tisdag 10 september 2019

Runa, 5,5 månader



Ojoj, här kommer ett långt inlägg om Runa :-) Orkar ni igenom det? Jag måste skriva för att inte glömma, det går så fort!


Så mycket som händer på kort tid! Mellan tre och fyra månader hände inte så mycket, men mellan fyra och fem?!

Runa vänder sig både från rygg till mage, och mage till rygg, så det går inte att lämna henne liggandes i soffan eller i sängen utan att ha koll. Hon förflyttar sig. Hon avskyr att ligga på rygg, så mest rullar hon över på mage. Numera den senaste tiden tycker hon om att ligga på mage och leka med olika saker, så jag kan göra annat samtidigt; vara i köket till exempel. Vilken frihet! Den här ungen har ju bara velat vara i famnen tidigare, varje minut.

Leksaker ja, hon har börjat leka! Hon fick sina första leksaker i Sverige, det var där hon började gripa efter saker, och nu ligger hon alltså på mage och grejar med dem, för dem till munnen, suger, biter, undersöker. Favoriterna är en bitring, Disas telefon i form av en mjuk, röd tyghund, och ett paket med våtservetter. Min gamla klingklongboll med gunghästar och -svanar inuti tycker hon också mycket pm. Ofta gillar hon att ligga på mage i sängen och leka med nappen, föra den in och ut ur munnen.

Runa är inte lika välkomnande mot främmande personer längre, utan vill vara i famnen på dem hon känner. Där är hon trygg. Det har hänt att hon panikgråtit i famnen på släktingar som hon inte träffar så ofta.

Runa har börjat äta vanlig mat. I Sverige fick hon suga på en bit vattenmelon, och blev som tokig i den! Hon högg efter den, sög intensivt med uppspärrade ögon och spänd kroppshållning och blev arg om man försökte ta melonen ifrån henne. Nu har hon ätit mosad banan också. Första gången var det inte så populärt, hon visste inte hur hon skulle göra med något så tjockt i minnen och spottade ut det med rynkat ansikte, men andra gången blev hon väldigt förtjust och drog i mina respektive Disas armar för att få in skeden snabbare i munnen.

Vi försöker få henne att gilla ersättning i nappflaska, jag skulle gärna vilja ge henne en flaska innan hon somnar för natten, med förhoppning om att hon vaknar mindre... Nu vaknar hon 6-8 gånger varje natt, och jag är så himla, himla trött...

Om Runa var en arg bebis förut så är hon oftast glad nu. Oj, vad glad hon blir! När jag tittar på henne och säger något till henne lyser hela ansiktet av det största leendet, och hon blir så glad att hon sprattlar med armar och ben och vänder bort ansiktet, nästan som om hon blev generad. Vi gör en massa fåniga saker för att få henne att skratta också.

Kärt barn har många namn, ni vet... Vi har alla olika namn på henne. Disa kallar henne för Runis, Jesús kallar henne för La doña och jag kallar henne för Run-Run, Runi eller (jag vet att det är jättelöjligt, men det här är mina minnesanteckningar) Gullerun-Gullefjun.

Hon fick vaccin på femmånadersdagen, och då vägde hon 5,7 kilo och mätte 62 centimeter. Hon är runt och go och mjuk att ta i, ja, jag tar i henne hela tiden, hon är som en drog, jag kan inte få nog av den här bebisens mjuka hull under händerna!

Dagen efter att hon fyllde fem månader fick hon sin första tand, väster nedre framtand, och en vecka senare kom den andra framtanden i nederkäken.

Hon sliter inte lika ofta och hårt i mitt hår utan försöker istället ta mina glasögon.

De senaste dagarna har hon stått och vinglat i krypläge. Hon vajar fram och tillbaka, lyckas ibland flytta ett knä, men kommer inte längre.

De senaste dagarna har hon också börjat göra smackljud, som när man pussas, ni vet, och när hon är frustrerad eller trött-arg säger hon mmm, mmmäää och fräser salivbubblor ur munnen.

Nu accepterar hon vagnen igen, för ett par dagar sedan genomförde jag en hel promenad med henne liggandes tyst i vagnen, och ett par gånger har hon somnat i den.

Det är svårare att ha Runa i knät när vi äter numera, för hon griper hela tiden efter tallrikar, bestick, dukar och brödkorgar. För det mesta får hon sitta i babysittern som vi ställer på matbordet.

