Runa, 5,5 månader

Ojoj, här kommer ett långt inlägg om Runa :-) Orkar ni igenom det? Jag måste skriva för att inte glömma, det går så fort!


Så mycket som händer på kort tid! Mellan tre och fyra månader hände inte så mycket, men mellan fyra och fem?!

Runa vänder sig både från rygg till mage, och mage till rygg, så det går inte att lämna henne liggandes i soffan eller i sängen utan att ha koll. Hon förflyttar sig. Hon avskyr att ligga på rygg, så mest rullar hon över på mage. Numera den senaste tiden tycker hon om att ligga på mage och leka med olika saker, så jag kan göra annat samtidigt; vara i köket till exempel. Vilken frihet! Den här ungen har ju bara velat vara i famnen tidigare, varje minut.

Leksaker ja, hon har börjat leka! Hon fick sina första leksaker i Sverige, det var där hon började gripa efter saker, och nu ligger hon alltså på mage och grejar med dem, för dem till munnen, suger, biter, undersöker. Favoriterna är en bitring, Disas telefon i form av en mjuk, röd tyghund, och ett paket med våtservetter. Min gamla klingklongboll med gunghästar och -svanar inuti tycker hon också mycket pm. Ofta gillar hon att ligga på mage i sängen och leka med nappen, föra den in och ut ur munnen.

Runa är inte lika välkomnande mot främmande personer längre, utan vill vara i famnen på dem hon känner. Där är hon trygg. Det har hänt att hon panikgråtit i famnen på släktingar som hon inte träffar så ofta.

Runa har börjat äta vanlig mat. I Sverige fick hon suga på en bit vattenmelon, och blev som tokig i den! Hon högg efter den, sög intensivt med uppspärrade ögon och spänd kroppshållning och blev arg om man försökte ta melonen ifrån henne. Nu har hon ätit mosad banan också. Första gången var det inte så populärt, hon visste inte hur hon skulle göra med något så tjockt i minnen och spottade ut det med rynkat ansikte, men andra gången blev hon väldigt förtjust och drog i mina respektive Disas armar för att få in skeden snabbare i munnen.

Vi försöker få henne att gilla ersättning i nappflaska, jag skulle gärna vilja ge henne en flaska innan hon somnar för natten, med förhoppning om att hon vaknar mindre... Nu vaknar hon 6-8 gånger varje natt, och jag är så himla, himla trött...

Om Runa var en arg bebis förut så är hon oftast glad nu. Oj, vad glad hon blir! När jag tittar på henne och säger något till henne lyser hela ansiktet av det största leendet, och hon blir så glad att hon sprattlar med armar och ben och vänder bort ansiktet, nästan som om hon blev generad. Vi gör en massa fåniga saker för att få henne att skratta också.

Kärt barn har många namn, ni vet... Vi har alla olika namn på henne. Disa kallar henne för Runis, Jesús kallar henne för La doña och jag kallar henne för Run-Run, Runi eller (jag vet att det är jättelöjligt, men det här är mina minnesanteckningar) Gullerun-Gullefjun.

Hon fick vaccin på femmånadersdagen, och då vägde hon 5,7 kilo och mätte 62 centimeter. Hon är runt och go och mjuk att ta i, ja, jag tar i henne hela tiden, hon är som en drog, jag kan inte få nog av den här bebisens mjuka hull under händerna!

Dagen efter att hon fyllde fem månader fick hon sin första tand, väster nedre framtand, och en vecka senare kom den andra framtanden i nederkäken.

Hon sliter inte lika ofta och hårt i mitt hår utan försöker istället ta mina glasögon.

De senaste dagarna har hon stått och vinglat i krypläge. Hon vajar fram och tillbaka, lyckas ibland flytta ett knä, men kommer inte längre.

De senaste dagarna har hon också börjat göra smackljud, som när man pussas, ni vet, och när hon är frustrerad eller trött-arg säger hon mmm, mmmäää och fräser salivbubblor ur munnen.

Nu accepterar hon vagnen igen, för ett par dagar sedan genomförde jag en hel promenad med henne liggandes tyst i vagnen, och ett par gånger har hon somnat i den.

Det är svårare att ha Runa i knät när vi äter numera, för hon griper hela tiden efter tallrikar, bestick, dukar och brödkorgar. För det mesta får hon sitta i babysittern som vi ställer på matbordet.

Runa är så grymt lättväckt ibland. När hon väl somnat smyger vi i huset, det har hänt att Runa vaknat bara för att det har knakat i mina fötter när jag smugit in för att titta till henne. Att ha en femåring i huset samtidigt, en som aldrig pratar tyst, är frustrerande.

Runa, som föddes med en massa härligt hår har tappat det mesta på sidorna, där finns mest tunt dun, men luggen har växt sig så lång att den når ner till ögonen. Håret är ljusare nu än när hon föddes.

Hon är så otroligt go, vår lilla Runa, och vi tycker så mycket om henne!