söndag 8 april 2018

Den heliga, spanska påsken



Nu när jag berättar för Disa om påsk, slår det mig hur annorlunda den spanska påsken är jämfört med den svenska. Medan vi i Sverige klär påskris, gömmer påskägg, har kycklingar, kaniner, häxor och fjädrar som symboler, är den spanska påsken enbart religiös. Allvarliga påskprocessioner, då madonnan och kristusstatyn tas ut ur kyrkan och bärs runt i byn.

Det är vackert, och festligt. Massor av människor går ut på gatorna för att se de långa processionerna. De flesta är uppklädda. Unga tonåringar går runt i kostym och slips eller snygga klänningar med matchande klackar, drar runt i kompisgäng på stan och kollar på processioner.

Processionerna i Sevilla är väldigt mäktiga och lockar besökare från hela Spanien, men det blir så OERHÖRT mycket folk! Jag orkar inte sådana folkmassor längre. De är skrämmande.

Så jag stannar gärna i Aracena för att se någon eller ett par processioner. Favoriten är den som avgår på skärtorsdagskvällen, uppifrån kyrkan på berget.




Det här året fick jag med Disa och Jesús. Disa är liten och hade glömt sedan förra året vad semana santa är, så hon förväxlade det hela tiden med de tre vise männen-paraden på trettondagen.

Det är inte bara de tre vise mänenn som man får karameller av. En el nazarenos - botgörare, gömmer karameller i sina fickor att ge till barnen. nazarenos, botgörarna, kan man få karameller av, åtminstone om man håller sig framme. Eller, man får be om det. Jesús och jag tyckte att det var så pinsamt att gå fram med Disa och be om en karamell till henne att hon bara fick en enda, ända tills någon i ledet av botgörare väste "Disa. Diiiisa! Kom! Det är Pablo!"
Det var Disas klasskompis Pablo som gick i ledet, med sin mamma bredvid, och av Pablo fick Disa en karamell. Men hon var mycket skeptisk. Det går ju inte att se vem som finns innanför dräkten.






Disa älskade det. Hon såg kristusfiguren bäras ut. Jag förklarade hur tungt det är, och att de som bär kolossen inte ser någonting eftersom de är inne i den. Och att det går så långsamt för att bärarna behöver vila ofta.




Vi såg hur bärarna rörde kolossen i takt med musiken.
Jag pekade ut de olika instrumenten för henne.




Nästa led med botgörare kom.
Vi kände doften av rökelse, och såg röken.




Madonnan hade burits ut ur kyrkan, och besjungits, vi hade hört flamencosången. Nu närmade hon sig platsen där vi stod.








När vi såg madonnan på väg bort var det dags att röra på sig. Vi gick runt borgen. Det är alltid en glädje att vara här uppe, och se de olika platserna i byn högt ovanifrån.

Fast Disa tyckte inte det. Hon var otålig, ville ner till byn där processionen långsamt rörde sig, se allt igen. Vi gick ner, såg kristusfiguren på ett välbefolkat torg; Plaza Alta, tänkte på hur vackert det vore att se processionen på väg uppför berget några timmar senare, i mörkret med alla levande ljus tända. Men det får bli något annat år.

11 kommentarer:

  1. Ja, verkigen stor skillnad på påskfirande i Sverige och i Spanien, även Wales.
    I år var jag inte i Spanien över påsk, vilket jag brukar vara, så det var lugnt.
    Roligt att Disa gillad allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstod det, på din blogg, att påsken i Wales är mer som den svenska än som den spanska. Med mycket godis! Här i Spanien förknippas ju godis inte alls med påsken. Tyvärr :-)

      Radera
  2. Så fina bilder, men lite läskigt ser det ut. Att det är så stor skillnad mellan Spanien och Portugal. Det finns visst processioner i Portugal också på sina håll, men inte lika stort som i Spanien. Det skiljer sig förstås mellan olika delar av Spanien också. Här är chokladägg och chokladmandel det viktigaste med påsken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Portugal är så modernt :-) Det kommer dröja 100 år innnan chokladäggen kommer till Spanien. Eller ska jag säga Andalusien?

      Radera
  3. Ska också skriva lite om vad vi upplevde om påskfirandet. Harvinte så fina bilder dock, stod på fel sida om processionen så allt blev med motljus ... Haha, hopplös fotograf!

    Förstår verkligen hur du tänker med folkmassorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja skriv! Ta motljusbilderna! Nästa år vet du vilken sida du ska stå på :-)

      Radera
  4. Fina bilder! Att uppleva påsk i Spanien var en upplevelse tyckte vi! Här hemma handlar det mest om godis känns det som, inte så spännande. Skönt förstås att vara ledig och trevligt att träffa släkt och vänner och så, men det är väl det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spansk påsk är verkligen en upplevelse! Men det vore kul att vara med om påskkärringar, påskbrev och sådant, nu när jag har en liten som skulle uppskatta det!

      Radera
  5. Vet inte om det är så mycket barnpåskfirande i Sverige längre..? Mina barnbarn och syskonbarnbarn i Göteborg i ålder 5-12 år efterfrågar inte mer än sina godis-påskägg (som har gömts utomhus). Några egna insatser som att klä ut sej gulligt har inte förekommit. Kanske klarar dom av den detaljen medan de ännu går på dagis? Så påsken här firas ungefär som julen, att träffa släkten en dag och äta god mat tillsammans. Kolla med några barnfamiljer du känner.
    /Katrina

    Jo förresten, i Skara arrangeras på påskafton en påskparad i centrum för barnen där de som är "utklädda till påskkärringar/gubbar" får en påse godis av Ica. Men det är ju inte som spontana besök hos grannarna där man ser gullig ut under sitt huckle och önskar glad påsk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konstigt. När ändrades det?
      Påskparaden verkar kul!

      Radera