lördag 31 oktober 2020

Virusläget här i Spanien


 Förra helgen var vi ute i skogen. Jesús letade svamp, och jag och barnen plockade kastanjer att rosta och pinnar att tända brasor med. Disa hittade ett gammalt träd som brutits på mitten, och där lekte hon och Runa länge.

Folk från Sevilla och Huelva älskar att åka hit till våra berg på hösten, för att njuta av skogen, gå vandringsleder, plocka svamp och kastanjer, eller bara komma ut på en trevlig tur och äta traditionell mat typisk för trakten. Vi gjorde också gärna det innan vi flyttade hit. Den här dagen var det en del folk som passerade på vandringsleden intill, men inte bara vanligt folk utan också... Två poliser.

Jag har börjat tycka allt sämre om spanska poliser i takt med att restriktionerna ökar. De här var ute i vandringsleden för att kontrollera om alla som befann sig i skogen bar ansiktsmask. Just det. Ansiktsmask i skogen. Inte för att det var trångt på något sätt, hur trångt blir det i en skog? Men sedan förra veckan är det ännu striktare med ansiktsmask, även när man idrottar, till exempel, måste den bäras. Jag drog snabbt upp masken som jag hade under hakan.

Under hakan, tänker någon, ska man göra så? Är det hygieniskt? Nej. Men hur många bryr sig om hygienreglerna, tro? Det verkar som att de flesta gör som vi, bär mask för att slippa böter och arga tillsägelser från andra. När ingen är i närheten går jag med masken under hakan eller under näsan, beredd att dra upp den om jag möter någon eller om jag ser en polisbil. Jag har torkat snor med den när näsan runnit, torkat svett när det har varit varmt. När ansiktsmaskerna börjar bli smutsiga slänger vi dem i tvättmaskinen (förkylda Disa nös och fyllde hela sin tygmask med snor igår, får inte glömma tvätten), eller slänger dem om det är "engångs"masker. I fickorna och väskorna ligger alltid någon gammal ansiktsmask att dra upp när det behövs. Samtidigt har många en otrolig tilltro till ansiktsmaskerna. Sällan ser jag folk som håller avstånd, det är som om ansiktsmasken är ett säkert skydd. En kompis är rädd varje dag som hon lämnar och hämtar sitt stora barn i skolan, eftersom hon inte kan ta på halvårsbebisen i barnvagnen ansiktsmask, och hon tror att han kommer att bli smittad då. En annan försöker förtvivlat få på sin ettåring ansiktsmask när de är ute. Själv blir jag, fortfarande, fruktansvärt irriterad av det absurda i att bära ansiktsmask när jag är ute och går ensam, utan andra människor inom synhåll.

Fler restriktioner? Ganska många Siffrorna skenar åt helt fel håll. Max sex personer får träffas, barer och restauranger måste stänga 22.30 (katastrof för många, här äter man middag sent), och det är utegångsförbud  mellan klockan 23 och klockan 06.00, för att tvinga isär folk. Först måste förbud sättas in så att folk slutar att umgås med varandra ute, som är det vanliga, och när folk då träffas hemma istället krävs fler förbud för att förhindra det. Jag kan vara påverkad av den svenska kulturen, men jag tror inte på alla dessa förbud, vettiga eller vettlösa, olika bestämmelser i olika regioner och kommuner. Men Spanien är ett auktoritärt land. Här finns det alltid någon över en som bestämmer vad man ska göra och inte, som demonstrerar sin makt när det går. Jag önskar att pandemin togs ner mer på individnivå, att förnuft skulle råda, att det kunde hamras in i var och en att hålla avstånd, att varenda en är ansvarig för smittspridningen. Men Spanien har sin egen kultur, kanske är förbud det enda som fungerar här.

Jag är inte emot alla förbud, ifall det kan läsas så, men det känns som om någon försöker dra på mig en tvångströja. Nu pågår våldsamma protester mot restriktionerna på många platser i landet, och jag kan förstå de som protesterar, även om jag inte håller med.


Nu är det långhelg i Spanien och inför den har många autonoma regioner stängt sina gränser. Jag tyckte att det verkade absurt att 8,5 miljoner andalusier fick resa fritt inom denna stora region samtidigt som personer från andra regioner inte fick komma hit, men sedan började flera provinser stänga sina gränser. Sevillas alla kommuner har stängt, ingen får ta sig in eller ut från de olika kommunerna utom vid vissa skäl, som att ta sig till arbetet eller skolan. Ni får komma ihåg den enorma mängden småkommuner i Spanien. Jesús syskon kan inte ses trots att de bor fem minuter från varandra, till exempel. Ikea lär ha stängt igen. Visserligen säger man att affären ligger i Sevilla, men den är faktiskt placerad i en pyttekommun, förort hade vi sagt i Sverige, med knappt 18 000 invånare. Och ingen annan får ta sig dit förutom de egna kommuninvånarna.

