Kattungen

Vargen drar fram som en storm genom huset. Hoppar, springer, flyger fram så fort att han krockar med dörrar, bokhyllor, bord.
Häromdagen ramlade han ner från trappan, och i förrgår hade han så bråttom att hoppa ut i pation genom köksfönstret att han missade att fönstret var stängt, dunkade emot glasrutan och ramlade ner i sin vattenskål.
Han har gjort sönder två matskålar i porslin, hushållsvågen, en blomkruka, bitit av sladden till en mobilladdare samt bitit av slangen till min insulinpump.
Han tycker om att krypa ner under täcket. Häromnatten vaknade jag av att ha Disas sprattlande ben över mitt ansikte. "Vad gör du" undrade jag som trodde att hon försökte ta sig ur sängen, men fick som svar "Me come!" Me come!" (han äter mig!) eftersom katten hade väckt henne genom att bita henne i fötterna under täcket.
Han förstår inte ett nej, inte ens vårt mest kraftfulla nej, som är ett sprut från blomsprutan, han är som en envis fluga när det är något han vill, en sådan där som gång på gång på gång sätter sig i ens ansikte och vägrar jagas bort. Vi blir tokiga på honom!
Han äter allt, empanadas, sockerkaka, avokado, kex.
Vargen och Disa leker i Disas leksakstält med hål i varierande storlek på de olika sidorna. Han hoppar in, hon ut, han ut, hon in. Hon krafsar med en spade på utsidan, han anfaller och får tältet att volta.
Han vill vara med när hon badar, sitter på badkarskanten och fiskar skum med tassen, puttar ner badankor och andra leksaker som hon placerar på kanten.
Han kryper in i påsar, lämnar svarta tassavtryck på handfatet, sitter bredvid på diskbänken när Jesús diskar, gömmer sig under Disas badrumspall. slickar min hand, hoppar upp på toalettringen bakom den som redan sitter där.
Vi stänger in oss i badrummet för att kunna knyta skorna.
På morgnarna vaknar han klockan sex och hoppar och leker i sängen för att väcka oss, vilket har lett till att vi sover med stängd dörr.
Varje dag kommer Vargens kompis och hälsar på. De leker i timmar i pation. Då och då går de in tillsammans, smyger runt i huset och kikar, kompisen är väldigt skygg, och de äter ur Vargens skål när de blir hungriga. De leker också tillsammans i leksakstältet.
I går fångade Vargens kompis en mus i pation. Vi satt vid köksbordet i nära en timme och studerade intresserat vad som hände utanför. Hur kompisen lekte med musen och vaktade den, hur Vargen smög runt och ville vara med.
På kvällarna sover han på en dyna framför brasan, och lägger sig på filten på skrivbordet när jag jobbar. Jag tar hans lilla, vackra kattungeansikte mellan mina händer, smeker honom, håller honom intill mig, hör honom spinna. Han tycker om att bli buren, vill inte bli nedsläppt. När jag kom hem efter helgen i  Lissabon sprang han mot mig och ville vara nära.
Vi tycker så mycket om den här lille rolige, vackre, specielle, orädde katten. Vilken tur att vi fick honom!