet också, men herregud, man måste väl ta hänsyn till att det finns dialekter och variationer i tonfall? Och med tanke på det, varför är det en stockholmare som läser in orden?!?
Vet inte om det är en sådan där app, eller något nedladdningsbart program (gammal, gammal, snart 30, på min tid hade vi inte ens vanliga mobiler), men när han sätter på programmet i telefonen dyker det upp ett ord på skärmen, en bild på vad ordet föreställer samt en röst som uttalar ordet på svenska.
Men min elev tycker inte att det fungerar så bra.
- Jag klarar det inte. Jag har inte klarat mer än två ord! Man får några chanser på sig, men klarar man det inte hoppar apparaten vidare till nästa ord.
Jag tänkte, att du har ju inte hållit på så länge, det finns väl litegrann kvar att jobba med gällande uttalet, det lär man sig inte på en vecka.
Han räckte mig telefonen för att jag skulle prova. En bild på en gul, tecknad banan syntes. Ordet banan var textat.
- Banan, sa en röst.
- Säg det nu. Nu ska du säga efter, uppmanade min elev.
- Banan, sa jag, men jag vet inte om jag var för långsam, för rösten upprepade:
- Banan.
- Banan, sa jag.
Fail.
- Banan, sa rösten.
- Banan, sa jag, nu lite irriterat.
Fail.
Vidare till nästa ord, apelsin.
- Apelsin, sa rösten.
- Apelsin, sa jag.
Fail.
- Apelsin, sa rösten.
- Apelsin, sa jag och härmade röstens fåniga tonfall.
Fail.
- Apelsin, sa rösten.
- Men va fan... Jag är ju svensk! Jag kan svenska! Vad håller han på med? Varför godkänns jag inte?
Elevens svärfar, som också är svensk, har inte klarat ett enda ord och fick vredesutbrott på manicken.
Elevens flickvän som är halvsvensk och har bott i Sverige fick bara ett enda rätt.
Eleven själv två rätt, förmodligen för att han har mer tålamod än vi andra.
Jag tycker att det är en riktigt bra idé, det där programmet, bra idé med att bedöma betoningen och "melodin" på ordet också, men herregud, man måste väl ta hänsyn till att det finns dialekter och variationer i tonfall? Och med tanke på det, varför är det en stockholmare som läser in orden?!?
 |
| Bild: stock.xchng |
tisdag 19 juni 2012
Tremetarn
Hur lång tid tar det innan man vänjer sig vid nya glasögpn?
Efter en vecka känner jag mig fortfarande som tre meter lång. Som om marken befinner sig lååångt ned. Skitläskigt att gå över trottoarkanter (som verkar MYCKET höga), jag får svindel uppifrån min höjd!
Efter en vecka känner jag mig fortfarande som tre meter lång. Som om marken befinner sig lååångt ned. Skitläskigt att gå över trottoarkanter (som verkar MYCKET höga), jag får svindel uppifrån min höjd!
Solkrämen
"Un guiri que está quemado pregunta a uno que cuál son las cosas que se dice a las mujeres. El otro contesta "¡La madre que te parió!"
Cuando ve a una tía buena le dice "¡Te ha parido una madre!"
Y la tía le contesta "¡Y a ti te parió una gamba!
Inte jätteskoj kanske, så jag översätter inte, ville bara ge exempel på att spanjorer kan tycka att det är lustigt med knallröda, brända turister. Tja, lustigt och lustigt... Men om man ser en rödbränd person brukar det vara en utlänning.
De flesta spanjorer har en vettig respekt för solen. Medan svenskar helst inte stryker på sig solskyddsfaktor alls är det inte ovanligt att spanjorer har faktor 50. Så även jag. Solen är verkligen stark här.
Jag blir röd varenda gång jag går ut. Ja, för vem stryker på kräm bara för att gå till turistbyrån 200 meter bort, även om det är mitt på dagen? (Resultat: Lätt röda axlar)
Eller vem tänker på att det kan vara för lång tid att stå i solen och lyssna på en enda låt under en konsert klockan fyra på eftermiddagen (Resultat: Lätt röda axlar samt röd halsringning)
Jesús har stor respekt för solen. Båda hans föräldrar har fått ta bort en mängd hudtumörer. Hans pappa har fått en massa sådana på sina händer, som utsatts för solen under alla år som han har åkt runt i Andalusien till och från målarjobb.
Hudcancer är för övrigt en av de vanligaste cancerformerna i Sverige (tillsammans med italienarna är svenskarna sämst på att använda solskyddsfaktor), och den cancerform som ökar mest, men för väldigt många är det viktigare att bli brun snabbt än att inte utsätta sig för risken att få cancer. Är det inte märkligt?
J vägrade under flera år att gå ut när det var ljust på sommaren efter att ha bränt sig riktigt illa. Han avskydde solkräm och vägrade använda den. (Jävligt envis.)
Jag gillar inte heller solkräm, tycker att det är kladdigt och äckligt, så därför tänker jag tipsa om en bra här. Inte menat som reklam, men när jag nu har hittat en verkligt bra måste jag ju tala om det!
Det är den ni ser på bilden. Faktor 50. Kladdar inte! Man sprayar ut den som vatten. Fantastiskt.
Testa den om ni tänker er hit.
La Madrileña har också skrivit om solskyddsfaktor i Spanien.
Cuando ve a una tía buena le dice "¡Te ha parido una madre!"
Y la tía le contesta "¡Y a ti te parió una gamba!
Inte jätteskoj kanske, så jag översätter inte, ville bara ge exempel på att spanjorer kan tycka att det är lustigt med knallröda, brända turister. Tja, lustigt och lustigt... Men om man ser en rödbränd person brukar det vara en utlänning.