Det är sagt att nedstängningen ska pågå i ett par veckor, men det har nog många svårt att tro, efter alla förlängningar av lock down i våras.

Våra bergstrakter en en av sex platser i hela Andalusien med ganska liten smittspridning. Ändå sätts nya klasser i karantän varje vecka i Jesús skola. Nu senast var det ett barn i hans egen klass som fått viruset. Först skulle hela klassen sättas i karantän enligt rådande bestämmelser, men det visade sig att vårdcentralen har brakat ihop, det finns inga fler läkare och sköterskor att tillgå som kan hålla koll på alla eventuella smittade som är hemma i karantän, dessutom är covid-testen slut, så det blev bara de barn som sitter närmast den smittade eleven under de lektioner som hålls i hemklassrummet, som skickades hem. Vi har sedan tidigare märkt att det är allt svårare att få kontakt med läkare, väntelistorna är på någon vecka mot innan då man ofta fick tid dagen därpå. Just nu är inget bra tillfälle att få viruset... Men kanske ändå bättre nu än om en månad eller två...

Jag är så glad över att bo här i bergen, där inga kommungränser ännu har stängts. Vi får vara ute och gå i skogen om vi vill, vi kan till och med åka till stranden. Jag nämnde det för C, som jag mötte i mataffären häromdagen, och möjligtvis häll hon med, men hon var mest bekymrad över förlorade jobb. När alla storstadsbor från Sevilla och Huelva tvingades avboka sina hyrda stugor med en dags varsel, och detta är vanligtvis en storhelg för turismen i området, har hon inget jobb. Hon får betalt per stuga som hon städar. Nu är hon utan inkomst igen.

15 kommentarer:

  1. Tack för din rapport om coronaläget där du bor. Utvecklingen går tyvärr åt fel håll nästan överallt nu. Hoppas verkligen att det inte blir lika illa som i våras. Vi får hålla avstånd och inte träffa för många, tvätta händerna och följa andra sunda råd från de som är experter.
    Vilken fantastiskt fin bild på dina barn :)! Disa har något magiskt över sig, i alla fall på bild... Önskar dig en fortsatt fin allhelgonahelg!) /Annika F

    SvaraRadera
  2. Ja vad ska man säga... Körde hem från jobbet vid 19-tiden och jisses så mycket folk som trängdes ute.

    Håller med om att det är helknasigt med mask ute i naturen. Kontraproduktivt i högsta grad.

    SvaraRadera
  3. Jag har så mycket att säga om det här att jag knappt vet var jag ska börja. Skönt att höra att ni mår bra för det första. I Sverige har man ju valt att inte införa masktvång just på grund av de anledningar du beskriver – en falsk känsla av säkerhet och svårigheterna med hygienen. Och jag måste hålla med om båda. Det här med att masken är till för engångsbruk är det inte en människa som bryr sig om, och risken är ju att man med smutsiga händer råkar smitta sig själv när masken ska på och av.

    Jag är just nu fast i Tyskland (Andrés bor ju här nu). Staden vi bor i blev förklarad en "hotspot" eller röd zon för ett par veckor sedan. Sen dess har antalet smittade eskalerat. Hela Bayern verkar vara hårt drabbat. I och med att vi blev en hotspot började man med att införa masktvång på huvudgatorna i stadens centrum, därefter utegångsförbud kl 23 på kvällen.

    Nu får man inte träffas fler än fem personer (max från två hushåll) och inte vara ute efter kl 22 som jag förstår det. Folk bär mask i stängda utrymmen som i butiker och gym (men allt som oftast hoppar butikspersonalen över näsan och täcker bara munnen). På måndag går vi in i lockdown för en månad framåt. Alla restauranger, gym, uteställen, teatrar, biografer osv stängs ner.

    Innan saker och ting eskalerade här var jag på en liten tillställning med den närmsta umgängeskretsen (majoriteten spanjorer) och blev otroligt förvånad över att det inte fanns något som helst säkerhetstänk kring viruset. Det skulle delas tallrikar och pussas på kinden. Känslan är att vi är bättre på att hålla avstånd i Sverige och hela tiden vara försiktiga, medan här, när maskerna är av, är livet som vanligt.

    Jättefin bild på barnen!

    SvaraRadera
  4. Skönt att höra att det är bra med familjen!! Nu i corona tider så går tankarna oftare till er när det dröjer mellan inläggen.

