En pool mitt på bytorget

Det är så roligt att bo här! Hela tiden upptäcker man nya saker. Nu senast var det bagarpoeten, som förser oss med spännande, ekologiska bröd och historier en gång i veckan, men det får bli i ett annat inlägg, för detta ska handla om byn Cañaveral de León, ett ställe som man aldrig någonsin råkar åka förbi sådär av en händelse.

Vägen dit går igenom pyttebyn Carboneras, där jag alltid kommer att tänka på Disas farbror eftersom vi såg honom trolla där, och vidare nedför bergen. Det är så torrt ute nu.

Andra halvan av sommaren har varit jobbigt het, till och med här uppe i Aracena, så vi har badat varenda dag i "vår" pool (jag kommer alltid att vara tacksam över lyxen att ha tillgång till pool, efter åren i Sevilla), men så bestämde vi oss för att testa något nytt.

Vilket märkligt ställe! Mitt på torget, mellan kommunhuset och stupet med utsikt över bergen, är poolen placerad.

Den är en dekorativ fontän större delen av året, men de varma sommarmånaderna öppnas en liten tjock dörr i den omgärdande låga muren in till vattnet, som inbjuder till bad! Svalkande vatten porlar ur urnorna, och i bassängen, som gradvis blir djupare och djupare, badar alla generationer. Från minsta bebisarna till de allra äldsta.

Tonårstjejer sitter vid kanten och är snygga, tonårskillar kastar boll, någon flyter omkring på luftmadrass och ytterligare andra tittar ner på uteserveringen på andra sidan poolkanten, det är lunchtid och borden börjar fyllas av hungriga gäster. Även vi drar oss dit senare, när det är mindre folk, och får veta att just den här dagen stänger de tidigare på grund av begravning. Vägen mellan kyrkan och kyrkogården går precis där vi sitter, vid ett serveringsbord tre meter från poolen. Ett par timmar senare drar ett svartklätt begravningsfölje tyst och stilla förbi den stojiga, stimmiga poolen, och det är en sådan absurd kontrast att det känns som att kliva in i någon Almodóvar-film.

Vattnet är skönt, och Disa och jag badar och badar. Även Runa får komma i och bli avsvalkad.

Vi har små campingstolar med oss och placerar dem i skuggan av ett träd, med handdukar och badpåsar omkring oss. Överallt runt torget har folk placerat sina saker på gatstenarna, all skugga är upptagen.

I en låda kan man lämna en peng till underhållet av poolen om man vill. Annars kostar det inget att bada här, trots att det till och med finns en badvakt som visslar i sin pipa när han ser långhåriga personer som har glömt att sätta upp sitt hår i tofs. Det måste man nämligen göra innan man hoppar i!

Jesús och Disa går och köper glass, och vi stannar ända till kvällen. Vilket ställe!