De flesta spanjorer har en vettig respekt för solen. Medan svenskar helst inte stryker på sig solskyddsfaktor alls är det inte ovanligt att spanjorer har faktor 50. Så även jag. Solen är verkligen stark här.
Jag blir röd varenda gång jag går ut. Ja, för vem stryker på kräm bara för att gå till turistbyrån 200 meter bort, även om det är mitt på dagen? (Resultat: Lätt röda axlar)
Eller vem tänker på att det kan vara för lång tid att stå i solen och lyssna på en enda låt under en konsert klockan fyra på eftermiddagen (Resultat: Lätt röda axlar samt röd halsringning)
Jesús har stor respekt för solen. Båda hans föräldrar har fått ta bort en mängd hudtumörer. Hans pappa har fått en massa sådana på sina händer, som utsatts för solen under alla år som han har åkt runt i Andalusien till och från målarjobb.
Hudcancer är för övrigt en av de vanligaste cancerformerna i Sverige (tillsammans med italienarna är svenskarna sämst på att använda solskyddsfaktor), och den cancerform som ökar mest, men för väldigt många är det viktigare att bli brun snabbt än att inte utsätta sig för risken att få cancer. Är det inte märkligt?
J vägrade under flera år att gå ut när det var ljust på sommaren efter att ha bränt sig riktigt illa. Han avskydde solkräm och vägrade använda den. (Jävligt envis.)
Jag gillar inte heller solkräm, tycker att det är kladdigt och äckligt, så därför tänker jag tipsa om en bra här. Inte menat som reklam, men när jag nu har hittat en verkligt bra måste jag ju tala om det!
Det är den ni ser på bilden. Faktor 50. Kladdar inte! Man sprayar ut den som vatten. Fantastiskt.
Testa den om ni tänker er hit.
La Madrileña har också skrivit om solskyddsfaktor i Spanien.
måndag 18 juni 2012
Högen
Att hänga in kläder i garderoben måste vara bland det tråkigaste som finns.
Fast när det börjar se ut så här är det nog dags att göra något åt saken...
Fast när det börjar se ut så här är det nog dags att göra något åt saken...
 |
| (Konstiga beskärningen beror på en ful kasse som jag inte orkade flytta.) |
Avslappningskurs
Dagens projekt: Andra träffen på avslappningskursen där jag ska lära mig att hantera sprut- och nålfobin.
Förra gången gick sådär.
Det var bara jag och en kraftig karl som ska lära sig hantera sin ilska, alltså att sluta slå sin fru och sitt barn.
Det kändes konstigt att sitta bredvid och höra honom prata om det här, mycket konstig känsla. Blandning av förfäran, sorg och... ja, jag vet inte, någon slags glädje över att han försöker göra någonting åt det.
Förra gången skulle vi ligga på varsin madrass och andas och slappna av och tänka på vackra saker.
Jag misslyckades totalt.
Fick hemläxa.
Förra gången gick sådär.
Det var bara jag och en kraftig karl som ska lära sig hantera sin ilska, alltså att sluta slå sin fru och sitt barn.
Det kändes konstigt att sitta bredvid och höra honom prata om det här, mycket konstig känsla. Blandning av förfäran, sorg och... ja, jag vet inte, någon slags glädje över att han försöker göra någonting åt det.
Förra gången skulle vi ligga på varsin madrass och andas och slappna av och tänka på vackra saker.
Jag misslyckades totalt.
Fick hemläxa.
söndag 17 juni 2012
Lyxigt restaurangbesök
Randig klänning blev det, randig tröja också. (Men det är trekvartsärm på den och därför oanvändbar fram till oktotbr. Jesús svettades bara han tittade på den.)
Det är ett jättefint ställe, men dyrt så vi tänkte inte beställa mer än varsin tapa och sedan dra vidare. (Herregud, billigaste tapan kosta nästan fyra euro!)
Det är så mysigt därinne, helt annorlunda från de traditionella hak som vi brukar gå på, med fula, obekväma stolar, lysrör, slammer och skrammel, men med billig och god tyspisk andalusisk mat.
Skoj med ombyte.
Och sedan ville vi alltså äta på något roligt ställe, och det gjorde vi!
Vi gick till El Camerino på Calle Dos de Mayo.
 |
| Det som ligger på min tallrik är menyn. Visst är den fin? |
Men vi blev kvar lite längre.
Ajaj.
Kockens fel. Inte för att han råkar vara svensk, utanför att han verkligen är skicklig. Det blev gubbröra, fiskfilé (lubína) med färskpotatis, kryddmajonäs och grejer, tartar de salmón ( rökt laxröra) i en söt burk med blinis till och en carpaccio de atún (tonfisk).
Det är så mysigt därinne, helt annorlunda från de traditionella hak som vi brukar gå på, med fula, obekväma stolar, lysrör, slammer och skrammel, men med billig och god tyspisk andalusisk mat.
Skoj med ombyte.
Måltiden avrundades med te på Douchka på Calle San Luís. En bra bit att gå, men det var varmt och behagligt.
Te som sagt, jag tog min favorit Acte II, Jesús samma fast som iste. Varsitt vackert glas iskallt vatten gjorde susen. På tefaten hade vi fått varsin liten pastelito, och dessutom beställde vi efterrätt; varm chokladsufflé med vaniljsglass.
Perfekt.
Tillbaka i byn hörde vi att blueskonserten som vi sett lappar om fortfarande var igång, trots att klockan var halv tre. Vi gick bort till hårdrocksbaren och såg gänget spela sin sista låt utanför baren, mot en garageport. Barägaren hade haft grillen tänd också, tidigare på kvällen, och vi tänkte, att gör de om det här så stannar vi i byn.