    SvaraRadera
  5. Här är det inget vidare heller. Ansiktsmask utomhus är väldigt tråkigt tycker jag också, men jag bär den för att bestämmelserna är så. Här tycker jag att vi är ganska bra på att hålla avstånd, utom när jag tar metron. Då står alla som packade sillar. I och med den nya nedstängningen kommer jag inte att åka till jobbet alls innan 1:a december, som säkert kommer att bli förlängt till sista januari... Eller med ett uppehåll för jul.
    Vi har flera vänner som är "cas contact", som har varit i kontakt med en COVID smittad och jag har flera kollegor som har blivit smittade. Smittan har kommit närmre på de senaste veckorna. Jag är inte orolig men jag tycker att läget är oroligt. Det är skönt att höra att smittan inte är så utbredd där ni bor. Ha en fin fortsatt All Helgona helg!

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte om det är p g a ansiktsmaskerna som smittspridningen ökar. Jag vet inte heller om jag tror att det spelar roll om det är en rekommendation eller ett förbud. Rekommendationen om att vara försiktig har ju funnits hela sommaren hos oss och det räckte inte. Jag kan inte vara kritisk mot en lock-down när jag själv gärna vill ha ett fungerande sjukhus. Om det inte var lock-down och jag visste att det inte fanns plats kvar vet jag faktiskt inte om jag skulle vilja skicka barnet till skolan. Inget som har med viruset att göra utan för att jag skulle känna en rädsla för en fallolycka när han leker eller liknande... Jag bryr mig egentligen inte om att rädda främmande människors liv (OBS att jag är jättenoga ! med ansiktsmask, regler och hygien och undviker kontakt med andra just för att vara solidarisk) men vetskapen om att det inte finns läkarhjälp till mitt barn är inte en risk jag vill ta... Nu har vi öppna skolor. Vilket jag är tacksam för. Sedan skulle jag gärna ha lite mer rörelsefrihet men äsch jag vet inte, vad ska de göra? Jag är inte säker att folk tar tillräckligt med ansvar själva?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde berätta att trots förbudet (vi har karantänregler) har min pensionerade svärmor fest med grannarna... Jag har lite känslan att vara en väldigt ansvarstagande svensk ? I tidningen intervjuades en familj som skulle "träffa vänner" under karantänen... jag vet snart inte hur jag ska tänka :o)

      Radera
  7. Tack för uppdateringen.
    Ja, vilket elände både i Spanien, här i UK och övriga Europa.
    Jag är i lockdown, tråkigt, men så blir det när folk gör hur som helst, vilket de gjort här.
    Hoppas ni får en fortsatt fin helg!

    SvaraRadera
  8. Ja usch. Samma läge i Portugal mer eller mindre. Jag har aldrig levt i en diktatur men då både Spanien och Portugal har varit diktaturer förvånar det mig att folk inte är mer oroliga över de här restriktionerna och hur de begränsar friheten på ett ofta ologiskt sätt. En sak är att hjälpas åt att inte sprida smitta, en annan att behöva ha mask ute i skogen.

    SvaraRadera
  9. Tack för att du berättar om läget! Det verkar ju gå åt fel håll överallt i Europa nu, tyvärr. Det du beskriver om ansiktsmasken är precis så som vi upplevde det när vi reste i Polen och Tjeckien. Ansiktsmasken kan nog skydda i vissa situationer, när man står trångt på en buss till exempel. Men det som jag tror kan vara farligt är om man tror för mycket på den, och då slutar med de andra säkerhetsåtgärderna, som kanske är viktigare, dvs att hålla avstånd och att tvätta händerna. Här i Sverige tyckte jag att folk var väldigt bra på avstånd etc i våras. Nu känns det som att folk har slappnat av, vilket förstås också blir en risk. Och jag kan till viss del förstå det. Även om jag försöker vara försiktig så är det svårt att tänka på det precis hela tiden. Det är inte lätt när det pågår så här länge ...

    SvaraRadera
  10. Tack för intressant läsning! Det är nedslående på så många sätt att se hur allt utvecklar sig, både när det gäller virus och ekonomi. Finland ligger visserligen bra till, men just här i Österbotten har det varit en rejäl topp sedan början av oktober, så även vi i vårt lugna hörn har fått en reality check. Förra veckan hade vi distansundervisning i skolan jag jobbar på efter några fall där, ikväll fick vi veta att tioåringens skola går över till distansundervisning inkommande vecka. Jag antar att det är en rytm vi får vänja oss vid den närmaste tiden! Jag är ändå glad och tacksam över det jobb som smittspårarna gör, det känns ändå som att de har ganska bra koll på läget! Ansiktsskydd rekommenderas start i vårt sjukvårdsdistrikt när avstånd inte kan hållas inomhus, men tack och lov är det ingen som kräver ansiktsskydd utomhus - och det känns väldigt långt borta att poliser skulle patrullera och bötfälla dem som fuskar... Det räcker tydligen med medmänniskornas höjda ögonbryn här. ;)

    SvaraRadera
  11. Angående problemen med ansiktsskydd som används fel så kan jag nog se riskerna, men åtminstone jag själv påminns både om att hålla avstånd och att låta bli att pilla mig i ansiktet när jag har det på, så jag skulle nog inte avfärda dem helt bara så där! Men helt självklart är det ju inte!

