måndag 2 december 2019

Listan - Jämställdheten

Andra inlägget i Decemberlistan handlar om jämställdhet.


Jag har inga siffror, men jag upplever Spanien som ett mindre jämställt land än Sverige. Här, i min del av Spanien, jobbar mannen i familjen, men ofta inte kvinnan. Nu är arbetslösheten fortfarande hög, det är svårt att hitta ett jobb (och Jesús säger att män anställs oftare än kvinnor), men ändå brukar mannen söka och söka tills han får ett jobb och kan försörja familjen, medan kvinnan inte sällan stannar hemma och tar hand om barn och hushåll. I skolorna ser man sällan pappor, kvinnor är i stor majoritet vid hämtningar, lämningar och aktiviteter, och det är mycket sällan som pappor deltar i föräldramöten (enligt Jesús som ju är lärare).

En kompis som nyligen fick barn är mycket frustrerad över den nya situationen; hon är hemma med sin skrikandes bebis hela dagen, vill lämna över barnet till pappan när denne kommer hem från jobbet för att vila en stund mentalt, kanske ta en dusch, men det vill inte pappan. En gång var jag på besök hos dem samtidigt som ett par av hennes bekanta också var där, och de beklagade sig skrattandes om sina män, som aldrig skulle städa eller laga mat hemma.

I den här miljön, och med två egna barn, känns det till och med ännu viktigare än tidigare att vi är jämställda här hemma hos oss. Jag vill att tjejerna ser ett jämställt hem som det naturliga när de eventuellt, i framtiden, får en egen partner. Jag vill inte att det ska vara ett alternativ för dem att de ensamma tar hand om hemmet för att de är kvinnor, och samtidigt blir försörjda av sin partner, låt oss för enkelhetens skull i texten säga manlig partner. Jag vill inte att de ska vara beroende av en man. Jag vill att de ska kunna ta hand om sig själva. Laga mat, försörja sig, deklarera och byta däck på bilen.

Med det sagt, lever Jesús och jag jämställt? Nja, men till stor del. En gång fick jag en skämtsam kommentar om att jag hade uppfostrat honom väl, och jag ser inget roligt i en sådan kommentar. Uppfostra en vuxen man?! Om Jesús inte hade varit som han är hade förhållandet med största sannolikhet tagit slut väldigt snabbt.

Vi diskuterar aldrig vad var och en ska göra, vi har ingen uttalad uppdelning, det faller sig naturligt ändå. Jesús tar hand om Disa på morgonen, har koll på utflykter och andra skolgrejer, han är den som lagar mest mat, städar vardagsrummet och köket mest. Jag städar oftare toaletterna och Disas rum. Äh, varför räkna upp sysslor? Ni vet själva ungefär vad som behövs göras i ett hus där det dessutom finns två barn... Det viktigaste är att ungarna ser att vi inte har någon uppdelning i kvinnosysslor och manssysslor. MEN på vissa områden har vi ändå det:

Tekniska grejer, som att förstå tv:n, få liv i dataskärmen  och byta gas - det gör enbart Jesús. Inte för att han har intresse i det, utan för att jag avskyr de där grejerna mer än han och vägrar lära mig (sorry!)

Kläderna. Mitt område. Det är bara jag som sköter tvätten, om jag inte säger åt honom att sätta på en maskin eller hänga tvätt. Jag blir irriterad över att han inte tar initiativ till det, någonsin. Och så barnens kläder. Trots att det är han som hjälper Disa på med kläderna varje dag, innan skolan, ser han inte att hennes kläder är för små eller för tunna (men han kombinerar snyggt). Han har ingen aning om vilken storlek Runa har. Han köper aldrig någonsin kläder eller skor till dem. Det här retar mig en hel del.

Borrmaskinen. Jag trodde att det skulle bli min favoritpryl när vi fick den i julklapp, istället har jag blivit rädd för att borra! Jag avskyr de här sydspanska cementväggarna! Det är så svårt att borra hål, man måste ha specialborr, som ändå fastnar i väggen, man måste trycka hårt med maskinen och borret vrååålar, och varenda gång det tar stopp tror jag skräckslaget att jag har borrat i en dold sladd i väggen, vilket det är stor risk för, här där det ligger tätt med dolda sladdar inuti väggarna! Skitläskigt! Alltså får Jesús borra, och eftersom han avskyr att borra mer än allt annat så blir det mycket sällan några hål borrade här. (Min bästa födelsedagspresent för två år sedan, eventuellt även den enda presenten, var att Milagros borrade ett hål åt mig i taket över Disas säng, för att jag skulle kunna sätta upp myggnät.)