Tillbaka i byn hörde vi att blueskonserten som vi sett lappar om fortfarande var igång, trots att klockan var halv tre. Vi gick bort till hårdrocksbaren och såg gänget spela sin sista låt utanför baren, mot en garageport. Barägaren hade haft grillen tänd också, tidigare på kvällen, och vi tänkte, att gör de om det här så stannar vi i byn.
lördag 16 juni 2012
Trerätters och randig klänning
Mätt och nöjd efter trerätters långlunch (gazpacho, linsgryta, hemmagjord chokladmousse samt tapas i form av salchichón).
Nu Gilbert Grape med J, som ska få bevisat för sig att en film inte automatiskt är dålig bara för att Johnny Depp och Leondardo DiCaprio är med i den.
Sedan in till stan för köp av randig klänning och middag på något roligt ställe!
Bra lördag!
Nu Gilbert Grape med J, som ska få bevisat för sig att en film inte automatiskt är dålig bara för att Johnny Depp och Leondardo DiCaprio är med i den.
Sedan in till stan för köp av randig klänning och middag på något roligt ställe!
Bra lördag!
Hänglåsen på Trianabron
Puente de Triana.
Stadsdelen Trianas symbol.
Jesús pappas favoritobjekt när han målar.
Egentligen heter bron Puente de Isabel II, men ingen säger så.
Sedan några år tillbaka har det satts fast tusentals hänglås på den här bron. Kärlekspar köper ett hänglås, skriver sina namn på det, sätter fast det någonstans på bron och slänger nyckeln i floden.
Evig kärlek.
Det kommer sig av en film som jag inte har sett och inte vet namnet på (kanske någon av er läsare...?) där man gör så på en bro i Italien. Den ska vara helt nedtyngd av hänglås nu.
Sevillas kommun är helt emot de här hänglåsen. När det blir för många hänglås kommer kommungubbarna och knipsar av dem. Hur kraftoga och väl gömda de än är, så plockas de bort ändå.
Det är som en långsam kamp.
Sevillas kärlekspar mot kommunen.
Ingen vill ge sig.
fredag 15 juni 2012
Jordgubbsmilkshake
Jag gick runt i Camas och försökte hitta tillbaka till bilen (vart hade hon fört mig egentligen, tanten?), när jag kom förbi en frukt- och grönsaksaffär. Det finns så många sådana här, och de har så fina grönsaker och nästan alla har lådor med vattenmeloner utanför butiken just nu. Men det var inte vattenmelonerna jag stannade till för, utan jordgubbarna. Där låg de i lådor av trä och luktade så gott, och jag blev stående tills jag bestämde mig för att köpa med ett kilo.
Hur fina de än såg ut, hur gott de än luktade, så kommer man inte ifrån att de är spanska jordgubbar och därmed smaklösa. Hällde socker på för att få smak, men även sockret var smaklöst (!).
Men finurlig som jag är använde jag jordgubbarna till milkshake, och det blev jättegott.
Blandade en turkisk yoghurt, ett glas mjölk, ett par skedar socker och en massa jordgubbar i mixern.
Mums!
Hur fina de än såg ut, hur gott de än luktade, så kommer man inte ifrån att de är spanska jordgubbar och därmed smaklösa. Hällde socker på för att få smak, men även sockret var smaklöst (!).
Men finurlig som jag är använde jag jordgubbarna till milkshake, och det blev jättegott.
Blandade en turkisk yoghurt, ett glas mjölk, ett par skedar socker och en massa jordgubbar i mixern.
Mums!
Om vi skippar tjurrusningen får vi råd med tre ferior
Guillena kommun har skickat ut ett allmänt brev till alla hushåll.
Det står att det inte finns pengar till alla tre ferior som brukar hållas i kommunen; Guillena, i Torre de la Reina och här i Las Pajanosas. Det är verkligen synd, skriver man, för nu i kristider behövs festligheter och nöjen mer än någonsin.
Men det kanske finns en lösning...
Man kan ta bort tjurrusningen.
Det är ett känsligt ämne. Tjurrusningen är ett av de mest populära inslagen, men den är också det som kostar mest pengar. Man måste betala ungtjurar, hyra chaufförer, kärror att frakta dem på, polis, läkare som tar hand om eventuella skadade, veterinär...
Det är ett känsligt ämne. Tjurrusningen är ett av de mest populära inslagen, men den är också det som kostar mest pengar. Man måste betala ungtjurar, hyra chaufförer, kärror att frakta dem på, polis, läkare som tar hand om eventuella skadade, veterinär...
Som sagt det kostar mycket pengar, men om invånarna kan tänka sig att avstå från detta nöje kan det bli tre ferior i alla fall, lika långa och festliga som vanligt!
Boende i Las Pajanosas ombeds att gå till turistbyrån den 21, 22 eller 23 juni för att uttrycka sin åsikt om förslaget.
Boende i Las Pajanosas ombeds att gå till turistbyrån den 21, 22 eller 23 juni för att uttrycka sin åsikt om förslaget.
torsdag 14 juni 2012
Vattenmelonen - en ört!
Visst gillar jag att ha rätt.
Och jag ger mig inte i dumma diskussioner som det här med ifall en vattenmelon är en melon; mitt och Jesús evighetskäbbel.
För mig är det självklart att en vattenmelon är en typ av melon. Det hörs ju på namnet om inte annat. Och titta på formen, titta på frukten. Det råder ingen tvekan.
Men i det löjliga spanska språket heter vattenmelon sandía. De andra sorterna är melón rätt och slätt. Och det har stört mig så in i bängen! Hitta på ett helt eget namn åt vattenmelonen?! Är de helt dumma? Eller gör de det bara för att krångla till det för folk som inte har spanska som modersmål?
- Men det är ju inte samma frukt, säger Jesús. Kolla kärnorna. Ser de likadana ut som melonkärnor? Sitter de på samma ställe som i en melon?