Runa är så grymt lättväckt ibland. När hon väl somnat smyger vi i huset, det har hänt att Runa vaknat bara för att det har knakat i mina fötter när jag smugit in för att titta till henne. Att ha en femåring i huset samtidigt, en som aldrig pratar tyst, är frustrerande.

Runa, som föddes med en massa härligt hår har tappat det mesta på sidorna, där finns mest tunt dun, men luggen har växt sig så lång att den når ner till ögonen. Håret är ljusare nu än när hon föddes.

Hon är så otroligt go, vår lilla Runa, och vi tycker så mycket om henne!



17 kommentarer:

  1. Har det gått så lång tid?! Tiden går så fort...
    Det är bra att skriva ned så man minns, och ta många bilder och filma! Tittar ibland på bebisbilder och längtar tillbaka. De är ju så goa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det går så fort! Nu fattar jag äntligen att Disa helt har passerat småbarnsstadiet, och det kommer aldrig igen. Tur att vi har en till :-)

      Radera
  2. Det där med att tassa runt ...
    Jag tänkte mig ju att man skulle vänja sonen vid ljud, så man slapp tassandet. Men det var bara att glömma. Alla är olika, det är så svårt för vissa att acceptera det:
    - Vaddå, det är väl bara att lägga ned ungen i sängen, gå ut och stänga dörren så somnar den. Det gjorde alltid mina.

    Härligt att höra att ni mår bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Jo, alla är olika! Och man får ta till de metoder som funkar! Jag har en kompis som nyligen fick sitt första barn. Jag tänker att om hon vore öppen för andra möjligheter än att barnet ska sova i spjälsängen skulle hon kanske (vem vet?) få mer än tre timmmars sömn på natten. Man vet aldrig.

      Radera
    2. Det gäller ju att hitta sätt som funkar. Jag skulle aldrig klara av att sova med en bebis intill mig, gjorde det första månaderna men jag sov uruselt. Sedan satte vi spjälsängen där jag tidigare hade mitt nattygsbord och så tog vi bort ena långsidan så det blev liksom som en förlängning av vår säng. Det var super! Egen säng men bara att sträcka ut en hand så var han där om det var något.

      Radera
    3. Jag har också ställt spjälsängen intill vår och tagit ort ena sidan, men den fick inte plats på min sida av sängen, där garderoberna är (skulle inte gå att öppna), så den står på fel sida. Och jag kan inte sova på Jesús sida av sängen. Så nu ligger Disa (!) där istället, vissa nätter :-) Jag sover väldigt bra medan Runa sover, men hon sover ju tyvärr inte hela natten...

      Radera
  3. Tänk, är hon redan snart 1/2 år?! Låter som om ni har fått ännu en härlig unge :)! Väntar på bilderna... /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har haft en sådan tur! Tänk att vi har två sådana underbara ungar!

      Radera
  4. En härlig beskrivning av din kära dotter. Tänk en dag när hon kan läsa alla dessa kärleksord!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det var fint sagt! Ja, en dag kan hon läsa...

      Radera
  5. Så mysigt för er alla att hon är lite mer nöjd och glad nu. Ser fram emot bilderna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu är det en riktig njuttid! Bebisnjut! *Tja, precis nu började hon skrika...*

      Radera
  6. Hej Annika!
    Så gullig hon är Runa på din beskrivning! Roligt och fint inlägg!
    Undrar om ni får ovädret nu? Såg lite oroligt på ut på kartan. Här ligger städer under vatten och många har förlorat allt...Gårdar som har djur, hundar och hästar...
    Hoppas ni slipper! Torre kom rätt lindrigt undan.
    Kram P ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev inte mycket till oväder, lite regn bara. Andra råkade illa ut, läste jag, och det du berättar...
      Vi hoppas på mer regn i helgen! Vad man njuter av regnväder när det inträffar så sällan!

      Radera
  7. Haj Annika, Mejlade dig en fråga. /Johan Croon

    SvaraRadera
  8. Om du vill och har tid; skriv gärna in lilla Runa i din profil till höger...;) /Annika F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra påminnelse Annika, tack! Lustigt nog gjorde jag faktiskt det i går kväll, och så såg jag din kommentar nu! :-)

      Radera