    SvaraRadera
  12. Jag tycker det är ledsamt att det ska behövas stränga restriktioner och uppföljning av polis och böter, men rekommendationer har gällt under många månader och ingen tycks bry sig så länge det inte finns det där extra "hotet". Det är verkligen en grundläggande kulturskillnad mellan exempelvis svenskar och spanjorer och man undrar lite vad som är hönan och vad som är ägget. Spanien har just nu en av de värsta smittsituationerna i EU, så har det varit under flera månader. Trots det är restriktionerna här långt ifrån de strängaste numera. Ändå är det just i Spanien som folk talar om diktatur och fascistfasoner. Det är väl ingen som säger det om politikerna i Frankrike och Storbritannien, eller? Folk vill ha sin frihet men jag tycker inte att de tar sitt ansvar. Vi har haft väldigt stor frihet sedan 21 juni när förra nödläget upphävdes. Smittan började öka nästan direkt. Ansiktsmask är visserligen ganska meningslöst om man går själv i skogen, det kan jag verkligen hålla med om, jag använder det verkligen inte där och i vår skog har jag än så länge inte sett några poliser. Men det är just i de sammanhang som folk inte använder munskydd som smittan har ökat de senaste månaderna. Smittan på skolor, arbetsplatser, restauranger, offentliga platser, mataffärer, etc, är procentuellt sett liten. De allra flesta smittas vid sammankomster med familj och vänner där munskydd inte används. Jag tycker det tyder på att det skyddar ganska bra. Att folk drar ned det på hakan i sammanhang där det inte är folk i närheten, kan ju inte ha särskilt stor betydelse. Jag förstår att folk är frustrerade och rädda för alltifrån viruset till den ekonomiska situationen men jag upplever ändå att de som faktiskt drabbas värst är inte de som protesterar högst, de som skriker mest är de som inte ens tror på viruset. De borde göra ett studiebesök på ett sjukhus. Utan munskydd. I Sverige råder rekommendationer, men de bygger på i princip samma råd som gäller i form av restriktioner här. Skillnaden är framför allt uppföljningen alltså och att man i Sverige litar på sina invånare medan man inte gör så i Spanien. Jag tycker man i Spanien gav folket en chans, fortfarande så (ännu gäller inte lockdown trots att de dagliga smittsiffrorna är högre nu än i våras) men jag tycker inte "folk" har valt att visa att man förtjänar det förtroenden. Usch som jag låter. Men jag menar egentligen att man kanske inte behöver stirra sig blind på om det som gäller är rekommendationer eller restriktioner och helt enkelt bara försöka följa dem för att gemensamt försöka förbättra situationen. Det här är ju inte politik, vilket allt för många vill försöka göra gällande. Det här är något helt annat.

    SvaraRadera
  13. Hej Annika!
    Ja jag orkar knappt hänga med i alla turer med restriktioner i Spanien. Får fokusera på om händer i Valenciaregionen...om man vågar sig ner...
    Har ju sitt isolerad i 8 månader nu...gick inte ut så mycket första 5 mån i Torre och här hemma inte alls.
    Har biljett...skrivs ju om dålig kapacitet på sjukhusen osv...
    Jaja sånt är livet numera...framtidsplaner känns som ingen idé. Tur att man levt så länge hahaha...
    Vilken fin bild på Disa och Runa.
    Hundar, jag har ödslat otroligt med GB på videos på en kille i Ecuador som räddar hundar...så himla beroendeframkallande. Har ju en förkärlek också för Ecuador då jag skickade hem 2killar där som höll på att gå under i Torre utan jobb 2004...Jefferson Rescata heter dom. Börja inte titta...man kan inte sluta :-) Dom får gåvor från när och fjärran. Kommer dit djur med synliga revben och sen friska och fina!!
    Kram P ♥♥

    SvaraRadera
  14. Oj, så mycket strängare restriktioner hos er än här på Balearerna! Vi får fortfarande cykla, motionera och gå i skogen/vandra utan att bära mask!

    Maskens funktion kan diskuteras, men jag undrar om den ändå inte bidragit till att vi skolan hållt oss friska från förkylningar, som annars alltid kommer som ett brev på posten i början av varje läsår! Eller så är det så enkelt att alla med minsta förkylningssymptom faktiskt stannat hemma och därmed inte spridit något vidare! /Camilla

    SvaraRadera