- Det kanske finns vissa skillnader mellan en vattenmelon och... ja, honungsmelon till exempel, det är väl helt naturligt, men sandía tillhör Familjen Melon!
Så, av en ren slump, hamnade jag på en sida på nätet som handlade om meloner. Och vad fick jag se?
Jo; att vattenmelonen egentligen inte tillhört arten melon, utan gurkväxterna! Vattenmelonen är en ört!
Det här kommer jag INTE att berätta för Jesús.
Och jag ger mig inte i dumma diskussioner som det här med ifall en vattenmelon är en melon; mitt och Jesús evighetskäbbel.
För mig är det självklart att en vattenmelon är en typ av melon. Det hörs ju på namnet om inte annat. Och titta på formen, titta på frukten. Det råder ingen tvekan.
Men i det löjliga spanska språket heter vattenmelon sandía. De andra sorterna är melón rätt och slätt. Och det har stört mig så in i bängen! Hitta på ett helt eget namn åt vattenmelonen?! Är de helt dumma? Eller gör de det bara för att krångla till det för folk som inte har spanska som modersmål?
- Men det är ju inte samma frukt, säger Jesús. Kolla kärnorna. Ser de likadana ut som melonkärnor? Sitter de på samma ställe som i en melon?
- Det kanske finns vissa skillnader mellan en vattenmelon och... ja, honungsmelon till exempel, det är väl helt naturligt, men sandía tillhör Familjen Melon!
Så, av en ren slump, hamnade jag på en sida på nätet som handlade om meloner. Och vad fick jag se?
Jo; att vattenmelonen egentligen inte tillhört arten melon, utan gurkväxterna! Vattenmelonen är en ört!
Det här kommer jag INTE att berätta för Jesús.
Spaniens dystra framtid
Vi förstår förstås, precis som det står i den här artikeln, att det inte kommer att bli någon snabb lösning på Spaniens ekonomiska problem. Det är illa nu, och det kommer att vara illa i många år framåt. Det är inte bara att bita ihop tills allt är över.
Läget förväntas försämras under de två kommande åren.
Om minst tio år kommer Spanien att vara i "normalläge" igen, tror man.
Men landet kommer inte att vara som tidigare. Välutbildad arbetskraft flyr landet för att söka sig en vettig framtid någon annanstans.
Det kommer inte att flyllas på med så mycket ny välutbildad arbetskraft eftersom avgifterna på universiteten höjs så mycket att långt färre än tidigare har råd att studera. Det kommer också att delas ut färrre stipendier.
Forskningen kommer att avstanna efter de stora neddragningarna på det området.
Läget förväntas försämras under de två kommande åren.
Om minst tio år kommer Spanien att vara i "normalläge" igen, tror man.
Men landet kommer inte att vara som tidigare. Välutbildad arbetskraft flyr landet för att söka sig en vettig framtid någon annanstans.
Det kommer inte att flyllas på med så mycket ny välutbildad arbetskraft eftersom avgifterna på universiteten höjs så mycket att långt färre än tidigare har råd att studera. Det kommer också att delas ut färrre stipendier.
Forskningen kommer att avstanna efter de stora neddragningarna på det området.
onsdag 13 juni 2012
Den mest irriterande insekten
Många tycker illa om myggor, men finns det egentligen något mer irriterande än flugor?
Vad är det med dessa insekter? Vad håller de på med?
Ett typiskt exempel:
Det finns en fluga i rummet. Den är mycket liten i förhållande till rummet, men den är inte intresserad av vare sig mat, lampljus eller fönsterutsikt. Den vill ha sällskap. Av dig! Så flyger den och sätter sig kittlande någonstans på din kropp. Troligtvis ansiktet. Du pasar iväg den. Den flyger ett varv och sätter sig sedan på samma ställe som sist. Du pasar iväg den. Den flyger ett varv och sätter sig sedan på samma ställe som sist. Du pasar iväg den. Den flyger ett varv och sätter sig sedan på samma ställe som sist.
Och så vidare.
Varför gör flugorna så? Är det för att retas? Eller finns det någon biologisk förklaring till det här beteendet?
Jag blir tokig!
Vad är det med dessa insekter? Vad håller de på med?
Ett typiskt exempel:
Det finns en fluga i rummet. Den är mycket liten i förhållande till rummet, men den är inte intresserad av vare sig mat, lampljus eller fönsterutsikt. Den vill ha sällskap. Av dig! Så flyger den och sätter sig kittlande någonstans på din kropp. Troligtvis ansiktet. Du pasar iväg den. Den flyger ett varv och sätter sig sedan på samma ställe som sist. Du pasar iväg den. Den flyger ett varv och sätter sig sedan på samma ställe som sist. Du pasar iväg den. Den flyger ett varv och sätter sig sedan på samma ställe som sist.
Och så vidare.
Varför gör flugorna så? Är det för att retas? Eller finns det någon biologisk förklaring till det här beteendet?
Jag blir tokig!
Liten lögn för doktorn
- Jag har slutat att blöda näsblod nu, sa jag.
Doktorn trodde på mig och skrev ut nässpray också.
(Ska visst undvikas när man lätt blöder näsblod, eftersom det blir värre med sprayen.)
Det var kanske inte nödvändigt. De där tabletterna jag hade fått mot pollenallergin är fantastiska. För det mesta är till och med ögondropparna överflödiga. Det är helt otroligt. Har aldrig varit med om något sådant. Det kanske är som en del säger, att medicinerna är starkare här?
Pollenallergiker i Sverige; fråga efter Ebastina Teva.
Nå, nässprayen då.
Inte helt nödvändig nej, men jag är trött på att vakna varje morgon klockan fem av ett nysanfall, och att nysa och snörvla på eftermiddagarna. Inte mycket, men det är irriterande. Och kunde man få bort det också...
