Jag vaknade skräckslagen av åskbullret! Vilket fruktansvärt ljud! Det lät som om åskan befann sig precis ovanför våra huvuden, det dånade och verkade aldrig ta slut. Hur länge kan ett enda åskmuller pågå? Under tiden låg jag spänd och lyssnade efter barnen, ifall de vakade, men till och med Runa sov vidare. Obegripligt. Sedan kom regnet. det första på många månader. Det vräkte ner! Jesús gick upp och stängde alla fönster och dörrar.
Det blev inga fler åskmuller under natten, bara det där enda. Om jag vore lagd åt det håller hade jag tagit det som ett omen, ett förebådande om olycka, men det kanske vore att dra det långt. Sant är i alla fall att på fredagseftermiddagen, efter åsknatten, ringde skolsköterskan och sa att det finns en smittad person på Disas skola och att skolan därför stänger i två veckor.
En timme senare befann sig alla i Disas klass isolerade i varsin bil på vårdcentralens parkering, i väntan på rymdmännen som skulle komma ut och ta näs- och munprov. På eftermiddagen skrev den ledsna mamman till det smittade barnet i Whatsapp-gruppen och bad skamfullt om ursäkt för att de hade fört in smittan i skolan, och vi andra försökte lugna henne, det är ju inte någons fel!
Senare skickade Disas ledsna lärare meddelanden till Jesús, de var ju kollegor förra läsåret, och undrade ångerfullt vad hon hade gjort för fel som inte hade kunnat skydda barnen. Hon erkände att hon inte hade haft alla papper i karantän, och Jesús försökte lugna, det går inte att skydda sig mot allt, det går inte att göra allt, och förresten har inte han heller sina papper i karantän.
Det här fattade inte jag, så jag fick fråga. Papper i karantän? Jo, tydligen är det en av alla tusen bestämmelser i skolan, att alla papper som någon har tagit i ska ligga i två dagar innan någon annan får röra vid dem. De papper som Jesús fyller i för att lämna till administrationen, måste ligga orörda på rektorns skrivbord i två dagar innan hon får ta upp dem. De teckningar som barnen ritar i Disas skola, till läraren till exempel, eller ifyllda stenciler, måste läggas på hennes pulpet och ligga där i två dagar innan hon får röra vid dem. Den regeln har hon inte hållit. Förståeligt nog.
Nåja. Testresultaten har redan kommit. Både lärare och alla klasskamrater till det smittade barnet (som var symptomfri efter två dagar) har testats negativt. De ska ändå hållas isolerade i tio dagar, ifall symptom uppkommer senare. Vi andra i familjerna har tillåtelse att gå ut.
Men gud vilken otur. Skönt att ni är friska. Här fick barnet feber och hosta. Så vi fick testa honom. Men det är sådan rusning till labb att vi fortfarande inte fått hans provsvar efter sex dagar. Han fick vara hemma i 7 dygn. Här lättar de på karantänreglerna så det gäller en vecka eller negativt provsvar. Barnen får inte låna ut pennor till varandra utan man får låna av magistern som desinficerar pennorna. På biblioteket satt böckerna i karantän men jag tror kanske de har slutat med det nu...
SvaraRaderaSå länge ni måste vänta på provsvar. Hur gick det?
RaderaJag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt allt... papper i karantän, där går väl i alla fall gränsen mellan hysteri och humor. Det kan ingen vettig människa 2020 tycka är rimligt! Och stackars lärare som känner skuld att hon har gjort fel. Har ni typ Folkhälsomyndigheten i Spanien också? I så fall, är det dom som kommer med reglerna eller är det politiker? Man undrar ju...
SvaraRaderaHärligt med regn, men hoppas att det inte blir för mycket för fort. /Annika F
Hahaha! Nej, vad ska man göra? Man får lust till både skratt och gråt!
RaderaDet finns en hälsomyndighet i Spanien, men sedan är det varje autonom region som sätter egna regler. Och utefter dem har varje skola egna regler...
Men alltså näe! Herregu så fort det gick! Väl medveten om att samna sak kan hända här och frågan är ju vad som händer med mitt jobb då? Påtvingad semester, jobba hemifrån, jobba igen tiden sedan, tjänstledigt ...? Vad gäller? Måste nog ta reda på det så man är förberedd.
SvaraRaderaTrist att som förälder behöva känna denna ånger och kanske skam, särskilt om det var helt omedvetet. Det var ju någon som medvetet lämnat sitt smittade barn och det är ju en annan femma det.
Skönt att ni slapp bli smittade i alla fall!
God idé att ta reda på det redan nu, för det kommer med stor sannolikhet att hända i din sons skola också, för eller senare...
RaderaNej, ingen ska ju behöva känna skam, ingen vill ju föra smittan vidare!
Vad tråkigt att det redan kommit till skolstängning. Hoppas alla mår bra! Vad bra i alla fall att det första testet åtminstone var negativt för alla. Det där med pappren låter ju galet, men även här i hyfsat lugna Österbotten har jag förstått att inlämnade biblioteksböcker ska ligga orörda i karantän innan personalen får returnera dem och låna ut igen. Men kan mycket väl förstå att det inte blir av att hålla papper i karantän i ett klassrum! Pust!
SvaraRaderaAllt har gått bra, ingen mer har blivit smittad, inte ens barnets föräldrar eller morföräldrar. Idag har det gått tio dagar sedan Disa testades och hon slipper ut ur karantänen (som vi inte höll så hårt på, ville inte hålla friskt barn instängd i huset tio dagar), och på torsdag börjar skolan igen!
RaderaBiblioteksböckerna... Det är som Isabelle i Frankrike kommenterade. Det kanske är så här också. Men få gå till biblioteken, de har så få böcker.
Ja, det ena efter det andra. Inte roligt.
SvaraRaderaOm man skött sig kan man inte hjälpa att man smittar andra, men har man gjort dumma sker och sedan smittar så borde man känna oro, men det verkar ju inte som denna familj gjort det.
Jag är inte så rädd för mig själv att bli smittad, men tanken på att ge den vidare är hemsk.
Skönt att ni i alla fall ficknegativa svar.
Kramar!
Javisst, taken på att föra smittan vidare! Tanken låg nära till hands när vi var förkylda, så lätt det är att oavsiktligt smitta andra!
RaderaIntressant att läsa inside-stories om hur världen hanterar det på olika sätt. Men som du skriver, det går ju inte att skylla på någon. Det är en sådan märklig situation. För alla.
SvaraRaderaOtroligt märklig situation. Så mycket konstigt händer. Jag tänkte nu på det otroligt märkliga i att försöka desinfektera en hel strand, som gjordes i våras, och ta död på allt liv där.
Radera