Doftminnet

Jag hade trott att det skulle bli känslosamt att komma till Sverige efter tre år, jag har haft hemlängtan. Men jag klev av tåget i Malmö och kände inte mer än ett Jaha, nu är jag här. Göteborg likadant. Sista stoppet på resan var min hemstad Lidköping. Roligt att vara där, men känslosamt? Inte.

Men doftminnet är starkt, vet ni. Och känselsinnet. Jag söker minnen med händerna och näsan. Jag spärrar ut fingrarna för att känna den svala vinden överallt, önskar att den blåste in innanför kläderna, söker den friska kyla som biter i huden, men det är för varmt. Fingertopparna dras mot björkstammar, mjukt gräs och lena, solvarma träväggar.

Jag stoppar näsan i en saftig limpa Skånegrova från bageriet och drar in doften. Jag stannar vid blommande häckar, luktar på junisommar, minns och smakar på namnen som kommer till mig; spirea, syren, schersmin, thuja, hängbjörk, rhododendron... En av mina favoritblommor; pionen, står i blom, enorma, tunga, rosa blommor, men de har planterats för långt ifrån staketen, jag når inte doften av dem. Vågar inte gå in i trädgårdarna för att lukta, så jag stoppar in huvudet i ett kylskåp i mataffären istället, där buketter med pioner står till försäljning, men jag känner inget.

Jag fortsätter istället med att samla dofter från varm, nygrillad kyckling, grillköttsmarinad, nybakad pizza, duschkrämen (kom på att jag visst köper samma duschkräm varje gång jag kommer till Sverige, det är många minnen samlade i den flaskan), ny bil, bibliotek, gamla och nya böcker, tomma block, fikarum och lukten från ett matrum där kollegorna värmer sina lunchlådor. Nytryckt tidning. Lidköping ger inte samma känsla av att komma hem längre, men tidningsredaktionen gör det, trots att detta är en annan redaktion. Jag är ringrostig, men det är fortfarande ett av de roligaste jobb som finns. Glädjen bubblar under ytan. Hade jag varit smidigare i kroppen, och inte haft hälsporre, hade jag skuttat i korridorerna.

Tågterapi

Jag visste att detta är mitt sätt att resa. Har velat så länge. Den hemska, stressiga månaden släppte sitt grepp, tåget förde mig bort, det var bara att följa med.

Timmarna går, och landskapet utanför fönstret förändras. Olivodlingar, torr andalusisk dehesa, solrosfält med vidöppna blommor, vallmo, vinodlingar. Berg, de höga Pyrenéerna, frodig skog och grönska, Medelhav och en märklig våtmark. Längre in i Frankrike kommer de långa, fridfulla åarna, träden blir högre, skogarna fler. De vita andalusiska husen har bytts ut mot jordfärgade gårdar, sedan rosa hus med gröna fönsterluckor. Storstad, och sedan ett litet grått slott på landsbygden som snabbt sveper förbi utanför fönstret.

Bredvid sitter en ung fransman, jag räckte honom hans fina blanksvarta skor när han skulle ut och röka. Framför sitter en man som ägnat timmar åt att studera tyska notkompendium, och snett framför en äldre man som håller om sin fru medan hon sover. Strax bakom mig sitter tysken som stönade plågat när jag körde över hans fot med min tunga resväska. En nunna med sliten vandringsryggsäck och liggunderlag kliver på, två killar som åkt utan biljett tvingas gå av med konduktörerna efter ett långt, allvarligt samtal i korridoren, som vi andra följde med blicken.

Nikki skickar meddelanden, hon tycker att det låter fruktansvärt att åka tåg i flera dagar för att komma till Sverige. Hon skulle skulle bli så uttråkad. Jag svarar och försöker förklara att jag inte hinner få tråkigt. Jag läser, slumrar, tittar ut, funderar, lyssnar på musik en stund. Äter empanada från stationen i Madrid, frasig pan au chocolate från Avignon.

Tågen glider tysta och mjukt vaggande genom lanskapen. Jag slumrar igen, och vill inte att resan ska ta slut.

Svenska sedlar och mynt

Jag letade efter något till packningen, och fann en gamnal tjugokronorssedel i en låda. Jag tog upp den och funderade på vad jag skulle göra med den. Gäller tjugokronorssedlar fortfarande?

Jag var tvungen att googla. Jo, tjugan finns kvar. Och jag hann se att en kul 200-kronorssedel också används nu för tiden. Jo, jag börjar minnas att jag har sett den förut, kanske till och med betalat med en?

Men när jag går in på Riksbankens sida om giltiga svenska mynt, blir jag förvånad på riktigt. En tvåkrona??!

Den måste ha funnits vid senaste Sverigeresan också, för tre år sesan, men jag har absolut inget minne av det.