Bilen. Det finns ingen annan anledning än ointresse att det är Jesús som fyller på olja och tar bilen till mekanikern när det krävs. Jesús ointresse för bilar är enormt. När vi köpte bil hade han tagit den första han blev visad (som förra gången) om inte jag hade varit med och ställt vissa krav på bilen. Ändå blir det han som får göra det här tråket.

Ni ser, det finns saker att förbättra!


Hur har ni det hemma?

10 kommentarer:

  1. Här ser jag många pappor som väntar på sina barn vid skolan och på föräldramötet var det hälften var. De har enorma diskussioner om detta men generos i skolan, de har det till och med som lektionsämne i år blandat med mänskliga rättigheter. Bra.

    Jag är uppvuxen med att mamma och pappa gör det som de är bäst på och det andra gör båda. Pappa bakar bullar medan mamma bakar kakor, pappa är ju bygnadsingeniör och enormt tekniskt duktig så det är klart att han tar hand om bil och husfix. Båda har alltid jobbat heltid, mamma mer än så med prov som ska rättas osv. Och tre barn på det. Men jag hörde aldrig något gnäll. Jo, när pappa färgade tvätten. Mamma sa någon gång att hon försöker hinna före pappa till med tvätten för här är det lite halvkoll! Haha!

    Hur har jag det själv då? När vi båda jobbade hjälpte mannen min till mer hemma, med städning och så. Laga mat gör han inte. Eftersom jag inte har något jobb (annat än det jag hjälper till med hans företag och lite spridda skurar) så blir det jag som tar hand om det mesta. Lägg sedan till det att jag är ju en person som "kan best själv" så då blir det ännu mer så.Dessutom är min spanska lite bättre än hans (men långt ifrån bra) så då blir det ju även så att jag får ta hand om det som behöver pratas/läsas/skrivas.

    Jag gillar inte heller det där "jag hade uppfostrat honom väl", det ansvaret låg på hans föräldrar så ibland klagade jag till/på svärmor när mannen min inte gjorde något jag ansåg vara korrekt. :)

    Vad jag heller inte gillar är när folk säger om en vuxen människa "Du har skämt bort honom/henne!". Det vill säga man lägger HELA skulden på den som faktiskt gör något istället för på den som sitter i soffan och låter sig bli serverad! Den i soffan är väl en vuxen person och borde vara medveten om vad den gör/inte gör och själv bete sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du, vilken bra kommentar, den sista! Den ska jag lägga på minnet! Jag håller med dig!

      När jag nu snart blir arbetslös kommer jag att göra mer i hemmet. Ska laga mat varje dag, städa och sådant. Inte allt (för jag avskyr sådant hushållsarbete), men mycket mer än jag gör nu. Det faller sig ju naturligt när en är hemma och en är borta på jobb. När Jesús var arbetslös och jag jobbade var det han som tog hand om hemmajobbet.

      Tack för den långa kommentaren, jag läste den med nöje!

      Radera
  2. Jag har levt i förhållanden som varit mycket "ojämnställda" och det har varit mitt fel att jag inte ställde krav. Vilket i sig är ganska orimligt i mina ögon men för en person som växt upp med att "mamma" gör allt fortsätter oftast att leva så.
    Med mannen jag lever med nu är förhållandet jämnställt, men det var något som vi bestämde i början. Jag fixar mat för det avskyr han, förutom att göra pizza på fredagskvällen, han städar och putsar fönster, jag fixar tvätten osv.
    Vi har båda teknisk utbildning och gillar teknik så den biten är inget problem hos oss. Däremot får han ta hand om bilen, vi fixar trädgården tillsammans, samma sak med huset även om han generellt tar han om de stora "jobben" med svärfar.
    Vi är däremot ett undantag i vår bekantskaps krets, där de flesta kvinnor jobbar heltid och tar hand om allt i hemmet plus barnen.
    Jag har en väninna som har 3-4 timmars bilfärd till jobbet varje dag, dessutom tar hon hand om deras son och allt som ska göras i hemmet. Idag är hon sjukskriven pga av att hon är utbränd. Hon är 33 år... Jag tror helt enkelt att kvinnor inte frågar om hjälp för att "det har alltid varit så här" och männen hjälper inte till för att de har "aldrig gjort det tidigare".
    Jag predikar "den svenska modellen" (som jag fick från mamma och pappa. Min far var uppväxt i Ungern med en mamma som gjorde allt men det hindrade inte honom från att hjälpa min mor och ta hand om mig...) till alla mina vänner, män som kvinnor och jag hoppas att en del tänker till...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror som du, att många kvinnor bara fortsätter, trots att de jobbar, eftersom det alltid har varit d som tagit hand om barn och hem, och männen fortsätter som de alltid har gjort, och ingen ser något konstigt i det. Nu pratar jag om Spanien. Din kompis... Inte konstigt att hon brände ut sig!