Men så är det näsblodet. Inte vet jag om det är värmen, eller vad det är, men sedan jag fick sprayen för en och en halv vecka sedan har jag inte kunnat testa den.
Doktorn trodde på mig och skrev ut nässpray också.
(Ska visst undvikas när man lätt blöder näsblod, eftersom det blir värre med sprayen.)
Det var kanske inte nödvändigt. De där tabletterna jag hade fått mot pollenallergin är fantastiska. För det mesta är till och med ögondropparna överflödiga. Det är helt otroligt. Har aldrig varit med om något sådant. Det kanske är som en del säger, att medicinerna är starkare här?
Pollenallergiker i Sverige; fråga efter Ebastina Teva.
Nå, nässprayen då.
Inte helt nödvändig nej, men jag är trött på att vakna varje morgon klockan fem av ett nysanfall, och att nysa och snörvla på eftermiddagarna. Inte mycket, men det är irriterande. Och kunde man få bort det också...
Men så är det näsblodet. Inte vet jag om det är värmen, eller vad det är, men sedan jag fick sprayen för en och en halv vecka sedan har jag inte kunnat testa den.
En underskattad veckotidning
De fredagar när Tidningen Land kom till jobbet var jag snabb att norpa åt mig den. Min kollega brydde sig inte, han ville bara läsa den medföljande jord- och skogsbruksbilagan. Så tog vi varsin del av tidningen och läste på våra bussar hem.
Min kollega flinade åt mig, fnös åt fånerierna i tidningen, och det förvånade mig eftersom han själv var intresserad av matlagning.
Ja, för tidningen innehåller ju inte bara lättsamma, trevliga reportage och notiser landet runt, utan dessutom fantastiska recept! Har aldrig hittat så bra recept i någon tidning.
Bäst av alla som jag provat var förra årets vinnarkaka i SM i småkakor; Macakakan. Den är helt otrolig kaka.
Nu ser jag på nätet att årets vinnare har publicerats. Under rubriken recept hittar man både dessa kakrecept och andra recept, och ett av dem har jag provat.
Smarriga formar kallas kakorna, en slags havrekakor med choklad- och mandeltopping.
Inte dumt, men vad som inte nämns i receptet är att man måste äta kakorna kalla, annars verkar de ogräddade, de blir rätt degiga i botten.
Det varnas heller inte för att ställa ut plåten med kakorna för att svalna, men redaktionen förutsätter kanske att man inte gör så om man bor i Sevilla, och att man automatiskt begriper att ingenting svalnar om man ställer ut det i pation i juni månad.
Om någon av er vill prova kakorna (de blev faktiskt goda) tror jag att det blir bättre om ni struntar i att göra chokladkräm och smälta choklad istället.
Min kollega flinade åt mig, fnös åt fånerierna i tidningen, och det förvånade mig eftersom han själv var intresserad av matlagning.
Ja, för tidningen innehåller ju inte bara lättsamma, trevliga reportage och notiser landet runt, utan dessutom fantastiska recept! Har aldrig hittat så bra recept i någon tidning.
Bäst av alla som jag provat var förra årets vinnarkaka i SM i småkakor; Macakakan. Den är helt otrolig kaka.
Nu ser jag på nätet att årets vinnare har publicerats. Under rubriken recept hittar man både dessa kakrecept och andra recept, och ett av dem har jag provat.
Smarriga formar kallas kakorna, en slags havrekakor med choklad- och mandeltopping.
Inte dumt, men vad som inte nämns i receptet är att man måste äta kakorna kalla, annars verkar de ogräddade, de blir rätt degiga i botten.
Det varnas heller inte för att ställa ut plåten med kakorna för att svalna, men redaktionen förutsätter kanske att man inte gör så om man bor i Sevilla, och att man automatiskt begriper att ingenting svalnar om man ställer ut det i pation i juni månad.
Om någon av er vill prova kakorna (de blev faktiskt goda) tror jag att det blir bättre om ni struntar i att göra chokladkräm och smälta choklad istället.
tisdag 12 juni 2012
Gott att vara fransk politiker
Tänkte inte skriva om det, borde ju hålla mig till ämnet. (Ämnet? Ämnena? Vilka? Spanien? Jag själv?)
Men ifall någon skulle ha missat det...
Frankrikes nye president Hollande sänkte sin egen och regeringsledamöernas lön med 30 procent, som en sympatisk gest och ett avståndstagande från föregångaren Sarkozys utsvävande liv.
Men kollar man den här artikeln om vad de folkvalda samt ex-presidenterna får känner man att Hollande har en del att jobba med...
Behöver restips!
Vår sommarplan sprack efter beskedet om Jesús lönesänkning.
Men.
Någonstans ska vi resa. Just nu funderar vi på att ta en biltur norrut. Se södra Frankrike (J:s önskemål, finns visst en massa fornminnen och stenbumlingar där). Men sedan då? Ska man ta en färja och åka över till England? Eller åka österut, norra Italien, Schweiz? Eller titta lite på Tyskland?
Förslag på vackra, speciella, spännande resmål?
Förslag på vackra, speciella, spännande resmål?
 |
| Bild: stook.xchng |
måndag 11 juni 2012
Vilken olivolja ska man köpa?
Pia lämnade en fråga i kommentarsfältet, och den tänkte jag svara på här, för kanske fler undrar samma sak?
I Sverige är det knepigare, eftersom olivolja är en importerad produkt, för det mesta från Grekland eller Italien, och de oljor som kommer ut i butikerna är utvalda, dyra virgen extra-oljor med kraftig smak av oliver. Och det är inte konstigt, i Sverige används ju inte olivoljan som här i Spanien (till det mesta; sallader, stekning, fritering, grytor, buljonger, på frukostmackan...), utan mer som en lite lyxigare produkt att ringla över sallader vid festliga tillfällen. Om jag ska generalisera.
