Aljezur och Lagos

Dag tre gjorde åkte vi på utflykt till Aljezur. Våra vänner José Albert och Loren brukar åka hit på semester. Nu kände vi oss så långt borta från det mesta att jag på skoj sa att det här måste vara den sista platsens i Europa där man kan stöta på en svensk. Två minuter senare hörde jag två personer prata svenska vid ett kafébord, och strax därefter hörde jag norska.

Det var grönt och varmt som en svensk sommardag.

Aljezur är en trevlig plats, men vi, som åker på budgetresa, hade svårt att hitta ett ställe att äta lunch på. Ett tips till andra budgetresenärer är att gå till snabbköpet Intermarché, som har nylagad bra mat till billigt pris.

Fast hade vi anat var vi skulle hamnat sedan hade vi åkt raka vägen till den underbara lilla strandrestaurangen på Praia de Monte clérigo, oavsett vad maten där kostar.
Vi hade bara tänkt att åka mot havet, och vilket ställe vi hamnade på!

Vid den här stranden rinner en bäck ut, och det är helt perfekt för mindre barn att leka där.

Jag tyckte så mycket om det här stället. Skulle definitivt kunna tänka mig att åka på sommarsemetser hit.

När vi åkte vidare stannande vi flera gånger och beundrade utsikten...

...och till sist hamnade vi på stranden Praia da Arrifana.

Där fanns enbart surfare. Det är väldigt underhållande. Vi stack ut. Vi tänkte, att även om vi skulle ta på oss våtdräkt och skaffa varsin bräda skulle vi ändå inte kunna lura någon, eftersom alla surfare är snygga och slanka. Men skoj hade vi! Speciellt Disa.

Sista dagen, tisdagen, var resdag, men till Aracena tar det knappt fyra timmar att åka och vi hade som sagt en hel dag på oss, och semesterdagar ska utnyttjas.


Dagens strand blev Praia do Camilo strax utanför Lagos.

Det var så vackert. Himmel, så vackert det var! Jag älskade stället redan innan vi hade gått ner för de 225 trappstegen. Där uppe, vid parkeringen, finns en restaurang (typ dyr restaurang) och en liten stig som går runt farliga ställen och man kan falla ner i bråddjupet, men där man kan se utsikten över kustremsan.

Nere på stranden finns grottor och en kul tunnel till stranden bredvid, om man inte vill ta vattenvägen.

Det var iskallt i vattnet, men Disa lekte förstås. och det var kallt på land också. Även om det låg folk i badkläder och solade, satt både Jesús och jag i tjocka tröjor.
Några var i alla fall i och badade, och en man hade fiskat bläckfisk.

Men även här märkte vi hur tidvattnet steg. På bara en kort stund var vattnet uppe vid platsen där vi lämnat våra skor och kläder, och jag, som hade tänkt gå tillbaka till grottan för att ta en ny bild utan folk och med rak horisont, upptäckte att den var helt vattenfylld och att vattnet gick ganska djupt.

Sedan åkte vi till ett snabbmatställe inne i Lagos och åt en sen lunch, och det var slutet på den Portugalresan.
Många stränder blev det... Det kanske lätt blir så när man bor i bergen?


Här är första inlägget om resan till Portugals sydvästra spets.