Jag har räknat ner i veckor och nu är det bara en arbetsdag kvar. På midsommarafton börjar mitt livs första betalda semester!
Semesterglädjen ger allt ett magiskt skimmer. Köpa frukostbulle, åka ut på jobb, vänta på halvtomma bussar nu när ungarna gått på sommarlov, allt känns speciellt och glädjefyllt.
På jobbet har vi haft intensiv studentbevakning, jag ska skriva klart ett par politikerporträtt, en rolig Göta kanalgrej och påbörja minsta lilla för att inte sitta kvar till sent på torsdagskvällen och skriva färdigt.
Det är festligt på redsktionen. På måndagen var det smörgåstårta och bullar till fikat, det som blev över efter de fyra tokar som åkt till jobbet mitt i natten för att se VM-match tillsammans, på eftermiddag tårta från Våga Vägra VM-gruppen, i dag sommarlunch och i morgon tårta igen - för att fira övergång till koncernen.
Om jag slutar i tid ska jag ta med familjen på glasskafé för att fira semestern.
Jag hade så många planer för min första semester, men alla byggde på att omvårdnadsbidraget skulle beviljas i tid. Jag ansökte i januari. Nu blir det andra planer istället, det kommer bli fint det också. Stockholm och Gröna Lund nästa vecka tack vare Min stora dag, som beviljats för mitt diabetesbarn. Tält på Västkusten, åka till Kosteröarna, vidare till Norge och gärna Öland också en sväng. Läsa? Måla? Baka? Det finns tid till kreativitet igen.
Viktigast: tid med barnen. Jag längtar. Runa också.
Vilket år ni haft, önskar er verkligen den bästa av sommar och en underbar tid tillsammans.
SvaraRaderaJag, som aldrig bott i Spanien men gift med en spanjor, kan från och till känna att vi måste flytta ner, mycket för det där sociala sammanhanget , glädjen, för barnen som känns så mycket enklare där. Samtidigt är det den svenska föräldraledigheten som möjliggjort för oss att spendera flera månader per år där, och gett oss lyxen att till stor del kunna få det bästa av två världar. Det underlättar nog också att flytten från ett regnigt Bilbao till ett regnigt Malmö inte är lika extrem (staden är dessutom full av spanjorer, ett tag var de 4 st på min dotters förskoleavdelning som hade minst en förälder från Spanien....) Nu börjar vår stora skolan i augusti och i ett år har jag upprepat för min man: fungerar inte skolan för våra barn, får de inte det stöd vi behöver, så flyttar vi till Spanien punkt! Han har ju inte riktigt varit i kontakt med den delen av samhället och kan inte helt förstå min oro. Det har varit perfekt att läsa och dela dina och Jesús tankar kring det med honom.
Hur blev semestern och hur har ni det? Du kan la skriva och berätta lite? /Tove
SvaraRaderaHej Casa Annika! Vad roligt att du har skrivit på din blogg igen 🥰. Tack för det, du skriver så bra! Jag råkade av en händelse gå in i dag och har nu läst ikapp de senaste inläggen... Och ett år i Sverige är slut för er. Hoppas ni har haft det bra, trots att det inte verkar ha fungerat så bra som önskat för Disa i skolan. Så tråkigt och svårt när barn inte får den hjälp i skolan som de behöver! Och att läsa om Runas diabetes; jag önskar verkligen att hon får må bättre och bättre och att det kommer att fungera bra men oj vilket jobb för hela familjen. All styrka till er! Man önskar ju av hela sitt hjärta att ens barn ska må bra. Hoppas att flytten tillbaka till Spanien går utan problem och att ni kommer att få det bra där. Igen. Flyttar ni till samma ort och samma hus som ni bodde i innan? Ha det så bra! Kram, Annika i Stockholm
SvaraRadera