Jag tycker inte heller om olivsmaken så jag har blivit besviken flera gånger. Vågar dock inte säga vilka oljorna är som jag har provat, det minns jag inte.
Första tipset: Om du inte vill ha så kraftig smak: köp inte virgen extra som är den bästa oljan.
Andra tipset: Titta på färgen. Ju ljusare gröna färg desto mildare smak (ofta). Om oljan är grumlig är den mycket smakrik.
Tredje tipset: Köp spansk olja av Icas märke. Den brukar jag köpa när jag är i Sverige. Inte bara för att den är lite billigare än många andra, utan för att den har fin, mild smak, och är spansk!
Egen glass
Det tog väldigt lång tid innan jag förstod att man kan göra glass själv. Hemma. Utan maskin.
Det tog ytterligare ett par år innan jag försökte mig på det.
Igår var stunden inne.
Vaniljglass med riven choklad. Recept: Rutiga Kokboken.
Jag borde väl ha förstått själv att glassen skulle bli smaklös när den enda sötman är två matskedar florsocker.
Ska försöka mig på något annat recept nästa gång.
Det här, ni vet, att glassen ska frysa under fyra timmar, och att man ska röra om den var 20:e minut, det är anledningen till att folk köper glassmaskiner som gör jobbet på en halvtimme. Och jag inser att det är en oerhört smart uppfinning.
Inte för att det är jobbigt att hålla koll på glassen under fyra timmar, utan för att det är stört omöjligt att inte provsmaka en sked varje gång det ska röras om. Det var en rätt liten sats, så ni kan föreställa er att mängden glass hade minskat dramatiskt när den var klar...
Det tog ytterligare ett par år innan jag försökte mig på det.
Igår var stunden inne.
Vaniljglass med riven choklad. Recept: Rutiga Kokboken.
Jag borde väl ha förstått själv att glassen skulle bli smaklös när den enda sötman är två matskedar florsocker.
Ska försöka mig på något annat recept nästa gång.
Det här, ni vet, att glassen ska frysa under fyra timmar, och att man ska röra om den var 20:e minut, det är anledningen till att folk köper glassmaskiner som gör jobbet på en halvtimme. Och jag inser att det är en oerhört smart uppfinning.
Inte för att det är jobbigt att hålla koll på glassen under fyra timmar, utan för att det är stört omöjligt att inte provsmaka en sked varje gång det ska röras om. Det var en rätt liten sats, så ni kan föreställa er att mängden glass hade minskat dramatiskt när den var klar...
Inte konstigt att nödlånet begärs under EM
Spanien har bett om hjälp för att undvika kollaps i banksektorn.
Nästan 900 miljarder kronor ska EU låna det krisdrabbade landet. Det är oerhört mycket pengar. Mer än svenska statens beräknade inkomster i år.
Spanien vill att EU:s nödlån går direkt till bankerna istället för omvägen via staten för att slippa hårda besparingskrav, som förmodligen följer med lånet i så fall.
Fredrik Reinfeldt undrar i en intervju varför Spanien väntade så länge med att be om hjälp.
Det kan vi svara på här. Ulrika i Segovia skriver om det, och naturligtvis har hon rätt.
Regeringen har väntat på rätt tillfälle. Rätt tillfälle är helgen då fotbolls-EM börjar, då Spanien spelar mot Italien, och uppmärksamheten är riktad åt annat håll.
(Det har hänt förr att upprörande nyheter släppts under stora fotbollsevenemang.)
I Spanien är fotboll, liksom religion, politik.
Jesús jämför fotbollen med underhållningen under romartiden. Då var det ett överflöd av cirkusar och underhållning för folket. De skulle underhållas för att glömma eventuella bekymmer, inte bry sig om politik och framtid. Enligt J är det samma sak med Spanien och fotboll.
Jag tror att politikerna är intresserade av att bygga på spanjorernas intresse för fotboll. Det är därför som det visas så oerhört mycket fotboll i tv till exempel, där varje nyhetssändning avslutas med en halvtimmes fotbollsprat (inte sport, utan enbart fotboll), oavsett om någon match har spelats eller inte. Det är därför som de stora fotbollslagen slipper betala skatt till staten. Så länge folk är underhållna med fotboll bekymrar de sig lite mindre för politiken och framtiden.
Det är ju ingen slump att premiärminister avslutade den framtvingade presskonferensen efter beslutet om nödlån med att berätta att han själv ska åka till Polen för att se Spanien och Italien spela.
Ulrika i Segovia och hennes sambo funderar på vad som mer kommer att hända under fotbolls-EM. Skattehöjningar?
Nästan 900 miljarder kronor ska EU låna det krisdrabbade landet. Det är oerhört mycket pengar. Mer än svenska statens beräknade inkomster i år.
Spanien vill att EU:s nödlån går direkt till bankerna istället för omvägen via staten för att slippa hårda besparingskrav, som förmodligen följer med lånet i så fall.
Fredrik Reinfeldt undrar i en intervju varför Spanien väntade så länge med att be om hjälp.
Det kan vi svara på här. Ulrika i Segovia skriver om det, och naturligtvis har hon rätt.
Regeringen har väntat på rätt tillfälle. Rätt tillfälle är helgen då fotbolls-EM börjar, då Spanien spelar mot Italien, och uppmärksamheten är riktad åt annat håll.
(Det har hänt förr att upprörande nyheter släppts under stora fotbollsevenemang.)
I Spanien är fotboll, liksom religion, politik.
Jesús jämför fotbollen med underhållningen under romartiden. Då var det ett överflöd av cirkusar och underhållning för folket. De skulle underhållas för att glömma eventuella bekymmer, inte bry sig om politik och framtid. Enligt J är det samma sak med Spanien och fotboll.
