Jesús - den minst händiga person jag känner

- Åh gud! Vad var det!?
Jag stirrade på Vargen, som precis som jag ryckt till av det plötsliga oljudet, där han låg på skrivbordet bredvid mig när jag jobbade.

Oväsendet fortsatte. Det lät faktiskt som... Men det kunde det inte vara, det var för osannolikt...

Jag gick ner för trappan, och jo, där låg nu borrmaskinen på soffbordet och Jesús var arg. Även det mest osannolika sker, vet ni. Det finns ingenting som Jesús avskyr mer än att använda borrmaskinen. Vi undviker till och med att prata om den, för husfridens skull. Ett enda borrat hål i väggen och Jesús är på dåligt humör resten av dagen. Men nu hade han gett sig fan på att sätta fast tv:n på väggen.

- Hålen är för små! Borret är för litet! Skruvarna kommer inte i! sa han.
- Men kollade du inte storleken på dem innan du borrade? undrade jag, dumt nog.

Ni som har hängt med från början minns kanske att Jesús inte är någon händig person. Han är väl den minst händiga jag känner. När vi lärde känna varandra visste han inte ens att det finns olika glödlampor, utan trodde att en och samma sort funkar till alla lampor. Han gjorde en meterlång spricka i väggen när han skulle sätta upp en tavla, och det var när han började frosta av frysen halv tio på kvällen en gång, som jag förstod att han aldrig hade frostat av en frys tidigare... Inte för att jag är någon fena på sådana här grejer jag heller, men lite hum har jag ju, med alla far- och morbröder som bygger hus, möbler, bilar, reparerar sina bostäder, en pappa som grejade och fixade allt i den välutrustade verkstaden...

Jesús var arg hela dagen. Han gick till Sparbutiken för att köpa nytt borr (varför han nu trodde att de skulle ha betongborr där?!), vilket de naturligtvis inte hade. Han åkte till järnaffären med Disa på eftermiddagen och fick hjälp att köpa ett borr i rätt storlek, kom hem, borrade, men så kunde han inte hitta skiftnyckeln, som sedan behövdes för att sätta fast tv-ställningen, och letade surt i byrålådor och  på andra märkliga ställen. Jag hade jobbat undan det värsta och erbjöd mig att åka till järnaffären och köpa en ny skiftnyckel, men nej, han skulle ha vår. Till slut fick han ta något slags Ikeaverktyg, och fick fast ställningen.

När jag hade jobbat klart och kom ner igen satt tv:n faktiskt på väggen.
- Går det att sätta den rakt? undrade jag, som tänkte att vi kommer att börja luta på huvudena åt höger allihop för att få en vettig bild, och har Jesús hört talas om vattenpass, tumstock och att ta mått över huvud taget, eller gör han allt på känn?
- Då måste jag borra nya hål, svarade han, och därmed var saken utredd.

Så nu har vi en tv på väggen som hänger snett, åtta sladdar i olika färger som hänger ner från den, och dessutom fungerar inte tv:n just nu, eftersom Jesús har dragit ur några sladdar och inte kan sätta tillbaka dem... Men apparaten sitter i alla fall fast på väggen.