      Jag håller med om att det låter orimligt, att dina tidigare förhållanden har varit ojämställda på grund av att du inte har ställt krav...

      Men vad skönt att det funkar med din nuvarande partner! Jag tror att ojämställdhet kan leda till så mycket gnissel och onödiga konflikter, om inte båda trivs med att ha det på det sättet!

      Radera
  3. Jag tycker att det är viktigt att lära sina barn hushållssysslor. Men själva uppdelningen hemma i min relation är mer vad vi tycker om att göra eller är bra på. Vi jobbar som ett team. Sysslorna är för det mesta uppdelade men ibland byter vi. Vi bråkar inte om sysslor eller ekonomi. Det bråket vi har är att min sambo lättare blir på dåligt humör. Typiskt franskt? Jag försöker tjata att han ska vara lite gladare. Jag är organisatören. Han är bra på att få saker gjorda.
    Jag lär mitt barn att dammsuga, damma, hänga tvätt, starta diskmaskinen, fylla diskmaskinen, sortera tvätt, baka... Men det är väl bara början. Putsa skor, borra, byta däck... Vi får se hur mycket jag orkar och hinner lära ut?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min sambo blir också lättare på dåligt humör! Inte typiskt spanskt i det här fallet, han bara är sån. Inte så att han säger något, det bara märks. Det är tröttsamt.

      Vi bråkar inte heller om sysslor (eller ekonomi), det bara flyter på.

      Radera
  4. Det är väl ok att man gör olika saker, utifrån vad man är bra på/gillar. Men däremot vill man ju känna att man hjälps åt! Hos oss lagar Peter all mat. Men det är ju bara jag som går till ett "vanligt" jobb å andra sidan ;) Peter gör allt tekniskt oxå. Så frågan är vad jag gör? Mest jobbar och bloggar tror jag. Fast det händer att jag kör en tvättmaskin ;) Hur som helst, vi jobbar båda två, hela tiden ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men det håller jag med om, att ägna sig åt vad man gillar. På sätt och vis! Nu med barnen känns det viktigt att göra saker man inte gillar också. Framför allt eftersom de växer upp i ett samhälle där kvinnorollen och mansrollen är så uttalade, där det är så vanligt att kvinnan inte har egen ekonomi och frihet utan är hemma och tar hand om barn och hus. Jag vill att de ska se det som naturligt att kvinnan är fri att jobba, upptäcka världen, och inte vara bunden vid hemmet, om hon inte vill, de ska få med det hemifrån.

      Radera
  5. Hej Annika!
    Ja jag är ju lastgammal i förhållande till de flesta här på bloggar - men jag har nog aldrig levt ojämställt. Hade lämnat i stället i så fall...Nu gjorde jag det ändå men pga andra orsaker...Utom de åren med spanjoren :-)Fast då tyckte jag det var kul hahaha...laga mat vill jag inte men var tvungen. Städa gjorde vi båda och tvätta men hjälp med hängning och hämtning. Och handling. Han är oteknisk...Inga barn när man är så gammal men i förra förhållandena så gjorde jag nog minst...båda av dom lagade alltid mat. Jag diskade. Städa gjorde dom om jag sa till :-)Den försa tog hand om dottern till 75% :-) Upplever att dom är minst 20 år efter här...:-)Men allt beror väl på jobb och vana...abuelos som gör en del? Det är ju ofta pengar som är makten...frihet att leva det liv man vill. Jag har alltid jobbat. (50 år blev det)Hemma bara 6 mån med bebis...nu kan dom vara hemma länge i Sverige, 1.5 år? Borra, ja halva väggen rasar om man försöker :-)Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, det finns så mycket att säga om din kommentar, att jag bara säger att jag har läst den med nöje! Jag hade också lämnat om vi inte levt som vi lever. Jag hade blivit knäpp. Så provocerad. Det hade inte fungerat.

      Jo, föräldraledigheten är väldigt lång i Sverige...

      Radera