Jag tror att politikerna är intresserade av att bygga på spanjorernas intresse för fotboll. Det är därför som det visas så oerhört mycket fotboll i tv till exempel, där varje nyhetssändning avslutas med en halvtimmes fotbollsprat (inte sport, utan enbart fotboll), oavsett om någon match har spelats eller inte. Det är därför som de stora fotbollslagen slipper betala skatt till staten. Så länge folk är underhållna med fotboll bekymrar de sig lite mindre för politiken och framtiden.
Det är ju ingen slump att premiärminister avslutade den framtvingade presskonferensen efter beslutet om nödlån med att berätta att han själv ska åka till Polen för att se Spanien och Italien spela.
Ulrika i Segovia och hennes sambo funderar på vad som mer kommer att hända under fotbolls-EM. Skattehöjningar?
 |
| Bild som cirkulerar på facebook |
söndag 10 juni 2012
Potaje&Bluesfestivalen
Jädrar vilken bra festival det var!
Potaje&Blues i Las Pajanosas för andra året, hoppas att det blir en uppföljning nästa år!
Vi var tvungna att åka in till Sevilla snabbt på förmiddagen, och hade bråttom tillbaka för att inte missa kikärtsgrytan. Klockan två skulle den börja serveras, en timme senare började första bandet att spela.
Vi kom halv tre, och det var ingen fara med kikärtorna. Arrangörens mamma stod vid grytan, det är hon som lagar maten på baren förresten, och arrangören själv, barägaren, stod intryckt i en frysbox med is för att få lite svalka. Det hade satts upp ett stort tält med bord och stolar där man inte bara fick skugga utan även blev svalkad av fläktar som sprutade små fina vattendroppar, en anordning som man ser mer och mer här. Vattnet är fint som rök och ger en skön svalka.
Vi satte oss med de andra och studerade programmet.
- Pepe Delgado har du hört dem, frågade Jesús.
- De är bra, sa en kille som satt mittemot oss. Det var Pepe Delgado själv och vi kom fram till att han och bandet var riktigt bra när de spelade ett par timmar senare.
Snart började första gruppen och därefter rullade det på.
Det var glest med folk framför scenen mitt på dagen, de flesta höll till i skuggan borta vid baren eller vid borden, men framåt kvällen sjönk temperaturen.
Vi åt kikärtor och montaditos och nötter. Fler och fler vi känner kom.
Bästa gruppen, enligt mig, var Edu Manazas & Whiskey tTen, suveräna var de. J höll med, men han gillade bäst gamla Caledonia Blues Band som han inte sett på 20 år, förmodligen på grund av att sångaren flyttade tillbaka till Amerika.
Klockan tre på natten gav jag upp och gick hem. Jag var så sömnig. J kom trekvart senare.
Alltså. Har ni vägarna förbi Las Pajanosas omkring den här tiden på året 2013, missa inte Potaje&Bluesfestivalen!
Potaje&Blues i Las Pajanosas för andra året, hoppas att det blir en uppföljning nästa år!
Vi var tvungna att åka in till Sevilla snabbt på förmiddagen, och hade bråttom tillbaka för att inte missa kikärtsgrytan. Klockan två skulle den börja serveras, en timme senare började första bandet att spela.
Vi kom halv tre, och det var ingen fara med kikärtorna. Arrangörens mamma stod vid grytan, det är hon som lagar maten på baren förresten, och arrangören själv, barägaren, stod intryckt i en frysbox med is för att få lite svalka. Det hade satts upp ett stort tält med bord och stolar där man inte bara fick skugga utan även blev svalkad av fläktar som sprutade små fina vattendroppar, en anordning som man ser mer och mer här. Vattnet är fint som rök och ger en skön svalka.
Vi satte oss med de andra och studerade programmet.
- Pepe Delgado har du hört dem, frågade Jesús.
- De är bra, sa en kille som satt mittemot oss. Det var Pepe Delgado själv och vi kom fram till att han och bandet var riktigt bra när de spelade ett par timmar senare.
Snart började första gruppen och därefter rullade det på.
Det var glest med folk framför scenen mitt på dagen, de flesta höll till i skuggan borta vid baren eller vid borden, men framåt kvällen sjönk temperaturen.
Vi åt kikärtor och montaditos och nötter. Fler och fler vi känner kom.
Bästa gruppen, enligt mig, var Edu Manazas & Whiskey tTen, suveräna var de. J höll med, men han gillade bäst gamla Caledonia Blues Band som han inte sett på 20 år, förmodligen på grund av att sångaren flyttade tillbaka till Amerika.
Klockan tre på natten gav jag upp och gick hem. Jag var så sömnig. J kom trekvart senare.
Alltså. Har ni vägarna förbi Las Pajanosas omkring den här tiden på året 2013, missa inte Potaje&Bluesfestivalen!
 |
| Pepe Delgado |
 |
| Montaditon med lomo var fantastisk! |
 |
| Vero, Loren och Patri |
 |
| Mitt på dan var det inte många framme vid scenen, solen var så stark. |
 |
| Blues är inte helt min stil egentligen, men vilken festival det var! |
lördag 9 juni 2012
Bluesfestival
Eftermiddag, kväll och natt tillbringas på festivalen Potaje & Blues här i byn!
Ett görsköjit arrangemang av byns hårsrockare- och bluesfantast, tillika ägare av bästa baren. Hans mamma slevar kikärtsgryta på plasttallrikar (ingår i entrén), det säljs billig dricka, montaditos, tröjor och lottas ut en Fendergitarr på fotbollsplanen. På scenen spelar bluesgrupper från 15.00 till 02.00.
Imorgon kommer uppdatering!
Trevlig kväll på er!
Ett görsköjit arrangemang av byns hårsrockare- och bluesfantast, tillika ägare av bästa baren. Hans mamma slevar kikärtsgryta på plasttallrikar (ingår i entrén), det säljs billig dricka, montaditos, tröjor och lottas ut en Fendergitarr på fotbollsplanen. På scenen spelar bluesgrupper från 15.00 till 02.00.
Imorgon kommer uppdatering!
Trevlig kväll på er!
Svalka
Vädret.
Vädret, vädret.
Om ni fortsätter att följa den här bloggen kommer ni att bli hjärtinnerligt trötta på mina väderinlägg, men jag är så fascinerad av vädret att jag inte kan låta bli att skriva om det.
Här kommer dagens inlägg:
Det har blivit svalare. Från att ha varit hett har det blivit svalare. Igår när jag gick ut för att kopiera på turistinformationen stannande jag till av häpnad över temperaturväxlingen. Det var så svalt att jag tänkte: "Jag måste nog ta med mig en tröja när jag åker in till stan sen".
När jag tittade på termometern visade den 29,5 grader i skuggan.
Även på natten känns det att temperaturen har gått ned något. I natt har jag sovit med ett lakan över mig.
Sovsockar nästa?
Vädret, vädret.
Om ni fortsätter att följa den här bloggen kommer ni att bli hjärtinnerligt trötta på mina väderinlägg, men jag är så fascinerad av vädret att jag inte kan låta bli att skriva om det.
Här kommer dagens inlägg:
Det har blivit svalare. Från att ha varit hett har det blivit svalare. Igår när jag gick ut för att kopiera på turistinformationen stannande jag till av häpnad över temperaturväxlingen. Det var så svalt att jag tänkte: "Jag måste nog ta med mig en tröja när jag åker in till stan sen".
När jag tittade på termometern visade den 29,5 grader i skuggan.
Även på natten känns det att temperaturen har gått ned något. I natt har jag sovit med ett lakan över mig.
Sovsockar nästa?
Deppig fredagsfilm om en lärare
Jesús repade med gruppen till jädrigt sent igår, så mellan svensklektionen och Jesús hade jag drygt fyra timmar att slå ihjäl.
Jag funderade ett ögonblick på att tala om det för någon som i sin tur kunde bjuda hem mig på middag, men bestämde mig för att gå på bio istället. Det var en film jag hade lust att se, som J absolut inte är intresserad av, så jag gick på 22.20-föreställningen.
Monsieur Lazhar heter den (Profesor Lazhar i Spanien), en fransk-kanadensisk film om en lärare.
Jag väntade mig något i stil med Gosskören, eller Döda poeters sällskap kanske (var har Robin Williams tagit vägen förresten?), ni vet, en sympatisk film om en lärare som är ny på en skola, är lite speciell och får de flesta emot sig men blir efter ett tag elevernas favorit och förändrar en massa. En trevlig film att avsluta fredagskvällen med, tänkte jag.
Men gud vad deprimerad jag var när jag kom ut en och en halv timme senare.
Filmen börjar med att en fröken hänger sig i klassrummet och två av hennes elever ser henne död.
Det behövs en ny lärare, skolan annonserar i tidningen och in kommer Bachar Lazhar. Han sätts genast i arbete.
Vad ingen vet är att Lazhar är flykting som förlorat fru och barn och är mitt uppe i processen med att få uppehållstillstånd. Han har aldrig jobbat som lärare tidigare, men hans fru hade det yrket medan Lazhar drev en restaurang.
Han klarar det rätt bra ändå. Visserligen går han över gränsen när han slår en unge i huvudet, och diktamen och hans grammatik är ålderdomliga, liksom sättet att ställa bänkarna på, men det funkar.
Under tiden sörjer eleverna sin gamla lärare, och framför allt de två som såg henne hänga mår riktigt dåligt.
Kan vi inte komma överens om att filmers textning behöver ligga mot en svart bakgrund? Vit text mot vit bakgrund syns inte och när filmen är på franska och man själv inte kan franska missar man en del...
Jag funderade ett ögonblick på att tala om det för någon som i sin tur kunde bjuda hem mig på middag, men bestämde mig för att gå på bio istället. Det var en film jag hade lust att se, som J absolut inte är intresserad av, så jag gick på 22.20-föreställningen.
Monsieur Lazhar heter den (Profesor Lazhar i Spanien), en fransk-kanadensisk film om en lärare.
Jag väntade mig något i stil med Gosskören, eller Döda poeters sällskap kanske (var har Robin Williams tagit vägen förresten?), ni vet, en sympatisk film om en lärare som är ny på en skola, är lite speciell och får de flesta emot sig men blir efter ett tag elevernas favorit och förändrar en massa. En trevlig film att avsluta fredagskvällen med, tänkte jag.
Men gud vad deprimerad jag var när jag kom ut en och en halv timme senare.
Filmen börjar med att en fröken hänger sig i klassrummet och två av hennes elever ser henne död.
Det behövs en ny lärare, skolan annonserar i tidningen och in kommer Bachar Lazhar. Han sätts genast i arbete.
Vad ingen vet är att Lazhar är flykting som förlorat fru och barn och är mitt uppe i processen med att få uppehållstillstånd. Han har aldrig jobbat som lärare tidigare, men hans fru hade det yrket medan Lazhar drev en restaurang.
Han klarar det rätt bra ändå. Visserligen går han över gränsen när han slår en unge i huvudet, och diktamen och hans grammatik är ålderdomliga, liksom sättet att ställa bänkarna på, men det funkar.
Under tiden sörjer eleverna sin gamla lärare, och framför allt de två som såg henne hänga mår riktigt dåligt.
Kan vi inte komma överens om att filmers textning behöver ligga mot en svart bakgrund? Vit text mot vit bakgrund syns inte och när filmen är på franska och man själv inte kan franska missar man en del...
